Etikett: coop

Saknar min flock

Av , , Bli först att kommentera 2

Pandemin i våra liv, anno 2020 och det lär fortsätta ett par år till. Jag håller mig mest inne och tar inte emot besök, förutom Lena. Isoleringen och den påtvingade ensamheten, slår sönder en himla massa flockar. Vi är ju sociala varelser som ofta rör oss i med våra grupper åt samma håll och finner trygghet i detta. Nu kan vargen komma när som helst. Vem ska skydda oss? Vem hör våra rop på hjälp?

Våra kroppar reagerar med en ständigt pågående stress som är farlig för våra kroppar. Blodtrycket höjs, liksom hjärtats slag, hormonerna flödar över eller stängs av. Våra kroppar är i ständig beredskap mot ett osynligt hot, ett litet virus. Vi tvingas sova med ena ögat öppet, vara redo att fly eller slåss. På samma sätt som de utsparkade grottmänniskor gjorde när flocken försvann. Ett beteende som levt kvar i våra gener.

Beställer julklappar på nätet, men sen ska de väl hämtas på Coop eller nån bensinmack, för inte fan bär Post Nord ut paketen till ens dörr – trots att man betalat extra för att de ska bära mina beställningar till min dörr och ringa på. Istället tvingas folk ut ur sina grottor för att själva hämta dem på Coop och då bli utsatta för smitta.

Nu finns del två av ABF Västerbottens podcast. Den har har fått titeln ”Räddad av min sårbarhet” – ett fritt kåserande om min känslighet, min rädsla och hur mitt skrivande räddade livet på mig. Länken till min berättelser finner du längre ner.

Länk till del 2 i mitt berättande (30 min)

TIll Kents berättelse

 

Lurade kronotorpare

Av , , 1 kommentar 4

Usch vad jag sover dåligt. Har de senaste nätterna varit nere på två timmar – mycket beroende på att en av sömnmedicinerna tagits bort, men även beroende på att mina sjukdomar och andra åkommor leder till dålig sömn: ADHD, stroke, bipolär sjukdom och nu Parkinson. Jag försöker stå ut och inte stressa upp mig: jag är ju pensionär och kan polimasa mig genom följande dag. Men jag är också författare som försöker skriva några timmar per dag.

Fridolfs 101 A

Gammalt kronotorp.

Är just nu uppslukad över att läsa allt om kronotorpare. Skriver ju en slags långnovell om Ester Duva Nilssons liv och hon växte upp i ett kronotorp. Jägmästarna och kronojägarna som var ställföreträdare åt Domänverket, som i sin tur stod under Svenska staten och regeringen, betedde sig som svin mot dessa fattiga kronotorpare. Blåste dem på pengar, gav dem falska löften om arbete, som istället gick till privata bönder som tjänade storkovan.

800px-Forest_ditch

 

Dikning med spade för att torka ut en surmyr.

När torparna blev för gamla, gjorde bolaget allt för att bli av med dem, så att torpet kunde ersättas med en ung, stark familj. Under tidigt 1900-tal var det viktigt att kronotorparna även höll landet öppet genom att dika ur en jäkla massa surmyrar. Djur skulle enligt kontraktet hållas i ladugården och jäklar om korna dog av svält, så räknades det som kontraktsbrott och familjen kunde avhysas. Man häpnar. Makt gör folk onda och den fördummar även mobbarna.

Under gårdagens midsommarfirande åkte vi till Gammlia och lyssnade på Små grodorna … medan vi satt på en parkbänk och njöt av solen. Tusentals människor hade kommit. Under kvällstimmarna åkte vi en sväng till havet vid Obbola och tog del av årets längsta dag. Fy tusan så kallt det drog från det öppna havet.

För övrigt får stressen oss att trycka mer på gasen, samtidigt som vi märker att bromsarna fungerar allt sämre – en situation som skapar än mer stress. Till slut smäller det.

