Etikett: Berättarfestival

Rätten att vara annorlunda

Av , , Bli först att kommentera 3

Hemma i Umeå efter en snabb färd på rasslande dubbdäck mot en  bar E4. Borde man byta till sommardäck i veckan? Då kommer väl en halvmeter sursnö, som efterföljs av 15 millimeter ösregn som blir till en decimeter blåis. Men jag överväger att ta risken. Fy tusan så mycket skit som dessa dubbar river upp, rena giftet, dessutom drar dubbdäcken mer soppa. Jag avvaktar.

Filar på en lite annorlunda inledning till den berättarföreställning som jag och Linda Marklund ska köra på Skellefteå: ”Mitt ibland oss” (om rätten att få vara annorlunda). Jag kliver på scenen som nummer två efter att Linda berättat om sin gubbe. Då väntar min gestaltning av Konungen. Tänkte inleda med att säga något om hur gott det var av folk som var elest, annorlunda, i trakterna i och kring Baklandet. Men de fick plats, de fick vara som de var skapta, udda och tjuriga.

Där fanns Elon som hämtade alla sanningar från ”Det Bästa”, vilket fick honom att förneka månlandningen 1969 och att utveckla en alldeles egen teori om att man snabbast tog sig fram mellan två punkter. Enligt Elons teori skulle man då man köra fort utav helvete i kurvorna, och sedan krypa fram i knapp styrfart längs raksträckorna. Eller August som trots tillrättavisningarna om att titta bort, spände blicken i den starka svetslågan. Det var August som efter att ha tokstirrat i in lågan i flera minuter, myntade de odödliga begreppet i Baklandet: ”Nu ser jag rött, nu ser jag gult, nu ser jag blått … å nu ser jag ta mej fan ingenting.” Han låg nedbäddad i veckor – plågad av svetsblindhet, vilket är synnerligen plågsamt.

Men störst av dem alla var Konungen och det är om honom jag skrivit en roman och som jag nu gjort en berättarföreställning kring. Mannen som byggde en tron i köket och dömde över levande och döda. Men så var han också utsedd av självaste Gudfader.

Fixa biljetter vet ja!

Vävenspet17

Jubileumskväll 
10 april Skellefteå 18.00
Hallen Nordanå
”Mitt ibland oss” en berättarföreställning om rätten att vara annorlunda.
På scenen: Linda Marklund och Kent Lundholm

Berättandet kan börja

Av , , Bli först att kommentera 2

Måndag. En grå dag. Men just denna dag börjar Skellefteå berättarfestival, då jag och Linda Marklund ska köra vår föreställning ”Bland ved, rabarbersaft och andra passioner” vid fyra tillfällen: tisdag i Skelleftehamn och Ursviken. Onsdag i Byske och Kåge. Plus att vi ska köra en kortversion under kvällens invigning. Till detta kommer en mingelkväll på torsdag. Intensivt, spännande och småkul.

20160202_184310
Linda Marklund roar och oroar publiken i Lycksele.

Jag är ju en nybörjare vad gäller denna form av berättande – fast å andra sidan är jag uppvuxen i en muntlig berättartradition. Som barn satt jag ofta vid köksbordet hemma i Baklandet och hörde pappa och hans kompisar dra den ena halsbrytande historien efter den andra, eller så parkerade jag inne i farmors kök och lyssnade på den kortvuxna gummans märkliga berättelser som ofta utspelade sig i trakterna kring Vindeln.Jo, jag lärde mig nog en del om berättandet av dess människor.

älgen

En av de märkliga älgarna i Baklandet som inte gick att skjuta.

De häftigaste historierna fick jag höra i älgjaktstider, då jaktlaget samlades på gräsmattan utanför ladugården och analyserade dagens jakt. Det berättades om älgar som var stora som hus, om älgar som hade vingar, om märkliga hinder som plötsligt dykt upp mellan avlossade kulor och älgen. Det jag hörde då torde vara underlag för ett flertal romaner.

Igår körde AIK över Frölunda. Det kändes bra.

AIK

För övrigt ska jag ta det lugnt under förmiddagen. Ladda, samla mig, sen ta fart. Framåt, alltid framåt!

