Finnarna vann VM. Vilka känslor skall man ha efter den första VM-förlusten någonsin? Givetvis en otrolig besvikelse -det är helt enkelt surt att förlora. Samtidigt är det ingen jätteskräll. Finnarna har varit minst lika bra som Sverige de senaste 5-6 åren. De har vunnit många av träningslandskamperna och de senaste VM-finalerna har varit ruggigt jämna tillställningar. Någon gång skulle sviten brytas, och det blev söndagen den 14/12 2008 som det hände.

Finalen då, vad finns att säga om den? Jag skulle vilja beskriva den som en mental berg-och-dalbana:

Innan match går det upp för många av de svenska spelarna att Sverige aldrig förlorat en VM-final. Den så efterlängtade finalen blir plötsligt något man bara vill få överstökat.

Första perioden: Finland kommer ut och spelar en avslappnad och effektiv innebandy, vilket gör de svenska nerverna ännu mer ansträngda. Det svenska spelet krampar betänkligt.

Paus: Finnarna är oerhört nöjda med sin första period. Vissa spelare börjar fundera på VM-guldet, trots att det är 40 minuter kvar. I det svenska omklädningsrummet står Jihde och Fischerström och manar på. De blågula kommer överens om att det inte finns tid att tveka. Fokus ligger på att snabbt ta sig in i matchen igen, ett snabbt mål kan betyda oerhört mycket.

Andra perioden: Sverige sätter hög press, samtidigt som finnarna försöker bevaka ledningen. Effekten blir, förutom svenska mål och svenskt spelövertag, att det finska självförtroendet upphör att existera samtidigt som "di svenske" plötsligt är stekheta. Trots målmässigt underläge är det klar fördel Sverige.

Paus: En oerhörd lättnad råder inom den svenska truppen, men i och med att man fortfarande ligger under lyckas laget bibehålla fokus. Alla ser att finnarna är skärrade, vilket gör killarna supertaggade. I det finska omklädningsrummet är det tyst. De rutinerade spelarna försöker ingjuta mod i spelartruppen -"Vi leder fortfarande, allt är under kontroll", men under ytan gnager en illa dold oro. Laget är i rejäl gungning. Perkälä!

Tredje perioden: Sverige fortsätter på inslagen väg. Finnarna känner att ett bekant scenario håller på att återuppstå. Spelet från första perioden är som bortblåst. Sverige kvitterar, för att därpå snabbt göra både ett och två ledningsmål. Endast ett under kan rädda finnarna som i detta skede är nära att ge upp matchen. "Nu är det kört, vi kan inte vinna en VM-final", tänker någon. Så händer det plötsligt. En onödig svensk utvisning och dörren till återkomsten öppnas en aning på glänt. Finnarna gör mål och hoppet tänds i de finska ögonen, samtidigt som en viss oro börjar anas i det svenska lägret. Efter ytterligare ett PP-mål är både den målmässiga och den mentala matchen helt jämn, möjligtvis med en litet finskt övertag.

Förlängning: Nu är matchen helt öppen och tillfälligheter eller individuella prestationer kommer att avgöra matchen. Den här gången är det inte Magnus Svensson som blir hjälte, utan Tiitu/Hyvärinen får istället äran att hyllas som kungar.

I NHL hade man kallat en match som VM-finalen för "a mental game". Det var så otroligt tydligt hur lagen slets mellan hopp och förtvivlan, och också hur spelkvalitén berodde på självförtroendet hos spelarna -fascinerande, eller hur?

/Gustaf

Matchen mellan storfavoriten Sverige och hemmafavoriterna i det tjeckiska landslaget blev en överraskande tät och intressant historia. Jag tror inte någon reklambyrå i världen kunnat göra bättre reklam för internationell innebandy än vad spelarna gemensamt gjorde.

Noteras kan att både Kranberg och Eskelinen hade dåliga dagar på jobbet. Passningsgrodorna och markeringsmissarna stod som spön i backen. Ett tag trodde jag faktiskt på bänkning av dessa rutinerade stjärnor, men sanningen är nog att det krävs ganska mycket mer innan det blir aktuellt.

Den alltid så imponerande warbergformationen gick blytungt. Mange Svensson syntes inte på hela matchen, vilket är ytterst ovanligt att se.

