Nu när det är lite lugnare i skolan och de flesta eleverna är hemma för att njuta av vinter, så borde vi inom verksamheten ta lite tid för att se vart vi är på väg.

Generellt i landet är det konservatismen som sveper över skolvärlden.

Betygen och nationella prov ska få en viktigare roll i att nivåsätta elever. Det arbete som under många år gjorts för att ge varje elev en personlig resa genom skolväsendet ska likna Vasaloppet mer och mer. Vid vissa stationer ska man dra rep över spåret och sen kanske man ska gå om för att få fortsätta.

Lärarna ska få mer befogenheter och licenser. Här gör Björklund en av sina största misstag, för kompetenta lärare finns ute i skolan , men de går på knäna i ett skolväsende som sliter ut dem. Det går rykten, och jag har själv sett det i verksamheten, där fler och fler av de lärare som idag jobbar i skolan väljer andra karriärer. Och det handlar inte om befogenheter och licenser!

Och i Lycksele finns inga planer!

Om planen är att ta tillbaka skolan till 70-talet så börjar jag äntligen förstå besluten. För detta är inte den skola som vi i MP var med och jobbade med i början av 2000-talet. Vår vision i de olika samarbetena som vi var med i, var att ta steg mot en modern skola utifrån vetenskapen visar. En skola som ger möjligheter i form av lokaler, läromedel och personal. MEN det gäller inte idag.

Idag gäller mottot "Det som dög åt mormor, duger idag!". Aldrig i min politiska eller idag min yrkesgärning trodde jag att jag skulle få en sån svängning inom en av kommunens viktigaste verksamheter. Att en rödgrön majoritet skulle anamma en en borgerlig skolpolitik. Och en jämnårig ordförande i vår skolförvaltning har glömt sin egen skola så totalt. För hur ska man annars förstå uttalanden om att lärare är viktigare än golvyta. Som om det ena utsluter det andra?

I denna vecka kommer Miljöpartiet att lämna in en interpellation om visionen för skola i Lycksele till 2020. Så att på Kf i april ska partierna få visa sina kort om hur man ser på skolan i framtiden. Men det blir väl som förra gången vi satt i politiken, de har inga visioner utan sitter på digra historieböcker!