Okej. Inte helt seriöst. Men att vara morgonwebbare och komma till en tom och mörk arbetsplats som man får vara med och starta igång påminner, lite, om den klassiska figuren Veiron i Ottan.
Fast jag busringer inte.
Etikett: nyheter
Holmön väntar
Gjorde två telefonintervjuer om Holmön och färjeledens framtid. Publicerat på vk.se här samt även via Soundcloud, nedan.
Lite meta-fakta. Intervjuerna är inspelade via mobiltelefon ihopkopplad med tillbehöret USB Recorder till dator. Därefter redigerade i gratisprogrammet Audacity (finns på nätet).
Madness
Sitter som allhelgonakvällens nattuggla på vk.se och sköter nyhetsbevakningen.
Inget är så öde som en nyhetsredaktion på tidning kvällen före röd dag. Denna helg har vi två sådana kvällar. Bara att bita ihop, vässa tangenterna och dammsuga Umeå, länet, landet, världen på intressanta nyheter. Känner mig lite som Jack Killian i En röst i natten… (Midnight Caller).
Eller. Kanske inte.
Medan jag scannar av nyhetsflödet från när och fjärran låter jag nostalgiska musiktoner skölja mina örongångar.
Just nu: Madness.
Räddningen från Sytertoppen
Fjälldramat i Sytermassivet fick en lycklig upplösning. Som fjällintresserad följde jag utvecklingen med stort intresse, och alltså inte enbart för att jag är nyhetsreporter på vk.se.
VK:s man på plats i Hemavan, Sam Hedman, gav löpande rapporter från fjällräddningsaktionen som hade kallat in några av de främsta experter som finns i landet. Bland annat en del folk från alpina gruppen i Kiruna som deltog i den svåra räddningsaktionen efter Herculeskraschen i Kebnekaise i vintras.
När de två saknade unga männen blev återfunna, först lokaliserade via rop men sedan upphämtade med helikopter, så drog säkert fler än de närmast berörda en suck av lättnad. Alla som jobbar kring en sådan sökinsats bör känna glädje när det i slutänden har gått bra, alla har överlevt och ingen ens var skadad. Det finns andra händelser då utfallet varit betydligt värre. Men även då har fjällräddare, polis, räddningstjänst gjort vad de kunnat – och vad de SKA göra enligt lag, för att hitta de saknade i fjällvärlden.
Att det är lagstiftning bakom fjällräddningsorganisationen verkar inte alla känna till. Varje gång massmedia rapporterar om fjällräddningspådrag så kommer frågan upp i artikelkommentarerna: vem ska betala för det här? Har man inte sig själv att skylla över den situation man satt sig i? Och så vidare…
Jag skrev en klargörande faktaartikel om fjällräddningens lagliga fundament. Där framgår att så länge det inte är rena falsklarm kan den nödställde inte bli ersättningsskyldig. Staten tar kostnaden för fjällräddningen. Ett argument är att det är bättre att ringa om hjälp i tid än att inte tro sig ha råd och vänta för länge.
Det finns också de som när det blivit problem hellre betalar helikopter själv, utan att larma om fjällräddning. Ett exempel på det kom i somras, refererat här i Norrbottens-Kuriren.
Sedan tror jag inte att de som skriver artikelkommentarer har satt sig in så noga i situationen som kan föregå ett beslut om fjällräddning: hur en nödsituation kan uppstå, kanske genom dåliga förberedelser eller slarv, men kanske utan att det gick att förutse eller förebygga. Man kan skada sig, man kan drabbas av annat som ställer till problem. Att få hjälp har man rätt till, oavsett orsak. (Men visst – man ska vara väl förberedd och väl utrustad för alla förutsebara situationer på fjället – och lämna färdmeddelande).
Ännu mindre tror jag att artikelkommentarernas författare har satt sig in i den känsla av tacksamhet, värme och uppskattning som både de nödställda och deras anhöriga känner efter att ett lyckat fjällräddningspådrag avslutats. När dagar av oro, ängslan, ångest avlöses av räddning, återförening, och ett telefonsamtal som vänder förtvivlan till glädje hos de anhöriga. När allt gått väl.
Både vi i massmedia och självklart fjällräddarna själva har fått ta emot varma hälsningar från killarna som räddades från Sytertoppen, och från deras anhöriga. Exempelvis hälsningen från mormor.
