Jasmine, London

Kategori: London

Covergirl.

Av , , 1 kommentar 6

En av englands finaste grej är att vara..få se vad det var nu…page 3 girl?
Den där tjejens som är halvnaken på sida 3.
Jag har aldrig tyckt att det är sunt.

Jag är i alla fall på förstasidan.
Och det var inte jag som sa det först…

Jag gjorde en upptäckt idag. Den har egentligen ingenting med äpplen att göra men jag kunde inte låta bli att undgå komiken i det.
Du förstår, jag sitter bredvid vårt stora vackra äppelträd. 
Äpplena är så mogna att det skriker om det.
Men dom finaste äpplena är längst upp, där jag inte kan nå dom.
Och nu sitter jag bara och väntar på att dom ska ramla ner så att jag kan plocka upp dom från marken.

Så ja, lite elak är jag nog. Jag vill inte döda dig men jag vill att du ska ramla!

Bara så du vet…

1 kommentar

Luftballonger och miljoncyklar.

Av , , 1 kommentar 4

Idag är skinande sol i London. Jag är väldigt tacksam för det händer så sällan, dessutom aldrig på min lediga dag…som det är idag.
Har spenderat dagen med en apelsinjuice och en tång i handen.
Ja, jag har gjort smycken alltså. Det blev ett halsband. En luftballong!

Ganska händelselös dag ändå. Något som jag också är väldigt tacksam för, för det händer så sällan.
London är alltid full fart, london never sleeps. 

En av dom dagarna då vi inte sov och slappade var vi på invigningen av en väns cykelbutik.

Dom här 2 underbara frugorna jobbade hårt för att rusta upp en gammal butik full av loppor och allehanda andra konstiga saker.

Som discodockan..


Och betjänten som stod på bordet fyllt av "antika cykelgrejer"… Sånt där som bara inbitna cykelnördar imponerades av.

Butiken ligger såklart i Hackney. Det är svårt att förklara hypen, men hackney är hypat.
Hela östra London är hippt. Det som brukade vara (och kanske fortfarande är?) Londons fattigaste område har fått en helt annan feeling. Den är nu fullt av hipsters. Varenda människa har sin speciella grej, det är avslappnat, ungt och festligt.
Och fullt av människor som vill cykla!

På invigningen bjöds det på öl från ett litet bryggeri som drevs av en lokal förmåga, skratt och massa häng på trottoaren (se genom glaset.)


Jag drog på samma min som när jag tittade på konst. Kanske mest för att det var konstigt för mig att titta på cyklar…

Men en av dom tog priset. Den supersöta minicykeln i fönstret som inte var till salu…eller ja, för 1 million pounds är den det!

Maria fick prova monstercykeln.

Och efter det rullade vi hem.

Och nu ska jag rulla. Det är dags för middag och sen utgång i söder, brixton på schemat. Det blir en fet danskväll. Erica!? Var är du?

 

1 kommentar

Bio

Av , , Bli först att kommentera 5

För ett tag sen fick jag evakuera biosalongen när brandlarmet gick av.
Jag och sällskapet fick nya biljetter för att gå på valfri film gratis för besväret.

Jag föreslog att vi kulle gå och se "en fantastisk rädsla för allt". Jag förställde mig att det skulle vara en komedi, för det är ju roligt när folk är rädda för orationella oläskiga saker.

Men så insåg jag att jag är en av dom. Att hoten är runt omkring mig konstant.

Vem planterade nålen i min cykelkorg?

Vem kastar livsfarliga spindlar livsfarligt när mig på bussen?

Och varför är alla så rädda för att sitta bredvid någon annan?

Livet är en komedi i sig själv. Jag såg en annan film istället.

Bli först att kommentera

Klackeskor är förnedrande.