Ps! Undrar nån hur det gick med pengarna som Coop lade beslag på efter en dubbeldebitering pga strul med Coops kortläsare? Efter att ha väntat fem bankdagar på att MINA pengar (blev sju med helgen), som Coop Kundtjänst uppmanat mig till, så var pengarna fortfarande låsta. Irriterad började jag ringa runt. Nu hade man en ny idé på Coop support: Jag skulle på midsommaraftonen knata över till Coop Grisbacka och be personalen ”backa” kassasystemet till dess mina 405 kr dök upp. ”Varför sa ni inte det redan andra dagen jag ringde?” muttrade jag uppgivet. Vid en sådan aktion skulle jag rycka en eller två ur personalen för att gå igenom kassan dag för dag – när de förmodligen slet i sitt anletes svett med att packa upp varorna inför helgen. Ringde Swedbank för andra gången. Fick tag i en kille med snabba nervsignaler. ”Vad jag kan se så är det dina pengar. Varsågod, nu är pengarna på ditt lönekonto.” Va? Helt otroligt att denna kafkahistoria fick ett sådant plötsligt (och lyckligt) slut. Jag vågar hädanefter inte handla hos Coop och använda deras kortterminaler för att återigen få hundratals kronor spärrade. Som tur var hade jag 32 kronor på mitt lönekonto, så under dessa sju dagar som Coop ”lånade”400 spänn av mig, gick det ingen nöd på mig …Sedan – inte ett pip om en ursäkt från Coop. Ds!

 

Grillning i regnet

Av , , Bli först att kommentera 5

Sovit relativt gott och i hela sex timmar. Hade igår en bra dag med mindre stelhet och med en vänsterhand som inte längre skakade som ett asplöv. Fast inte skriver jag lika fort som förr och fingrarna tenderar att emellanåt fastna på och mellan tangenterna.

Väntar alltjämt på att återfå de 405 kronorna som Coop blockerat i min bank. Mina pengar. Nu har det gått fem bankdagar (sju dagar med helgen) sedan en dubbel debitering i en Coopbutik ledde till att mina pengar nu ligger låsta i min bank. Fråga mig inte varför. Coop har sådana kafkaregler. Får en känsla av att de menar att det är mitt fel – trots att kortbetalaren i butiken strulade. Det är ju snudd på kriminellt att ta en kunds pengar och ”låsa in dem”. För mig som sjukpensionär är dessa 400 kr viktiga slantar. Inte tusan vågar jag återigen sätta in mitt betalkort i Coops apparat – då ryker väl några hundra till. Nix. Så jag tar bilen till konkurrenten. Har även blivit uppmanad att anmäla ärendet till ARN. Hör ni på Coop, ro hit med mina pengar!

Tillägg: Klockan 10.45 fixade Swedbank så att Coops skyddade dubbeldebitering, helt sonika togs bort så att jag kunde återfå MINA 405,73 kronor. Detta efter att i 45 minuter suttit i telefonkö hos Coop och blivit skickad mellan tre olika personer – som inget visste, som inget kunde göra. Vänta och se – eller att ta mina kontoutdrag till Coop Grisbacka, för att bevisa att jag verkligen har rätt till de 405 kronorna, och sedan låta personalen (som just nu laddar för midsommarhandeln …) gå igenom kassatransaktionerna från idag till den 13/6. Lät som ett evighetsjobb. Varför gjordes det inte förra fredagen?

Så jag ringde Swedbank och på två röda minuter var pengarna på mitt konto. ”Men spara kontoutdragen i fall Coop vill ha dina pengar”, sa hon på banken. ”Just det, så att varorna jag handlade ska bli dubbelt så dyra och kosta mig 810 kr. Suck.

lenakent

Som sagt, ska handla inför helgen, stryka kläder, jaga dammråttor – rengöra mig själv. Lena dyker upp vid 16-tiden, lagom till middag. Nog är det väl underbart att ha en livskamrat vid sin sida; att ha någon tala med, att dela ett skratt med och att få tröst och värme av – och (naturligtvis) ge värme tillbaka. Verkar bli en regnig midsommar, så det blir knappast någon grillning – om det inte blir nåt hål i de grå skyarna. Ska försöka hålla mig vaken så att vi kan åka en sväng genom den evigt ljusa sommarnatten.

I ungdomen brukade jag och polarna varje midsommarafton bestiga Renträskberget, ett par timmars färd till fots från Maltträsk. Där satt vi på klipporna och inväntade soluppgången. En fantastisk upplevelse. Numera har jag klättrat färdigt i höga berg. Det får på sin höjd bli en kulle jag bestiger.