Sverige vann alltså efter problem mot ett mycket bra Tjeckien, samtidigt som Schweiz vände och vann mot Norge. Inför matcherna utmålade jag Tjeckien som en besvikelse och trodde att Norge skulle vinna mot schweizarna. Undrar hur länge det dröjer innan min blogglicens hos VK dras in -min "credibility" är ju nere på noll just nu?

Walle skötte sig mycket bra. Som vanligt resolut i defensiven kombinerat med ett vårdat passningspel, men också en riktigt fin passning som kunde ha renderat i svenskt mål. Möjligtvis kunde han varit lite mer vaken vid tjeckernas frislagsmål, men å andra sidan var det en svår situation där jag tror hela svenska truppen tänkte på annat än just snabba tjeckiska frislag.

Det har regnat hela eftermiddagen. Jag verkar vara lika framgångsrik i mina försök att med viljekraft påverka kung Bore som jag är på innebandyanalyser?

/Gustaf

SSL har tagit VM-paus, varför det är läge att säga några ord om det pågående VM:t. Som alltid diskuteras vilka som kommer att ta semifinalplatserna och vilket lag som kommer att hämta hem guldet.

Semi-lagen är relativt enkla att förutse -Sverige, Finland och Tjeckien känns säkra. Frågan är om det blir Norge eller Schweiz som tar den sista platsen. Schweiz har inlett med en skakig seger mot Estland(!), medan Norge enkelt avfärdat Danmark. Jag tror att den norska framfarten i SSL, dvs i City och Dalen, är av oerhörd betydelse för norsk innebandy i stort och också av betydelse för självförtroendet i den norska VM-truppen. Som jag tidigare predikat betyder det mentala grymt mycket för prestationen, mer än man kan ana. Om norskarna, som Gunde skulle sagt, snor semin från schweizarna är det en präktig skräll, men jag tror faktiskt att förutsättningarna aldrig varit bättre än denna gång. Som stort Ketil-fan tippar jag med hjärtat, alltså Norge till semifinal!

Schweiz slog som sagt Estland med möda. Efter en snabbkoll i matchprotokollet kan man undra om Estland endast spelade med en femma…

Oerhört störande att VK-bloggen inte klarar av att jag ibland avslutar meningar med tre punkter, utan ersätter dessa med ett frågetecken.

Vilka länder möts då i VM-final och vem står som slutsegrare? Ja, jag har tyvärr svårt att se några andra finallag än Sverige och Finland. Jag hör dock många röster som tror på finnarna denna gång. Jag säger tvärtom, jag tror mer på Sverige i detta VM än förra gången. Utan att vara inläst på finnarnas trupp så känns det som att den lovande generation unga finnar som kom fram för 3-4 år sedan inte riktigt har levererat det som förväntades. Istället är det fortfarande samma spelare som utgör stomme och ryggrad, spelare som bär på tunga VM-minnen och ett risigt final-självförtroende. Jag tror att VM-guldet fortsätter att glänsa i gult och blått.

Tjeckien, som för några år sedan såg ut att ta den internationella innebandyn med storm, har varit en stor besvikelse de senaste åren, i alla fall för mig. För fem år sedan var jag säker på att Tjeckien skulle vara en het guldkandidat vid det här laget, men idag känns de relativt svala -synd och tråkigt.

Barcelona håller just på att mosa Valencia. Innan bloggandet inleddes hann jag se Henry göra två snygga mål. Det var precis som på den gamla goda tiden då han spelade i det läckraste av alla lag – Arsenal.

Åkte skidor på Nydalas konstsnöspår idag. På grund av det varma vädret är varvet än så länge bara ca 3 km långt, vilket innebär ett evigt snurrande runt runt. Tyvärr har jag inte den mentala styrkan att åka samma varv femtielva gånger, så nu sänder jag dagliga önskningar till kung Bore om att han skall avsluta sin semester och börja jobba?

Läser på olika ställen att Thorengruppen rycker i ett flertal spelare. Nu när laget går som tåget tycker jag man skall ta det lite lugnt på den fronten. Se istället till att bibehålla harmonin som nu råder i truppen, killarna sköter sig ju charmant! Nyförvärv kan ordnas i slutet av säsongen.

