Jasmine, London

Julen kom tidigt i år.

Av , , Bli först att kommentera 0

Efter 3 hotbrev om vräkning pga obetald hyra lyckades jag äntligen få tag på personen som hotat mig.

Vi kan kalla honom Pedro. (Fast det är en henne, men man ska ju inte lämna ut för mycket på internet!)

 

Pedro är tillgänglig på sitt kontor mellan 9-19. Men det är inte riktigt sant. Pedros öppettider funkar lite som jag misstänker att vännäs öppettider för bion fungerar. Kommer det ingen så går man hem tidigare. Eller om man är lite trött kan man öppna 3 timmar senare.

 

Det har varit en hetsjakt mellan mig och pedro, han med brev och snara och jag med frustration över varje gång jag möts av ett svart kontor.

 

Så idag fick jag tag på Pedro medans han höll på att stänga. (1 timme för tidigt!!!)

”Aaappapapapapapp! Varför accepterar ni inte min betalning?”

”För du har inte tillräckligt med pengar lilla gumman!”

”Men det har jag”

”Jag vet att det kan vara en känslig fråga men om du behöver ekonomisk hjälp är det bara att prata med mig. Jag är ju en socialarbetare.”

”Men jag har inga problem.”

”Jaa, suck. Jag kan ringa högsta hönset om du vill att han ska verifiera det. Han har alla papper från banken som säger att din betalning har blivit nekad. För säkerhets skull kan jag kolla igenom dina papper igen! Känns det bättre då?  Men det kommer bara att visa att vi har rätt. Har du med dig ett checkhäfte?”

 

Pilluta dig Pedro! Gå på plankan!

För det visar sig att Pedro har tagit fel på mitt kontonummer och har låtit någon annan människa betala min hyra i 3 månader! Och eftersom detta landet inte vet hur man skickar kontoutdrag till folk har jag aldrig märkt det.

 

Jag hade rätt, jag är en ängel, men fortfarande ett surt äpple att bita i.

Jag som tyckte att jag på mitt dåliga humör kunde få unna mig lite och shoppa något fint eller gott till mig. Och så slutar jag med en räkning på 20 000 kr i början av december.

 

Vilken julklapp alltså. Jag tror inte längre på tomten!

The evil eye!

Av , , Bli först att kommentera 0

3 gånger om dagen blir jag stoppad av folk som jobbar för någon organisation som försöker förbättre livet för ungdomar i Paris förorter.

För du förstår bor man 15 minuter från Paris är man tillåten att bete sig hur man vill. Då är småmänniskorna så hood att de kan spöa ner varandra och skita i skolan. Bränna bilar kan dom dock inte. Dom bor så nära Paris att alla tar tåget.
Jävligt hood!

Oftast hinner samma person stoppa mig 2 gånger om dagen utan att minnas att dom redan har prata med mig.

Sista gången det hände sa jag sanningen! 
"Jag bryr mig inte om snorungar som inte ser möjligheterna med livet.  Jag skulle istället vilja be dig om pengar, för nästa vecka kanske jag bor på gatan. Kan du skänka en slant?"

Han tittade väldigt ont på mig.
Men det är sant, 2 hotbrev om vräkning.
För ingenting. Jag har varit en ängel!

Man är ju rutinerad

Av , , Bli först att kommentera 2

Jag tittar i backspegeln och skrattar över mitt nybörjarinlägg om pluto.

http://blogg.vk.se/jasmine-engman-paris/2009/01/10/sorj-mig-inte-jag-levde-ett-lyckligt-liv-116983

Man är ju rutinerad nu.

 

Tack vare invigningen av julen (JA, redan!) så gör jag nu 30min parad i pluto och efter döden fortsätter jag med 30min julshow i pluto!

 

Så här går det till:

Dörrarna öppnas, folk ser mig, showtime! Jag ler i mitt huvud, dansar, svettas, ser de små barnens tindrande ögonen och tänker ”det är värt det”.

 

Mot slutet ser jag inga barn längre. Det är mer ”aaandaaas iiihhhnn, aaandas uuuuhhhht, iiiiihhhhhhhhn, uuht. Öppna dörrarna jag måste härifrån!”

 

Så öppnas det man kan tro vara pärleporten, heaven is close. Jag går dit inga barn ser mig och låter någon ta av mig plutos huvud. Någon bär dock inte ”mitt” huvud åt mig, det får jag göra själv. Men någon stoppar ett vattenglas i min enda fria hand.

 

Får förstås inte i mig så mycket, skakandes av utmattning spiller jag hälften över mig själv, och så är jag så trött att jag snubblar på mina egna fötter när jag går mot rastrummet.

 

Väl därinne tar jag av mig min kostym och ser man mig då kan man tro att jag har varit på poolparty!

 

3 minuters vila och sen är det bara att förbereda en ny plutokostym, men vill ju inte ta på sig en svettig! Upp på en stor tomtesläde, dansa och tjoa i 30minuter och vinka tills armen domnar bort.

 

Det är vad jag kallar hårt (men underbart) arbete!

Så ni som tyckte att det var coolt att jesus återuppstod på typ 3 dagar måste digga mig, jag återuppstår på 3 minuter!

I’m on top of my game!

Pimp my week!

Av , , 1 kommentar 5

Var temat för min sjukskrivning. Jo, en vecka i mitt eget hushåll med utegångsförbud mellan 16.00-12.00.
TRÅÅÅKIGT, men nyttigt. Jag passade på att pimpa allt omkring mig!

Pimp my nya skor:


Det enda de saknar nu är lite leopardpäls.. Det kommer!

Pimp my gamla väska:


Före och efter! Den fick fransar och ni fick se lite Lööve på första bilden också.
Jag ber om burträsk….

Pimp my Frippa!
Ja ni har allt varit sugna på att se va?


Jag sjunger på Uuuuu!

Hatten är viktig! Fråga Glamour!
Gick på stan för att bli stannade av tidningen som ville att jag skulle vara med på deras "gatumode" sida. Ja, tack sa ja. Och tack till hatten!

Och barnet! (Ja, jag vet. Jag är obotlig.)
Det var i rulltrappan vi korsades. Vi tittade på varandra och log och så sa hon "Du är vacker". ÅÅh, rätt in i hjärtat…barn ljuger aldrig.
Kul att få den komplimangen av någon som är ungefär 50år yngre än mina vanliga beundrare…