Omslag

Snart trettio anmälda gäster till mitt boksläpp av ”Män som spelar schack” den 5 september. Gissar att det blir femtio – vilket betyder smockfullt på Pilgatan. Har även  åtta bokade framträdanden runt om i länet, borde bli fler. Sen får jag hoppas att den höjda dosen av parkinsonmedicinen håller koll på mina händer, så att de inte skakar så förbannat. Ska få låna ett notställ av en polare, där jag kan lägga böcker och papper, medan händerna får vara fria.

För övrigt tycks det vara så, att man värderar livet mer när det inte längre är självklart.

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Coop lånar av kunderna

Av , , 1 kommentar 3

Har i denna dag gjort mig en liten lustresa. Ville komma ut och se mig omkring. Detta efter några dagars intensivt skrivande på en novell. Först ett besök hos farbror doktorn som skrev ut femhundra piller som ska göra min gångstil med stabil, balansen säkrare, få händerna att skaka mindre, sedan drog och slet han i mina armar och ben och mumlade nåt om att det för tillfället verkade okej.

Principale-Long-Long-Life-Parkinson-vieillissement-santé-longévité

 

Felbehandlad – igen
Eftersom han är specialist på Parkinson så kan man lita på det han säger. Han trodde att jag gått med min Parkinson i dryga fem år, kanske längre – utan behandling.

sover

Väckt ur skönhetssömn
Apoteket. Massor med folk. Dubbla kösystem. Först fick jag köa för att lämna in kölappen och sedan sätta mig i nästa kö för att få medicinerna. Lutade mig mot hyllan med solkrämer och allehanda salvor och krämer. De luktade sommar och sol. Somnade mitt i en tanke och drömde om stränders svall och ett djupblått hav. Jag väcktes av en leende apotekare med rött hår och svartmålade ögon. Jag skrek till. ”Din medicin är klar”, sa hon och tittade förbryllat på mig.

Minnesträning på P-platsen
Åter till parkeringen för lite minnesträning: Var sjutton ställde jag bilskrället?

100-m

Coop lånar mina pengar
Coop på Grisbacka har tagit dubbelt betalt av mig. Ett tekniskt fel. Det är vi rörande överens om. Men inte om att jag ska få igen mina pengar. I varje fall inte direkt. Jag får vänta, som alla andra. Ingen rår över tekniken, sa en tanterna på Coop. Så deras tekniska system tog betalt två gånger och behöll sedan mina 405,73 kr. De ligger låsta och skyddade på mitt bankkonto utan att jag kan aktivera dem. Det kan bara Coops system göra.

På Coop jourcentrum talade jag idag med en kvinna. Hon pratade med mig som om jag inte var smartare än en femteklassare. Naturligtvis skulle jag återfå mina 405, 73 kronor (det begrep jag väl?) – men först efter fem bankdagar, vilket är nu på onsdag. Varför just fem bankdagar, varför inte två? Tjänar ni räntepengar på alla dubbelbetalningar? Hon blev stött, snudd på kränkt. Jag försökte … gick det inte att fixa på nåt annat sätt – kunder som får igen sina egna pengar brukar bli nöjda!

Fyra hundra spänn torde väl för Coop inte vara mer än en fis i universum. Jag började tröttna på på Coop. Jag gjorde ett sista försök och muttrade riktigt surt. ”Jag behöver pengarna nu, eftersom jag bara har 32 kr på mitt konto. En summa jag haft på mitt konto sedan ni norpade 400 spänn av mig!” Hämtade luft via vidgade näsborrar.

stora-coop-logo

Sådana är reglerna, svarade kvinnan i jourtelefonen. Jag kom att tänka på lumpen och det militära. Såna är reglerna! Gräv en grop!

Butiken på Coop Grisbacka var däremot snabba med att lösa in sin del av dubbelbetalningen: 405,73 löstes in redan efter EN bankdag.

Glöm inte att kunderna själva får välja var de ska handla sin mat och sitt snus. Sådana är reglerna!

