Åter har studenterna intagit Umeå. Överallt är de. Ålidhems två matbutiker surrar av prat och skratt från både svenska och internationella studenter på jakt efter något att få sig till livs. Gång- och cykelvägar i anslutning till universitetet har återintagits av mängder av folk efter att ha varit rätt glest använda under sommaren.

VK presenterade en fin student-snabbguide i måndags, både i tidningen och på webben. Se den här!

Ola Nordebo, politisk chefredaktör, skrev tänkvärt och klokt om nollningen som pågår inte bara på internatskolan Lundsberg utan även överallt omkring oss i dessa terminsstartstider: ”Vuxna måste våga vara tråkiga – och säga nej till all nollning”.

Själv kunde jag inte låta bli att fånga en ögonblicksbild på min hemväg på cykel från jobbet i går, måndag. En grupp cykelledande förstaårsstudenter, uppenbart under nollning, blockerade fullständigt cykelbanan på campus.

Sommartid är lobbyist- och pr-kampanj-tid. Det vet alla som jobbat på redaktion om sommaren.

De mest oblyga pr-kampanjer skickas ut – och får ofta genomslag, eftersom de är lättskrivna för en underbemannad redaktion och för att ”alla andra” redaktioner också skriver om dem.

I dag kom ett pressmeddelande om vilka ord som är vanligast i sms-språk, sett ur regionala aspekter. Firman bakom utskicket hade, citat, ”sammanställt statistik som visar” att man pratar olika i sms beroende på var man bor.

Hur undersökningen gått till beskrevs som att man ”…under en period på 12 månader jämfört ord förekommande i SMS skrivna av användare registrerade med ett specifikt postnummer samt om förekomsten av orden skiljer sig från förekomsten generellt bland samtliga användare.”

Min bedömning var att man ville få ut sitt varumärke och sin produkt, mer än att leverera en väl underbyggd undersökning. Jag valde att lägga tiden på annat än att skriva detta. Inte för att detta utskick var särskilt mycket annorlunda än andra. Utan för att det är just den typ av utskick som så uppenbart är mycket viktigare för avsändaren att få ut, än för mottagarna att få läsa.

Men i mitt rss-flöde från nyheter när och fjärran poppade det snart upp nyheter om de regionala olikheterna i vårt sms:ande. Som om det vore forskarrön som nu publicerats offentligt.

En lokaltidning (troligen inte den enda) hade i stort sett klippt ut och klistrat in pressmeddelandet på sin webbsida, med företagets egenskrivna pr-budskap som det var, utan egen språkbehandling eller nyanserande distansering från företaget.

Och på eftermiddagen kom, dock utan källhänvisning, även ett TT-telegram.

Noterbart från undersökningen ur norrperspektiv, om den går att kalla den för undersökning, är att i Umeå och Luleå skriver man ”vars” 15 gånger mer än på annat håll, och ”int” 8,9 gånger fler än i andra delar av landet.

Slutligen en friskrivningsklausul: Jag brukar ofta också citera ur pressmeddelanden om jag tycker att de trots avsändarens syften är allmänt intressanta.

Men jag försöker vara noga med att skriva vem som ligger bakom, vem som påstår vad, att det som citeras är från ett pressmeddelande, och fundera kritiskt kring budskap som förs fram, innan jag trycker på publicera-knappen.

Och jag kör aldrig enligt metoden copy and paste.

Jag är åter i selen i skarpt nyhetsarbete på vk.se. Som webbetta får man fullt upp av allt möjligt. Är inte helt van vid rollen efter månader av projektarbete men det tar sig.

Sommartid har vi inte så många igång, förstås. En som ryckt in som semestervikarie, efter att ha lämnat VK-skutan för flytt söderut, är fotografen Björn Wanhatalo. Trevligt återseende.