Så var det klart att Forsdalaskolans elever ska få stå ut med mina visdomsord i korridoren ett termin till. Jag kommer att terrorisera dem med spydigheter, roligheter, klurigheter, färdigheter, och alla -heter jag behärskar.

Något som jag tänker ta tag i är IKT-sidan och en matematikklubb.

När det gäller ITK-delen (Informations- och kommunikationsteknik) så skulle jag villa ha mer utrymme för elevernas kunskaper i data. De besitter massor av "know-how" som jag inte sett att de får utnyttja fullt ut. Vad det innebär vet jag inte ännu, men att det ska ske små steg av utveckling vill jag vara med och möjliggöra, och genom samarbete ska vi skapa ett helt nytt och teknikvänligt klimat.

När det gäller matematikklubben är det en trettioår gammal dröm, för oss som älskar att lösa matematiska knutar eller bara prata matematik. För fler och fler börjar inom skolans värld att förstå att just ämnet matematik är ett språk. Den har massor av vokabulär som inte används eller används på annat sätt i andra språk. Det är samtidigt ett internationellt språk, som med små ändringa betyder samma sak i alla språk.

Samtidigt är det kul att vara en av 6-7 helt nya lärare på Forsdalaskolan. Det kan komma igång en vind av förändring och nyskapande, även om det inte är något nytt på den skolan.

Nu ska jag njuta av de sista veckorna av ledighet med mina matematikböcker och sen ska jag återigen jobba "Gluteus maximum" av mig för att lura och leda elever in i kunskapssamhället…

Snart är det över, äntligen.

Jag har nu på fredag den 3/7 2009 fått vara en av två lärare på ferieskolan i Lycksele. Att få återvända till Finnbacksskolan snart trettio år efter att jag slutade nian själv. Det har varit en av de tuffaste grejer jag någonsin gjort och jag kan inte upphöra att förvånas över de elever som jag haft.

Dessa tappra 15 har i ett läge när många av deras kompisar varit lediga, suttit i skolbänken och pluggat. De åtta som jag har fått det stora nöjet att få försöka lära matematik, har ibland stirrat med nyupptäckandets förvånade blick, för att ibland ha svårt att hålla upp ögonen.

Jag och min kollega har försökt lyfta ämnena som eleverna försökt nå godkänt i, till att vara roliga och intressanta. Jag ska vara ärligt, det är mycket enklare för vilken didaktiker som helst att klara ett klassrum med åtta än ett med 20-25 st. Men därför har vi även varvat pluggandet med att spelat kubb, brännboll och tagit promenader för att späda ut det koncentrat som denna form av skola ändå innebär.

Och det har varit ett tre veckors Helvete, för lärare och elever. Då menar jag att termometern har smält fast på 30 grader på Anders Celsius skala. Så det har varit förståeligt att elevernas hjärnor varit möra på eftermiddarna, men så har även min egen varit…

Så en stor eloge till alla ni elever som jag fått vara med i tre veckor, till min kollega som gett många roliga diskussioner, till personalen på Finnbacken som gör ett hästjobb och till er rektorer som tordes prova ett oprövat kort.

Låt oss njuta av nationalskalden Tomas Ledin:
inte ett moln
så långt ögat kan nå
inte en droppe regn
på flera dar
med en glass i min mun
å i sandaler av plast
går jag i solen
och tänker på dig