Skidskyttesäsongen har börjat, vilket är hur kul som helst. Sporten gör sig otroligt bra på TV, trots att Ulfbåge inte har koll på något som försiggår i spåret.

Hade Daniel Marklund varit skadefri under sin innebandykarriär hade han i dag inlett sitt femte eller sjätte VM. Han hade varit en av de största. Jag tror faktiskt jag är mer ledsen över alla hans skador än han själv är?

/Gustaf

Ny dator, ny internetuppkoppling -jag är med i matchen igen.

Tänkte mig denna gång försöka mig på en snabb halvtidssummering av SSL. Några strömatcher återstår, men de kommer inte att påverka utvärderingen.

Överlag kan man konstatera att det nästan omgående utkristalliserade sig åtta lag som verkade vara vårens slutspelslag. Visst, det är många omgångar kvar och några lag har överraskat, men jag tror 90% av alla experter skulle ange de lag som nu ligger på slutspelsplats som de åtta som också kommer att slåss om medaljerna senare under säsongen.

Denna skiktning gör ju inte säsongen tråkigare för det, snacka om intressant kamp om platserna 9-12 som väntar!

Lagen då, jag tar dem uppifrån och ned:

Warberg
Ligger där de ska ligga. Hade en oförklarlig svacka i samband med europacupen, men har därefter tagit sig i kragen. Magnus Svensson har synts relativt lite i målprotokollet på slutet, något som inte får hålla i sig när slutspelet börjar. Som vanligt en guldkandidat, höstens spel pekar inte på något annat.

Dalen
Fantastisk förstahalva av Dalen. Laget lyser av självförtroende, och det är härligt att se Hofbauers nu visa framfötterna på allvar. Ketil är formidabel, fast jag tycker han haft en liten svacka under de senaste omgångarna. Det blir intressant att se hur laget presterar efter VM. Vissa VM-spelare kan vara slitna, andra kan rida på en VM-boost. Jag tycker i all fall att uppehållet kom väldigt olägligt för laget. Kan Dalen fortsätta i samma stil är de en "contender", helt klart.

Täby
Kanske hösten bästa lag. Frontfigurerna öser in poäng och laget visar ingen respekt mot övriga topplag, vilket jag tycker är nyckeln till Täbys framgång. Jag blir inte längre förvånad om Täby vinner SM.

Pixbo
Pixbo har börjat serien riktigt bra, men jag gillar inte deras attityd. Det verkar som att de inte tycker att innebandy är roligt, att serien är en plåga. Tror inte Pixbo kan utmana, de känns trots allt lite tunna framåt.

AIK
AIK gör vad de ska, och kommer att utmana om de ädlare valörerna i år också. Har faktiskt inte så mycket att säga om AIK, annat än att de med det spelarmaterial de har SKA slåss i toppen. Jihde har gjort en fin höst.

Falun
Falun har stabiliserat sig som ett slutspelslag. Jag tycker att deras utveckling är snarlik Dalens, med några års eftersläpning bara. Truppen är en blandning av klass och gris, vilket brukar vara en bra mix. Kvartsfinal, inget mer dock.

Storvreta
Höstens präktiga flopp. Forsman får inte ut den protential som finns i laget. Jag har under hela hösten gått och väntat på att duon Davidsson/Gustafsson skall avisera sin comeback, hur länge till behöver jag vänta? Kohonen är alltjämt den spelare som spelar snyggast, jag är ett stort fan. Som spelet sett ut blir det respass i kvarten, vilket måste ses som en stor "skuffelse".

Balrog
Kanske det lag som överpresterat mest hittills, men Karlsson/Blomberg har visat sig kunna dra med sig resten av laget. Alla lag är oinspirerade när de besöker Botkyrka, vilket säkert ger demonerna ett antal gratispoäng under säsongen. Kvartsfinallag.

Umeå City
Den stora knallen så här långt. Poängskörden är över förväntan, vilket tyvärr inte kan sägas om spelet. Dock en styrka att som nykomling ta poäng utan att prestera på topp. Behöver bli tajtare bakåt, samtidigt som stjärnorna måste komma igång på allvar. Vårsäsongen blir en stor utmaning nu när övriga lag lärt känna Citys spel. City spelar inte slutspel till våren, men håller sig kvar. Har, tillsammans med Helsingborg, det bästa spelarmaterialet av lagen på den nedre halvan. Är klart bäst av nykomlingarna.

