Än en gång lyckades jag hitta åt min blogg som jag så ofta glömmer bort.
Denna gång blir väl innehållet lite mer intressant eftersom att helgen spenderades i Karungi.

När vi kom till Luleå lyckades Leif köra vilse så bussen jag åkte med cirkulerade i jakten på Leif. Efter ett tag gav vi upp och sa att vi skulle ses längre fram istället. Vid tio-tiden på kvällen hade vi nått vårat mål.Jag har aldrig varit så högt upp i vårat avlånga land, mobilen tyckte till och med att jag befann mig i Finland. Jag tror däremot att vi fortfarande var i Sverige (lite svårt att avläsa från kartan på eniro). Sömnen var mycket välkommen då den gjorde sig påmind.

Lördag morgon, uppställning kl 8. Frukostintag följt av mental förberedelse inför det första träningspasset. När alla deltagare var samlade på mattan blev vi uppdelade i två grupper; tungviktare och knattar. Vi tjejer blev då automatiskt klassade som knattar. Träningen bjöd på allt annat än det jag är van vid. Mycket kondition med inslag av ben- och nackstyrka samt greppteknik. Två timmar senare var vi helt slut och slukade den välförtjänta maten. Snart var det dags för ännu ett träningspass. Dagen avslutades med 30 minuters brottarbasket. Hur svårt var inte det? Jag fick ju dåligt samvete då jag lyfte bort en liten knatte som nådde upp till höften på mig och han utbrast; vad faan!

Söndag morgon, uppställning kl 8. Denna dag bjöd med på situationsbrottning och styrka. Jag rullade runt med Jossan och vi hade väl inte riktigt koll på vad vi höll på med, men kul hade vi! Träningspass nummer två bjöd på matcher. Det gick väl sådär, jag glömde bort att andas efter ett tag och var tvungen att ta en paus. Sedan bar det av hemåt!

Nu med facit i hand kan jag inte påstå annat än att det blev en hellyckad helg. Träningen var hård men helt underbar och sällskapet var trevligt och glatt. Kroppen värker lite, men det är underbart skönt! Hoppas vi far på fler brottarläger.

Jag hyllar: Armbrytargänget, vilken fantastisk insats vi gjorde!

Idag hade vi en härlig träning nere på lokalen. Vi matchade upp varandra riktigt bra denna träning och alla svettades rikligt, precis som det ska vara! Däremot insåg jag en stund inpå träningen att det är en markant skillnad mellan höger och vänster arm på mig (inte bara skillnaden att dessa armar sitter på olika sidor av kroppen). Vart har vänsterarmens styrka tagit vägen? Jag har filosoferat på detta ett tag nu och kommit fram till ett träningsupplägg för att jämna ut skillnaden lite. Om två veckor står jag med facit i hand, så då får ni veta hur träningsupplägget fungerade.

Annars känns det riktigt bra, jag går till bordet med huvudet högt och fokus till tusen. Nu är jag riktigt taggad inför Göteborg. Nedräkningen har börjat; 13 dagar kvar!

Jag hyllar: Kökspersonalen på folkhög, grym bönsallad ni fick till till middagen idag!

Nu är det slut på tider med behaglighets vikter och slapp ’titta vad jag kan’ träning. Nu är det lite drygt två veckor kvar till World Challenge och jag är taggad till tusen! Vikten är som den ska, styrkan är på bättrningsvägen och samma sak gäller tekniken. Den åttonde mars gäller det, och då kommer denna brud att vara i toppform!

Igår hade vi en räddningsövning med brandmän, poliser, sjukvårdare och posom. Det var rätt kul faktiskt, om man bortser från kylan som totalt frös ner mina fötter. Synd bara att ’mitt’ hus brann upp!

Där fick ni lite sammanfattning, ska verkligen bättra mig på det här med att blogga!

Jag hyllar: Johanna Eriksson, te-kvällarna med dig är väl ändå de bästa!