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Hot mot författare

Av , , Bli först att kommentera 1

Sovit som en stock. Jag gör det härute på Anderstorp i AIK-land – här hos Lena. Handlar säkert om trygghet, om tillit men även om att det finns lite för många negativa vibbar i min lägenhet på Pig Hill. Ibland har jag undrat om inte huset där jag bor är byggt på ett vitterstråk. Ska försöka skriva om mina gubbar under förmiddagen, medan Lena sjunger med sin kör i en av stans kyrkor. Hon fyller dessutom år idag. Grattis!

Åmsele 7

I morgon börjar Skellefteå berättarfestival, då jag och Linda Marklund ska framföra vår föreställning ”Bland ved, rabarbersaft och andra passioner” vid fyra tillfällen under tisdagen och onsdagen: Skelleftehamn, Ursviken, Byske och Kåge. Dessutom ska vi presentera oss under måndagens invigning och mingla på en fest under torsdagskvällen.

apor

 

”Mer än var tredje författare eller konstnär har någon gång under sin karriär blivit utsatt för hot, våld, skadegörelse eller trakasserier kopplat till sin yrkesroll. Det visar en ny undersökning som Myndigheten för kulturanalys har genomfört.” (SVT)

Jo, så illa är det. Har själv råkat ut för de grå (bruna?) råttornas tyranni några gånger. För drygt tre år sen skrev jag en ilsken krönika i Folkbladet om Sverigedemokraternas otäcka människosyn. Dagen efter var backspeglarna söndersparkade på min röda Ford Mondeo, lacken var repad och i det punkterade framdäcket satt en kniv. Var gång jag riktat kritik mot de högerextrema krafterna dyker det upp anonyma påhopp och det skickas okommenterade länkar till filmer där djur slaktas. Så ser det alltså ut i dagens Sverige. Trollen får härja fritt.

”Ju synligare författare är i media desto mer verkar hoten mot dem öka. Författare som uppger att de har en samhällskritiskt ambition verkar också utsättas i högre utsträckning än konstnärer som har det. […]14 procent av de utsatta säger att de beslutat sig för att inte skriva eller göra vissa saker på grund av risken för att bli utsatt . Det påverkar i sin tur yttrandefriheten och den konstnärliga friheten i Sverige, vilket är allvarligt.” (SVT)

I och med att jag skrivit detta, så räknar jag iskallt med någon form av påhopp. Jag tillhör den grupp (media, journalist, författare, debattör) som de bruna krafterna menar ska avskaffas i ett framtida fascistiskt styrelseskick.Låter väl ljuvligt?

För övrigt är det rätt så grått därute. Det fattas sol, det fattas värme.

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Det krävs kunskap

Av , , Bli först att kommentera 1

Lördag, en grå sådan. Det talas om snöfall. Sovit hela åtta timmar, vilket är ett mindre rekord. Det är säkert ett halvår sedan jag sovit så länge. Känner mig klar i knoppen, rent av spirituell. Idag ska jag försöka köpa ett par skor, en till varje fot – något jag misslyckats med i Umeå.

Sitter här vid köksbordet och tänker på mina begränsningar och möjligheter. Onekligen är det en fördel att känna till vad som bromsar mig och vad som driver mig framåt. Det räcker inte att konstatera att jag har en massa diagnoser, det krävs kunskap för att kunna leva med dem. När det gäller min diabetes, krävs det kunskaper om den kost jag ska äta, om vikten av motion och om hur insulinet verkar i min kropp. Det krävs även kunskaper om kopplingarna mellan diabetes och bipolär sjukdom. Plötsligt högt blodsocker kan uppstå av stress, vilket gör att hormonet kortisol pumpas ut i kroppen som i sin tur kan leda till ett depressivt skov. Allt hänger ihop.

bipolär

Vi som har ADHD tvingas tidigt i livet lära oss olika strategier för att kompensera och ibland dölja våra brister och svårigheter. Trots att det kan bli rejäla omvägar, så går det att med olika knep lösa en del av de problem som uppstår. Jag som knappt kunde läsa och skriva när jag gick ut årskurs sex blev senare i livet journalist och författare.

