Etikett: skatt

Köpa sig fri

Av , , Bli först att kommentera 4

Kanske har coronapandamin och samhällskrisen den åstadkommit, fått oss att träna på våra empatiska förmågor och lärt oss att känna medkänsla/medlidande. Vi kanske också börjar förstå innebörden av solidaritet. Vi har även förstått hur bräcklig vår demokrati är. Ett elakt virus och ett gäng brunskjortor i kulisserna som rider på våra rädslor, mer behövs inte för att vi har en elak Furste som styr och ställer över våra liv.

När människor lider, när vi ser att våra bröder och systrar hamnat i nöd, tvingas vi till att göra ett val. Ska jag personligen involvera mig i detta eller i ”trygghet” skjuta ifrån mig det hela i förvissning att detta är ett fall för den Goda staten. Väljer man att passera för att myndigheterna ska lösa problemet, är måste man rimligtvis vara positivt inställd till att betala mer i skatt för att det gemensamma ska lösa ”problemet”.

Alternativet är att jag personligen tar gestalt av den Goda människan och handlar i tid och på plats, handgripligen. I det läget har vi en maktposition. Låt oss kalla det för individens godtycke. Ingen jäkel vill väl ge en slant till ett fyllo som köper sprit för ens surt förvärvade pengar. Då kan vi erbjuda hjälp av något materiellt: ”Jag ger dig inga pengar, men välj istället vilken hamburgare du vill, jag bjuder!” Ingen ska behöva vara hungrig i detta land.

I båda fallen så köper vi oss fria.Väljer vi att erbjuda hjälp via de skattemedel vi betalat in, så kan vi kanske vara hyggliga att visa vägen till den byggnad där hjälpen förmedlas. Kanske en röd liten stuga. Det kan ju bli absurt ifall den som bett om hjälp behöver hjälpen snarast.

Vi kan med båda ”metoderna” avsäga oss den direkta, personliga hjälpen. Vi slipper då träna på vår empati. Det är inte lätt, medger jag. I början när tiggarna kom för några år sen, skänkte jag hejvilt i deras koppar och kände mig God. Sen började komma fram om att pengarna kunde försvinna i ”tiggarhierarkin” och att tiggeriet i sig kunde till slut bli ett ”jobb”. Jag började skänka pengar till Röda korset, jag jobbade ideellt på gatutidningen Vasaplan i Umeå (var chefredaktör). Nu gör jag ingetdera. Tittar bort när jag ser en tiggare.

Som sagt: I en välfärdsstat kan man ju ställa krav på att det samhälleliga ska göra nåt av ens skattepengar. Men vi vet att det inte räcker. Se bara på mängden av hjälporganisationer. När jag jobbade på tidningen Vasaplan såg jag ju dagligen folk som föll mellan stolarna. När jag nyligen flyttade försökte jag rikta min ”godhet” mot en av de hjälporganisationer som jobbar på gatuplanet och skänkte dem ett tusental böcker, kläder, skor, verktyg. Om det kändes bättre? Nä …

Det är skillnadempati och medkänsla. Empati är förmågan att uppfatta den andras känslomässiga situation. Detta lidande skapar en önskan att lindra lidandet. Ett medlidande. Vi vill den andra väl på ett kärleksfullt sätt. Läste nyligen om ”empatisk stress.” Den ger en negativ känsla och skapar en önskan att komma ifrån situationen. Det ger upphov till osocialt beteende, dålig hälsa och risk för utbrändhet hos personen. Det gäller alltså att hålla reda på känslorna som styr vår beteende mot människor i nöd. Det kan annars sluta med ett magsår …

Pengar tillbaka

Av , , Bli först att kommentera 5

Slog en signal till Skatteverket för snacka ut om min skatt. Jag sa till den kvinnliga skattmasen att jag var allvarligt bekymrad. På grund av mina sjukdomar, har jag inte haft ork att jaga uppdrag, vilket numera syns på min enskilda firmas bankkonto. Där finns hela 68 öre – och öre finns ju inte ens. ”Det är bara att du fyller i en preliminär inkomstdeklaration, det har du gjort på några minuter.”

skatt

Jag satt i fyra timmar. Allt gick långsamt, sirap i hjärnan och med en skakade vänsterhand som omöjligt gick att använda på tangentbordet. Tappade tråden, förlorade hoppet, drack kaffe gånger flera, spelade Supertramp och Steve Hackett, sen när jag i det närmaste var klar lät myndighetens webb meddela att jag ”hållit på för länge och var tvungen att börja om.” Är det vid sådana tillfällen som hetlevrade personer hämtar yxan och förvandlar datorn, skrivaren till kaffeved? Som tur är jag en fridens man. Nöjde mig med att bryta av en penna.

