Englands och Sveriges regenter jultalade idag. Men det tal som det är någon mening att lägga sin lyssnartid på är detta:
Edward Snowdens lite överraskande jultal i brittisk tv är värt att lyssna på. Det är inte långt. Men brännande viktigt.
Hör Snowdens konkurrerande jultal: ”Barn som föds i dag kommer aldrig att veta vad personlig integritet är” http://t.co/lwGt8Y9WrG
— VästerbottensKuriren (@VK_Redaktion) December 25, 2013
Relaterat inlägg: Måste ses – UG
Om man bara ska se ett enda program av SVT:s Uppdrag Granskning, så är det gårdagens avslöjanden om Sveriges aktiva roll i internetövervakningen. Inte bara sker en passiv analys av datatrafik, utan en synnerligen aktiv ”hackning” begås numera av Försvarets Radioanstalt, FRA. Uppenbart i strid med lagen. Allt enligt dokument som kommit fram genom Edward Snowdens makalöst modiga visselblåsning som skakat om en värld.
Jag inbillar mig att många så kallade vanliga människor, du och jag, fortfarande tycker att det inte spelar någon roll så länge syftet är gott. Det är illa. Så släpper man ifrån sig allt mer av det lilla som fanns kvar av skyddat liv och integritet. (Finns det kvar något nu?)
Som Uppdrag Granskning visade tack vare de topphemliga dokumenten, så kan svenska medborgare och vem som helst alltså bli avlyssnade på alla tänkbara sätt, även i realtid, utan att någon misstanke om brott finns.
Detta väcker många frågor givetvis. Själv börjar jag tänka över hur många olika inlogg och synkroniseringar jag har mellan mina konton hos Facebook, Google (Gmail) (- som numera är min arbetsgivares mejlleverantör, värt att notera), Hotmail, med mera. Allt detta går uppenbarligen att lätt titta in i för den myndighet som vill. Och Sverige har alltså sitt FRA som numera har tillgång till amerikanska NSA:s vassaste verktyg, och använder dem aktivt. FRA:s informationschef har inte dementerat, utan påstår att han ingenting får säga. Här kan man se en förklaring till att Sverige legat lågt när andra länder kritiserat USA:s hemliga övervakning.
Jag skrev lite om detta tidigare i en Koll på-krönika (Plus-artikel).
Jag kan inte låta bli att känna viss tacksamhet över att det finns människor som trots tufft motstånd vågat göra det rätta. Som Edward Snowden, som offrat hela sitt eget väl och ve för en högre sak, och nu är i någon form av asyl i Ryssland (hur länge?). Som Glen Greenwald, tidigare på The Guardian, som tagit en tung roll i publiceringen och den fortsatta hanteringen av de ännu tillgängliga topphemliga NSA-dokumenten. Dokument som fick brittiska myndigheter att kränka pressfriheten fullständigt genom att kräva att en bärbar dator skulle förstöras, med sliprondell och borrmaskin, i en källare hos The Guardian i somras. Löjeväckande, och skrämmande.
Greenwald har övergått till ett nytt journalistiskt uppdrag, som borrar vidare i denna tunga fråga om statsmakternas makt över medborgarna.
En intressant aspekt var när SVT intervjuade Glen Greenwald och ställer frågan, ungefär: Är det inte okej med övervakning om det kan förhindra att människor dör i terroristattacker? Svaret: Terroristerna vet sedan länge att USA och Storbritannien, med flera, övervakar all datakommunikation och telefoni, så de undviker förstås detta. Medborgarna, däremot, som inte är misstänkta för något, är de som utsätts för massövervakningen och som kan bli hårdgranskade bakåt i tid, kanske bara genom ett misstag som en felringning av en misstänkt brottsling.
Filmer man såg som ung börjar bli verklighet. Minns Brazil, minns 1984. Den totala övervakningen är här. Vad tycker du om det? Bryr du dig?
Jag hoppas på ett, ursäkta uttrycket, jävla liv nu i riksdagen om detta. Men jag är inte förvånad om det slutar med några luddiga fraser om sekretess.
Fotnot: Detta inlägg blev längre än vad jag brukar skriva i denna yrkesrelaterade blogg. Beroende på att ämnet upprör mig rejält, och på att jag har en ledig dag och tid att skriva…
Het trend inom digital journalistik, och bredare än så också, är infographics – infografik.
Det finns en hel del verktyg för detta, där man kan mata in data och snabbt skapa tydlig grafik i olika former.
Jag gjorde en variant i Infogram, för att visa partisympatierna i SCB:s senaste undersökning.
Så här ser den enkla tabellen ut – se artikel här.
Här är en intressant text om vikten av att ta del av infografik med ett kritiskt tänkande: ”Do Readers Give Infographics a Free Pass?Why we need to learn to scrutinize them like any other journalism”
De är överallt, GIF-animationerna. De tysta slingorna av bilder, ofta lite roliga. Som i denna journalist-parodi på vad vi journalister trots allt kan vara glada över. En populär metod är ju att lägga in sekvenser från filmer och tv-serier som illustration.
Har aldrig försökt tidigare, men testade nu att göra en GIF själv. Här är resultatet. Med hjälp av några bilder och sajten gickr.com var det gjort på en halv minut. Otroligt lätt.
Bilderna tog jag från ett bussfönster på väg E10 mellan Kiruna och Abisko i augusti, där en grusbil hade tappat släpet i diket.
