Visst snöar det här också!
Jobbade nyligen för första gången i snö! Riktigt halt, Pluto höll på att glida ner på rumpan 3 gånger. Och så fort jag skulle närma mig ett barn klampade jag i en stor slaskpöl och skvätte ner ungen ändå upp i ansiktet! Kvalitets bemötande!

För tillfället hurrar mitt hjärta för att:

– Äntligen har jag fått en chans att flytta från mitt fängelse. På måndag ska jag gå på husesyn! 3 snubbar från jobbet söker en 4:e till sitt hus! Det skulle innebära att jag får husets största rum, komplett kök, vardagsrum, tvättmaskin, hyreshöjning, egen toalett, trädgård och garage. A, det sistnämnda har jag ju ingen användning för men det känns ändå viktigt att ha!

– Jag lever min dröm!
I förrgår var jag ledig. Kom till jobbet för viktiga papper. När jag kommer in i byggnaden hör jag sång!
Åhå åhå! Karaoke för bövelen.
Det är ännu ett av våra månadliga födelsedagskalas.
(Jo, disney bjuder på snarra och kakor)
Karaoke är skitkul när man bara jobbar med människor som älskar att bjuda på sig själv.

Det är också skitkul när det råkar vara prinsarna från snövit, ariel och törnrosa som sjunger hot stuff med Törnrosa själv som framgrundsdansare.
Jag är så lyckligt lottad som har det här jobbet. Eller talangfull eller skicklig, beror på hur man ser på saken. Så när jag stod där leende med kakor i handen och filmade mina arbetskamrater insåg jag att jag spenderat 2 timmar på jobbet fast jag var ledig!
Oj!

– Idag kom mina biljetter till personalfesten. Jag är peppad. Vi är 13 000st som jobbar på disney så det är inte vilken liten sketen personalfest som helst. Nejnej, en hel disneypark har vi fått till förfogande. Mat och dryck och skratt och dans utlovas.
Jag får ta med en gäst.
Har du lust att komma?

Er favorit fusk-fransyska ber ödmjukast om ursäkt för sin tillfälliga frånvaro. Hon har gjort en riktig rövare o överraskat! Plingade på dörren hem och fick sin mor att brista i tårar.
Hon har varit hemma i Umeå på minisemester!
Nu var det blot en 3 dagars resa men ack det gjorde gott.

Jag bytte Seine mot umeälven, eiffeltornet mot grön eld, notre dame mot stadskyrkan.
Traskade fånleende från flygplats till pojkvän. Hemma är alltid bäst alltså. Kolbäcksbron såg ovanligt vacker och välkomnande ut, som en stor kram. Tog t.o.m. en bild, så turistigt!

Härligt att få andas svensk luft och dricka svenskt vatten. Prata svenskt språk och få svenska kramar. Få se hur Umeå stad ändrats, få känna svensk myskyla och se snö. Och framför allt, äta mammas gudomliga mat. (Jag svär, den är bättre än ni tror).

Jag är schizofren. Här i Paris går inte mina tankar så fasligt ofta till Umeå. Jag har så skoj. Väl hemma vill jag bara stanna. Disney in i väggen alltså. Det är 2 helt separata liv.

På vägen till mitt franska hem igen kom jag till chatelet, paris motsvarighet till stockholms t-central.
Jag satte mig på en stol och insöp doften av urin, kräks och förmodligen någon svamp?
Framför mig står en pundare med några enstaka hårtussar på skallen som mumlar för sig själv. En halvsnygg transa går förbi?
Då fånler jag igen. Jag får samma myskänsla som med kolbäcksbron. Jag känner mig bekväm, jag känner igen mig, jag känner mig nästan som hemma.

Min Umeå resa gav mig funderingar som:
Ska gågatan se ut så?
Hur såg H&M ut innan?
Har jag pengar på mitt svenska bankkort?

Och klarheter som:
Lösviktsgodis är jävligt svenskt och jävligt gott!
Svenska kronor ligger bättre i handen än euro.
HAHA, jag fattar vad alla säger!
Trisslotter är roliga.
Mamma är också bra på desserter.
Det är mysigt att bo med sin familj och att träffa folk man känt längre än ett halvår.

Men nu är jag tillbaka, back on track.
It’s all good!

Det tänker jag inte så ofta på. När jag går tänker jag mest saker som: ’Var ska jag?’ ’Jag känner mig glad idag!’ Eller kanske ’Jag känner mig fin idag’
Jag går aldrig runt och känner mig vit.

