Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås.
Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Denna text har lagts upp på Instagram av en kvinna i Umeå tillsammans med bilden på en av MP:s valaffischer.

Texten riktar sig mot Mariam Salem som var tvåa på MP:s kommunlista i Umeå.
Aldrig att jag röstar på dig. Du lät mig inte simma när det var sim i kvinnogruppen eftersom jag ”hade en baddräkt utan shorts” och du ansåg att jag var ”naken”. När jag sa att det bara är kvinnor här så sa du att ”enligt islam är det även haram att vara naken inför kvinnor”. Slutade med att jag fick lämna simhallen.

Kommentar
Under de senaste fyra åren har Umeå styrts av S och MP tillsammans. Under förhandlingarna rörande tillsättningen av posterna till bl a Kommunstyrelsen förklarade Arbetarpartiet att vi inte längre kunde acceptera ett fortsatt styre S+MP. Skälet är att vi anser att Mariam Salem är islamist – eller en medlöpare till dessa. Detta bygger vi inte på ovanstående Instagram utan på andra händelser som en debatt där vi deltog under valrörelsen. Den utlagda texten bekräftar endast vår uppfattning. Arbetarpartiet kommer inte att hjälpa islamister eller dess medlöpare till makten, vare sig i regeringen, eller i någon kommun.

Efter valet har Sveriges Radio i sin heliga enfald låtit nämnda Mariam Salem hålla morgonandakterna under en hel vecka med början den 1 oktober. Hennes första morgonandakt hade titeln ”Inför Gud är vi alla jämlika”. Från denna, till ledningen på SR väl anpassade titel, gick Salem raskt över till sitt egentliga budskap. Detta löd:
”Vi människor aldrig är så jämlika som när vi i bön inför Gud och vi kan aldrig uppleva en mer konkret handling av jämlikhet än när vi befinner oss i Mecka under vallfärden”.

Denna kupp gick naturligtvis inte helt obemärkt förbi, på sociala medier. Även om jag inte uppfattat att exempelvis SR – eller Umeås helt dominerande tidning Västerbottens–Kuriren – reagerat på något sätt. Därför tänker jag uppmärksamma händelsen själv. Detta genom att citera delar av ett blogginlägg som jag tycker har ett relevant innehåll:

”… Mecka är ju faktiskt inte vilken stad som helst, utan en av de mest aggressivt, institutionaliserat ojämlika platserna i hela världen. Icke-muslimer måste hålla sig minst 15 kilometer därifrån. Kvinnor får inte röra sig fritt utan en manlig övervakare. De som är ateister, tror på fel gud eller älskar någon av fel kön förföljs, förtrycks och mördas, med hänvisning till religiös lag.

I ljuset av detta blir det väldigt märkligt att påstå att bönen i Mecka är en vacker jämlikhetsmanifestation. Ty, den enda jämlikhet som finns där är den sorts jämlikhet som råder mellan människor som tror på samma sak och hyllar en auktoritär ideologi tillsammans. För de andra, de som inte gladligen ställer sig i bön inför Gud, finns ingen jämlikhet i Mecka. Där har de inte rätt att vara jämlika, de har inte ens rätt att leva. Det är en fullskalig Handmaid’s Tale-dystopi, fast på riktigt.

Ändå kan Mariam Salem – oemotsagd – i Public Service tala om Mecka som ett jämlikhetens paradis. Tyvärr verkar det vara så att man även i det sekulariserade Sverige, kommer undan med att i religionens namn uttrycka åsikter som annars, rätteligen, hade ansetts helt oacceptabla …”

(Jesper Sandström, jespersandstrom.se)

Kommentar
Jag har haft många tillfällen att ta mig för pannan med anledning av den flathet som råder i Sverige. Det är därför jag har följande devis högst upp på varje blogginlägg: Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås. Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Arbetarpartiet gör det vi kan.

Vi vägrade som sagt att acceptera ett fortsätt styre bestående av S+MP i Umeå just på grund av denna, i media så omhuldade islamist/islamistmedlöpare. Utan att förstora effekten av våra insatser är det dock med viss tillfredsställelse som jag kan konstatera att MP inte längre tillhör det lokala styret av Umeå kommun …

Men det finns fler islamister och medlöpare i Umeå.

Lördagen den 6 oktober hade Arbetarpartiet torgmöte. Jag talade i mikrofonen. En av våra medlemmar stod vid vårt informationsbord. Tre män, som vi vet är medvetna islamister eller medlöpare till dessa, kom fram till bordet. De ville fortsätta en debatt sedan valet rörande frågan om man bör skaka hand med både män och kvinnor.

Stämningen blev aggressiv.

En av de tre jobbar som läkare på Norrlands Universitetssjukhus (NUS). Han frågade vår medlem varför denne brukar hälsa på honom på sjukhuset. Svaret var att det berodde på att läkaren, i samband med debatten under valet, hade sagt att han inte trodde på att vår medlem studerar till läkare. De tre islamisterna / medlöparna blev allt mer aggressiva.

Medlemmens föräldrar var i Umeå för att fira sitt guldbröllop.

De hade bokat tid för att äta lunch. Då pappan dök upp på torget för att påminna om detta bröt han in i diskussionen. Detta ledde till att den manliga trion även började förolämpa vår medlems pappa. Läkaren började fälla hånfulla kommentarer som ”Hur gammal är du – 70 år?” och ”Är du hans förmyndare, eller…”.

Jag har alltid trott att muslimer visar respekt för äldre familjemedlemmar. Men detta kanske är en av skillnaderna mellan vanliga muslimer och islamister. Islamister saknar respekt för det mesta som inte böjer sig för dem.

Efteråt har jag funderat på den ovan nämnde läkaren.

Om han inte kan acceptera att vår medlem hejar på honom på sjukhuset – hur ska han då kunna sköta sitt jobb om båda kallas till akuten vid en stor trafikolycka? Eller vid en terrorattack? Vilka krav måste ställas på en läkare. Och vad kan en läkare tillåta sig. Oavsett om läkaren är troende eller inte. Exempelvis mot människor som är släkt med någon som de har en hård debatt med.

Var finns läkaretiken?

__________________________________

Arbetarpartiet utkämpade valrörelsen genom att berätta sanningen. Kostnaderna i Umeå ökar så mycket snabbare än intäkterna att kommunen snart inte klarar att ge umeborna den service de har rätt till enligt lag – exempelvis vad gäller skola och omsorger. Övriga partier och media försöker tysta sanningen. Hjälp oss driva en politik som prioriterar nödvändig personalanskaffning samt ta kontroll över underskotten så att lönerna kan betalas ut även i framtiden.

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås.
Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Ursäkta för att jag publicerade ett ofärdigt utkast som kanske blir något i – kanske inte

Regera med C och L eller återta arbetarväljarna från SD?

                                                                  Vissa val i livet kan aldrig göras om.
Det finns vägval du aldrig kan ångra. Beslutar du dig för att riva ett hus och bygga nytt men ogillar sedan resultatet, måste du ändå leva med dit val. Du kan aldrig göra om valet eftersom det gamla huset är rivet och även resterna är bortfraktade.

Eller låt oss säga att du har råd med ett fastighetsköp, men inte två. Den ena fastigheten är en strandtomt med makalös utsikt men ligger så till att det finns en översvämningsrisk. Den andra fastigheten har en tråkig med trygg placering. När du väl köpt den tråkiga men trygga fastigheten måste du bygga och bo där. Detta eftersom fastigheten med strandtomt och fantastisk utsikt kommer att vara köpt av någon annan. Denna typ av val kallas oåterkalleliga eller irreversibla.

Socialdemokratin står idag inför ett irreversibelt eller oåterkalleligt val.
Jag syftar inte på ett nyval i parlamentarisk mening. Jag talar om ett val när det gäller partiets framtida och grundläggande karaktär. Antingen formas det framtida S på kampen av innehavet av statsmakten. Då ska partiet i dagsläget satsa allt på en koalition med Centern och Liberalerna. Lyckas Löfven består segern av ett fortsatt, fast delat,  regeringsinnehav samt av en uppbruten Allians. Eller så formas det framtida S som en moderniserad folk- och arbetarrörelse. Då måste partiet satsa allt på att ta striden med SD om arbetarväljarna. Dessa måste återvinnas från Åkesson. Lyckas detta består segern i att partiet bevarar sin identitet och banden till fackföreningsrörelsen som, vilket S-ledningen måste fatta, annars kan gå förlorade i samband med att SD organiserar sig inom facket precis som socialdemokraterna.

Här krävs ett aktivt val. Den tiden är förbi då S både kunde vara statsbärande under årtionden och samtidigt bevara sina traditioner av folk- och arbetarrörelse. Partiets ledning blundar. Men SD:s framgångar visar att dagens strutstaktik inte fungerar. Det krävs alltså ett medvetet val. Antingen satsar partiet på statsmakten och på en koalitionsregering tillsammans med C och L. Eller så satsar S på att slå vakt om sin ursprungliga identitet av folk- och arbetarrörelse, där facken utgör kärnan, och tar strid för att återerövra arbetarväljarna från SD. Skulle S vinna denna strid innebär detta början till slutet för SD.

Om Socialdemokraterna satsar på en koalitionsregering kommer partiets identitet, banden till de historiska rötterna, inte att försvinna över en natt. En S – C – L regering kan ju komma att falla relativt snabbt.

Men valet kommer att få konsekvenser. Det kommer att visa alla de arbetare som lämnat socialdemokratin med sidoorganisationer, för att ansluta sig till SD, att det viktigaste för S är besittningen av statsmakten. Det är därför som partiet satsar allt på vad som kanske endast blir några år av koalitionsregering där C och L i praktiken kommer att ha vetorätt. Samma budskap kommer S att sända till en yngre generation som tidigare skulle ha gått till S men som idag allt oftare röstar på SD. Detta innebär inte endast att S förlorar röster. De yngre som går till SD kommer sällan eller aldrig att involveras i det fackliga dag-för-dag arbete.