person-984124_960_720

Nåväl, jag började om och upptäckte då en del fel jag gjort vid förra tillfället, som jag nu fick chansen att rätta till. Det var nog tänkt … För nån timme senare kom ett brev från Skatteverket att jag skulle få igen 5500 kronor på skatten. Vilken belöning. Det ordnar sig alltid. Först detta med att jag börjat sälja gamla böcker, och nu detta med att ”klaga” hos skattmasen. Det blir nog trots allt en liten semestertripp … Kammarberget, Glommersträsk, Vännäs eller rent av Norsjö.

För övrigt var det ett klokt beslut att hålla sig inne denna regniga dag.

 

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Moms ut, moms in

Av , , Bli först att kommentera 3

Mellan åren 1999 och 2012 hade jag en liten enskild firma där jag tog in inkomsterna för de romaner jag skrev. Jag hade firman vid sidan om de arbeten jag hade, då jag exempelvis jobbade heltid vid länsstyrelsen. Men på den tiden hade jag sådana ekonomiska muskler att jag kunde betala en dyr revisor som skötte om bokföring, moms ut och in, deklaration och allt annat. 2012 var jag så pass sjuk att jag lade firman i malpåse – men i samband med att ”Spring Kent, spring!” kom ut i april 2016, startade jag den igen, på prov. Efter samtal med F-kassan bestämde jag mig att pröva på 25 procent under ett år. Eftersom det varje månad försvinner drygt 3000 från min sjukersättning, så måste jag kompensera det med inkomster från min firma – men ska jag ”plocka ut” 3000 kr till hushållskassan, så ska nästan lika mycket betalas in i skatt och sociala avgifter. Jag kan avfärda all romantik med att vara sin egen, allra minst om du är kulturarbetare då du lever med arvoden som långt ifrån gör dig rik.

bokföring

Fick nästan åt nerverna när jag i går, tillsammans med ett tjugotal andra nyföretagare, drillades av två experter från Skattemyndigheten i momsregler, avgifter, budget, bokföring, sluträkning, preliminärskatt, deklaration och hundra grejer till. Det snurrade i mitt huvud. Var det verkligen så mycket att hålla reda? Kanske borde jag kontakta min före detta revisor och be henne rädda mitt liv och min lilla enskilda firma? Men det brukade kosta si så där 10 000 kr/år – och några sådana pengar har jag inte råd att undvara. Satt och tänkte på de kapitalister som fört pengar till brevlådeföretagen i Panama. En sådan ”affär” omfattas väl på sin höjd en namnteckning – och vips så är miljonerna ”borta”. Medan jag som försöker få ihop 3000 kr i månaden till hyran, ska överhopas av en sådan mängd regler att man tappar luften och lusten.

vincent-van-gogh

 

Varför blev jag så upprörd, snudd på rädd när jag lyssnade på skatteexperterna? Jag tänkte på mina personliga begränsningar, mina tillkortakommande som kommit under årens lopp och inte minst den stresshjärna som blivit en rest efter min stroke och som försämrat min koncentrationsförmåga och förkortat min uthållighet. Men det är väl en sådan här gång som jag ska dra nytta av min härliga ADHD och bli så där rysligt kreativ, flexibel, intensiv, energisk, orädd och inte minst en duktig problemlösare. Folk tror nämligen att vi med ADHD bara kan ställa till med sattyg, vara bråksjuka och egoistiska, inte kunna sitta stilla och gör vi det sitter vi mest hela tiden och dagdrömmer. Inte minst har min ADHD varit den kreativa kraft som hjälpt mig att skriva mina böcker. Det är med ADHD:s positiva krafter som jag ska lösa detta med moms ut, moms in, alla dessa skatter och skriva in rätt verifikation på rätt dag, på rätt rad i balans- och resultaträkningen – vad nu det är.

