Berättandet kan börja

Måndag. En grå dag. Men just denna dag börjar Skellefteå berättarfestival, då jag och Linda Marklund ska köra vår föreställning ”Bland ved, rabarbersaft och andra passioner” vid fyra tillfällen: tisdag i Skelleftehamn och Ursviken. Onsdag i Byske och Kåge. Plus att vi ska köra en kortversion under kvällens invigning. Till detta kommer en mingelkväll på torsdag. Intensivt, spännande och småkul.

Linda Marklund roar och oroar publiken i Lycksele.

Jag är ju en nybörjare vad gäller denna form av berättande – fast å andra sidan är jag uppvuxen i en muntlig berättartradition. Som barn satt jag ofta vid köksbordet hemma i Baklandet och hörde pappa och hans kompisar dra den ena halsbrytande historien efter den andra, eller så parkerade jag inne i farmors kök och lyssnade på den kortvuxna gummans märkliga berättelser som ofta utspelade sig i trakterna kring Vindeln.Jo, jag lärde mig nog en del om berättandet av dess människor.

En av de märkliga älgarna i Baklandet som inte gick att skjuta.

De häftigaste historierna fick jag höra i älgjaktstider, då jaktlaget samlades på gräsmattan utanför ladugården och analyserade dagens jakt. Det berättades om älgar som var stora som hus, om älgar som hade vingar, om märkliga hinder som plötsligt dykt upp mellan avlossade kulor och älgen. Det jag hörde då torde vara underlag för ett flertal romaner.

Igår körde AIK över Frölunda. Det kändes bra.

För övrigt ska jag ta det lugnt under förmiddagen. Ladda, samla mig, sen ta fart. Framåt, alltid framåt!