Jag var i regent’s park igår. I hett väder, på strålande humör och med magnifikt sällskap.
Igår räddade vi världen. Matade ekorren, kammade busken, plåstrade om lövet och stoppade daggmasken tillbaka till jorden. Och så spred vi kärlek. Jag vill inte låta smörig, men kärlek är himla fint.
Nu var det längesen jag bjöd på bilder.
Mest är det nog för att jag inte har en kamera…
Och när väl någon annans kamera ryker med är det alltid på fest.
Det måste verka som att det alltid är party i London. Det är det inte. Mest är jag på jobbet och klistrar fast nya lappar på prislappar. Inte så glammigt.
Däremot finns det tider då vi är sjukt glammiga. till exempel när vi gick på exklusivt privatparty med modefolket. På ett sånt ställe där folk vägrar berätta vad dom jobbar med för att dom inte vill att folk ska mingla med dom bara för vad dom gör.
Där minglade jag.
Såhär sin min inställsamma minglingsmin ut;
När jag låtsas lyssna…
Jay Leno hakan…
Samma kväll träffade vi en alexander skarsgårdskopia som jag dansade bumpa med. Vi drack champagne och networkade.
Nytt för denna månad är vår nya familjemedlem som äntligen har flyttat in.
Vi värmde upp med lite förfestdansande på rummet
Sen väntade fransmän och obligatoriskt housedansande. Inte min favorit men allt går hem om man är i sånt här tokroligt sällskap;
Så finns det faktiskt kvällar då jag och min partner in crime inte partar. Då går vi på pardejt istället.
Först vankades det en kväll i humorns tecken. På piccadilly väntade vi 20 minuter på 2 grabbar. Humor!
Medans vi väntade tittade vi på lite "streetdansare"
Dom var riktigt sjukt dåliga och bad om pengar innan som ens börjat dansa. Humor!
Vi gick på stand up kväll på en liten pub vid piccadilly.
Han var kul. Men när det kom till skämten om svarta ungdomar som rånar honom och likanande kommentarer blev han lite obekväm då jag menanade tittade på min svarta dejt. Så svart att han inte syns på kort
Det hela avslutades med ett rågat glas och hemgång med en vacker Emma. Vilket dream team alltså.
En vecka senare är vi framme i denna vecka. Och det är dags för repris.
Pardejt i köttbullars tecken. Det var bara att ställa sig vid spisen och sätta sin svenskhet på prov.
Emma stog för mysdukningen
Och jag klarade provet! Uppskattade köttbullar.
Vi är svenskar. Nu ska jag bara börja skryta om mina renar och myggor som jag har som husdjur så har vi uppfyllt alla klyschor.
Och så var det det där med isbjörnar.
Förövrigt blir jag mest hjärntvättad av Michael Jackson på jobbet. Det är den enda cd:n vi har. Jag bjuder på min favorit och signar ut. Peace!
I vårt hus är jag känd som sötsaksmonstret. Jag ska sluta med det… Inte med socker, jag ska bara byta socker.
Jag gick således till affären på väg hem från jobbet för att köpa frukt.
Det fanns 3 sorter att välja mellan; banan (som var slut), äpple (som vi har i trädgården) och persika.
Jag köpte alltså ett kilo persika, eller så, i nätkorg.
Persika i korg.
På en fredag i covent garden är det full fest och massa inkastare.
Dom drar i mig och säger "ska du ut och festa ikväll?"
Då är jag glad att jag köpte frukt. För då kan jag titta dom i ögonen och säga, "troru jag ska ut och festa med en korg persikor eller?"
Och då blir dom tysta.
Sen går jag förbi Somerset house där fashion week håller på för fullt. Fashionistorna pluppar ut därifrån i mängder, som harskit.
Då är jag glad att jag köpte frukt.
För då hänger jag min korg med persikor lite nochalant på armen och så plötsligt är min persikokorgväska mer fashion än dom någonsin kommer bli.
Nåt annat jag tycker är roligt är att bryta mönster.
Här går jag hem genom covent garden. Genomblöt av svett. Vått hår, min heltokiga, turkosa sweatshirt med vinterlandskap på och mjukisbyxor med svettfläckar på knäna. Förmodligen över hela rumpan också, men det kan ju inte jag se.
