Jag älskar Paris!
Hon bjöd på sol i massor och spredde blomblad där jag gick, som om det var bröllop eller nåt.

 Här kommer förklaringen till varför paris är så omåttligt charmigt:

Det är aldrig tråkig, alltid överraskande!
Små butiker på utsidan är enorma på insidan.
Framför spegeln i vintagebutiken hittade jag det här på golvet:

(Ja du är vacker. Köp snälla.)

Vackra kyrkor

Som blandat in modern konst bland sin urgamla!

Och livfulla George Pompidoutorg, med träd tunga av lila blommor alldeles brevid.
En mannen som har 200 duvor som tamt följer efter honom och brödpåse var än han går.
Ett gammlt par spelar luta i bakgrunden.
Bredvid står en mimare, en clown, 3 ballongkonstnärer, en jonglör och en trollkarl med 4 meter rep i munnen. Och en riktig gatukonstnär, han målar på gatan!

En salsadansare bjuder upp sina åskådare.
En snubbe målar Obama upp och ner

En toker som roar småbarn (och mig) med billiga tricks tills vi storknar.

Och så alla dessa barn som springer runt och leker på torget som om det vore vilken småstad som helst. Uteserveringarna påminner om motsatsen.

För varje gång jag kommer hit känns det mer och mer som hemma.
Paris – Je t’aime!

(ja det är tunnelbanan alltså)
Se det framför er:

Ett fullsatt tåg. Sittplatsen mittemot mig är "tom". För där sitter det redan en tidning!

Märkligt att alla verkar respektera tidningen mer än varandra. Man kan medvetet såra andra, slåss och snacka skit. Men kasta ner tidningen på golvet och ta hans plats är respektlöst. Så gör man bara inte!!