Järfälla
Järfälla har inget bra lag i år, men vanan av att slåss för sin SSL-existens gör att jag tror de återfinns i den högsta ligan även nästa år. Absolut inget slutspelslag.

Helsingborg
Ganska bra spelare i truppen, men uselt självförtroende och riktigt vimsigt spel gör dem till givet lag i ingemansland. Är för bra för att åka ut, men för dåliga för att slåss om slutspelsplats.

Mullsjö
Ett ganska kasst lag. Är inte heller imponerad av Holtz, trots fin poängskörd. Spelare utan finess går inte hem på denna blogg. Mullsjö är ett av lagen som kommer att vara indragna i den akuta striden om att klara sig kvar. Kan räddas av att de spelar en rak innebandy utan onödigt spel i hörnen.

Västerås
Bottengäng. Tveksamt om vi får se dem nästa år, trots några riktiga tekniker i truppen.

Jönköping
Stundtals katastrofalt dåliga. Alla bollar skall gå till Gillek, som tar ca hundra avslut per match. Känns som ett ganska lättläst spelupplägg, men jag förstår tränarna -det finns ingen annan som kan åstadkomma något framåt. Jag nämner inte backarna i denna utvärdering, vilket får ses som en vänlig gest från mig.

/Gustaf

Här kommer ett av mina på senare tid sporadiska inhopp i bloggvärlden. Tänker försöka sammanfatta mina intryck från innebandyn den senaste tiden.

Förra helgen besökte jag IKSU Arena för att se derbyt. Jag fick faktiskt gnugga ögonen flera gånger om, för Dalentjejerna var grymt giftiga i sina kontringar samtidigt som IKSU hade svårt att skapa riktigt heta lägen. Skrällen var ett faktum i och med Sorsas långpastejer. Resultatet innebar en präktig skräll, men jag kan inte säga annat att segern var helt rättvis.

Har tidigare klagat på att IKSU:s förstalina spelar alldeles för mycket bakom mål, så också mot Dalen. Om kedjan ändå vill spela på det sättet föreslår jag ödmjukt en liten justering. Låt Eiremo hålla i bollen bakom kassen, så kan de andra två söka skottposition. Nu står tjejen med bästa skottet, Vickan Wikström, bakom mål -snacka om ett bortkastat hot.

Schilström, Sorsa, Helas -mot IKSU var det de som var tungan på vågen -djupa bugningar för insatsen!

Läste Krainers krönika i dagens VK. Han behandlar bl a Henke Larssons intåg i SSL. Jag instämmer i vartenda ord han skriver. Innebandyn kämpar förtvivlat för att bli accepterad som en seriös sport, och så händer detta?

Vissa tror att jag inte tycker att Alex skall vara med i VM-truppen (se mitt förra blogginlägg), vilket är helt fel. Alex är en spelartyp som är guld värd i alla lag, så också i ett VM-bygge -Gattuso to the championships!

Jag har köpt en ny dator! Kanske är jag totallurad, men det känns ändå stort. Nu gäller det att lyckas få igång saken också, vilket jag misstänker är mellan två och fyra gånger så svårt som att välja ut hårdvaran. Gissar därför att jag är igång och bloggar från egen dator lagom till starten av slutspelet?

Såg också Dalen möta Pixbo förra helgen. Det kan ha varit den segaste SSL-tillställning jag hittills bevittnat. Ingen stämning på läkaren, ingen spelare som utmärkte sig, målfattigt -ett veritabelt sömnpiller helt enkelt. Efter andra perioden valde jag att gå hem, vilket är ett riktigt risigt betyg till en match. Såg sista perioden framför TV:n, och givetvis ryckte plötsligt alla inblandade skygglapparna för att under följande tjugo minuter bjuda på målfyrverkeri och dramatik. Jag går inte hem från någon match hädanefter?

Starkt av Dalen att vinna förresten, Pixbo är otäcka.