Här går jag i bakgrunden på 2 olika tv inspelningar. Mellan förnäma boutiquer där unga, kostymklädda, bakåtslickade supermodeller jobbar. Förbi den långa vita limousinen, förbi alla uppklädda par som ska gå på matiné.
Vilken kick jag får av att vara den som förstör den perfekt bilden.
Ibland får jag såna ryck. Jag vill bara gräva fram det mest udda ur garderoben och köra på more is more principen. Nästan spöka ut mig. Bara för att jag älskar att få storstadsrobotarna att reagera.
Det kanske är känslan av att ändå inte passa in…då kan man lika gärna dra sitt udda till det extrema.
Förra helgen omvandlades fina, posha Notting Hill till en jättestor lekpark för vuxna.
Roligt!
Jag är ju en sucker för mycket glatt folk på samma plats. Det är lite som en drog för mig.
Slänger man sen in exotiska kvinnor och män, massa glitter, fjädrar, musik, höftvickande dans och doften av gatukök överallt så blir jag helt överexalterad.
SÅÅÅÅ HÄÄÄÄÄÄÄR PEPPAD!
Det var miiiljoooner av folk
Vissa sov i andras trädgårdar,
Andra var karnevaldansare
När festen ebbat ut sisådär vid sju drog jag och Emma vidare på efterfest. I en GROTTA!!
Nä. det var ingen grotta men det var något utöver det vanliga. Som taget ur en pirates of the caribbean film!
Där posade jag i GROTTAN!
Och där dansade vi bland gyllene spegar och kandelabrar
Vi kommer hem, dreamteamet, som 2 trötta monster vid 4 tiden.
Dagen därpå vaknar jag ganska tidigt. Vi snackar drömmar om vatten, huvudvärk och en mage som vrider på sig ut och in, nästan.
Det är då jag får telefonsamtalet. Som säger att jag BORDE VARA PÅ JOBBET!
Till historian hör att jag skrivit på mitt arbetskontrakt men igen har sagt något om när själva arbetet börjar. Men det fick jag ju abrupt veta den morgonen.
Det var bara att samla ihop inälvorna igen och gå till nyjobbet.
Kan ha varit värsta dagen på riktigt länge.
Nu får jag fundera lite på det där med karma igen.
Dom senaste 7 dagarna har jag jobbat. Det är också dom senaste 7 dagarna jag har börjat tro att jag behöver en iphone.
Jag är inget teknikfreak egentligen. Tycker inte det är så viktigt. Roligt, men inte viktigt.
Men så råkar det vara så att jag spenderar 8 timmar med att klistra fast klisterlappar.
I en källare som luktar avlopp. Där enda möjligheten till stimuli är den där högtalaren…som man bara kan stoppa in iphones i.
Munnarna på mina kollegor gapar stora när dom hör att jag varken har iphone eller en ipod.
Så i onsdags satt jag på den här soffan med en cocktea i handen. Jo, det är en tecocktail. Och funderade på iphones…
En timme senare fick jag uppleva något som fick mig att känna mig dinosauriegammal.
Jag blev raggad på. Av en man. Med en iphone.
Han presenterade sig varpå han skrev på sin iphone.
(För er som inte vet det så blir det som fina pratbubblor med text i när man skriver med en iphone…tydligen.)
I pratbubblan står det "It’s a pleasure to meet you, (undertecknat sitt namn. Som jag inte minns.)"
Jag stirrade på den där telefonen och fattade inte alls vad han ville mena med det.
Hade jag haft en iphone hade jag säkert förstått.
Då hade jag säkert kunnat bumpa in den i hans och så helt plötsligt skulle vi ha bytt kontakt-allt med varandra. Nummer, adress, helkroppsfoto + närbild, facebook, blogg, blodtyp.
Fan med den här nya tekniken kan man säkert bli gravid på samma sätt också.
Jungfru Maria satt alltså inne på en iphone.
Jag borde också skaffa en.
Presentation
Bloggar om: mitt liv Född: i Umeå Bor: Lite överallt Favoritmat: Mammas Smultronställe: Paris Bästa egenskap: Livsglad
Det bästa med Paris:
1. Spännande, originella människor
2. Fantastiskt vacker arkitektur
3. Mångkulturell stad
4. Ute på klubben kan alla dansa
5. Har världens godaste bakverk
Senaste kommentarerna