Nu får stockholmarna fler apotek, runt 90 fler hittills. Alltmedan apoteken i glesbygd lägger ner. De senaste dagarna står även att läsa om hur vården och inte minst förlossningsvården går på knäna. Men det är så klart viktigare att de stackars invånarna runt Stureplan har fler apotek att köpa sololja i. Dessa underprivilegierade människor som har det knapert på alla sätt med service, om man jämför med den service-överhopade överklassen i glesbygd.

För eventuella högeranhängare som läser detta är det klokt att poängtera att de två sistskrivna meningarna är ironiskt kryddade. För att vara lite mer allvarlig; vad allt ovanstående signalerar är slutet på en fördelningspolitik som innebar att hela landet skulle leva. Nu är det enbart riskkapitalisters fickor som ska bli så fulla som det bara går. Vinst före människan. Egoism före solidaritet. Storstadskoncentration före utjämningspolitik.

Att kunna hämta ut medicin där man bor blir i denna nya värld beroende av om riskkapitalisterna anser det lönsamt att driva apotek. Vad vi kan se hittills är en förutsägbar utveckling. Apoteksnedläggning är den ena faktorn. Den andra: ovanliga mediciner för allvarliga sjukdomar blir svåra att få tag på, medan tramsprodukter (!) som sololja blir legio. Men det är ju så: aktien stiger när man kan sälja högvinstprodukter som nämnda sololja.

En utveckling där marknaden styr, där behoven får stå tillbaka för krassa vinstprognoser, är ett samhälle som gradvis slits isär. Hur länge vi tänker tillåta att detta fortgår är frågan. Tar det äntligen stopp i valet 2014?