Halvvägs till 50. Vilket nummer.
Födelsedagen firades med semester tillbaka till mitt fantastiska Umeå.
Att få komma hem till ett hus där det finns underbara människor och godisslevar känns som ett lyx få förunnat.

Eller bara det faktum att få njuta av solen på sommaren. Något som inte existerar i London.
Eller att få fira midsommar på ett sånt här vackert ställe:

med helt underbara människor.

Men det räcker ju inte med att fira i Umeå. Det måste ju firas i London också!!
Vad är det annars för födelsedag?
Eftersom Emma fyller år 2 dagar efter mig så dubblade vi upp firandet, dressade upp oss till tänderna och poserade länge länge länge.

Det bjöds på trädgårds fest med magiska såpbubblor som blev till rök när dom sprack

Och bål med tilltugg och sällskap av nya och gamla bekanta.

Jag tycker om det här med att fira födelsedag. Jag har således bestämt mig för att fira min födelsedag varje gång rycket kommer…tills den dagen jag känner mig färdig.

Födelsedag forever!