Tidigare under gårdagen var jag uppe på Gammlia. Arrangörerna för Granö kyrkvecka hade ordnat en pressträff där vi underhållare fick presentera oss inför journalisterna från Folkbladet och VK. Sedan fotografering. Jag hamnade bredvid Lars-Erik Edlund, professor i nordiska språk och som är en fena på ortsnamn och deras betydelse. Vi har nog inte träffats sedan i början av 2000-talet då han och hans fru var hemma hos oss på Tomtebo och åt middag. Jag hade en fråga i huvudet, men den glömde jag förstås bort. Skulle vilja höra hans tankar om ordet ”Baklandet”. Finns det någon annan betydelse än att det är en plats bakom, placerad i en svacka mellan bergen där snön kan ligga kvar hela sommaren, en plats som ligger bortöver, för någon annanstans kan ju baklandet omöjligt ligga …

För övrigt ska jag försöka tyda anteckningarna från gårdagens skattekurs och logga in på några av tjänster de har på nätet.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , ,

Trogen idealen

Av , , 1 kommentar 1

Tog en promenad till min lokale matvaruhandlare, föreståndaren på Grisbacka Coop. Denna butik har verkligen fått sig ett ”lyft” efter att de under sommaren byggt ut. Även om det inte blev så himla många nya kvadratmeter, så räckte det för att det blev lite bredare gångar mellan hyllorna och att det skapades mer utrymme för en trevlig frukt- och grönsakshörna som möter en redan vid ingången. Frysdiskarna har blivit bredare och utbudet större. Eftersom jag är en vanemänniska så handlar jag all min mat (och mitt snus) på denna lagom stora affär och som ligger på ett lagom långt avstånd (500 m).

Ja, sedan sitter ju detta med att handla på Coop (Konsum) i ryggmärgen. Om man som jag är uppvuxen i de delar av Baklandet där torparna bodde och där arbetarrörelsens ideal rådde, så fick jag lära mig av pappa att en sann arbetare tankar på OK, handlar sin mat på Konsum, löser sina försäkringar på Folksam (även om pappa hade del försäkringar i nykterhetsrörelsens Ansvar) och sedan läste man uteslutande Västerbottens Folkblad. Kring dess åtagande fanns inget diskussionsutrymme. Detta var hugget i sten. Tyder det på enkelspårighet eller på ett solidariskt tänkande för att stödja de verksamheter som var knutna till arbetarrörelsen? Ja som revolterande tonåring tyckte jag pappa var rigid och smått löjlig – men ju äldre jag blev desto oftare tankade jag på OK och jag väljer ofta Coop före Ica. Som färdig journalist så fanns det bara ett ställe för mig att jobba på, och det var naturligtvis VF.  Ibland känner jag mig som Pavlovs hundar … Vi människor ser och lär (särskilt som barn), sedan upprepar vi det våra föräldrar gjort – vare sig vi vill det eller inte …

coopnara_avlang

Oppstillt med Konsum och nu Coop.

Det har blivit inne med att skaffa sig en PT – en personlig tränare. Hur funkar det med en sådan? Kan jag ta med med mig min PT till fiket? Ja, då kan ju min PT köra situps och armhävningar medan jag i lugn och ro äter upp min semla. Jo, jag borde nog skaffa mig en PT – inte minst för sällskapets skull.

PT2
Min PT – som följer mig dit där jag slår mig ner.

Lyssnade nyss på en expert som menade att en lång rad jobb kan tas över av robotar och maskiner. Redan idag sköts stora lager av robotar. Alla lagerarbetare fick sparken. Människor betalar skatt till vår gemensamma välfärd. Men gör robotarna det? Kanske dags att börja beskatta dem. Det är dyrt med välfärd och sociala trygghetssystem – vem ska finansiera dem i framtiden när skatte intäkterna minskar?

Usch vad jag retar mig på min surrande hårddisk. Hade jag pengar (så att jag inte behövde oroa mig) hade jag vid det här laget skaffat en slägga och slagit sönder denna störande apparat. Va, tänk så skönt att få baka livet ur detta teknisk odjur. Tror ibland att den surrar bara för att jävlas med mig. Ni kan ju tänka hur det är att försöka skriva litterärt, att finna de rätta orden, när hårddisken lever rövare och överröstar mina tankar.

En dag utan några förpliktelser. Gjorde klart korrekturläsningen av Vasaplan redan igår. Några småfel som jag hittade och rättade. Som vanligt ett fint och intressant nummer som går under temat ”Nalta eljest.”

För övrigt måste herr Lundholm plocka undan lite skrot i sin lägenhet, diska och utföra en del PR-jobb kring min kommande bok ”Spring Kent, spring!”

1 kommentar
Etiketter: , , , , ,