Trogen idealen

Tog en promenad till min lokale matvaruhandlare, föreståndaren på Grisbacka Coop. Denna butik har verkligen fått sig ett ”lyft” efter att de under sommaren byggt ut. Även om det inte blev så himla många nya kvadratmeter, så räckte det för att det blev lite bredare gångar mellan hyllorna och att det skapades mer utrymme för en trevlig frukt- och grönsakshörna som möter en redan vid ingången. Frysdiskarna har blivit bredare och utbudet större. Eftersom jag är en vanemänniska så handlar jag all min mat (och mitt snus) på denna lagom stora affär och som ligger på ett lagom långt avstånd (500 m).

Ja, sedan sitter ju detta med att handla på Coop (Konsum) i ryggmärgen. Om man som jag är uppvuxen i de delar av Baklandet där torparna bodde och där arbetarrörelsens ideal rådde, så fick jag lära mig av pappa att en sann arbetare tankar på OK, handlar sin mat på Konsum, löser sina försäkringar på Folksam (även om pappa hade del försäkringar i nykterhetsrörelsens Ansvar) och sedan läste man uteslutande Västerbottens Folkblad. Kring dess åtagande fanns inget diskussionsutrymme. Detta var hugget i sten. Tyder det på enkelspårighet eller på ett solidariskt tänkande för att stödja de verksamheter som var knutna till arbetarrörelsen? Ja som revolterande tonåring tyckte jag pappa var rigid och smått löjlig – men ju äldre jag blev desto oftare tankade jag på OK och jag väljer ofta Coop före Ica. Som färdig journalist så fanns det bara ett ställe för mig att jobba på, och det var naturligtvis VF.  Ibland känner jag mig som Pavlovs hundar … Vi människor ser och lär (särskilt som barn), sedan upprepar vi det våra föräldrar gjort – vare sig vi vill det eller inte …

Oppstillt med Konsum och nu Coop.

Det har blivit inne med att skaffa sig en PT – en personlig tränare. Hur funkar det med en sådan? Kan jag ta med med mig min PT till fiket? Ja, då kan ju min PT köra situps och armhävningar medan jag i lugn och ro äter upp min semla. Jo, jag borde nog skaffa mig en PT – inte minst för sällskapets skull.

Min PT – som följer mig dit där jag slår mig ner.

Lyssnade nyss på en expert som menade att en lång rad jobb kan tas över av robotar och maskiner. Redan idag sköts stora lager av robotar. Alla lagerarbetare fick sparken. Människor betalar skatt till vår gemensamma välfärd. Men gör robotarna det? Kanske dags att börja beskatta dem. Det är dyrt med välfärd och sociala trygghetssystem – vem ska finansiera dem i framtiden när skatte intäkterna minskar?

Usch vad jag retar mig på min surrande hårddisk. Hade jag pengar (så att jag inte behövde oroa mig) hade jag vid det här laget skaffat en slägga och slagit sönder denna störande apparat. Va, tänk så skönt att få baka livet ur detta teknisk odjur. Tror ibland att den surrar bara för att jävlas med mig. Ni kan ju tänka hur det är att försöka skriva litterärt, att finna de rätta orden, när hårddisken lever rövare och överröstar mina tankar.

En dag utan några förpliktelser. Gjorde klart korrekturläsningen av Vasaplan redan igår. Några småfel som jag hittade och rättade. Som vanligt ett fint och intressant nummer som går under temat ”Nalta eljest.”

För övrigt måste herr Lundholm plocka undan lite skrot i sin lägenhet, diska och utföra en del PR-jobb kring min kommande bok ”Spring Kent, spring!”