© KENT LUNDHOLM

1 kommentar
Etiketter: , ,

Trogen idealen

Av , , 1 kommentar 1

Tog en promenad till min lokale matvaruhandlare, föreståndaren på Grisbacka Coop. Denna butik har verkligen fått sig ett ”lyft” efter att de under sommaren byggt ut. Även om det inte blev så himla många nya kvadratmeter, så räckte det för att det blev lite bredare gångar mellan hyllorna och att det skapades mer utrymme för en trevlig frukt- och grönsakshörna som möter en redan vid ingången. Frysdiskarna har blivit bredare och utbudet större. Eftersom jag är en vanemänniska så handlar jag all min mat (och mitt snus) på denna lagom stora affär och som ligger på ett lagom långt avstånd (500 m).

Ja, sedan sitter ju detta med att handla på Coop (Konsum) i ryggmärgen. Om man som jag är uppvuxen i de delar av Baklandet där torparna bodde och där arbetarrörelsens ideal rådde, så fick jag lära mig av pappa att en sann arbetare tankar på OK, handlar sin mat på Konsum, löser sina försäkringar på Folksam (även om pappa hade del försäkringar i nykterhetsrörelsens Ansvar) och sedan läste man uteslutande Västerbottens Folkblad. Kring dess åtagande fanns inget diskussionsutrymme. Detta var hugget i sten. Tyder det på enkelspårighet eller på ett solidariskt tänkande för att stödja de verksamheter som var knutna till arbetarrörelsen? Ja som revolterande tonåring tyckte jag pappa var rigid och smått löjlig – men ju äldre jag blev desto oftare tankade jag på OK och jag väljer ofta Coop före Ica. Som färdig journalist så fanns det bara ett ställe för mig att jobba på, och det var naturligtvis VF.  Ibland känner jag mig som Pavlovs hundar … Vi människor ser och lär (särskilt som barn), sedan upprepar vi det våra föräldrar gjort – vare sig vi vill det eller inte …

coopnara_avlang

Oppstillt med Konsum och nu Coop.

Det har blivit inne med att skaffa sig en PT – en personlig tränare. Hur funkar det med en sådan? Kan jag ta med med mig min PT till fiket? Ja, då kan ju min PT köra situps och armhävningar medan jag i lugn och ro äter upp min semla. Jo, jag borde nog skaffa mig en PT – inte minst för sällskapets skull.

PT2
Min PT – som följer mig dit där jag slår mig ner.

Lyssnade nyss på en expert som menade att en lång rad jobb kan tas över av robotar och maskiner. Redan idag sköts stora lager av robotar. Alla lagerarbetare fick sparken. Människor betalar skatt till vår gemensamma välfärd. Men gör robotarna det? Kanske dags att börja beskatta dem. Det är dyrt med välfärd och sociala trygghetssystem – vem ska finansiera dem i framtiden när skatte intäkterna minskar?

Usch vad jag retar mig på min surrande hårddisk. Hade jag pengar (så att jag inte behövde oroa mig) hade jag vid det här laget skaffat en slägga och slagit sönder denna störande apparat. Va, tänk så skönt att få baka livet ur detta teknisk odjur. Tror ibland att den surrar bara för att jävlas med mig. Ni kan ju tänka hur det är att försöka skriva litterärt, att finna de rätta orden, när hårddisken lever rövare och överröstar mina tankar.

En dag utan några förpliktelser. Gjorde klart korrekturläsningen av Vasaplan redan igår. Några småfel som jag hittade och rättade. Som vanligt ett fint och intressant nummer som går under temat ”Nalta eljest.”

För övrigt måste herr Lundholm plocka undan lite skrot i sin lägenhet, diska och utföra en del PR-jobb kring min kommande bok ”Spring Kent, spring!”

1 kommentar
Etiketter: , , , , ,

En ny gammbil

Av , , 1 kommentar 1

Jag har alltid kört omkring med gammbilar, den ena i sämre skick än den andra. Den senaste som jag sålde för ett drygt år sen, en Ford Mondeo, hade jag ”lappat ihop” med silvertejp. Till slut sa min dotter: ”Pappa jag vill inte åka i den där skrotbilen”. Jag fick 1200 kronor för den. Det här med att köra omkring med gammbilar måste jag ha ärvt min far. Det var aldrig tal om att köpa en ny bil. Det var bara att kasta pengarna i sjön, menade han. Jag har varit utan bil nu i dryga året och det har gått bra. Åker buss eller cyklar istället.