City vann borta mot Balrog -ytterligare en skräll och jäkligt bra gjort. Tabelläget börjar se riktigt bra ut nu. Tar City nya poäng mot Täby börjar det lukta sensation, trots att spelet inte imponerar.

Charlotte Kalla krossar allt på 10 km skate. Jag fick en tår i ögonvrån när hon intervjuades efter loppet. Som svensk och skidintresserad har man väntat så länge på sådana ögonblick -så jäkla bra hon är!

Några timmar senare vinner Tobias Hellner herrarnas fristilslopp -jag hör det på bilradion och håller på att köra i diket. Var kom det resultatet ifrån? Nu snackar vi dunderskräll!

Inspirerad av Kalla/Hellner åkte jag raka vägen upp till sporthandlarn för preparering av mina nya längdskidor, och inköp av diverse vallautrustning. En sak kan snabbt konstateras; om Kalla betalar lika mycket för vallan som jag fick göra kommer hon snart att sluta. Inga prischekar i världen kan täcka upp de priser som gäller för glidvalla, högfluorburkar och vallajärn. Det blir gröt, blodpudding och pölsa till middag de närmaste veckorna?

/Gustaf

För att inte VK-Uffe skall tycka att jag är slö bakom tangenterna gör jag här gästbloggar jag denna gång från en främmande dator, vi får se hur det går.

Idag är det derbydags, IKSU tar emot Dalen i ett mycket intressant möte. Det var ett tag sedan jag såg dalendamerna, men resultaten har ju varit allt annat än dåliga. Jag gissar att Dalen denna gång verkligen tror att de kan slå IKSU, vilket är otroligt viktigt när man väl ställer upp för tekning.

IKSU är helt klart det bättre laget på papperet, och också rent speltekniskt. Dalens chans är att spela taktiskt rätt. Då lagen känner varandra utan och innan blir det lite av en coachmatch, det skall bli spännande att se vem som vinner den fajten.
Löven kickar Fagervall. Jag tycker att Löven under hans tid som tränare gjort bra resultat, trots mediokra laguppställningar. Samtidigt har jag endast sett en handfull lövenmatcher under de sista tio åren, så jag kanske inte är rätt man att uttala mig om det var rätt eller fel beslut.

Samtidigt gillar jag Micke Andersson också. Han verkar ha en sund inställning till IF Bjöklövens position i hockeyvärlden. Huruvida han är en bra tränare är en annan sak. Man kan notera att Löven nu kopierar Dalens koncept med en sportchef som ansvarig huvudtränare för klubbens herrlag?

Landslagsspelarna gick ut och krävde högre ersättning. I sak helt rätt, ersättningen har varit löjligt låg. Det komiska i händelsen var dock hotet om att avstå VM. När jag läste detta kunde jag inte låta bli att skratta högt för mig själv. Att Jihde, Fischerström och Eskelinen skulle avstå VM för denna sak är lika sannolik som att Putte Eklund skulle förlora mot mig i tennis, det finns liksom inte på världskartan.

Givetvis visste förbundsledningen om detta, vilket gör att mitt konspiratoriska jag än en gång kliver in i handlingen och drar en slutsats: Spelarna ville ha högre ersättning och förbundet insåg att kravet var rimligt. Istället för att i tysthet lösa saken, kommer de inblandade parterna överens om att ge innebandyn lite uppmärksamhet inför det stundande VM:et. Allt innebandyfolk vet att sporten endast får medialt utrymme genom VM-guld, SM-guld, bråk eller skandaler, så därför skapar man ett litet bråk. I mina ögon en helt fantastiskt snygg mediakupp -applåd till Jihde och övriga regissörer!

Såg City möta Jönköping tidigare i veckan. Matchen visade med all önskvärd tydlighet att City blir klasser sämre när de skall föra matcher än när de kan backa hem och kontra. Jönköping var, i mina ögon, det sämsta laget som besökt Gammliahallen sedan Granlo var här under försäsongen. Tyvärr sjönk också Citys nivå som en sten. Maken till dåligt passningsspel har sällan skådats, det såg ett tag ut som att inget av lagen vill ha bollen!
Under sista perioden kändes det som att Citys ledning inte skulle hålla särskilt länge, och till slut kom också vändningen. Att Mattsson ändå kunde bärga hem tre poäng åt City var kanske signifikativt för JIK:s säsong, de vinner inga matcher. För Citys del var det avgörande målet oerhört värdefullt, nu är det långt ner till bottenträsket.