Så var man i Arjeplog på Northern Arms i lördags. Det var riktigt kul att vara på en tävling igen efter det långa uppehållet men allt gick inte som det skulle. Jag visste redan innan tävlingen att jag bryter på ett konstigt sätt i vänstern för att inte riskera att slita upp bristningen i ryggen igen. Så när vi kom igång med tävlandet kom smärtan som en chock. Nog för att det redan var obehagligt i ryggen och jag visste att risken fanns för att det skulle bli ännu mer obehagligt. Efter att ha blivit utdunkad på två raka i vänstern kunde jag inte hindra det. Tårarna forsade och jag gick ut i snön för att kyla ner armen. Det gjorde ont i handleden, armvecket och vänstra skulderbladet. Och med smärta där så var det liks omöjligt att låsa upp armen och ens göra något likt ett motstånd.

I högern var det annat som gällde. Där kände jag mig stabil, laddad och fokuserad en bra tid innan start. Första matchen vann jag, andra blev förlust och tredje matchen vann jag. I finalen mot Rebecka från Östersund förlorade jag men jag fick i alla fall en fin silvermedalj! Det var riktigt härligt, högermatcherna fick mig att inse varför jag valde armbrytning från början. Kicken av att vinna, adrenalinet flödandes i kroppen och hjärtat hoppandes innanför bröstet.

Så var det den lilla detaljen med att överleva förlust. Jag har aldrig varit så besviken och irriterad på mig själv förut som jag var efter vänstermatcherna. Jag kände mig som en sann place-holder som enbart stod vid bordet för att fylla ut tomrummet. Allt var svart och jag kände mig svagare än någonsin när jag på kvällen var tillbaka i Storuman igen. Men ett givande samtal med Sara O idag fick mig att inse att jag gjorde mitt bästa, det som hände i vänstern var utom min kontroll. Jag hade ändå kommit skadad till tävlingen, presterat och i högern även levererat.

Allt som allt så är jag väldigt nöjd över tävlingen, nu vet jag hur laddad jag kan bli och även hur besviken jag kan bli på mig själv. Det var en riktigt bra tränings tävling inför kommande tävlingar i vår.

Jag hyllar: Sara Olofsson, tack för dina underbara pep-talks!

Vi hade skridskor idag på idrotten. Jag vet inte riktigt hur det blev så att jag hamnade i målet men så vart det i alla fall och Pontus sköt min skena sned på högerskridskon. Så nästkommande fem minuter tillbringades med att försöka slå tillbaka skenan. Mindre lyckat med andra ord.

Så äntligen känns det som att ryggen är ikapp igen!
Ikväll cyklades det 3 mil på spinningcykeln istället för de annars 2 milen.
Sen blev det ju även de vanliga ryggövningarna och box med Sara P.
Vi har lite som skapat tradition nu med bastu efter onsdagsträningarna och det gillar jag skarpt! En gång, ingen gång. Två gånger, tradition!

Jag hyllar: Sara P, tack för det fina sångsällskapet i duschen!

Livet leker och AG, han steker.

Skämt å sido, men den här dagen har varit riktigt bra. Började med en inte allt för lång engelska lektion och sedan fika på Akkan. Helt okej för min del. Sedan blev det till att rimma på läroverkstaden, jag kan inte berätta vad än.

Träningen idag var helt fantastisk, ryggen kändes bra att träna, om än lite tungt p.g.a. träningsverk. Jag boxades med Sara också, riktigt kul och svettigt! Som perfekt avslutning på ett underbart träningspass blev det sedan bastu. I bastun bjöds det på både sång och vitsar. Tack för en riktigt härlig kväll, alla som deltog (både i gymmet och i bastun).

Nu är det sova som gäller, för att bli stark behöver man sömn.

Jag hyllar: Sara, skitkul att boxas med dig!

Ryggen är på bättringsvägen nu, efter lite envishet och strikt träning. Dags att börja tagga inför Northern Arms nu, har tränat lite med Sara och fått några värdefulla tips. Det ska nog bli något av mig också ska ni se!

