Jo igår var jag ute på balkongen och lockade in lite tomater till lasagnen. Hittade två stycken gröna tomater som hade trillat av plantan och tog in dem för att de skulle få mogna. Märk väl, två tomater.

Imorse hittade jag bara en tomat…

Så jag började leta. Startade såklart i köket men det enda jag hittade där var en misstänkt tomattjyv.

Så jag fortsatte att leta i hallen. Men det enda jag hittade där var en misstänkt tomattjyv.

Fortsatte att leta i sovrummet men det enda jag hittade där var… Svartpaddan som undrade vad i hela friden jag höll på med!

Fortsatte att leta i vardagsrummet men det enda jag hittade där var en misstänkt tomattjyv.

Nu har jag letat överallt, jag har till och med letat två gånger, en gång med en ficklampa. Jag hittar ingen tomat. Jag tror inte på att tomattjyven ätit upp den och jag har vittnen på att det låg två tomater på köksbänken igår. Så nu undrar jag, var i hela vida lägenheten finns tomaten?!

Imorse vaknade jag av att svartpaddan satt på min axel med tassen på min kind och tvättade mig i ansiktet. Jag tyckte att det kändes en aningen surrealistiskt sådär i mitt nyvakna tillstånd.

Fast jag tycker ofta att mornar känns surrealistiska. I veckan lyckades jag möta två av mina fobier på en enda morgon. Först tuggade jag i mig bröd som börjat mögla. Är fobisk mot mögel. Och sedan när jag satt på bussen hamnade jag på en plats som frekventerades av en geting och jag bytte inte plats. Jag klarar inte av närkontakt med insekter och särskilt inte getingar. Ingen somhelst panik någon av gångerna. Jag tyckte såklart att det var hemskt obehagligt. Fast det där med brödet var lite dumt för jag hade gjort precis samma sak veckan innan. Nåväl, det är bara att göra sig en ny macka av omögligt bröd.

Det blev en tidig kväll för mig igår också, det var det enda logiska alternativet. Visserligen var jag lite sugen på att gå ut men ibland är det vettigt att dra i bromsen lite extra, bara sådär för säkerhetsskull.

Jag hade faktiskt gått och längtat efter en pyjamasdag och det var hemskt skönt att bara skrota omkring igår. Och tänk att jag faktiskt börjar återfå lite hjärnkapacitet! Jag insåg att om jag tog på mig en diskhandske kunde jag ta bort pedikyren utan att förstöra manikyren. Jag blev hemskt imponerad av mig själv för att jag kunde använda hjärnan på det sättet! Det har verkligen varit riktig zombienivå på min hjärnverksamhet den här veckan.

Nu ska jag ta och fortsätta ta hand om mig själv. För imorgon börjar hamsterhjulet att snurra igen!

Ibland tror jag att bloggare är människor som fantiserar ihop berättelser åt människor som inte har någon fantasi. På riktigt, händer det verkligen så mycket på en dag att det är värt tio inlägg? Och när har bloggarna den tiden att lägga på tio inlägg om det händer så mycket?

Jag menar, det tog en kvart för mig att komma på ordet dubbeltydighet. Nu är jag i och för sig lite mosig i hjärnan och dubbeltydighet var inte ordet jag letade efter egentligen. Men det är ändå ett fint och maffigt ord som uttrycker det jag menar. Det duger helt enkelt.

Hela den här grejen med att blogga är ett märkligt och roligt fenomen. Jag kommer t.ex. aldrig sluta förundras över hur politiker hittar tiden att blogga, är inte de upptagna med att styra samhället?

Hela grejen med att blogga är att det är baserat på en verklig händelse. Ni vet, med lite smink och skådespelare och manuset redigeras för att undvika dötid och sånt.

En intressant sak ur en bloggares aspekt är dessutom att människor alltid förutsätter att man skriver om just dom. Efter vissa inlägg brukar det komma frågor från olika håll om det är just dom som inlägget handlar om. Du, det där inlägget ***, är det mig du skrivit om? Handlar det om mig?

Jag brukar varken svara ja eller nej när någon frågar, dels för att jag då vet att dom kommer fortsätta läsa och dels för att det som är skrivet är skrivet, för mig tillhör det det förflutna. Rätt eller fel? Det beror på hur man ser på saken.

Igår skrubbade jag lägenheten så att den blänkte och luktade gott och allting sånt och sedan växlade jag mellan en bok och tv-serier fram till 22-tiden då jag bara orkade stirra tomt framför mig. Det blev sängen för min del. Nästan tolv timmar senare vaknade jag och jag känner mig som en helt annan människa. Inte ens bromsspåren över hela mitt nyskurade hallgolv framkallade annat än ett fniss.

Jag misstänker att yngsta katten är den som dekorerade hallgolvet. Vad ska man säga? Shit happens.

Har ingen somhelst aning om vad jag ska göra idag. Det känns lite märkligt. Jag får väl se om någonting händer eller om jag förblir sysslolös, båda alternativen funkar för mig i vilket fall.

Är hemma en sväng innan det är dags att åka ned till j för teveseriekväll. Nörderi är alltid trevligt! Blev just tvungen att lyfta ned äldsta katten från databordet, hon lyckas nämligen alltid sätta sig på Ctrl-knappen så att istället för att scrolla upp och ned på sidor när jag surfar förstoras eller förminskas texten. Så går det om man är en tråkig matte!

Yngsta katten, på bilden ovan, tycker att plädvirkning är en av de bästa grejorna jag kommit på någonsin! Det är lite svårt att virka när hon ligger på arbetet men finns det en vilja finns det en väg! Och när jag stoppar undan pläden för att göra annat mellan varven snokar hon upp den igen och gosar ned sig.

Svartpaddan har verkligen gjort det här med att gräva ned sig i min säng till en grej. Såhär låg hon en stor del av tisdagen… Ja, den där svarta fläcken är hennes rumpa.

Känner mig som en iller på raketbränsle just nu. Massor att göra mest hela tiden. I och för sig har jag en rätt oplanerad helg, fast jag tycker bättre om fullsmockade helger och lugna veckor…