Det som är oroande för City är dock att deras ryggrad -Jonsson, Lundmark, Zingmark- knappt syns i matcherna. De har relativt mycket boll, men inget händer. Det söks passningar i det oändliga, när det istället borde skjutas. Det känns som att killarna, nu när det gått några omgångar och nyhetens behag inte längre finns där, har börjat falla tillbaka in i division 1-spelet. Man måste lära sig att crosspassningar inte kan göras på ett samlat SSL-försvar, för då åker man obönhörligen på en kontring istället. Däremot är det glädjande att se Jernberg-Mossin Olesen-Mattsson spela. Det spelar en rakare innebandy kombinerat med hårt jobb. Resultatet är tydligt, det är de killarna som för närvarande skapar överlägset mest chanser åt City.

VM-truppen är uttagen, och den obligatoriska ifrågasättandefasen har inletts. Borde inte Micke Karlsson vara med? Varför är Alex Bodén och Patrik Hagberg med? Jag gillade Göranssons svar i TV-studion, där han förklarade att de försöker bygga ett lag bestående av olika roller. Varje femma byggs utifrån en grundidé med olika arbetsuppgifter för vardera spelare. Detta leder till att man inte bara kan ta ut de spelare som gör mest poäng, eller de mest spektakulära spelarna. Micke Karlsson passade helt enkelt inte in i bygget och kom därför inte med. Han får sura hur mycket han vill, jag tror i alla fall stenhårt på sättet Göransson och kompani jobbar. Om de vinner VM är däremot en helt annan sak?

På måndag möter Dalens herrar Pixbo. Det är nu jag vill se att laget kan vinna mot andra topplag. Förvisso tycker jag inte att man skall förvänta sig att Dalen skall slåss om en topp 4-plats i år, men just vinster mot topp 4-lag har varit en bristvara under några säsonger. Utan att ha någon statistik framför mig tror jag dessutom att hemmastatistiken varit halvdassig på senare år. Gammliahallen skall vara en ointaglig borg. Motståndarlagen skall blicka upp mot murarna med en suck, inte med tillförsikt.

Jag måste köpa en ny dator. Hur gör man? Jag kan inte ett skit om datorer, och är heller inte särskilt sugen på att sätta mig in i RAM-minnen, processorer, hårddiskar och cachedrives. Jag vill bara ha en snäll dator som fungerar och inte gör mig besviken. Hallå, var finns du? Ensam innebandybloggare söker…

/Gustaf

Som alla kära läsare märkt så har min blogg varit tämligen död den senaste tiden. Orsaken till detta är inte skrivkramp eller brist på innebandystoff (sannerligen inte!), utan det enkla faktum att jag inte längre äger någon dator. Min gamle rote-tvåa har helt sonika valt att lämna mig.

I väntan på ny hårdvara samlar jag därför på mig funderingar och noteringar, så fortsätt bevaka min blogg -rätt vad det är så händer det saker här.

Eders ödmjukast

/Gustaf

Idag håller jag bloggen kort, är inte på skrivarhumör.

IKSU gick som sagt på pumpen under lördagen. Söndagens seger var stabil, men jag tror nog minnet från helgen ändå var Rönnbys lek med hemmalaget.

City vann till slut mot Järfälla. En av de sämre SSL-matcher jag sett, men vad gör det när de fick med sig alla poängen. Kan visa sig mycket värdefulla när säsongen summeras.

Thoréngruppen vann efter förlängning, Carlbom tre kassar och matchvinnare. Än kan plåtslagar-Calle.

Dalens herrar fick mig att framstå som en usel tippare. Laget bärgade endast hem två av sex poäng, vilket avvek från mitt tips om fyra eller fem poäng.

Egentligen tycker jag att helgens Dalenresultat (herr) var OK. Jämn match mot Warberg och två pinnar mot Täby, varav en ytterligare poäng verkar ha kastats bort, måste ses som godkänt. Samtidigt är det lite farligt med "hedersamma" förluster, för de är just inget annat än nollresultat.