Det är inte ovanligt att vi med ADHD kan verka ojämna. Vi kan vara otroligt kunniga och skickliga på flera områden, men totalt bortkomna inom andra. Vi kan mycket väl göra karriär på olika områden, men samtidigt ha svårt att knyta slipsen, åka skidor, räkna ut enkla tal och att städa vår lägenhet. Det kan inte nog poängteras:  ADHD är inte ett attitydproblem eller resultatet av dålig uppfostran. Det är klart att miljön kan ha inverkan, för en dålig uppväxtmiljö kan onekligen förstärka symtomen. Det är ett neuropsykiatriskt funktionshinder. Det sitter i hjärnan, inte i knäna.  ADHD är något man föds med, men är inget som påverkar den intellektuella förmågan.

För övrigt så är det bara ett par dagar kvar innan Skellefteå berättarfestival kör igång. Det blir en intensiv vecka. Torde vara trött när den är avklarad.

 

Sömnlöshet och bussåkande

Av , , Bli först att kommentera 0

Tidig morgon. Utsikt över hustaken på Hemmansgatan här på Anderstorp i AIK-land. Slöjmoln skymmer solen. Jag och min hatt ska vara här ett tag för att samla mod och kraft inför berättarfestivalen som drar igång på måndag. Det blir några riktigt intensiva dagar. Förhoppningsvis roliga och givande.

Tröttheten jag kände efter boksläppet i Umeå håller på att släppa och med den även oron som gnagt inom mig. Har ju så lätt för att förstora bilder och känslor, så svårt att koppla av och sova. I ett vetenskapsprogram härom dagen berättade man om riskerna med att sova för lite. Det kallas för insomnia som 11 procent av befolkningen lär lida av. Kanske lider jag brist på sömnhormonet melatonin, men mest troligt har det att göra med min ADHD – för vem kan sova med en motor brummande i skallen?

Om man sover mindre än fem timmar per natt fyrdubblas risken för stroke. Hela mitt liv, i varje fall till och från, har jag inte sovit mer än 4-5 timmar. Skrämmande. Lägg då till all annan skit jag varit med om, alla diagnoser jag dragit på mig – vilket emellanåt gör jag vettskrämd.

vägen
Världens mest långtråkiga vägsträcka.

De senaste åren har jag åkt med bussen mellan Umeå och Skellefteå en himla massa gånger – en av världens tråkigaste vägsträckor. Den är så jävla mördande tråkig att folk svimmar och faller i koma, en del försöker hoppa av, klockorna stannar och chaufförerna tuggar fradga. Är det månne vägens fel som gjort att folk i de två städerna inte drar jämt? När umeborna kör dötråkighetsvägen norrut är de så förbannade och slut i huvet, att när de vänder i första rondellen när kommer fram till Skellefteå – och detsamma gäller när skellefteborna far åt Umeå. De så uttråkade att de vänder i ersbodarondellen.

buss

Den tråkiga vägen har förmodligen påverkat hatet mellan AIK och Björklöven då även spelarna tvingats färdas vägsträckan inför matcherna. Och hur är det med politikerna i de västerbottniska kuststäderna? Är det dags att gräva sönder vägen och bygga en som är lite roligare. Det kan inte vara svårt. Ja, denna teori kom till mig längs E4, någonstans i höjd med Lövånger.

För övrigt ska vi försöka fixa en biljett till måndagens invigningen av Skellefteå berättarfestival till Lena – vilket kan bli en sann utmaning. De är visst slut, hörde jag igår. Så om någon därute har en biljett över, så är vi på Anderstorp mycket intresserade. En annan plan vi har är att utröna om man i Skellefteå kan köpa ett par sportskor – för i Umeå går det ju bara att köpa antingen en höger- eller vänstersko. I varje fall på Stadium.

Omslag_Spring_Kent

Intresserad av min bok ”Spring Kent, spring!” BESTÄLL

 

 

Skor och hockey

Av , , Bli först att kommentera 1

Igår var det stora fönsterputsardagen – och jag hann precis klart innan vintern återvände. Stora, vita flingor seglade genom luften. Aprilväder. Sen finns det en märklighet med att putsa fönster. Man står där och putsar och försöker se genom glasen från alla möjliga vinklar för att avslöja ränder och fläckar. Jo,det ser perfekt ut. Inte en enda rand. Nu på morgonen, när solen ligger på, så ser jag fläckar och räder på vartenda jävla fönster. Därför brukar det bli en ”justeringsrunda”, lite äkta dubbelarbete. Vet inte om detta bara drabbar mig, om jag är en slarvpelle, eller om detta är ett universellt fenomen?