Men vad viktigare är: en S – C – L regering kommer att visa arbetarna vad socialdemokraterna inte prioriterar. Det kommer nämligen att vara omöjligt att slå vakt om arbetsrätt, kollektivavtal och minimilöner – speciellt eftersom detta kan komma att kräva stridsåtgärder från LO. Inför valåret 2014 lade S och LO fram ett tiopunktsprogram som skulle bli till ”Ordningsregler för svensk arbetsmarknad”. Men dessa kom bort helt och hållet i valrörelsen beroende på samarbetet med MP! Dessa tio ordningsregler hade annars kunnat bli till ett verkligt politiskt vapen i kampen med SD om arbetarväljarna.

Och om lilla MP kan bakbinda S och LO så fullständigt – vad skulle inte en koalition med C och L innebära?

Det verkar inte falla någon inom socialdemokratin in att fråga sig hur de en gång vann arbetarna– till vilka idag även knegare som lärare, undersköterskor, sjuksköterskor, barnomsorgspersonalen tillhör. Det gick till så att parti och fack verkligen kämpade för deras intressen – ibland även utanför kretsen av knapptryckare i riksdagen, 290 kommunfullmäktigen och ett tjog landsting/regioner – även genom strejker och andra stridsåtgärder.

Det verkar som dagens socialdemokrater endast kan se förändringarna inom sett eget parti.

Partiet har blivit mindre. Men jag kan berätta lite för er om de förändringar som skett i ett par andra partier.

Centern är idag inte samma folkrörelse som det gamla Bondeförbundet var, som socialdemokraterna bildade koalitionsregeringar med, under 30- och 50-talen. C är idag Sveriges mest fackföreningsfientliga parti.

Ett parti vars ungdomsförbund drev parollen ”fuck facket forever” i valet 2010.

Liberalerna är idag inte det Folkparti socialdemokratin samarbetade med för utbyggd barnomsorg mot C och M som ville ha vårdnadsbidrag. Det är Sveriges mest aggressiva Natoanhängare. Vilket riskerar att dra Sverige i USA:s krig. Liberalerna är också för ett Europas Förenta Stater. Men detta byggas ovanifrån – genom att slå sönder dagens nationalstat på vilken rätten att beskatta sig själv vilar och därmed också rätten att välja ett välfärdssamhälle – eller inte.

Inom ett Europas Förenta Stater kommer denna valmöjlighet inte att finnas. Välfärdssamhället blir något för historieböckerna där det kommer att stå att sådana samhällen fanns en gång – speciellt inom de norra regionerna av Europas Förenta Stater.

Det är inte att vara så att en enda koalitionsregering, som kanske endast kommer att existera under ett fåtal år, kommer att avgöra ifall partiets grundläggande identitet förändras genom att banden till historien kapas. Det som avgör är om etablissemanget inom S ser framtiden som en rad av ständiga parlamentariska förhandlingar för att kunna bilda nya koalitionsregeringar och på så sätt kunna klänga sig fast vid statsmakten. Denna strategi är nämligen oförenlig med en verklig kamp för att återvinna arbetarna från SD. Ger partiet upp kampen för arbetarna visar detta att partiet har gjort ett medvetet val. S väljer att slå in på en väg som kapar banden till sin historia av folk- och arbetarrörelse.

Namnet kommer säkert att leva kvar. Men processen kommer ofrånkomligen att förändra partiets karaktär. Det kan ta fem år eller femton. Men valet som görs nu kan blir livsavgörande.

Det vi ser har alltså en ytlig sida. Det rör sig om besvärliga regeringsförhandlingar bland annat om en eventuell koalition S-C-L. Men vi ser även något djupare och mer allvarligt. Det är en folk- och arbetarrörelse som förbereder sig för ett eventuellt självmord.

Och självmord är en irreversibel, oåterkallelig, handling.

Ska vi tvingas se denna gravsten på socialdemokratins 120-årsdag: Här vilar arbetarrörelsens parti 1889 – 2019.

–    ?     –

                      __________________________________________________

Arbetarpartiet utkämpade valrörelsen genom att berätta sanningen. Prognosen visar att kostnaderna ökar så mycket snabbare än intäkterna att kommunen snart inte klarar av den service umeborna har rätt till enligt lag – exempelvis skola och omsorger. Övriga partier och media försöker tysta detta. Hjälp oss driva en politik som får kontroll över underskott och kan rekrytera personal.

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås.
Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

A. Jag kommer att försöka visa att Vänsterpartiet, under sin nuvarande lokala ledning, håller på att manövrera in sig i en SD-liknande position!!

Partiet har fick många mandat – eftersom det politiska minnet är kort. Men i Umeå håller partiet håller på att isolera sig självt.

Orsaken är att Vänsterpartiet har uppträtt väldigt illa mot andra partier. Det är detta som ligger bakom att V är på väg mot en position då dess inflytande kan bli mindre än någonsin tidigare sedan partiet tog plats i Umeå kommunfullmäktige för första gången.

Utgångspunkten för denna jämförelse är att både Vänsterpartiet (i Umeå) och SD i riksdagen har blivit stora partier.

Men skillnaden är att medan SD alltid har varit ett isolerat parti håller Vänsterpartiet i Umeå, helt och hållet på grund av bristande ledarskap, att isolera sig självt.

I detta blogginlägg kommer jag först att repetera en del om skillnaden mellan politiska motståndare och politiska fiender. Sedan kommer jag att påbörja förklaringen av varför Vänsterpartiet, under sin nuvarande lokala ledning i Umeå, har skaffat sig så många politiska fiender. Det har nämligen inte alltid varit så. År 2010 ingick Socialdemokraterna i Umeå en politisk samverkan med Vänsterpartiet i Umeå. Idag är detta inte ett alternativ. Jag ska alltså försöka förklara varför.

B. Återigen om skillnaden mellan politiska motståndare och politiska fiender.

Jag tog Nils-Ivar Nilsson, moderaten, som exempel. Vi var politiska motståndare. Och vänner. Han hade med åren, precis som min farsa, fått svårt att höra när det var bullrigt runt omkring. Som på fullmäktige. Därför kollade han allt oftare med mig att han verkligen trycket på rätt knapp under våra fyra år tillsammans som bänkgrannar.  I gengäld berättade han för mig vilken bok som han trodde att farsan skulle gilla att få i julklapp eller som födelsedagspresent. Nils-Ivar och farsan delade ett intresse för Umeås historia. Och Nils-Ivars förslag gjorde alltid succé.

Farsan började fråga mig hur det kom sig att hans ”enfaldige son” – han hade nämligen bara en som till hans stora sorg varken kunde dansa eller spela fotboll – plötsligt hade börjat köpa så träffsä kra presenter i form av böcker. ”Det krävs lite moderation”, brukade jag svara, samt tillägga att min bänkgranne, till vänster, hette Nils-Ivar Nilsson ”och var en aktningsvärd moderat”.

Nils-Ivar och jag var alltså politiska motståndare, men vänner, och med tiden goda vänner. Även om vi inte träffades utanför fullmäktige delade vi bland annat ett intresse för Ivar Kreuger och hans bror Torstens öden. (Ivar hade en mindre känd, men mycket framstående bror vid namn Torsten, som i huvudsak byggt upp ett industriellt imperium). En partikamrat till mig hade gjort ett arbete om bröderna Kreuger. Det hade även Nils-Ivar, fast hans arbete låg på en långt högre nivå. Detta gav oss ytterligare ett, omfattande, gemensamt intresse. Förutom Umeås.

Jag saknar Nils-Ivar Nilsson än i denna dag.

Den typ av respekt som jag beskrivit ovan växer aldrig fram mellan politiska fiender. Detta oavsett om fiendskapen existerar på ett personligt plan eller, vilket är vanligare (enligt min personliga erfarenhet) mellan politiska partier. Men denna politiska fiendskap mellan partier kanaliseras naturligtvis genom representanterna för partierna.

C. V sumpade chansen att visa sig vuxna nog att vara ”med-regent” för Umeå

Vänsterpartiet fick en chans att visa om de var vuxna nog att vara med och dela på det lokala ”regeringsansvaret” i Umeå, tillsammans med Socialdemokraterna, detta under perioden 2010-2014. Det visade sig att Vänsterpartiet inte var situationen vuxen. Partiet kunde inte hantera maktens båda sidor. När du regerar, eller är med-regent, ökar dina chanser dramatiskt att få genomslag för delar av din politik. Detta genom att du får chansen att vara med och utarbeta de fyra budgetar för Umeå kommun och dess bolag som tillsammans utgör det handlingsprogram efter vilket Umeå kommer att styras under den kommande mandatperioden.

Partiets förra gruppledare påstod ofta att hon hade tvingats ”släpa” S efter sig. Så å ena sidan tog Vänsterpartiet ofta åt sig självt äran för det som var populärt hos de grupper som partiet ville vinna insteg hos. Å andra sidan struntade Vänsterpartiet i att försvara de delar av den gemensamma budgeten som alla inte tyckte om. Och V gick längre än så. Om besluten var impopulära hände det inte sällan att V plötsligt att påstod att det var S som släpat V efter sig. Den uppmärksamme kunde se att om besluten var populära så hade V plötsligt styrkan att dra S efter sig. Men om besluten inte var populära förändrades styrkeförhållandena mellan S och V. Plötsligt var det S som var starkt och kunde dra V efter sig. Allt detta var naturligtvis skitsnack från Vänsterpartiets sida. Under den period då S styrde Umeå tillsamman med V hade Socialdemokraterna 25 mandat och Vänsterpartiet hade sju. Detta oavsett om beslutet var populärt eller inte.

D. Vänsterpartiets illojala beteende, lögner och trakassering av personalen

Vänsterpartiet tog en risk då det samregerade tillsammans med det större Socialdemokraterna under mandatperioden 2010-2014. Båda partierna (och i Alliansens fall alla fyra) måste kunna få framhålla att de fått gehör för vissa av sina hjärtefrågor. Men det som är absolut nödvändigt är att de partier som styr tillsammans försvara de impopulära besluten. Tillsammans. Men Vänsterpartiet framhöll, systematiskt, att det som var ”populärt” var resultatet av deras insatser. Och systematiskt tog Vänsterpartiet avstånd ifrån det som var impopulärt.

