Minns Utöya

Sommarhettan håller i sig. Blå himmel. Den enda strimma av vitt som plöjer fram över himlen är utsläppet från ett av planen som startat eller landat på flygplatsen. De två senaste dagarna har jag inte varit ute särskilt mycket, förutom någon timme på balkongen, utan jobbat med en lång artikel som tidningen Provins beställt. Ämnet jag skrivit om är svårigheterna/möjligheterna att som romanförfattare lämna det fiktiva och skriva en självbiografi. Det är svårare än man kan tror att skriva sitt liv utan att få ”ljuga” det allra minsta. Men idag ska jag ut och gå, jag och min proppfulla skalle.

Fem år sen Utöya. Det man först trodde var en massiv terrorattack med ett flertal inblandade efter att regeringskvarteret i centrala Oslo blivit sprängt i luften, visade sig vara ett terrordåd utfört av en enda man: Anders Behring Breivik. Medan allt fokus låg på explosionen i Oslo, kunde högerextremisten Breivik ta sig ut till Utöya och metodiskt mörda 69 av ungdomarna som tillhörde Arbetarpartiets ungdomsförbund. När han senare greps och ställdes inför rätta så ville han inte kalla detta för mord, utan för avrättningar av vänsterelement. Han klev in i rättssalen och gjorde Hitlerhälsningen med ett snett leende på läpparna, fullt medveten om att salen var fylld med anhöriga till dem han mördat. Om ni ville veta mer om denne psykopat så kan jag rekommendera Åsne Seierstads biografi om Breivik: ”En av oss.” (Finns numera i pocket). En obehaglig bok, men kanske nödvändig att läsa för att vi ska inse att han inte är den ende av detta slag som finns mitt ibland oss. Det är inte enbart terror från IS som hotar oss, de högerextrema ligger också i startgroparna.

Vi vill att världens ska vara en trygg och begriplig plats att leva våra liv i, men när ondskan slår till faller allt i bitar. Hur försvarar vi oss mot terrorn? Vi kan titta bort för att inte själva bli inblandade och det gör vi ofta på grund av rädsla. Eller så kan vi sitta på distans, relativt trygga i våra sommarhus och hytta med näven och skrika: ”Skjut och bomba dom jävlarna!” Det är en komplex fråga. Även om man får stopp på kriget i Syrien, så har IS sina terrorceller kvar runt om i världen, samtidigt som de högerextrema kan komma att bli allt mer aktiva för att ”rensa ut” de som inte tillhör ursprungsbefolkningen.Terrorattacker är nog en av de alla fegaste krigsformerna.

För övrigt är jag handikappad. Saknar armbandsur. Jag går hela tiden och tittar på min högra underarm för att kolla tiden, men allt jag ser är hud och hårstrån. Skulle kanske skaffa ett sånt där festivalband där det står: Tafsa inte!