AIK

AIK till final – igen. Snacka om en AIK-era i svensk hockey, där de svart-gula dominerat i snart tio års tid. När jag bodde i Skellefteå 1980-84 var AIK rätt så bra, men inte så att de dominerade som de gör nu. Men de spelar samma typ av hockey, då som nu, med en tempostark spelstil som stressar sönder motståndarna. Imponerande och klokt att ständigt producera nya stjärnor ur de egna leden och från intilliggande småklubbar. Trots att de ständigt blir av med sina bästa spelare, år efter år, så kliver någon ny junior fram och fyller ut platsen. Men de var illa ute under gårdagens match mot Växjö – det kunde ha slutat med en bitter förlust under den ohyggligt långa dubbelutvisningen. Nu final mot Frölunda, ettan mot tvåan i serien som möts i en moralisk final. Sedan såg jag en del sura, avudsjuka Björklövare som på Fb ropade ut att de minsann hejade på Växjö, bara för att visa hur mycket de hatar AIK. Inte för att jag gillar Björklöven, men nog har jag ofta unnat dem sina segrar – fast jag har inte fått tillfälle att göra det så ofta de senaste åren, då de så sällan vinner och ständigt parkerar sist i någon av de lägre serierna.

Idag en promenad till ”posten” som finns på Ica Kvantum uppe på Kronoparken, sedan hem och packa klart, för att ta bussen till Nus och dess apotek och hämta ut lite mediciner och därifrån kliva på norrgående buss till Skellefteå där min Lena väntar. Kommer att tillbringa en vecka i AIK-land då Skellefteå berättarfestival kör igång till veckan. Det blir fyra föreställningar på två dagar. Tisdag 19/4: Skelleftehamns bibliotek 13.00. Ursvikens bibliotek 18.30. Onsdagen den 20/4: Byske bibliotek 13.00. Kåge bibliotek 18.30. Välkomna ni som vill höra hur jag och Linda Marklund ljuger så bra att det i slutänden blir dagens sanning. Till detta ska läggas att vi ska delta under invigningen på måndagskvällen den 18 april och kort presentera vår föreställning ”Bland ved, rabarbersaft och andra passioner” och att vi under torsdagskvällen blivit inviterade att delta i en mingelfest på Västerbottens teatern. Mingel är inte min paradgren, har så rysligt svårt att göra mig någon rättvisa med mer än fem personer i ett rum. Jag blir inte blyg, men allt prat, alla impulser brukar göra mig tyst och förvirrad. Det har väl att göra med min ADHD som gör det svårt att sortera intrycken och försöka tyda de sociala koderna. På exv. mingelfester brukar jag ibland känna mig som en utomjording som förtvivlat försöker förstå vad som är rätt och fel.

Sko

Har under två dagar försökt köpa ett par skor på Stadium här i Umeå. I tisdags hittade jag ett fint par, snygga och praktiska för mina kommande fotvandringar, och med ett nedsatt pris på 300 kr. Men de hade bara vänsterskon. Yes, bara en sko! Gjorde därför ett nytt försök under gårdagen och hittade en prima sko till ett bra pris. Men då visade det  sig att de bara hade högerskon!  Dagens sanning. De säljer tydligen bara en av skorna, höger- eller vänsterskon. ”Sånt här händer då å då”, sa säljaren i ett försök att urskulda sig. Han flackade med blicken. Personligen har jag aldrig varit med om något liknande i hela mitt liv – och jag har minsann köpt många skor i mina dar – och då en vänster- och en högersko. Har Stadium klurat ut en ny affärsidé? Kanske ser vi denna sommar mängder av människor hoppa fram på ett ben med en sprillans ny gympasko på foten … inköpta till halva priset. Får se om det finns skor (i par) att inhandla i Skellefteå – men där har man väl målat alla skor svart-gula …

En vacker aprildag därute. Snön som föll igår verkar ha försvunnit ner i marken. Snön som fall i april jär bra för pären. Gammal sanning i Baklandet.

För övrigt så knallar det och går, även om tillvaron på sistone rusat fram lite för fort. Jag har ju så svårt att kliva åt sidan och andas med magen, att landa i nuet och se mig omkring.