Vänsterpartiet gjorde två avgörande misstag då partiet samregerade med Socialdemokraterna:
1) V förnekade att Socialdemokraterna hade samma uppfattning som de själva, i många av de ”populära” beslut som det lokala ”S+V styret i Umeå” antog, under perioden 2010-2014. V påstod ständigt att de hade släpat S efter sig.

Kommentar
Men även då besluten var populära så hade Socialdemokraterna 25 mandat och V endast sju. S bestämde alltså själva själva var de stod.

2) Vänsterpartiets allvarligaste misstag, det misstag som blev avgörande för att Vänsterpartiet i Umeå inte ansågs vara tillräckligt moget för att ingå i en lokal regering, var att partiet inte stod upp och försvarade de sidor av budgeten som var impopulära. I en rad situationer agerade V på ett direkt illojalt sätt – i förhållande till S. Vänsterpartiet lämnade inte bara Socialdemokraterna att ensamma att bemöta kritiken mot den gemensamma S+V budgeten. Vänsterpartiet deltog ibland själva i kritiken mot den budget som de varit med och utarbetat, i direkt samarbete med S, och därför även själva var ansvariga för.

Kommentar
Det mest absurda var Vänsterpartiets direkta lögner riktade mot sin större koalitionspartner.
Några exempel:

* Vänsterpartiet påstod att de låg bakom införande av de tillfälliga, men för många ungdomar positiva, ungdomsjobben under perioden. Men ungdomsjobben kom till genom att Balticgruppen ville satsa 30 miljoner på att ordna kommunala jobb för ungdomar – detta under förutsättning att kommunen betalade in arbetsgivareavgifterna. Det var S som hade kontakterna med Balticgruppen – och S hade fortfarande 25 av S+V styrets totalt 32 mandat. Påståendet att det var V som ordnade ungdomsjobben var en lögn från V:s sida.
* Vänsterpartiet påstod att de hade stoppat föreslagna nedskärningar i äldreomsorgen. Detta var medvetet fel. När det gällde äldreomsorgen var det S+V styret som både tog, men i förslaget till 2014 års budget var det Socialdemokraterna som även gav. Närmare 32,7 miljoner. Bakom detta ställde alla upp.
* Vänsterpartiet påstod inför valet 2014 att Socialdemokraterna hyste planer på att sälja ut AB Bostadens bestånd av hyresrätter i Holmsund. Detta visade sig vara en lögn från V – direkt riktad mot sin koalitionspartner Socialdemokraterna.
* Vänsterpartiets dåvarande gruppledare ansågs, av en ledande arbetsrättsjurist, ha utsatt två kvinnliga chefer i Umeå kommun för ”kränkande särbehandling”. Gruppledaren var en pionjär när det gällde att trakassera personal.

Det var exempel som dessa, allvarliga lögner och illojalt uppträdanden mot sin koalitionspartner S, som grundlade uppfattningen att Vänsterpartiet inte var mogna att vara med och styra Umeå kommun.

E. Då Vänsterpartiet påstår att S ”rört sig i nazistisk riktning” skaffar partiet sig politiska fiender

Men det var andra exempel, Vänsterpartiets agerande i opposition under den påföljande mandatperioden åren 2014-2018, som innebar att Vänsterpartiet skaffade sig allt fler politiska fiender. Vi ska repetera uttalandet från den dåvarande ordföranden för V i Umeå som i VK fällde följande, vedervärdiga och helt felaktiga, påståenden om att avhysningen av romerna från campingen vid Nydalasjön var en skammens dag (vilket går utmärkt att påstå i en politisk debatt) – men det gör inte inte fortsättningen som löd – som ”riskerar att följas av fler i allt brunare nyanser”. För att förstå den attityd mot Socialdemokraterna som växte fram inom Vänsterpartiet under åren 2015 – 2016 ska vi även repetera uttalandet från ordföranden för V i Västerbotten. I ett meningsutbyte med Arbetarpariets Ordförande på facebook fällde denne kommentaren att Socialdemokraterna ”rört sig i nazistisk riktning”. Båda dessa representanter för Vänsterpartiet var dessutom ledamöter i Umeå kommunfullmäktige vid tidpunkten för dessa uttalanden.

Då V påstår att S ”rört sig i nazistisk riktning” kommer partiet att skaffa sig politiska fiender. För det som gällde för S – och som orsakade dessa båda utfall – gällde naturligtvis också för nästa alla andra partier i fullmäktige!

Avsnitt fyra kommer på onsdagt!

__________________________________

Arbetarpartiet utkämpade valrörelsen genom att berätta sanningen. Prognosen visar att kostnaderna ökar så mycket snabbare än intäkterna att kommunen snart inte kommer att klara av att ge umeborna den service den har rätt till enligt lag – exempelvis vad gäller skola och omsorger. Övriga partier och media försöker tysta sanningen. Hjälp oss driva en politik som prioriterar nödvändig personalanskaffning samt ta kontroll över budgetunderskott och skuldsättning.

Jag ber om ursäkt för att jag inte har kunnat hålla tiden.
Våra medlemmar krävde, i god demokratisk andra, en rejäl rapport rörande alla turerna i förhandlingarna efter valet. Våra möten ska sluta 21.30. Men detta slutade 22.00. Därefter dröjde sig hälften kvar för att ställa ytterligare frågor. Och då förhandlingar efter detta val blir extra komplicerade på grund av den koppling som finns till maktspelet på riksplanet så krävs det att vi som förhandlat – undertecknad, Patrik samt Davis verkligen är tillgängliga, berättar det vi VET samt kommer med s.k. KVALIFICERADE GISSNINGAR när vi inte vet säkert utan måste besvara frågor i alla fall. Jag är stolt över att tillhöra Arbetarpartiet och att ha fått det förtroende som jag har fått av andra medlemmar.Så därför har ni, kära läsare, blivit övergivna. Jag klarade inte av att skriva klart Del II. Men jag kör igång nu för att avsluta det hela före 24.00. De av er som vill får ta del av den färdigskrivna Del II till morgonkaffet.

Tack för er förståelse.

Igår berättade jag att det finns olika sätt på vilket du kan skaffa dig politiska fiender.

Här måste vi stanna upp och reda ut en mycket viktig sak: det är en stor skillnad mellan att ha politiska fiender och att vara politiska motståndare. En av de finaste människor som jag har träffat sedan jag hamnade i Umeå kommunfullmäktige 1991 hette Nils-Ivar Nilsson. Han finns inte med oss längre. Och han var Moderat och min bänkgranne. Till vänster. Då han hörde lite illa under sina sista fyra år brukade han fråga mig, då han varit upptagen med att förbereda sig, ”Janne, vilken knapp ska jag trycka på”. Mitt svar blev nästan alltid ”röd”. Den som trycker på röd knapp opponerar sig mot Kommunstyrelsens förslag. Och eftersom Socialdemokraterna dominerade Kommunstyrelsen betydde grön knapp att du stödde S med röd knapp betydde att du gick emot S. Nils-Ivar och jag tyckte detta var mycket roligt. Så efter ett tag brukade han fråga: ”röd – som vanligt” Och jag brukade svara ”Ja, du är väl ingen centerpartist”. Nils-Ivar: ”Nej, för sjutton”. Så Nils-Ivar röstade rätt under alla år. Även När S och M var överens och Nils-Ivar skulle rösta grönt litade han på mig. Och det kunde han.

Själv litade jag på Nils-Ivar i mer allvarliga ting. Missförstå mig inte. Mötena i kommunfullmäktige är mycket allvarliga, sedd i sin helhet, men inte själva omröstningarna. Du trycker bara på en knapp. Ibland, när Nils-Ivar inte hörde vad jag viskade på grund av allt brus och buller, brukade jag peka på de tre knapparna. Då fick jag förtroendet att trycka på rätt knapp – år honom. Nils-Ivar röstade aldrig fel under dessa fyra år – tack vare mig.

Nils-Ivar och jag var politiska motståndare. Men vi var absolut inte politiska fiender – detta är en väldig skillnad.

Det jag tänker förklara att Vänsterpartiet i Umeå, trots både en valframgång i ryggen och hela 11 mandat, inte får större politiskt inflytande än vad de får. Skälet är att Vänsterpartiet har gjort politiska motståndaren till politiska fiender.

Detta har gjort att Vänsterpartiet håller på att försätta sig i samma position som SD på riksplanet – ett utfryst gäng av allt bittrare ledamöter i fullmäktige, styrelser och nämnder som – på grund av sin ökande bitterhet – är på väg att isolera sig ännu mer. Detta genom att ständigt öka antalet politiska motståndare som blir till politiska fiender.

De som har gått i spetsen för denna utvecklingen är gruppledaren Ulrika Edman, förre ordföranden för V:s partiorganisation i Umeå Gudrun Nordborg plus V:s ordförare i Västerbotten Bore Sköld. Låt mig ge några exempel:

1. Vänsterpartister påstår att Socialdemokraterna i Umeå, och på riksplanet, rör sig i en ”brun” riktning. Brun var färgen på skjortan på de mest våldsamma nazisterna och då någon kallar en annan, person eller organisation, för brun i politiken är detta den värsta förolämpningen en vänsterpartist kan ge till en Socialdemokrat.

Låt mig exemplifiera:

a) Gudrun Nordborg. På grund av att romerna avhystes från Campingen på Nydala år 2015 kallade Gudrun Nordborg, som då var ordförande för Vänsterpartiet i Umeå, för en ”skammens dag”. (Och med dessa ord gör man inte om politiska motståndare till politiska fiender). Men sedan följde V:s ordförande och kommunfullmäktigeledamot upp det hela med följande: att denna ”riskerar att följas av fler i allt brunare nyanser”. Innebörden är att Socialdemokraterna, som var ytterst ansvariga för beslutet att avhysa romerna, höll på att utvecklas i nazistisk riktning.

Detta omvandlar politiska motståndare till politiska fiender.