I skolan har vi precis börjat med Engelska A, finally! Jag har verkligen längtat efter det, eftersom jag föredrar att läsa på engelska och tycker om att chatta med mina engelska vänner så känns det bara naturligt att prata engelska i skolan också.

Vi hade första mötet på körkortsteorin idag, det känns riktigt bra faktiskt. Ett steg närmare körkortet.

Annars är livet helt återställt till vardagen nu, med en lite gladare Frida och lite bättre rutin, kanske.

Jag hyllar: Sophie Kinsella, för hennes underbara skrivande.

Nu har jag kollat upp ryggen hos skolsköterskan och eftersom det bara är en muskulär skada så kan jag nu påbörja rehab-träningen. Den är tung, den är jobbig och den tar kål på ryggen, men tids nog blir väl även det bättre..

För övrigt är Giny hemma igen, tack och lov! Så nu är jag omgiven av vänskap!

Nästa vecka är det dags för mig att börja läsa körkortsteori, det ska bli riktigt skoj faktiskt. Jag ser fram emot det enormt.

Idag hade vi sista lektionen i Svenska A. Betyget blev väl helt ok, nog för att jag kan bättre men det var defenitivt inte dåligt.

Snart bär det av mot träningen igen, Strömsund ska komma och utmana oss. Däremot tänkte jag nog inte träna, eftersom ryggen redan är så pass mörbultad. Jag får väl leka kameraman istället.

Jag hyllar: Sandra, tack för den här tiden! Hoppas vi har dig någon gång igen.

Så var man nere på södern igen..
Resan gick väl an, men kortsystemet på västerbottensbussarna vägrar ta emot mitt kort. Antar att cash still is king.. Tänkte även passa på att avråda alla förkylda från att flyga, det är inte gynnsamt för förkylningen.

Första märkbara skillnaden var ju såklart saknaden av snö. De gröna gräsmattorna visade stolt upp sig och det enda kvar av ’snöovädret’ var en hög med grus (jag misstänker att det var lite snö under gruset men jag vet inte). Sen for jag och Christer till ett köpcenter – vilken upplevelse! Stressade människor överallt som knuffades och trängdes. Det har jag då inte saknat.
Andra skillnaden som slog mig var när vi skulle betala i mataffären, i kassan satt någon för mig helt okänd människa och man kunde liks inte påbörja ett samtal. Gosh, vad jag saknar gästvänligheten och värmen. Jag vill hem igen..!

Muskelinflammationen i ryggen håller på att ge sig, tack och lov. Nu är det bara bihålorna som också ska anpassa sig, sen är allt prima.

Jag hyllar; mamman på flygbussen som betalade min resa – du räddade min jul!

Tänkte börja med att be om ursäkt, mitt bloggande avtog lite dagarna innan lucia men nu är jag på bättringsstigen!

På lucia hade vi som vanligt Lucia Dunken; Sveriges största juniortävling i armbrytning! Det var väldigt kul med många deltagare och god stämning. Jag kom trea i vänster och tvåa i höger, viktklassen jag tävlade i var tjejer -65 kg. Jag var grymt nöjd med resultatet i höger, lite mindre nöjd med resultatet i vänster.

Nu för tiden är det mycket som ska fixas och donas med. Jag håller på att tvätta all min smutstvätt så jag slipper mötas av det när jag kommer tillbaka efter jul. Jag tänkte även försöka dammsuga och torka golvet, men jag vet inte hur mycket energin räcker till.

Ryggen gör skitont och bihålorna håller inte måttet, life is life..

På måndag påbörjas resan mot södern med buss från Storuman till Umeå, därifrån blir det flyg ner till Arlanda och sen kommer min låtsaspappa och hämtar mig. Jag kan även meddela att det inte känns särskilt bra att fara ner, bort från vintern till vaddå? Men hunden ser jag fram emot att träffa, mitt lilla hjärtegryn!

Innan jag far ska jag tillbringa hela helgen med pojken min, mysa och njuta av hans sällskap så jag överlever hela veckan på södern.

Jag hyllar: Katrin som var så söt och bjöd på fika igår!