Vad hände på Brännbergsvägen den 22/1 2009?

När man får följa barn som jag gör i min vardag och i mitt arbete, så slås man av att vart tog min fantasi vägen?

Här följer något som hände i torsdags men sen hörde eller läste jag inget i media. Min son döpte det till Mysteriet på Brännbergsvägen!

Vi ska gå hem efter pappas och sonens långa skoldag. Och när vi som vanligt genar över parkeringensplatsen till tegelhyreshusen på Brännbergsvägen så upptäcker min son ett uppbåd av blinkade vägmaskiner, servicebilar och grävutrustning (se bilden ovan). Hela gatan var avstängd för biltrafik, så man fick se upp för bilar som istället för vägen använde innergårdarna vid bostadshusen för att passera till Lyckseles fantastiska djurpark. Min son står helt facinerad av vad han ser och hela vägen genom lasarettsskogen så funderar han högt om vad vi sett. Kan det ha varit en stor olycka? Kan det vara något rör som gått sönder? Kanske man har hittat ett sånt där utgrävningsområde som på skogsmuseet? Teorierna är många, men den tråkige fadern kan inte ge några svar.

Så det sista dagarna har jag lusläst VK, VF och internet för att hitta ett svar om vad det kunnat vara men det måste vara så att de grävande journalisterna har haft semester, för inget är skrivet om detta stora mysterium.

Men min fantasi har också fått sig en påminnare om att vakna till liv, för nu är jag lärare. Det finns annat som jag kan odla fram än massor av kunskapsmål, måsten och strävor. Om vi kan odla fram en ny genmeration som kan vara nytänkare och ha lateralt tänkande, då kan vi återigen skapa män som Laval, Linné och andra stora tänkare och uppfinnare. För min fantasi har jag förstått har skrumpnat lite, men det ska jag nog fixa till igen….

Studenterna flyr lärarutbildningen
Antalet sökande till lärarutbildningen har på ett par år minskat från över 14 000 till drygt 11 600. Störst är tappet bland männen. Regeringen föreslår nu en grundläggande reformering av utbildningen.

http://www.dagensjuridik.se/sv/Artiklar/Studenterna-flyr-lararutbildningen/

Detta kunde man läsa i dagens juridik om hur framtiden för oss lärarstudenter ser ut.

Sen fortsätter artikeln om att 38% anser att de inte har tillräkligt höga ämneskunskaper och då satte jag eftermiddagskaffet i halsen. Och när den gamla rektorn för UmU uttalar sig att vi inte har tillräkligt vetenskaplig förankring då flög mössan i backen. Vad vet de 38% om verkligheten där ute i de skolor de ska jobba i.

Jag kan säga att jag anser att jag har en god vetenskaplig och ämneskunskap. Men det är verkligheten jag inte har. Ska det verkligen vara så att jag som nyanställd lärare har så liten kunskap i det som skolan avsätter mest tid till, elevrelationen, föräldrakontakt och skolans verklighet.

Under den så kallade ’flumskolans’ glans dagar så hade lärarstudenterna mer praktik och praktiska övningar än idag. Idag så kan jag alla Vygotskijar, Deweyer och didaktiska teorier utantill. Jag kan massor om socialisation men det jag kan om människor kan jag av erfarenhet av att vara 45 år.

Och nu vill man göra lärarutbildningen mer vetenskaplig när verkligheten borde vara större på agendan. Så både Sigbritt och Jan B kan nog ta sina ogrundade åsikter, och vetenskapligt testa dem mot verkligheten innan de kommer med flosklerna.

Och ni som funderar på lärarutbildningen eller är inne i den, det kanske är de OTROLIGT knappa ekonomiska möjligheterna som skrämmer bort studenter. För det är inte konstigt att en nudelförpackning kallas för ’studentmiddag’.

Idag började jag mitt nya jobb på Forsdalaskolan, och med det så blir även jag tyst vad det gäller skolfrågan.

Jag har för första gången titeln lärare i min anställning, men det är några dagar kvar innan mitt examensarbete är opponerat och examinerat. Trots detta har visionära rektorer stuckit ut huvudet och anställt mig för att få omvandla framtidens skola. Att göra elevers vardag mer modern, och lämna gamla pedagoger och uråldriga metoder till historieböckerna.

Men genom detta har jag också tagit mig själv ur spelet i debatten om skolornas framtid, för jag tänker inte göra mig till åtlöje med en insändare om mina kollegors kompetens och behörighet. Det gör andra mycket bättre än jag.

Så som Pol Pot i Kambodja, så börjar en ny tideräkning idag – Dag Noll. Och nu ska jag stödja alla dem – slitvargar – som ska koka soppa på en spik. Att försöka skapa en modern skola trots att politiker vet bättre än jag vad som krävs i klassrummet, korridoren och på skolgården. För vad vet jag med ’bara’ 3 1/2 års busspendlande mellan Lycksele och Umeå och 300.000 i studieskulder, summan som förresten är mindre än årslönen för vissa politiker och tjänstemän.

Så nu vill jag tacka Lycksele Kommun för en värdig 45 årspresent – anställningsavtalet. Hoppas att det är värt allt det här………..

Ibland blir man bara så stolt över sina vänner. Jag har just sådana vänner

När budkaveln för en kärnvapenfri värld kom till Lycksele var det två av mina vänner som stod på gågatan i tre timmar och samlade namn. Dett trots att det var under -20 grader ute.

Min egen förkylning stoppade mig från att delta men inte från att åka ner med varmt te, varm blåbärssoppa och 2 mackor från lilla bagis. Jag hoppas att de värmde dem ordentligt, för de gjorde ett hästjobb.

Hoppas att världens ledare förstår nu att inte ens kyla kan hindra världens folk från att säga nej till Kärnvapen.