Bore Sköld. Ordförande för Vänsterpartiet i Västerbotten, och (åtminstone) ersättare i Umeå kommunfullmäktige, förde följande resonemang på en demonstration i Umeå år 2016: SD är nazister. Socialdemokraterna har övertagit SD:s flyktingpolitik, alltså blir S … Ja, vad? Debatten hamnade på Facebook där Bore Sköld frågade ordföranden i Arbetarpartiet om inte även denna ansåg att Socialdemokraterna ”rört sig i nazistisk riktning” ? Vår ordförande svarade naturligtvis NEJ på denna fråga. Socialdemokraterna rörde sig nämligen inte i nazistisk riktning.

Detta sätt att uttrycka sig, är extremt felaktigt, och visar del på Bore Skölds gigantiska brist på kunskaper när det gäller vad nazismen var, vad SD är och – framför allt – hur man omvandlar politiska motståndare till politiska fiender.

Fortsättning följer …

 en politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås.
Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Du kan skaffa dig fiender genom att försvara fritidsgårdar och städjobb – och samtidigt vinna vänner för livet. Ett parti kan skaffa sig fiender genom att marschera upp på läktaren i fullmäktigesalen för att stoppa nedskärningarna på Umeås fritidsgårdar. Genom att ta detta initiativ – som involverade uppåt 850 ungdomar, till vilka sedan cirka 150 lokalvårdare anslöt sig i syfte att försvara sina jobb – skaffade vi oss fiender. Men också vänner. Istället för att nedskärningarna på fritidsgårdsverksamheten blev 5,1 miljoner, såsom tänkt var, stannade nedskärningarna på 1,1 miljon.

Även när det gällde lokalvårdarna blev gav denna aktion, tillsammans med en rad andra, resultat. Även om försämringar inte kunde undvikas kunde de förskjutas och krympas. Den strid som lokalvårdarna utkämpade varade under ett halvt år. Många som deltog växte vad gällde i stolthet och styrka. Det växte fram ett gäng kvinnliga strejkledare. Detsamma skedde bland ungdomarna. På många skolor och fritidsgårdar blev vissa av ungdomar drivande i att mobilisera andra ungdomar till manifestationen utanför kommunfullmäktige.

Alla, lokalvårdare och ungdomar, lärde sig att argumentera för sin sak. Många lärde sig värdet av ungdomsgårdsverksamheten. Om varje ungdomsgård förhindrade att 1½ ung människa trillade dit, i kriminalitet och droger, varje år, så hade fritidsgården betalat sig ekonomiskt. Till detta kommer allt mänskligt lidande som undviks. För så många människor. Detsamma gällde för lokalvårdarna. Antalet barn med astma och allergier ökade under denna period. Mycket. Detta underströk vikten av yrket lokalvårdare. Det fanns politiker, även kommunalråd, som enbart såg städningen som en estetisk fråga (det ska se snyggt). Men just den ökande insikten om att lokalvårdarna spelade en huvudroll i att förebygga astma och allergi gjorde att yrkesstoltheten växte.

Men den dåvarande ordföranden i kommunfullmäktige drabbades av något som liknade panik. Och den moderata gruppledaren blev smått konfys. Det jag vill säga är att det var värt att bli politisk ”ovän” med dessa för att försvara fritidsgårdar och städjobb. Det var värt att få ta skit i våra vanligaste morgontidningar för att få se hur kvinnliga arbetare, och skolelever i nian, växte. Som människor och som försvarare av sina kamrater och arbetskamrater.

Du kan även skaffa dig fiender genom att planera kupper bakom ryggen – på andra. Och försöka ljuga dig fri genom att skylla – på andra. Jag tänker på Vänsterpartiet och dess gruppledare i Umeå kommunfullmäktige.

Jag återkommer med Del II i morgon.

 __________________________________

Arbetarpartiet utkämpade valrörelsen genom att berätta sanningen. Prognosen visar att kostnaderna ökar så mycket snabbare än intäkterna att kommunen snart inte kommer att klara av att ge umeborna den service den har rätt till enligt lag – exempelvis vad gäller skola och omsorger. Övriga partier och media försöker tysta sanningen. Hjälp oss driva en politik som prioriterar nödvändig personalanskaffning samt ta kontroll över budgetunderskott och skuldsättning.

Den politiska fegheten i Sverige är ingen myt – den finns, kan förklaras och förstås.
Men den måste bekämpas. Det är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Arbetarpartiet har ALDRIG lovat att vi ska STÖDJA en S-budget.
Arbetarpartiet har ALDRIG accepterat att Miljöpartiet ska STYRA Umeå tillsammans med S.

Det finns två dokument som speglar vad vi har kommit överens om. Det betyder att det som inte står i dessa dokument har vi alltså inte kommit överens om. Innebörden torde stå klar för de flesta – men inte alla. För då kan inte misstag av den art som nu förekommer i Västerbottens-Kuriren ha uppstått.
De två dokument som speglar vad vi har kommit överens om är alltså:
1. Ett valtekniskt samarbete med Socialdemokraterna – vilket inte innebär någon politisk uppgörelse.

2. Ett pressmeddelande som vi fick se, innan det sändes ut, där Miljöpartiet inte längre utgjorde en del av ”Umeå kommuns lokala regering”.

I. En valteknisk samverkan kan stärka ett mindre parti – men även förnedra

*Jag har, på Arbetarpartiets vägnar, skrivit under på ett valtekniskt samarbete med Socialdemokraterna.
Jag har inte skrivit under något politiskt samarbete.
Jag kommer att publicera dokumentet om det valtekniska samarbetet här nedanför – under rubriken ”valtekniskt samarbete”. Jag kommer också att sätta siffran 1. ovanför detta dokument. Skälet är att alla, även vissa politiker och journalister, ska kunna förstå vilket dokument som jag hädanefter syftar på.

*Jag fick även se det färdiga pressmeddelandet. Detta speglade vår syn på vissa partier. Pressmeddelandet speglade inte vår syn på exempelvis Moderaterna och Vänsterpartiet eftersom de vill kallar sig opposition. Om detta pressmeddelande inte hade varit acceptabelt för oss, när det gällde det kommunala styret under de kommande fyra åren, så skulle vi aldrig ha undertecknat det första dokumentet – om ett valtekniskt samarbete. Jag kommer även att publicera det dokument som utgörs av pressmeddelandet – under rubriken ”pressmeddelande”. Jag kommer också att sätta siffran 2. ovanför detta dokument. Skälet är att alla, även vissa politiker och journalister, ska kunna förstå vilket dokument som jag hädanefter syftar på. Det finns ju trots allt två. Och då kan det lätt uppstå missförstånd. Det är som med siffror och bokstäver.

Utformningen av dessa två dokument (dokument 1 och dokument 2) utgjorde alltså – för oss – två delar som TILLSAMMANS avgjorde att vi kunde skriva under det valtekniska, och icke-politiska, samarbetet med Socialdemokraterna. För säkerhets skull ska jag säga det här en gång till: ett valtekniskt samarbete innebär inte ett politiskt samarbete. Tvärtom: ett valtekniskt samarbete kan sägas utgöra ett icke-politiskt samarbete.

II. Hans Lindberg försatte oss i en hopplös situation – redan efter två timmar

Eftersom Hans Lindberg och vissa av Socialdemokraterna inte fattar, eller helt enkelt inte accepterar, vad vi har kommit överens om lyckades han kvadda det som vi förhandlat om i flera dagar. Detta under den resa som gjort att han lämnat Umeå för någon tid. Vi har fullt förtroende för den som skött förhandlingarna och vi har därför även gjort det vi har kunnat för att underlätta för honom. Men det finns andra inom S som har tagit sig rätten att dra undan mattan både för Arbetarpartiet och för den socialdemokrat som skött förhandlingarna med oss. Någon eller några anser uppenbarligen att eftersom Socialdemokraterna är stora, och vi är små, så kan Socialdemokraterna omtolka det som vi har kommit överens om, trots att det är skriftligt, redan ett par timmar efter att bläcket har torkat. Detta kan bara leda till en av två saker:
a) antingen förnedras Socialdemokraternas tilltänkta samarbetspartner och bryter samarbetet för att bevara respekten för partiet, dels bland partiets egna medlemmar, dels bland partiets många väljare.
b) eller så förnedras den tilltänkta samarbetspartnern, som i brist på självförtroende böjer sig för ”storebror” och vinner tre ersättarposter, men förlorar sin heder och därmed stoltheten hos partiets medlemmar samt respekten för partiet hos dess många väljare.

För oss i Arbetarpartiet är valet självklart. Vi bryter samarbetet för att bevara respekten för partiet, dels bland partiets egna medlemmar, dels bland partiets många väljare. Vi har vinden i ryggen och kan ta igen det vi nu förlorar på annat sätt.

III. Vår syn på Miljöpartiets position och vår syn på att driva en egen politik

* Jag har, i två bloggar, förespråkat en ”lokal regering” bestående av Socialdemokraterna och Centern. Jag hade en enad partiledning bakom mig då jag skrev dessa bloggar. Detta innebar samtidigt att vi underströk att Miljöpartiet INTE skulle ges samma roll av Socialdemokraterna som de haft under de fyra åren 2014-2018. Vi har tidigare förklarat varför. Vi var alltså nöjda med vad som stod i dokument 1 och 2 tillsammans när det gällde Miljöpartiets förändrade roll.
* Då vi, i två bloggar, förespråkade ett styre bestående av Socialdemokraterna och Centern förde vi även fram fyra frågor som vi ansåg vara bland de allra viktigaste. Detta visade på att vi tänker fortsätta att driva vår egen politiska linje. Och kan det verkligen vara någon som är så förbannat dum så att den tror att vi har tänkt ge upp Susanne Aidanpääs analys av ett ”skenande underskott” (mitt uttryck) vad gäller driftbudgeten samt av den väldigt snabbt ökande skuldsättningen i samband med investeringsverksamheten. Denna analys av kommunens ekonomi har vi försvarat under mer än fem månader, tillsammans med att vi även har försvarat Team Aidanpää  – från den 11 april, genom hela valrörelsen och fram till den senaste bloggen den 14 september då jag underströk att även om Team Aidanpää är borta så de metoder och analyser de efterlämnat ett bestående arv. I alla fall för oss.