Av , , Bli först att kommentera 7

Igår satt jag med en glass i handen och tittade ut över piazzan i covent garden.
Då gick två vänninor förbi mig. En i klackeskor och en i platta sandaler.
Sandalkvinnan gick små små myrsteg för att inte springa ifrån sin kompis som noggrant mätade ut sina…minimala framsteg, så att dom inte blev för långa för att hantera.
En riktig balansgång för att inte få till en dundervrickning.
Hon gick så försiktigt, som om hennes fötter var en spikmatta och hon gick på en ballong.

Det gick helt enkelt inte. Hon kunde inte gå. Hon var obekväm.
Då och där bestämde jag mig för att klackeskor är kvinnoförtryck.

Förr skulle kvinnor tryckas in i korsetter så att dom tappade förmågan att andas.
Idag trycks vi in i så höga klackar att vi inte kan gå.
Spädbarnsstajl.

Nä, Jag kryper inte för nån.

Bli först att kommentera

En månad senare

Av , , Bli först att kommentera 5

Är jag fortfarande vid liv.
Livet rullar i rasande fart.
Jag har hittat nya favoriter:

Och fått besök av 2 favoriter!
I samma veva också 1 veckas semester. JA JA JA JA JA!

Vi hängde på museum

Tittade på överkompenserande män,


Design,

OCH DAMIEN HIRST!

Vi mådde gott!

Åkte till kusten, eastbourne, där klipporna stupade ner i havet, och gick på gröna fält och tittade på får.

Vi hängde på stranden i brighton,

Vid piren,

Och delade på god vegetarisk mat

Hade det precis så där bra man förtjänar att ha på semester.
Hoppas att det bara är en försmak på det som väntar mig när jag kommer hem till Umeå igen. Jag längtar!
 

Bli först att kommentera

Mat, fadderbarn och färgade strumpbyxor.

Av , , 2 kommentarer 4

En ledig dag.
En bussutflykt.

Det är när man sitter mellan 2 britter som man märker va stora dom är här.

Jag känner mig litegrann som smör mellan 2 toasts när jag sitter där i bussen. Lite i kläm.

Det blev en tur genom södra London, brixton, för att botanisera mig bland löshår, billiga läppstift och grönsaker.
Köpte en BAUTAmunk, fast jag redan hade en i väskan, bara för att den hade popcorn på sig.

I äkta senil-anda ringde klockor från barndomens dagar, 5 myror är fler än 4 elefanter, då Brasse gjorde korvtårta. Korv är gott, tårta är gott. Popcorn är gott, munk är gott.

Prövade kläder på H&M bara för att dom lurat mig.
Vid min senaste utgift hos dom gav dom så "frikostigt" iväg ett presentkort på 50kr som jag kunde använda nästa gång jag spenderade 100kr eller mer.
Där fick dom mig allt på kroken.
Inget var nytt.
Allt jag prövade påminnde om något jag redan äger.
Och Gabriellas ord ekade i huvudet:
"Det enda som ALLTID är okej att köpa är mat, kläder från second hand butiker och läppstift!"

Med det i bakhuvudet satte jag mig på bussen hem, såg lite vuxna slå sina barn (jag kommer aldrig vänja mig), strök på läppstift och bestämde mig för att sy halvklart min blivande klänning innan det vankas middag med min tvilling.

Han bjuder. I alla fall om jag lovar att komma i min "förskoleoutift" som han kallar det så snällt när jag har på mig mina färgade stumpbyxor.
En bild av mamma hoppar upp i huvudet. Hon hade nog sagt att:
"Det enda som alltid är okej att betala för är mat, fadderbarn och färgade strumpbyxor!"

Snart är den kloka kvinnan här hos mig. Jippie!
 

2 kommentarer

Jag har kanske glömt att nämna!

Av , , Bli först att kommentera 6

JAG HAR NYA DANSSKOR!
Nä jag skojar bara! Fast det gör jag inte, jag har nya dansskor…det var bara mer att det var inte det jag hade glömt att säga.

Jag var på tuben för ett tag sen. Där såg jag reklam.
"bli förälskad i en stad du aldrig har hört talas om förut" – Wroclaw, europas kulturhuvudstad 2016. (fast på engelska såklart.)

