Sovit relativt gott och i hela sex timmar. Hade igår en bra dag med mindre stelhet och med en vänsterhand som inte längre skakade som ett asplöv. Fast inte skriver jag lika fort som förr och fingrarna tenderar att emellanåt fastna på och mellan tangenterna.
Väntar alltjämt på att återfå de 405 kronorna som Coop blockerat i min bank. Mina pengar. Nu har det gått fem bankdagar (sju dagar med helgen) sedan en dubbel debitering i en Coopbutik ledde till att mina pengar nu ligger låsta i min bank. Fråga mig inte varför. Coop har sådana kafkaregler. Får en känsla av att de menar att det är mitt fel – trots att kortbetalaren i butiken strulade. Det är ju snudd på kriminellt att ta en kunds pengar och ”låsa in dem”. För mig som sjukpensionär är dessa 400 kr viktiga slantar. Inte tusan vågar jag återigen sätta in mitt betalkort i Coops apparat – då ryker väl några hundra till. Nix. Så jag tar bilen till konkurrenten. Har även blivit uppmanad att anmäla ärendet till ARN. Hör ni på Coop, ro hit med mina pengar!
Tillägg: Klockan 10.45 fixade Swedbank så att Coops skyddade dubbeldebitering, helt sonika togs bort så att jag kunde återfå MINA 405,73 kronor. Detta efter att i 45 minuter suttit i telefonkö hos Coop och blivit skickad mellan tre olika personer – som inget visste, som inget kunde göra. Vänta och se – eller att ta mina kontoutdrag till Coop Grisbacka, för att bevisa att jag verkligen har rätt till de 405 kronorna, och sedan låta personalen (som just nu laddar för midsommarhandeln …) gå igenom kassatransaktionerna från idag till den 13/6. Lät som ett evighetsjobb. Varför gjordes det inte förra fredagen?
Så jag ringde Swedbank och på två röda minuter var pengarna på mitt konto. ”Men spara kontoutdragen i fall Coop vill ha dina pengar”, sa hon på banken. ”Just det, så att varorna jag handlade ska bli dubbelt så dyra och kosta mig 810 kr. Suck.
Som sagt, ska handla inför helgen, stryka kläder, jaga dammråttor – rengöra mig själv. Lena dyker upp vid 16-tiden, lagom till middag. Nog är det väl underbart att ha en livskamrat vid sin sida; att ha någon tala med, att dela ett skratt med och att få tröst och värme av – och (naturligtvis) ge värme tillbaka. Verkar bli en regnig midsommar, så det blir knappast någon grillning – om det inte blir nåt hål i de grå skyarna. Ska försöka hålla mig vaken så att vi kan åka en sväng genom den evigt ljusa sommarnatten.
I ungdomen brukade jag och polarna varje midsommarafton bestiga Renträskberget, ett par timmars färd till fots från Maltträsk. Där satt vi på klipporna och inväntade soluppgången. En fantastisk upplevelse. Numera har jag klättrat färdigt i höga berg. Det får på sin höjd bli en kulle jag bestiger.
Snart trettio anmälda gäster till mitt boksläpp av ”Män som spelar schack” den 5 september. Gissar att det blir femtio – vilket betyder smockfullt på Pilgatan. Har även åtta bokade framträdanden runt om i länet, borde bli fler. Sen får jag hoppas att den höjda dosen av parkinsonmedicinen håller koll på mina händer, så att de inte skakar så förbannat. Ska få låna ett notställ av en polare, där jag kan lägga böcker och papper, medan händerna får vara fria.
För övrigt tycks det vara så, att man värderar livet mer när det inte längre är självklart.
Våra kroppar reagerar med en ständigt pågående stress som är farlig för våra kroppar. Blodtrycket höjs, liksom hjärtats slag, hormonerna flödar över eller stängs av. Våra kroppar är i ständig beredskap mot ett osynligt hot, ett litet virus. Vi tvingas sova med ena ögat öppet, vara redo att fly eller slåss. På samma sätt som de utsparkade grottmänniskor gjorde när flocken försvann. Ett beteende som levt kvar i våra gener.
Senaste kommentarerna