Här ska sägas att vi ursprungligen var mycket nöjda när det gällde vår frihet att att driva vår egen politik exempelvis när det gäller arbetet  för att förbättra Umeå kommuns ekonomi.

Alltså: vi var nöjda med innehållet i de två dokumenten när det gällde båda dessa frågor – vilka som skulle ingå respektive inte ingå i styret av Umeå kommun samt när det gällde vår frihet att föra fram våra egna budgetalternativ. Därför kunde vi skriva under. Återigen: Du som läser detta ska själv få se varför vi kunde skriva under dokumenten när det gällde dessa två frågor.

IV. Lindberg lägger ut texten i media utan att bry sig om uppgörelserna – och får betala priset 

Men, efter att ha talat med Hans Lindberg, kan VK bara ett par timmar senare rapportera följande:
”S ska tillsammans med MP styra kommunen” … ”De förhandlingar som pågått sedan valet har resulterat i att Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet utgör ett minoritetsstyre” … ”Socialdemokraterna ska i budgetarbetet ha ett samarbete med Miljöpartiet samt i viss utsträckning med Arbetarpartiet”.

Och efter att ha varit i kontakt med samma kommunalråd kan Folkbladet berätta följande:
”S bryter alltså upp samstyret med MP, men Hans Lindberg beskriver det som att samarbetet med MP kommer att likna hur det sett ut den gångna mandatperioden. – Men nu kommer vi också att söka stöd av de andra övriga partierna, säger han” … ”MP och Arbetarpartiet har dock […] ingått en överenskommelse med S om att stötta deras budget i fullmäktige”.

Detta försätter oss som utgör den dagliga ledningen för Arbetarpartiet i en absolut ohållbar situation. Även en valteknisk samverkan ska hålla under FYRA ÅR. Voteringen om det valtekniska samarbetet ska ske i fullmäktige om TVÅ MÅNADER. Men Hans Lindberg tar sig alltså rätten att bryta överenskommelsen efter ETT PAR TIMMAR. Ett par timmar!
Låt oss repetera: Hur ska någon som inte fattar bättre kunna hålla sin del av överenskommelsen fram till voteringen som är hela två månader bort – för en uppgörelse som sedan är menad att hålla i fyra år?
Detta är omöjligt.
Hans Lindberg tar oss inte på allvar. Vi måste inse att en valteknisk uppgörelse med S är omöjlig. Det är bättre att bryta med Socialdemokraterna DIREKT – då ingen hunnit börja förvänta sig något – än att vänta till dess att kanske någon ny medlem i Arbetarpartiet börjat ordna med arbetsgivare eller byta arbetskamrater för att kunna erbjuda sig att kunna ta plats i Byggnads- och Äldrenämnden. Vi är för små i Hans Lindbergs ögon. Tyvärr är inte heller Centern stor nog. Jag hoppas dock att Centern slapp bli förnedrade. För Hans Lindberg har förnedrat oss. I våra ögon har han även förnedrat den som skött förhandlingarna för S – på ett förtjänstfullt sätt – i Hans Lindbergs frånvaro.

V. ”Edman – politisk rättshaverist” omvandlades nu till ”Lindberg – han som lever i det förgångna”

Vi hade tänkt ta uti med Vänsterpartiets gruppledare idag under rubriken: ”Ulrika Edman – en politisk rättshaverist”. Detta utifrån hennes yttrande ”Vad Hägglund yrar om tänker jag inte kommentera”. Nu tvingas vi stället ta itu med ”Hans Lindberg – oförmögen att begripa de förändrade styrkeförhållandena i Sverige och i Umeå kommun”.
Hans Lindberg inser inte att han, förr eller senare, kommer att få betala ett högt pris. Detta både inom sitt eget parti och i förhållande till andra partier. Skälet är att även Hans Lindberg (precis som Ulrika Edman) anser att:
a) han har rätt att bryta redan ingångna avtal,
b) han struntar i det imponerande jobb som en av hans partikamrater har gjort i förhållande övriga partier,
c) Lindberg tror uppenbarligen att han kan hantera både oss, och sin hårt arbetande partikamrat, hur som helst.

Men vi i Arbetarpartiet tänker varken låta Hans Lindberg – Socialdemokraternas nummer ett i Umeå kommun – eller någon annan att förnedra oss. Så till Hans Lindberg vill vi säga följa: du kan behålla de tre ersättarplatserna i Kommunstyrelsen, Byggnadsnämnden och Äldrenämnden. Vi såg detta som något mycket positivt när det gäller insyn och inskolning. Men du har lyckats framställa det hela som om vi i Arbetarpartiet har sålt oss – vilket som alla känner oss vet är totalt otänkbart.
Men alla känner oss inte. Därför finns det endast en enda sak att göra och det är att Arbetarpartiet, med omedelbar verkan, avsäger sig de tre posterna och samtidigt förklarar att ditt agerande har inneburit att du har ödelagt varje möjlighet till en valtekniskt samverkan.

Vår politiska identitet är inte till salu. Vi tänker göra det vi lovat:
a) vi kommer att göra allt för att stoppa MP från att ta plats i en ”lokal regering”,

b) vi är inte till salu när det gäller vårt politiska arbete för att förbättra Umeå kommun, bland annat när det gäller ekonomi, vare sig det gäller under valrörelsen eller under de 3 år och tio månader som går mellan valrörelserna. Vi kommer att, precis som vi alltid har gjort tidigare, och precis som dokument 1 gav oss frihet att göra, lägga vår egen budget.

Vi ökade vårt röstetal med 40 procent i detta val i jämfört med 2014. Vi är övertygande om att perioden fram till valet 2022 kommer att bli vår period. Men detta kräver att vi fortsätter att utmana makten och hellre tar strid mot kommunalråd oavsett från vilket parti de tillhör, än att låta någon tro att vi går att köpa. Arbetarpartiet är inte till salu. Hans Lindberg har gjort ett mycket allvarligt misstag. Och det går inte att reparera.

Socialdemokraterna har, genom Hans Lindbergs agerande via media, omöjliggjort den tänkta valtekniska samverkan mellan S och Arbetarpartiet. Vi vill tacka Mikael Berglund för hans arbete som varit både förtroendeingivande och energiskt. Vi beklagar att din egen partikollega agerat så att den tekniska valsamverkan inte längre är möjlig.

________________                ________________                ________________

Här kommer nu dokumenten som bevisar vad det gäller:

1. Vår tekniska valsamverkan med Socialdemokraterna
Texten som visar att vi är fria att forma och föra fram våra egna budgetalternativ

________________                ________________                ________________

2. Pressmeddelandet
Texten som visar att Miljöpartiet inte längre utgör en del av Umeå kommuns lokala regering

 __________________________________

Arbetarpartiet utkämpade valrörelsen genom att berätta sanningen. Prognosen visar att kostnaderna ökar så mycket snabbare än intäkterna att kommunen snart inte kommer att klara av att ge umeborna den service den har rätt till enligt lag – exempelvis vad gäller skola och omsorger. Övriga partier och media försöker tysta sanningen. Hjälp oss driva en politik som prioriterar nödvändig personalanskaffning samt ta kontroll över budgetunderskott och skuldsättning.

 ”Det får väl vara nån djävla måtta”.

1. Från Ulrika 21/9 kl 20:38

Hej! Har pratat med MP igen. De vill träffas imorgon i trepartssamtal och få räkenskaperna klar för sig. Vad säger du om att ses alla tre på er partilokal? Jag får inte tag på Mattias nu ikväll så jag föreslår vid kl 15. Vad säger du?
Mvh Ulrika Edman

2. Från Janne 21/9 kl 20:51

Vi har fått en rapport om att ni har blivit överens med S. Detta i utbyte mot ett antal poster som andreviceordföranden. Efter att ha fått denna rapport såg vi ingen anledning att vidmakthålla ”V-spåret”. Då ni gjort upp med S tog vi den insyn vi blev erbjudna. Jag blir helt perplex av det du nu skriver. Påstår du att S har dubbelljugit:
a) ni har inte alls gjort någonting med S,
b) de poster som  andrevice-ordföranden är också helt tagna ur luften?
/ Janne

3. Från Ulrika 21/9 kl 20:53

Vi har ingen valteknisk samverkan med S. De har gett oss oppositionsposter  för att vi idag är stora som opposition. Ring mig om du vill veta.

4. Från Janne 21/9 kl 21:00

Ulrika. Du säger att S har gett er vissa positioner eftersom ni är stora som opposition. Det betyder alltså att ni har tagit det antal andreordföranden ni fått av ”egen kraft”?
/ Janne

5. Från Ulrika 21/9 kl 21:01

Men bättre att du ringer mig!

6. Från Ulrika 21/9 kl 21:01

Kan vi inte ses alla tre?

7. Från Ulrika 21/9 kl 21:02

Ingen har ju skrivit,  så att vi alla har korten på bordet!

8. Från Ulrika 21/9 kl 21:06

Vi har ju räknat och ni också! Vi har inget valtekniskt med S och vi ses gärna alla tre för att slippa mellanhänder och viskningsleken. /u

9. Från Janne 21/9 kl 21:36

Ulrika. Vi hörde vad ni fått i form av poster som andra vice ordföranden. Dessa kan ni inte ta av egen kraft. EFTER att vi hört att NI gjort upp, så gjorde vi upp om den insyn som vi strävade efter. Jag tog Mikael Berglund i hand. Därmed är saken över för vår del.
För fyra år framåt.
/ Janne.

10. Från Ulrika 21/9 kl 21:43

Gubbar litar mest på gubbar. Men det är INGEN politisk och valteknisk samverkan. Att prata med mig hade varit att föredra. Jag jiddrar aldrig med sanningen.

11. Från Janne 21/9 kl 22:00

Då vi, gubbar som jag och ungdomar som Davis, hörde att NI GJORT UPP fanns ingen anledning för oss (gubbar och yngre) att inte följa er i spåren. Vi fick lite insyn. Vi fick denna insyn, oavsett ålder, EFTER DET ATT NI FÅTT ERA POSTER SOM ANDRE VICE ORDFÖRANDEN. I detta läge fanns ingen anledning för oss gubbar och ungdomar att kontakta er. För oss är en uppgörelse en uppgörelse. Och en muntlig är lika mycket värd som en skriftlig. Juridiskt sett. MEN det här handlar om moral. Har vi tagit i hand så har vi satt vår heder i pant.
Vi jiddrar inte med vår heder.
/ Janne.