Vad hände med Umeå? Var är resereklamen om Umeå?
Trodde ni det räckte med att jag flyttade hit?

Bli först att kommentera

Cambridge

Av , , Bli först att kommentera 3

För ibland när man är ledig vill man bort från London och till Cambridge.

Jaså den där gamla universitetsstaden!
Tråkigt bara att alla universitet stängt porten för helgen. 
Men tillslut lyckades vi smita in på någon bakgård där och VIPS så var vi på Hogwarts.
Magiska gamla engelska byggnader och en tokig husis som börjar rabbla alla trollformler från Harry Potter hon kan. Det sätter stämningen!


Inte för att glömma vackra kyrkor och vacker brud med klubba.

Sist jag var i Cambridge var jag 12 år. Vår första utflyktsaktivitet gick lite back to basics…ungefär samma nivå. Vi målade SPACE MARINES, SITHS och DARK LORDS!

(nästan alla bilder är tagna av min partner in crime, Emma)

Att måla gubbar är nästan precis som WoW.

Våra SPACEMARINES…här kan dom va:
Här kan dom va:

Ett annat starkt minne från Cambridge var den förtrollande fudgen!
Som inbiten gottegris gjorde det inte det minsta ont att punga ut en mindre förmögenhet bara för att förstöra mina tänder och min kommande middag.
Det var helt magiskt bara,

Vem åker till Cambridge för att studera när man kan skrapa runt fudgesmet på ett bord istället?

Tyvärr var inte vädret tillräckligt bra för att njuta av den där gondolturen vi aldrig tog sist jag var där:

 

Men vad gör det när man kan googla hela världen nu för tiden?
Finns säkert en googlegondoltur genom cambridge också.

Så var det gjort. Bockat av listan.Nu väntar vi bara otåligt på sommaren och den där tokroliga utflykten till brighton och havet. Soaking in the english sun så att säga!

Bli först att kommentera

Oglamoröst liv

Av , , 1 kommentar 3

När man tappat fokus lite och man glömmer vad det egentligen var man ville göra här.
Då är det tur att solen skiner.

För hela dagen och hela veckan och hela månaden känns som att man går till jobbet:






Inte helt oväntat var den en svensk som la på förslag att vi skulle ut och dricka kaffe i solen allihop istället för i personalrummet. Det är bra att nån håller på traditioner.

Och så lite italienskt after work med kär vän.

Så snabbt går en hel dag. Och nu väntar ett nattskift på jobbet. Ja du ser, jobb igen.
Har laddat upp med hembakta tekakor med räkröra på. Hi HO, Let’s go!

1 kommentar

Sol i sinne

Av , , 1 kommentar 6

brun nåt så innehelvettet. Solariet börjar ge resultat. Det om något förtjänar jag för alla gånger jag försökt kallprata med den där rödhåriga bruppan på salongen som till och med vägrar att berätta hur hon mår!!
(Och det ska ni veta att alla undrar och svarar på det i det här landet… "hello there, how are you?" Jag vet, jag fattade inte heller grejen i början.)

Men det var inte det jag ville komma till.
Jag tänkte bara säga att det är vår nu.

Det finns liksom inga vårtecken…det är inte varmare än vanligt och det finns ingen sand för vårbilarna att sopa bort från gatan.
Men det var liksom nåt.
Kanske för att det inte regnade?
Kanske för att solen sken genom molnen för en gångs skull?



Men mest var det nog något i luften. För till och med jag lämnade jackan hemma och drog på mig min tjocka ylletröja istället.
Och det var jag inte ensam om. Alla gick runt i vårjackor och när jag kom till jobbet tog dom ut vårkläderna i butiken igen.

Det är som i katastroffilmer. Då bina bara liksom kollektivt bestämt sig för att försvinna.
Vi har på något mystiskt "lugnet före stormen" sätt kollektivt bestämt oss för att idag är det vår.

Bara så ni vet.

1 kommentar