Ersboda fortsätter att ha det svårt. Kanske dags att börja spela tightare, lite mindre gladinnebandy? Kanske dags att byta ut 9-11 mot 4-3?

Helgens godbit var självklart Dalens damer. Att plocka sex poäng på en roadtrip med möten mot Endre och Balrog måste närmast ses som en bragd! Förstår faktiskt inte hur det gått till, för på försäsongen såg det allt annat än bra ut. Just nu parkerar laget inom den översta tabell-kvartilen, och med det självförtroende som byggts upp kan ju vad som helst hända -kör så det ryker tjejer!

/Gustaf

"Svarta pantern", hunden Molly alltså, gav mig tillåtelse att se IKSU-Rönnby idag. Det är jag tacksam för, då det visade sig bli en intressant upplevelse.

I min värld har våra stolta EC-mästarinnor varit snäppet bättre än övriga lag hittills denna säsong. Efter dagens match är min världsbild omkullkastad. Rönnby fullständigt KROSSADE studentlaget.

Den tidigare så imponerande förstafemman blev fullständigt knockad av Rönnbys motsvarande formation. Deras femma vann matchen-i-matchen med typ 100-0.

Hur kommer det sig att IKSU:s förstakedja, bestående av enbart lysande innebandyspelare, förlägger 80% av det offensiva spelet bakom motståndarmålet? Ofta ser det bra ut, mycket boll och korta släpp mellan varandra, men det är en klassisk synvilla. Bakom mål är det svårt att bli målgörare?

Två av Rönnbys femmor spelade 2-2-1. IKSU:s backar hade stora problem med detta.

Karolina Widar hittade Susanna Tuominen som Gretzky hittade Kurri.

Jag tror inte skarpskytten Martina Söderqvist kom till ett enda avslut på mål idag, men hon lyssnar på Marit Bergman, vilket innebär att hon tilldelas pluspoäng ändå.

IKSU:s programblad innehåller ingen tabell. När man dessutom inte har någon hemsida att tala om måste man ge ett maffigt underbetyg till innebandysektionens PR-avdelning.

Noterar att Rönnbys målvakt Emma Widar även är lagledare -de e´ mycke nu?

Malin Eriksson har en härlig känsla och bra blick, men idag tror jag hon spelade -7, vilket inte är acceptabelt för en spelare som ges stort förtroende.

Nu blir det intressant att se hur Johansson/Grubbström hanterar denna käftsmäll. Framför allt blir det spännande att se hur nästa möte mot Rönnby kommer att se ut.

Dalens herrar orkade inte hela vägen mot Warberg. En tvåmålsledning gick om intet denna gång. Synd.

Bult gjorde 1+5, vilket jag tycker är ett helt OK bokslut för en back med ömmande baksidor?

Läser att Dalen satsade på Rudeström i målet, och att han skötte sig bra. Kan man hoppas på en konkurrenssituation i målvaktsledet?

Dalens damer tog en ny 3-poängare, denna gång borta mot Endre -ruskigt starkt!

Moa Schilström måste aspirera till Rookie-priset i år -vilken säsong hittills!

Noteringar från den andra världen:

Lövens powerplay ligger runt 6%. På hundra PP:n gör alltså Löven mål sex gånger. Det är helt ofattbart uselt!

Diskade min nya stekpanna idag. Den var så grymt lättdiskad att jag fick ett leende på läpparna. Det sägs ju att det är de små sakerna som förgyller tillvaron?

Ikväll har jag sett några minuter av en ny tysk serie som utspelar sig i Sverige. Alla skådisar är tyska, men man har alltså filmat i "svensk landsbygd". Den tyske manusförfattaren verkar dock haft dålig koll på vanliga svenska efternamn, varför han/hon har anammat det gamla ordspråket "man tager vad man haver". Två av de centrala familjerna i serien heter följaktligen Borg och Wilander! Nu väntar jag bara på att Herr Kulti, Fräulein Järryd och kleine mädchen Jutta von Edberg snart träder in i handlingen.

Åkte ännu en gång Sävar ToR på rullskidor. På hemvägen möttes jag av en helt galen motvind, det var knappt jag kunde hålla balansen och än mindre ta mig framåt. Medan armar och lungor brann funderade jag på om det eventuellt var orkanen Gustav som nått Bottenvikens kustlandskap?