12. Från Ulrika 21/9 kl 22:17

Vi är nästan 20 % i valkretsen Umeå. Om S skulle fortsätta ignorera detta förstår ni ju själva att de skjuter sig själva i foten ÄNNU mer än de redan gjort. Vi har INGEN valteknisk eller politisk samverkan med S. Vi är OPPOSITION. Vi är fria till den samverkan vi vill, vilket jag förklarade idag på telefon.

13. Från Janne 21/9 kl 22:44

Ulrika. Ingen är fri efter det att man gjort en uppgörelse. Det spelar ingen roll vad du säger nu. Allt har sina faser. Det du skriver stämde på Valvakan. Men det stämmer INTE efter att ni gjort upp med S. Då är man bunden, juridiskt, i affärslivet och moraliskt partier emellan. Den som först gör upp, och skapar en situation i vilken vi inte anser oss ha något annat val än att ta den insyn som vi får, måste stå sitt kast. Om sedan DU ångrar dig och är beredd att offra din trovärdighet vid förhandlingsbordet är DIN sak. Men du kan ju inte vara så egoistisk att du kräver att jag och Davis ska offra vår trovärdighet för att du har fått kalla fötter. Ditt sms om att det bästa vore att jag borde ha ringt dig är svårt att slå. Du/Vänsterpartiet gör upp med S. Och då anser du att jag och Davis ska ringa DIG ! Varför? I detta läge är du den sista i dessa förhandlingar som vi tänkte på att ringa. Och du kan kalla er uppgörelse med S för vad du vill. Vad vi nu vet är att ni ingick en uppgörelse med S. Detta FÖRE vi träffade S. Då tog vi den insyn vi fick. Och glömde dig. Inget snack om gubbar eller fantasier om att vi, i detta läge, borde ha ringt dig kan hjälpa dig ur den sits du uppenbarligen själv anser att du försatt dig eftersom du förklarar och förklarar. Vi hade inte ens tänkt tanken på att kontakta dig. Du/ni hade gjort upp med S. Och därmed var våra kontakter över. För den här gången.

Sluta nu att störa mig. Jag ska ta ledigt. / Janne

 __________________________________

Arbetarpartiet utkämpade valrörelsen genom att berätta sanningen. Prognosen visar att kostnaderna ökar så mycket snabbare än intäkterna att kommunen snart inte kommer att klara av att ge umeborna den service den har rätt till enligt lag – exempelvis vad gäller skola och omsorger. Övriga partier och media försöker tysta sanningen. Hjälp oss driva en politik som prioriterar nödvändig personalanskaffning samt ta kontroll över budgetunderskott och skuldsättning.

I. För att kunna beskriva valets vinnare och förlorare måste man förstå skillnaden mellan procent och procentenheter

min förra blogg visade vi på valets riktiga vinnare och förlorare. Här i Umeå. Vi har ledsnat på journalister som inte kan skilja på procent och procentenheter. Vi anser också att vårt arbete i kommunfullmäktige nästan tigs ihjäl och när vi någon gång nämns sker detta slarvigt.

Så räknas procentenheter och procent

*Procentenheter: Om Sverige år 1994 skulle ha haft 6 000 000 giltiga röster av vilka Socialdemokraterna erhållit 3 000 000, medan landet år 2018 skulle ha haft 8 000 000 giltiga röster av vilka samma parti erhållit 2 000 000, så har S tappat 25 procentenheter mellan nämnda år. Förklaring: 1994 erhöll Socialdemokraterna hälften av alla giltiga röster (50 procent av väljarkåren). År 2018 erhöll samma parti endast en fjärdedel av alla giltiga röster (25 procent av väljarkåren). Detta innebär att S har tappat 25 procent-enheter – av hela väljarkåren (50 – 25). Ett tumregel när du räknar i procentenheter är att du använder dig av två faktorer: Faktor ett: hela väljarkåren motsvarar 100 procent. Faktor två: då du mäter förändringen av ett partis andel av HELA VÄLJARKÅREN mäter du i procentenheter.
*Procent: Samma minskning för Socialdemokraterna blir 33 uttryckt i procent. Kom ihåg: Partiet har under de angivna åren minskat från 3 miljoner väljare till 2 miljoner. Detta innebär en minskning med en tredjedel. En tredjedel blir cirka 33 procent.
*Jämförelse: I det första fallet mäts alltså S tillbakagång i form av partiets andel av HELA VÄLJARKÅREN – vid två olika tillfällen. Denna minskning har alltså varit 25 procentenheter. I det andra fallet mäts också partiets storlek vid två olika tillfällen – men i förhållande till sig självt. Då blir minskningen cirka 33 procent.
*Ta ett mindre parti: Som synes på förra bloggen ökade Arbetarpartiet med hela 850 väljare sedan förra valet! Detta motsvarar en väljarökning för partiet på nästan 40 procent. Vid förra valet erhöll vi 2177 väljare. Och ökningen på 850 utgör 39 procent av 2177. Vi tillåter oss att säga att vi växte med nästan 40 procent. Det är nämligen väldigt mycket enklare för människor både att värdera och komma ihåg 40 procent. Men glöm inte grundregeln: vi mätte nu Arbetarpartiet – med Arbetarpartiet.
Låt oss sedan titta på denna ökning i form av procentenheter. Vi kan misstänka att denna ökning kommer att vara radikalt mycket mindre. Nu ska vi nämligen jämföra Arbetarpartiets ökning med hela väljarkåren. Och hela väljarkåren är inte att leka med – stor som den är. Vid förra valet erhöll vi 2,73 procent av alla giltiga röster. Vid detta val erhöll vi 3,58 procent av alla giltiga röster. Ökningen blir alltså 3,85 – 2,73 = 0,85. Detta innebär att vi ökade vår andel av hela väljarkåren med 0,85 procentenheter.
*Vi repeterar: I det första fallet jämförde vi Arbetarpartiets storlek för fyra år sedan med Arbetarpartiets storlek idag. Ökningen blev alltså nästan 40 procent. I det andra fallet jämförde vi Arbetarpartiet andel av hela väljarkåren för fyra år sedan med partiets andel av hela väljarkåren i år. Och då blev det en annan siffra och betydligt mindre siffra (0,85 procentenheter). För Socialdemokraterna blev skillnaden mellan procent och procentenheter inte så stor fast (fast ändå katastrofalt stor för den som vill ge en korrekt bild av verkligheten). För det mindre Arbetarpartiet blev skillnaden mellan procent och procentenheter väldig.
*Slutsats. Om en journalist inte förstår skillnaden mellan procent och procentenheter leder detta till en totalt felaktig beskrivning av de förändringar som sker. Och det är väldigt många journalister om glatt publicerar sina artiklar utan att förstå skillnaden mellan procent och procentenheter. Detta leder till makabra beskrivningar av verkligheten. Och även journalister måste ju hålla med om att detta inte är bra.

II. Som jag skrev i min förr-förra blogg anser jag att Socialdemokraterna och Centern måste ta sitt ansvar för Umeå kommun och tillsammans bilda en lokal ”minoritetsregering”.
Umeå kommun står nämligen inför en rad oerhört allvarliga och svårlösta problem. Låt mig nämna fyra väldiga problem av olika karaktär:

1. Personalförsörjningen. Det kommer att bli ett enormt problem att skaffa fram tillräckligt många och tillräckligt väl utbildade anställda inom exempelvis äldrenämndens och individ- och familjenämndens verksamhetsområden. Situationen är liknande inom de andra personalkrävande verksamhetsområdena som bland annat för- och grundskolenämnden samt gymnasienämnden.

2. Ekonomin. Att uppmärksamma och hejda det nu skenande budgetunderskottet. Detsamma gäller den raskt ökande skuldsättningen när det gäller investeringsverksamheten. Den ekonomiska situationen innebär att Umeå kommun måste utgå ifrån de lagstadgade verksamheterna och göra hårda men absolut nödvändiga prioriteringar.

3. Luftmiljön och Nydalasjöns vatten. Idag är luften skadlig att andas i centrala Umeå. Själva källan till detta återfinns på Västra Esplanaden. Denna orimliga situation har varit känd under årtionden och tydligt framhållits av oss sedan mätningarna började år 2003. Situationen har varit olaglig sedan 2006. Vi vill även understryka att Nydalasjön hotas av en övergödning som kan leda till algblomning och att sjön skadas allvarligt och på sikt ”dör”.

4. Hedersförtryck och religiös extremism. Umeå kommun har duckat för dessa problem på det mest skamliga sätt. För Arbetarpartiet är denna en av de allra viktigaste. Förhoppningsvis är vi inte det enda parti som inser detta. Men idag det framstår det onekligen så. I andra partier finns mycket engagerade medlemmar – som tyvärr inte backas upp i önskvärd utsträckning av sitt parti. Jag tänker främst på en modig kvinna inom Liberalerna.

III. Vi vet att det råder enighet om att de två första, av oss uppräknade, fyra frågorna innebär väldiga problem.
Sedan vet jag inte om alla förstår hur krävande det kommer att bli att lösa dessa frågor i form av en långsiktig, målmedveten, engagerad kamp för att vinna gehör för de ibland smärtsamma åtgärder som kommer att krävas för att ro den ekonomiska skutan iland.Denna långsiktighet kräver en legitim och stark lokal ”regeringskoalition”. Detta gäller både i förhållande till umeborna i allmänhet, de anställda i Umeå kommun och i dess bolag samt i de olika politiska partierna i Umeå kommunfullmäktige – efter årets val. Att fortsätta som tidigare ger inte de nödvändiga förutsättningarna för att klara Umeå kommuns nya, och utsatta, situation. Vi känner till denna situation väldigt bra. Detta beror till stor del på Susanne Aidanpää och på Lennart Malm.