På flyget till Senegal för ett år sen kände jag mig vit för första gången.
Jag var 1 av oss 2 vita på planet. Jag knäppte aldrig av mig flygbältet på 5 timmar och bad inte om en filt. Då kände jag mig vit.

Andra gången var mitt första besök till en hiphopklubb här i Paris. Då var jag vit. Alla sa visserligen att jag dansade som en mörkis men jag var ändå ensam vit hela kvällen.
OOh, jag älskar paris hiphopklubbar!

Tredje gången var idag när min överkropp var trött men ändå skulle dansa till reggae. Det slutade jag fort med. Jag kände mig så vit.

Så drog mannen med fina flätor en historia om sin mörkis till vän som flyttade till sverige med sin flickvän. Där skulle folk tydligen ha tittat på honom som om han var ett djur på zoo. För att han var mörkhyad alltså. För tydligen är sverige känt för att vara vitt. Och kallt.

Disneyland är vitt och kallt nu. Julsäsongen har börjat i parken och det värker lite i hjärtat när jag tänker på att jag kanske måste fira en jul utan julbord. Ingen skinka, ingen julövervikt…
Parken är i alla fall väldigt fin. Julparaden har börjat och varje halvtimme ’snöar’ det.

Det känns vitt all over liksom.

Andra gången gillt. Jag förstår mig verkligen inte på sport.
I förrgår bläddrade jag igenom vk på internet.
Lite Marta (som vanligt), USA, va fan är vojmån?, död, droger, falukorv för 10 spänn på ica Maxi! Fy fan va gott med falukorv! Krossat glass… och så var det där. SPORTBLOGGEN.
A förlåt LÖVENBLOGGEN. ’Zacke står ikväll’

Nämen! Han har döpt sin penis! Är min första reaktion…
…innan jag insåg att det såklart var ganska otroligt. Inte själva döpandet kanske men just att lägga ut det på en sportblogg sådär.
Men seriöst, vad hände? Vadå stå? Har han glömt sina skridskor och ska stå på sidan om ikväll?

Jag är nu förevigad på internet! Ni hittar mig in action i Disneys parad på youtube.
http://www.youtube.com/watch?v=bhY5IqVR7QY
Strax in i 3:e minuten dansar jag.

When you wish upon a star…

4 saker jag inte gillar så mycket med mitt jobb:

För varmt ibland
Hänsynslösa och hårdhänta gäster
Ligger för långt ifrån Paris
Kroppsvärken

10 saker jag älskar med mitt jobb:

Varierande, aldrig statiskt
Bra arbetstider, långa luncher
Alltid utmanande, aldrig tråkigt
Mycket fysisk aktivitet
Närkontakt med barn (och andra gäster)
Alla glada ansikten
All uppmärksamhet
Mina arbetskamrater och stämningen oss emellan
Jag får dansa
Arbetsplatsen och alla personalförmåner som kommer med det.

Idag hade jag en riktig toppendag. På hotellet finns det en plats där barnen får ta foton med oss entertainers och där fick jag hålla i en livslevande bäbis! En varm, halvtung liten degklump som satt i mitt knä. Jag kunde känna honom andas! Och han var inte rädd för mig, skrek inte och slogs inte, bara strök mig på nosen och dreglade på mig.
Jag var helt överlycklig! (Ja, jag är bäbistokig)

En annan liten snubbe förgyllde också min dag.
En skitsöt liten unge som bara lyser upp som tusen solar när han ser mig. Han springer fram, börjar utforska mig. Klämma lite lätt bara i skinnet och stryker mig försiktigt på armen när jag hejar på dom andra barnen. Sen kramar han om mig och säger att han älskar mig. Och det sättet han sa det på, så oskyldigt och genomärligt, fick mig att lipa.
Så gav han mig en puss, sen en kram till, sen en puss, sen en kram. Så säger han att han älskar mig igen men att han måste gå. Fast vi ses snart igen. Hejdå Pluto!

Åh, jag älskar mitt jobb.

Jag förstår mig inte på sport. Dom är som små myror. Spring spring spring, jobba jobba.
IKSU hit och backen dit och fairplay och hotplay och playdough. Spring spring. Jag har massvis med myror på jobbet också. Dom springer runt runt utan att veta varför. Det bara är så. Jag brukar hetsa upp dom på morgonen med ett litet ’spring spring små myror’. Fast dom fattar ju inte svenska.
Jobba jobba.

Imorgon ska jag jobba.
Underhålla på hotellfrukosten. Varenda gäst på det hotellet har betalat minst 600 euro per natt för sitt rum. Då kan vi snacka om folk som verkligen har myrat för att få bo på finhotell och titta på mig när jag tjoar och hoppar.
Spring spring.