Stiegler i arkivet
Benny Stiegler slutar på VK efter en lång och trogen tjänst.
Här är webbtv-reportaget som Nathalie Forssell gjorde med honom dagarna innan han gick i pension.
De travade nedför trapporna, på djupdykning i källararkivets tidningsklipp från tiderna då det begav sig – inte minst Stenmarkepoken var i hög grad även Stieglers favoritepok från journalistbanan.
Ljög sig in i medierna
En lustig men skrämmande – och för journalistiken pinsam – berättelse om hur lätt det kan vara att ljuga sig rakt in i de tyngsta massmedierna, läste jag här.
Amerikanen Ryan Holiday, som bland annat skrivit en bok om manipulation av massmedia, utgav sig i ett forum på nätet för att vara expert på i princip vad som helst: barfotagång, vinylskivor, sömnproblem och finansmarknaden. Medierna nappade i stor skala. Han fick fler frågor att besvara än han hann med.
En lärdom för alla journalister, då webbklicken blir allt viktigare och kvaliteten i det publicerade kan drabbas när för många genvägar tas. Enkel källgranskning slarvades bort. Journalisterna gör inte sitt jobb, menar Ryan Holiday i artikeln länkad ovan.
Till och med New York Times tvingades göra en rättelse och konstatera att Ryan Holiday helt enkelt blåste dem i tidigare version av artikeln.
Tänkvärt citat ur artikeln: “A well made article and a poorly made article both do clicks the same way”.
Ryan Holidays egen hemsida hittar man här.
Avancerat sök i Twitter
Några fina tips för reportrar som vill använda Twitter mer effektivt – särskilt lokala journalister kan ha nytta av dessa olika verktyg som finns i Twitters avdelning för avancerat sök, skriver Steve Buttry här.
Åtminstone jag kommer att följa och testa lite av hans råd, som utlovas bli fler framöver.
Jag hittade detta genom Mikael Hanssons tips på Twitterkontot @mikael108
Anspänning inför helgen
En helg som i flera yrkeskategorier emotses med vånda har just passerat.
Brännbollshelgen.
Jag har dagarna före helgen mött folk som jobbar inom vården som med oro sett framför sig stentuffa arbetspass.
Nu vet jag inte hur det blev för just dem, men från polisiärt håll har i alla fall läget beskrivits i rätt milda ordalag. Bortsett från 30-talet berusade som omhändertogs, så säger vakthavande till vk.se att det varit "otroligt lugnt", om man då bortser från några lindrigare misshandelsfall.
Kan konstatera som flera andra gjort att det var rätt mycket mer festande, med dess baksidor, förr fram till för några år sedan. Även om boende på Ålidhem säkerligen har störts även detta år, så verkar brännbollsfestandet ha krympt och lugnat ner sig. Lite, i alla fall.
Vad det beror på, kan väl diskuteras. Säkert har förebyggande insatser från polis och andra engagerade parter spelat in.
Även jag som skött kvällswebben på vk.se under helgen kände viss spänning särskilt inför fredagskvällen, den traditionellt inarbetade festarhelgen på Fysikgränd. Men det blev, som sagt, en relativt – understryker, relativt – lugn kväll där.
Det tackar vi för. Vi som jobbat i helgen. Och säkert många andra.
Kortegen genom Umeå
En mycket ovanlig nyhetshändelse inträffade i dag.
Kvarlevorna av de i Kebnekaise omkomna norska militärerna skulle forslas från sjukhuset i Umeå till flygplatsen, och vidare till Oslo. Och det skulle göras enligt värdiga former, uppenbart.
En stillsam kortege skred genom Umeå, och VK:s personal bevakade och filmade från flera punkter längs vägen.
Jag, som egentligen jobbar kväll, blev inkallad eftersom det behövdes förstärkning för redigering av inkommande filmklipp. Så här blev slutresultatet.
Det var en häftig upplevelse att vara en del i det, faktiskt, väl fungerande lagarbete som bevakade den udda händelsen. Vk.se sände dessutom live från flygplatsen. Vi täckte förloppet fullständigt.
Brand i Brån
En bild från branden i Brån, Vännäsby, som hade ett snabbt förlopp. När VK och Folkbladet kom till platsen var byggnaden, en maskinhall, helt nedbrunnen. Eftersläckningen pågick. Jag gjorde ett webbtv-inslag och intervjuade räddningsledaren.