Min mor tror alltid jag ska svälta ihjäl

Min kära mor har aldrig kunnat acceptera mitt fastande. Hon tror alltid att jag ska tyna bort och svälta ihjäl.  Värst var det första året jag  var på besök. Då försökte hon locka med soppor och krämer. Det grundar sig naturligtvis på en mors omsorg om sitt barns välbefinnande.

Det är svårt att förstå att någon frivilligt avstår från mat för en som levt i tider när det inte alltid var en självklarhet att man kunde äta sig mätt.

Det är inte synd om mig. Jag gör det frivilligt och mår dessutom bra av det. När jag brukar ha mina svackor, även den frälsta kan tvivla, brukar jag tänka på alla som ofrivilligt måste fasta, på grund av sjukdom eller brist på mat.

Vetskapen om att man kan bryta fastan vilken sekund som helst känns som en oerhörd förmån.