IV. Socialdemokraterna
Detta parti har idag endast 20 mandat av kommunfullmäktiges 65. Detta utgör inte ens en tredjedel – ett underlag som inte är tillräckligt starkt för att ta itu med de ytterst krävande och ovan beskrivna problemen (och det handlar förbanne mig om problem och inte om ”utmaningar”  – låt oss beskriva verkligheten så som den verkligen är och droppa det löjliga fikonspråk som har spridit sig likt en pandemi bland politiker och chefstjänstemän).

I min tidigare blogg beskrev jag det dubbla styret som under lång tid har rått i kommunen.

Detta dubbla styre har inneburit att Socialdemokraterna under perioden 2010-2014, officiellt, styrde tillsammans med Vänsterpartiet. Under perioden 2014-2018, styrde Socialdemokraterna, officiellt, tillsammans med Miljöpartiet. Under de två föregående mandatperioderna satt de officiella ledarna för kommunen i dubbeldäckar-bussens övre våning och vinkade åt folket.

Men de som höll i ratten och styrde bussen (Umeå kommun och dess bolag) var först ”Lennart & Anders” och sedan ”Hans & Anders”. Detta dubbla styre, där den verkliga makten var informell och därmed omöjlig att ställa till svars, innebar och fortsätter att innebära två för umeborna ytterst negativa effekter:

A. Ett stort och växande demokratiskt underskott – och detta demokratiska underskott kommer att förhindra lösningen av de fyra (av mig ovan utpekade) problemen. Det är nämligen så att informella styren ger upphov till konspirationsteorier och skapar en extremistvänlig miljö på nätet,
B. Ett kortsiktigt och ineffektivt styre utan tydliga målsättningar – om man undantar målsättningen att hålla sig kvar vid makten och besätta kommunalrådsposter och andra högt arvoderade positioner.

Socialdemokraterna måste inse att den tiden är förbi då de själva är navet som alla ekrar löper samman i. Det socialdemokratiska navet har blivit för litet. Cykeln (kommunen och dess styre) rör sig helt enkelt inte så fort och tryggt som umeborna har rätt att förvänta sig.

V. Centerpartiet
Centern har alltid haft en schysst framtoning. Dess kommunale gruppledare Mattias Larsson har otvivelaktigt en rad kvaliteter som är viktiga för en kommunalpolitiker. Men nu står Mattias Larsson inför ”sanningens ögonblick”. Sätter Larsson Umeås bästa före de goda relationerna med Anders Ågren, övriga moderater och Alliansen? Eller sätter Mattias Larsson relationerna med Anders Ågren, de övriga moderaterna och resten av Alliansen för Umeås bästa?

Vill vi, kan vi, törs vi?
Vågar Centerpartiet styra Umeå kommun om Socialdemokraterna skulle svara JA på ett krav från Centern.
För det sitter ENDAST i viljan och förmågan hos Centerpartiet. Alltså: Centern – Vill ni, kan ni, törs ni! 

Det gemensamma antalet mandat som S och C idag besitter uppgår till 27 stycken. ”Rump-alliansen” (M, L och KD) skulle endast besitta 17 mandat! Så därifrån kommer inget hot. Och om S och C tar sitt ansvar kommer både V och SD att isoleras på var sitt håll. Dessa båda partier har, var för sig, endast 11 mandat respektive fyra. Och något politiskt samarbete mellan V och SD förväntar vi oss inte.

I detta läge skulle en budget lagd av Socialdemokraterna och Centern gå igenom. Det är nämligen möjligt att Arbetarpartiets budgetförslag skulle röstas ned av mindre modiga ”mandathållare”. Och om en budget från S+C (utan skattesänkningar) skulle ställas mot en budget från ”Rump-Alliansen (med både skattesänkningar och ideologiskt motiverade utförsäljningar) är det inte svårt för exempelvis Arbetarpartiet att medverka till att besegra en budget från ”Rump-Alliansen”. Sannolikt skulle även Miljöpartiet göra samma sak. Detta ger 33 mandat för en S+C budget vilket innebär en absolut majoritet.

Skulle S och C ta itu med frågor som personalbehovet, det skenande budgetunderskottet respektive skuldsättningen på grund av (onödiga) investeringar borde inte ens Moderaterna kunna framhärda vad gäller skattesänkningar. Och gör (M)odsen detta, i alla fall, borde de bli huvudnumret i varje nyårsrevy 2019. Där borde Anders Ågren finnas med, som en stor baby, med en stor napp i munnen.

Varje gång som någon elak moster drar ut nappen vrålar Ågren ”aaatte-tänningar” eller ”iiivateeeing”. Tänk den som finge spela ”ååågen”.

Sammanfattningsvis.
Arbetarpartiet vill understryka att de politiska skillnader som finns mellan partierna på riksplanet – vad gäller utrikespolitiken – inte stör på samma kommunalt. Detta gör att det endast handlar om partiegoism från Socialdemokraterna och Centern om de inte skulle klara av att sy ihop en lokal ”regering” för Umeå kommun. I alla fall inte om dessa partier som verkligen VILL ta ansvar för Umeå och ta itu med de av oss nämnda frågorna. Vi vet alla att politiska partier, kanske med undantag av något, är överens om de väldiga problemen som har med personalförsörjning och kommunens ekonomi att göra. Och på tu man hand håller även de flesta med om problemen med hedersförtryck och religiös extremism. Men där är fegheten en verklig faktorOch i Västerbottens-Kurirens anses jag ha ”konspirationsteorier” i dessa frågor.

Men när alla faktorer ligger på bordet Därför: allt annat än ett lokalt styre bestående av Socialdemokraterna och Centerpartiet innebär att dessa båda partier offrar Umeå kommuns bästa av snäva parti-egoistiska skäl.

Det är inte hedrande.

Arbetarpartiet gjorde sitt bästa val någonsin till Umeå kommunfullmäktige – sett till det absoluta antalet röster. När den slutliga rösträkningen nu är klar visar det sig att vi har fått hela 3 027 röster! Detta är första gången vi spränger ”3000-vallen”. Vårt valresultat innebär en ökning med 850 röster sedan 2014, vilket motsvarar en ökning på nästan 40 procent! Den slutliga räkningen av rösterna till landstingsvalet är ännu ej klar. Men trots detta vill jag återigen passa på att rikta ett stort tack till alla umebor som valde att rösta på Arbetarpartiet den 9 september.

Jag lovar att vi ska göra vårt bästa för att förvalta detta ökade förtroende under de kommande fyra åren.

Valframgången för Arbetarpartiet har dock helt förtigits i lokala media. Idag torsdag kan vi läsa en artikel i VK med kommentarer kring den slutliga röstsammanräkningen. I denna nämns Arbetarpartiet inte ens vid namn! Detta trots att det bara är två partier som har ökat sitt sitt röstetal mer än Arbetarpartiet – i procent räknat.

Det enda rätt som VK lyckas pricka in är att Centerpartiet stod för den största ökningen i valet (men detta berodde inte på att tidningen använde rätt metod utan var endast ett resultat av tur).
* Centern gjorde ett kanonval och ökade sitt röstetal med nästan 80 procent (från 4 693 röster till 8 436 röster).
* VK skriver vidare att det är Vänsterpartiet som har ökat näst mest. Men det stämmer inte. Det var Sverigedemokraterna som ökade näst mest (från 2 577 till 4 487 röster). Detta blir en ökning på 74 procent.
* På tredjeplats kom alltså Arbetarpartiet (vi ökade från 2 177 röster till 3 027 röster – vilket är en ökning med 39 procent).
* Först på fjärde plats, när det gäller ökningen av antalet röster i procent, kommer Vänsterpartiet – som ökade sitt röstetal med 32 procent (från 10 408 röster till 13 727 röster).

Lika fel hamnar VK när de ska beskriva valets största förlorare.

VK skriver att Socialdemokraterna var det parti som tappade flest väljare jämfört med förra valet. Detta är ett bristfälligt sätt att beskriva verkligheten.
* Socialdemokraterna förlorade ungefär var åttonde väljare jämfört med valet 2014. Och för ett stort parti, som S, innebär detta flera tusen väljare. I valet 2014 fick Socialdemokraterna 29 274 röster – att jämföra med 25 657 röster 2018. Detta innebär att Socialdemokraterna endast nådde 87,7 procent av sitt resultat i förra valet. Men procentuellt handlade det ”bara” om en nedgång på 12,3 procent (från 29 274 röster till 25 657 röster).
* Detta kan jämföras med Feministiskt Initiativ. I valet 2014 fick de 3 110 röster – att jämföra med 1 761 röster 2018. FI nådde alltså bara upp till 56,6 procent av sitt resultat i förra valet vilket innebar att de hamnade under treprocent-spärren och åkte ut ur kommunfullmäktige.
* Till detta kommer Miljöpartiet, som förlorade mer än var femte väljare i Umeå. I valet 2014 fick de 5 871 röster. I årets val fick de 4 588. Miljöpartiet nådde alltså bara upp till 78,1 procent av sitt valresultat 2014.

Att få fram dessa siffror är inte särskilt svårt. Speciellt inte för Umeås, Västerbottens och Norrlands dominerande mediekoncern (VK). Det enda som krävs är tillgång till Valmyndighetens hemsida (som ligger fri för alla att komma åt på nätet) och matematiska kunskaper på en högstadieelevs nivå.

VK:s bristande objektivitet innebär att de inte förmår att ge umeborna en statistiskt rättvisande beskrivning av vinnarna och förlorarna i kommunvalet i Umeå.

VK har begått ett grundläggande fel. När man ska jämföra vilka partier som har ökat eller minskat mest måste man jämföra varje partis ökning eller minskning med samma partis valresultat för fyra år sedan. Det VK har gjort är att jämföra partiernas ökning eller minskning i förhållande till det totala antalet väljare. Det här är inte helt lätt att förstå. Men det gör inget så länge som de siffror som presenteras är riktiga och inte felaktiga. VK:s journalist har inte kunna skilja på procent och procentenheter. Detta är en mycket vanliga åkomma bland journalister och har förvridit en rad artiklar i en rad tidningar under en längre tid.

Nedan får du, käre läsare, de riktiga siffrorna.