![[gickr.com]_87a38c51-2b9e-d104-5940-fda1f7ea522f](http://blogg.vk.se/jonas/wp-content/uploads/sites/415/2013/11/gickr.com_87a38c51-2b9e-d104-5940-fda1f7ea522f.gif)
Det finns förstås en mängd olika verktyg online för att göra detta. Många andra vet mer än jag om det, men här är några andra länkar:
I Gifmaker finns lite fler funktioner och effekter att lira med än de två andra som här nämnts – och verktyget verkar helt enkelt lite mer användarvänlig och genomtänkt.
Det har varit en intensiv tid av nytänkande på VK-redaktionen, även ur mitt perspektiv som webbredaktör har det blivit en rejäl förändring i yrkesrollen. Sakta men säkert börjar vi lära oss nya rutiner.
Förändring kan vara svårt och jobbigt men är ju också utvecklande och en utmaning att lära sig nytt, tänka nytt, göra nytt. Numera är jag renodlad webbredaktör med ansvar att hålla sajten vk.se:s olika sidor uppdaterade och snygga. Jag är inte ensam förstås, vi är flera som har detta jobb och som går i olika skift, varje dag, hela veckan.
Det jag numera inte gör så mycket som förut är att rycka ut på reporterjobb, och att skriva för webben/tidningen. Det är renodlad redigering av webbsidan som gäller, och det är en rejält förändrad webbdesign som ställer helt andra och nya krav på redaktörsarbetet.
Medan gamla vk.se var uppbyggd i kolumner, där nyheter lades upp ovanpå nyheter, bygger vi numera i block som ska linjera och inte bli för höga. Som jag tidigare berättat här är det ett rejält jobb bakom den nya designen.
Nedan: två bilder från den hektiska kvällen före 22 oktober, då VK gick över till ny design och till VK Plus – en webb där prenumeranterna får mycket mer än tidigare. Till höger före, till vänster efter.
De är älskade och (kanske oftare) hatade – och omsjunga i populärkulturen.
Under en liten paus på jobbet gjorde jag denna spellista på Spotify med temat journalister, och nyheter.
Ganska många låtar har dessa teman på ett eller annat sätt…
En liten artikel idag om ett långt webbdesignprojekt som går mot sin premiär i allmänhetens ögon.
Jag är projektledare, en av två, och artikelförfattare till denna story. Samt fotograf.
Det blev en förstasida idag, närmare bestämt fick jag agera fotomodell för VK:s del 2, Weekend.
Allt för konsten, tänkte jag när redigerare Gunilla och Weekend-redaktör Catarina bad, eller beordrade, mig att ställa upp för omslagsbild. Fotograf Abebe gjorde sitt jobb på bästa sätt, tyvärr hade jag inte låtit rakhyveln göra sitt, men… ja, på den vägen är det.
Orsaken till omslagsbilden var en Koll på-kolumn jag hade i samma tidning med tips på alternativ till Spotify, för att lyssna på musik på webben.
Trevlig helg!
Råkade stöta på en sajt som till synes utger sig för att leverera nyheter från Halland, Hallandskuriren. Men som i själva verket är ett enmansprojekt i bloggform som uppenbart saknar det mesta som kännetecknar journalistisk kvalitet. Ren textreklam, osakliga och rent dåligt skrivna artiklar, närmast komiska friskrivningar från att behöva ta ansvar, noll nyhetsvärdering.
Hallandskuriren har 7 600 följare på Facebook. En ”tidning” där personer i en artikel kan beskrivas som ”galningar”, som inte vill ta något ansvar utan har denna text som programförklaring (läs särskilt rutan längst ned).
Skrattretande, men samtidigt sorgligt med tanke på antalet som följer uppdateringarna. En enmansblogg som med alla medel försöker se ut som en tidning utan att vara det, utan att ha någon som helst journalistisk inriktning – eller ryggrad.
Senaste DN-avslöjandet om romregistren hos polisen visar än en gång vikten av seriös, fristående, stark och ansvarstagande journalistik i samhället.
För tolv år sedan, ungefär vid denna tid, kom jag till jobbet som kvällsreporter på VK. Men redaktionen var sig inte lik.
Det var full kalabalik, folk stod upp och stirrade på tv-skärmar varifrån ljudet skrällde med hög volym.
Det var 11 september 2001. Jag hade inte tagit del av några nyheter på eftermiddagen innan jag åkte till jobbet som började klockan 16.00. Hur skulle jag ha gjort det – före smartphone och ständig uppkoppling?
Ungefär när jag gjorde mig redo för att cykla till jobbet, och packade min matlåda hemma, inträffade terroristattacken som har kommit att påverka hela världen sedan dess – och fortfarande gör det i hög grad.
Kvällen blev mycket intensiv och stressig. Jag och flera andra reportrar jobbade för högtryck med att lokalisera och få kontakt med västerbottningar på plats i New York och Washington.
Jag hittar i VK:s textarkiv tre artiklar som jag skrev, en har rubriken ”Jag såg första tornet falla”. Den artikeln är en telefonintervju med en amerikan som är gift med en ”halvsvenska” (skrev jag), och som har en svärmor i Umeå.
Jo – vi söker alltid kopplingar till länet även om de är lite långsökta ibland, vi journalister…!
Detta inlägg är inspirerat av Tom Juslins Facebook-inlägg från idag.