/Gustaf

City möter Järfälla på söndag. Det är svårt att se den matchen som något annat än ännu en sexpoängare. Senaste måste-matchen, den mot Mullsjö, gick ju sådär?

Järfälla är under ombyggnad, inte många spelarnamn man känner igen när man synar laguppställningen. Gissar att Andreas Ackevi spelar en central roll i dagens Järfälla, han är duktig. Intressant också att se swissarna -fåglar eller fiskar?

Bröderna Lindström står numera på andra sidan sargen, men kan säkert hitta på djävulskap därifrån också.

Om City spelar lite enklare genom mittzon, samtidigt som skärpan finns framför egen kasse vinner man med 3 bollar. Jag gissar 6-3, så kila iväg till ATG-ombudet och lägg en hundring på resultatet. Kan aldrig gå fel, eller?

Höll i morse på att bli överkörd av en fet buss när jag satt på hojen på väg till jobbet. Inte nog med det, bussen tutade på mig också!

Det visade sig att det var Dalens herrar som just lättat ankar, roadtrip till Warberg och Stockholm (Täby) står tydligen på schemat. När vi möttes i morgondimman höll killarna på att ta fram liggunderlag, kuddar och snuttefiltar. Hjort hade säkert inlett resan med att presentera en hel arsenal med B- och C-rullar som skulle plöjas längs vägarna. Gissar att Alex höll på att rigga Xbox 360:n och att Urban var morgonsur -allt som vanligt alltså.

Efter mötet med bussen kunde jag inte låta bli att fundera på dessa resor. Jag tyckte alltid att de var helt OK när man var på väg söderut. Resan går då på dagtid, det är ljust ute och allmänt munter stämning. Efter korsord, bokläsning, skitsnack, DVD, Xbox och några matstopp kommer laget fram till ett skönt Scandic hotell och därefter väntar en härlig match -inte så pjåkigt i mina ögon.

Hemresan däremot? Avresa sent på kvällen, tusen mil hem, jobbet väntar som vanligt morgonen därpå, måste försöka sova i ett fordon som inte är konstruerat för att sova i och än mindre konstruerat för personer som är längre än 180 cm. Efter att ha testat tvåhundra sovställningar ger man upp och övergår till att enbart försöka uthärda. Väl framme går man, i skepnad av en zombie, raka vägen till jobbet. Det enda som saknas är bajamajan i Krakow, annars var det mycket speedway á la Robban Gustavsson över hemresorna. Det är därför knappast så att jag känner någon nostalgisk längtan tillbaka till denna utdragna tortyr.

Dalens spelhelg får betecknas som ruggigt tuff. Bortamatcher mot Sveriges kanske två bästa lag gör att det kan tänkas att laget kommer hem utan en enda poäng i bagaget. Tror dock på ett annat scenario. Av någon anledning har Dalen haft relativt lätt för Täby, framför allt har resultaten från bortamatcherna varit bra. Hittar ingen riktigt bra förklaring till detta, men kanske har det att göra med Dalens disciplinerade försvarsspel. Täby gillar när det blir hawaii-spel, vilket Dalen sällan tillåter (så länge inte City står för motståndet).

Warberg och Dalen har mötts massor av gånger de senaste åren, så lagen känner varandra väl. Matcherna brukar vara jämna, men sörlänningarna brukar vara svåra att tas med på bortaplan. Den här gången är dock förutsättningarna annorlunda. Warberg har, om jag räknar rätt, förlorat 5 matcher i rad, vilket inte hänt på år och dar. Förhoppningsvis har det satt sig på deras självförtroende, samtidigt som Dalenkillarna i större utsträckning vågar tro på seger.

Jag går ut hårt och tippar 4 eller 5 dalenpoäng i helgen -don´t let me down guys!

Funderade på att se IKSU-Rönnby i morgon, men en Molly-hund och massor av jobb verkar komma i vägen. Måste hitta en lösning, tror det kan bli en höjdarmatch. Vill dessutom se Victoria Wikström spela boll, tycker hon är helt överlägsen!

IKSU förresten, har de ingen vettig hemsida?

/Gustaf