Håll till godo – här presenterar jag de sanna listorna över valets vinnare och förlorare i Umeå kommun:

Vinnare 2018 och förändring i jämförelse med 2014
1. Centerpartiet: +79,8 procent,
2. Sverigedemokraterna: +74,1 procent,
3. Arbetarpartiet: +39,0 procent,
4. Vänsterpartiet: +31,9 procent,
5. Moderaterna: +12,6 procent.

Förlorare 2018 och förändring i jämförelse med 2014
1. Feministiskt Initiativ: -43,4 procent.
2. Miljöpartiet: -21,9 procent.
3. Socialdemokraterna: -12,4 procent.

Kommentarer till listorna:
1. Siffrorna avser ökningen respektive minskningen i förhållande till valet 2014.
2. Liberalerna och Kristdemokraterna låg kvar på ungefär samma valresultat som 2014. De tillhör därför varken vinnarna eller förlorarna i årets kommunval.
3. Någon ”vän av ordning” kanske har lusläst Valmyndighetens statistik. Denne vän av ordning kanske dristar sig till att påpeka att det var nästan 5 000 fler umebor som röstade i detta val jämfört med valet 2014. Till dig, vän av ordning, vill jag säga följande: Du har rätt!
Men detta spelar ingen roll för uträkningen av mina två listor. Ett annat sätt att räkna partiernas resultat är att titta på hur mycket dessa har ökat sett till den totala andelen röster. Och räknar vi på detta sätt så kommer vi fram till precis samma vinnare och förlorare – i precis samma ordning.

Umeborna förtjänar ett demokratiskt styre. Det har de inte idag. Låt mig ta några exempel:

* försöket att tvinga igenom en heltidsreform genom att hota tusentals anställda – huvudsakligen arbetarkvinnor – med uppsägning på grund av arbetsbrist om de inte skrev på inom fem dagar,
* utförsäljningen av 1601 hyresrätter från AB Bostadens bestånd – utan bred demokratisk debatt,
* det uppenbart grundlösa, med desto osmakligare, angreppet på de båda ekonomicheferna Susanne Aidanpää och Lennart Malm,
* beslutet att riva upp den kommungemensamma förvaltning som idag leder till att Umeå kommun sparar 300-400 miljoner per år i form av uteblivna kostnadsökningar.

Många kommer att påpeka det uppenbara faktum att både Socialdemokraterna och Centern har varit delaktiga i dessa beslut. Varför skulle det då bli någon skillnad med en koalition mellan S och C i jämförelse med idag?
Jag säger som Carl Bildt: Frågan är felställd!

Vad det handlar om är att idag så styrs Umeå i form av något som kan liknas vid en ”dubbeldäckare”. För er som inte är bekant med Storbritannien vill jag berätta att detta är en kort buss med två våningar anpassad efter detta lands trånga storstäder. På den övre våningen sitter den officiella regeringen. Problemet var att den ”övre” våningens regering bara var på låtsas. Alltså en låtsasregering! Under de gångna fyra åren (2014-2018) bestod denna låtsasregering av Socialdemokraterna och ett sällsynt viljelöst Miljöparti. På den övre våningen fanns ingen ratt. Det gör det inte i dubbeldäckare. Den låtsasregering som satt där uppe, och som var den folk såg, hade alltså ingen som helst möjlighet att styra bussen. Det fanns ju ingen ratt på övervåningen!

På den undre våningen i dubbeldäckarbussen satt chauffören. Eller chaufförerna. Och de hade ratt. Bakom ratten satt ”Hans & Anders”. Denna förarkoalition var informell och kunde därför inte ställas till ansvar ens vid de allvarligaste trafikolyckor. Kring denna ”dubbelstruktur” – där de med ratten var de som styrde – skapades en odemokratisk kultur. Detta kunde exempelvis innebära att tiden från det att en fråga offentliggjordes till dess att beslutet var fattat kunde bli extremt kort. Detta drabbade alla:

a) umeborna,
b) Umeå kommuns anställda – alla nivåer,
c) Umeå kommuns dominerande partier – majoriteten av dess ledamöter i fullmäktige, styrelser och nämnder samt i de kommunala bolagens styrelser,
d) Umeå kommuns oppositionspartier – exempelvis Arbetarpartiet.

Det informella styret i form av ”Hans & Anders” drabbade alltså även det socialdemokratiska partiet självt. Och det drabbade även Centerpartiet. Det drabbade kort sagt alla. Låt oss ta vilka som har drabbats: umeborna, kommunens anställda på olika nivåer, de dominerande partierna i kommunen samt övriga, mer eller mindre oppositionella, partier.

Skälet till att inte alla har sett denna struktur, i form av dubbeldäckarstyret, är att Hans både åkte på den övre våningen tillsammans med gruppledaren i Miljöpartiet och i den undre våningen på bussen – tillsammans med Anders. Det blev ett jädrans springande för Hans och en hel del ledig tid ensam bakom ratten för Anders!

Det jag menar är alltså att det informella styret bestående av ”Hans & Anders” har haft en negativ effekt vad gäller demokratin på allt och alla. Det är själva formen – dubbeldäckaren, bussen i två våningar där övervåningen inhyser den formella regeringen och undervåningen inhyser de som styr bussen – som måste bort. När väl denna form är avskaffad. Förlåt, när väl denna odemokratiska form är avskaffad, förlåt, när väl denna mycket odemokratiska form är avskaffad, kommer hela det politiska klimatet i Umeå kommun att förändras. Detta betyder att Socialdemokraterna kommer att vara lite annorlunda eller förhoppningsvis t.o.m mycket annorlunda (även om de aldrig kommer att bli som Arbetarpartiet – som vågar föreslå denna typ av lösningar). Och om Centern slipper bära omkring på Anders Ågren så ser jag inget skäl till att inte även detta parti, dess medlemmar och förtroendevalda, skulle bli lättare till mods. Även Centern skulle gynnas av en mer demokratisk (bredare och tidsmässigt mer utsträckt) debatt kring viktiga frågor. Som de jag började med att räkna upp.

Det finns naturligtvis en massa dumskallar som kommer att tycka att det är konstigt att ”råsocialisterna” i Arbetarpartiet är de som föreslår en blocköverskridande lösning i Umeå kommun. Men det beror just på att de är dumskallar – politiska dumskallar.

Alla rapporter hittills tyder på att Socialdemokraterna vägrar att bilda en koalition med Vänsterpartiet. Låt mig också vara tydlig på mitt och mitt partis vägnar (det låter helt otroligt löjligt att säga ”låt mig vara tydlig…”).

Men, Vänsterpartiet uppträdde exceptionellt illojalt mot Socialdemokraterna under perioden 2010-2014. Dessutom var Vänsterpartiet medansvarigt för alla bestående, hemska, beslut som togs under denna mandatperiod.

* Kulturhuvudstadsjippot – som Umeå kommun endast fick efter att ha lovat EU infrastruktursatsningar som skulle gynna kulturen (!) till ett värde av sju MILJARDER svenska kronor,
* Flytten av Stadsbiblioteket till den absolut onödiga, och miljard-dyra, Kulturväven – som var en del av de sju miljarder som Umeå kommun lovade EU för att få arrangera Kulturhuvudstadsjippot,
* Bygget av det tre gånger för dyra Äventyrsbadet som placerades på den miljömässigt absolut sämsta platsen i centrala Umeå – en placering som också kan spåras till kommunens löften till EU för att få arrangera Kulturhuvudstadsjippot,
* Antagandet av de två fördjupande översiktsplanerna för Umeå kommun som har inneburit den våldsammaste omvandlingen av Umeå stad sedan branden 1888 och som innebar precis det som Vänsterpartiet brukar angripa med gäll röst, när de är på det humöret, nämligen att ”fastighetsspekulanterna” gavs i det närmaste totalt fria tyglar.

För den som ännu inte har förstått det hela: vi är inte speciellt imponerade av Vänsterpartiet vid Makten (VvM).

Men vi skulle naturligtvis inte ha något emot en koalition mellan S och V om den lyckades sopa bort det informella styret på dubbeldäckarens undervåning – ”Hans & Anders”. Men det stora problemet med Vänsterpartiet vid Makten (VvM) är att, de även misslyckades med att sopa bort den motsvarighet som fanns till dagens ”Hans & Anders” under åren 2010-2014. ”Hans & Anders” är nämligen bara ett arv från något som grundlades tidigare nämligen ”Lennart & Anders”. När Vänsterpartiet själva satt vid makten, så satt de på dubbeldäckarens övre våning, och såg aldrig hur Anders satt med bakom ratten. Vänsterpartisterna var för upptagna med att vinka åt folket. Det är det man gör som ledamot av den låtsasregering som sitter på den övre våningen.

Kort sagt: det finns i våra ögon ingenting när det gäller Vänsterpartiets meritlista som säger att de skulle lyckas sopa undan det informella och därför odemokratiska, samt M-färgade, styret ”Hans & Anders” bättre än vad dagens Centerparti, lett av Mattias Larsson, skulle kunna göra.

Till detta kommer alltså rapporterna om att Socialdemokraterna vägrar att bilda en koalition med Vänsterpartiet.

Alla snackar om att ta ansvar för Umeå. Arbetarpartiet, som enligt vissa ”saknar farstu”, snackar inte bara. Vi försöker ta ansvar för Umeå. Och vi gör detta genom att förslag som, i våra ögon, har två fördelar:
a) vi föreslår att övervåningen på bussen med sin låtsasregering avskaffas. De som skulle sitta bakom ratten och styra  – Hans och Mattias – skulle även utgöra den regering som folk såg och därmed kunde ställa till svars,
b) vi skulle avskaffa det informella inflytande som, den i oppositionsrollen tillvande, Anders Ågren idag kan utöva.

Detta är vad vi vill uppnå genom att föreslå en koalition mellan Socialdemokraterna och Centern. Som vi uppfattar det är S inte i en position då de kan fnysa åt ett sådant förslag. Socialdemokraterna har inte ens en tredjedel av antalet mandat i Umeå kommunfullmäktige – vilket vissa av socialdemokrater verkar ha, väldigt, svårt att fatta.

Med Umeå – i tiden.