Polaren Karlsson är vän av gammbilar. I afton var han förbi och visade upp sitt kap, en Citroën från 1954. Jag fick provåka upp till Coop. Jo, den var fin. Ingen vidare komfort, men … charmig, på sitt sätt.

20150920_171103
Karlsson med sin nya gammbil.

Tvättdag. Sånt ska oxå göras. Tyvärr blev det ingen bokcirkel. För mycket sus och brus i skallen.

För övrigt måste vi älska oss själva för att kunna älska andra.

1 kommentar
Etiketter: , ,

Tränat schottis

Av , , Bli först att kommentera 2

Gått till Coop och handlat, strukit kläder, diskat, plockat undan. Men i etapper. Stryka en skjorta, vila i en kvart. Annars börjar hjärnan att koka. Tränat danssteg (!) framför spegeln, försökt få till nåt som påminner om schottis, för det är ju så min entré ska bli när vi drar igång berättarföreställningen. Jag och Linda, var för sig, dansar in på scen, hon till en vals och jag till en schottis – ett sätt att möta publiken, göra den uppmärksam innan berättandet börjar. Jo, jag kunde dansa, balansen kändes okej. Men då snurrade jag inte runt – och inte var det mycket till schottis. Det var mest … nån form av fridans.

Det har varit en grå dag – men det har inte bekymrat mig. Har mått gott i mina tre rum och kök.

För övrigt blir jag väldigt trött på folk som talar skit om personer som de överhuvudtaget inte känner. Vi vet så lite om varandra.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

Här och nu

Av , , 2 kommentarer 3

Hanna, min dotter har varit förbi och hjälpt sin gamle, sjuke far med en del saker. Bland annat följde hon mig till Grisbacka Coop – min hittills längsta promenad sedan gud knackade mig i nacken med sin kulhammare. Blir snabbt bättre och det märks att lillhjärnan söker nya omkopplingar, söker vägar att sända signalerna förbi den del som proppen tog död på. Det är en märklig känsla som drabbar mig emellanåt. Skulle ha trott att jag skulle ha blivit omsluten av rädsla som begränsat mig, men istället finns där ett allvar och i det en stillhet. Inser mer än någonsin hur begränsat och ändligt livet är, att det en dag ovillkorligen släcks ut. Och då finns jag inte mer. Det här med att leva i nuet känns mer aktuellt än någonsin – men jag tänker för den skull inte stoppa huvudet under armen och kasta mig in i massa äventyr. Istället ska jag fortsättningsvis, och mer ihärdigt, försöka att undvika misslyckanden. Inte av feghet, utan för ett misslyckanden ofta leder till ett eller flera steg tillbaka – medan de gånger man lyckas så förs man framåt. Framåt, alltid framåt!

20150808_173937
Jag och min dotter Hanna.

Gick i dag och tänkte på ”felmätarna” och var tvungen att skratta till. Ni vet de där typerna som springer omkring med sina felaktiga måttstockar, och som med emfas och barnsligt glittrande ögon, prompt ska berätta för oss andra hur världen verkligen är beskaffad, hur det förhåller sig med saker och ting här i vår värld. Att det sedan fattas fyra-fem centimeter på deras måttstock är inget de märker, för de har ju efter ivrigt tittade på sin egen spegelbild fått för sig att de är alltings mått, att de och ingen annan besitter sanningen. De märker inte att alla fnissar när de lägger fram sina felmätta analyser, eftersom de i sin tur anser att alla andra är dumjävlar och idioter. Så de går fram genom tillvaron i tron att de vet allt – när det i själva verket alltid fattas si så där fyra centimeter på deras måttstock. De märker inte ens att de med tiden blir allt mer ensamma. Kanske är det synd om dem? Personligen vill jag inte ha något att göra med dom här självgoda typerna. Faktum är att att en ”felmätare” kan göra en annan människa riktigt illa.

För övrigt drömde jag inatt att jag byggde en jättelik altan, flera hundra meter stor, ända mot stranden till en väldig sjö. Jag som har tummen mitt i handen. Hur ska man tolka en sådan dröm?

 

 

2 kommentarer
Etiketter: , , , ,