Som Kent säger, det är bara saker man ser…
Efter ett tag i London kan man tänka många saker, till exempel:

"Åh herregud, träden är formklippta efter bussarna"

Varför, när bussen är "full", står det alltid ett får till människa och blockerar trappen till övre däck…där ingen sitter!?!!

Man blir inte längre chockad när man tar en näve popcorn och dom smakar sött.

Man orkar inte gå och sätta dig där uppe på bussen när det finns platser där nere. För då är det ju så långt till dörren..

Och efter en promenad i parken förstår jag att duvor är smarta.
Jag får ju medkänsla för fåglarna, Det måste vara läskigt ändå att bo i en öppen park där vi människor är som giganter som går runt fritt bland dem. Vissa matar dom och andra sparkar dom.
Jag ser hur dom ligger i en boll och försöker vila, fast med ett öga öppet för att hålla koll på alla som går förbi. Den där stressen och rädslan för att bli skadad.
Att alltid måsta vara på sin vakt.

Då förstår jag varför jag helst skulle vara en duva, Fast jag tror att dom alla är fulla av pest och Mc Donalds pommes frites.
Smartast måste ju ändå vara att flyga upp på en gren dit ingen når en eller ser en och bara sova gott och skita på någons huvud lite då och då.

All respekt.