Etikett: Breivik

Terror som maktmedel

Av , , Bli först att kommentera 5

Snön faller och vi med den. Ännu är det långt till våren. Men när det väl vänder hinner man ändå inte med. Häruppe i norr är det ofta skarpa gränser mellan årstiderna, det är sällan antingen eller. Vinter ena dagen, vår nästa.

terror N

Högerspöket har har slagit till igen – denna gång genom ett vidrigt terrordåd i Nya Zeeland. Ett hundratals personer hade samlats vid moskéerna i Christchurch för fredagsbönen, när en beväpnad man började skjuta omkring sig. 49 dog, däribland många barn och kvinnor. Minns med skräck det som hände i Oslo 2011. Terroristen i Nya Zeeland har precis som Breivik skrivit ett manifest där han försöker rättfärdiga sina handlingar. Nu ska denne högerextremist förvara sig själv i domstolen, förmodligen för att på så sätt kunna sprida sina unkna idéer. Rasismen är levande där man menar att vissa människor ska på grund av sitt ursprung, tro och hudfärg ”utrotas”.

utrota

 

Har nyligen läst Sven Lindqvists lärorika bok ”Utrota varenda jävel” (läs den), där han söker sig bakåt i tiden för att finna rasismens ursprung. Argumenten för att utrota hela folkslag under 1800-talet, är i stort desamma idag. Vissa människor har inte rätt att existera. Ur det perspektivet måste man hålla ett vakande öga på de högerextrema krafterna. Men inte ens det hjälper då terrordåden kan utföras av en enda människa – som skjuter och spränger i tron att bli hyllad som ”rasismens hjälte och soldat”. Å andra sidan krävs dubbelt arbete för säkerhetspolisen vad gäller hotet från extremisterna i IS – vars terror drabbade Stockholm för några år sedan.

Det är en balansgång. Å ena sidan stoppa terrordåd, å andra sidan inte låta vår rädsla tillåta att vi skapar en polisstat, där allt och alla hålls under ständig bevakning. Vi kommer att få kämpa för våra demokratiska rättigheter.

För övrigt kan man undra om inte manligheten är en kollektiv sinnessjukdom.

 

Minns Utöya

Av , , Bli först att kommentera 2

Sommarhettan håller i sig. Blå himmel. Den enda strimma av vitt som plöjer fram över himlen är utsläppet från ett av planen som startat eller landat på flygplatsen. De två senaste dagarna har jag inte varit ute särskilt mycket, förutom någon timme på balkongen, utan jobbat med en lång artikel som tidningen Provins beställt. Ämnet jag skrivit om är svårigheterna/möjligheterna att som romanförfattare lämna det fiktiva och skriva en självbiografi. Det är svårare än man kan tror att skriva sitt liv utan att få ”ljuga” det allra minsta. Men idag ska jag ut och gå, jag och min proppfulla skalle.

terror

Fem år sen Utöya. Det man först trodde var en massiv terrorattack med ett flertal inblandade efter att regeringskvarteret i centrala Oslo blivit sprängt i luften, visade sig vara ett terrordåd utfört av en enda man: Anders Behring Breivik. Medan allt fokus låg på explosionen i Oslo, kunde högerextremisten Breivik ta sig ut till Utöya och metodiskt mörda 69 av ungdomarna som tillhörde Arbetarpartiets ungdomsförbund. När han senare greps och ställdes inför rätta så ville han inte kalla detta för mord, utan för avrättningar av vänsterelement. Han klev in i rättssalen och gjorde Hitlerhälsningen med ett snett leende på läpparna, fullt medveten om att salen var fylld med anhöriga till dem han mördat. Om ni ville veta mer om denne psykopat så kan jag rekommendera Åsne Seierstads biografi om Breivik: ”En av oss.” (Finns numera i pocket). En obehaglig bok, men kanske nödvändig att läsa för att vi ska inse att han inte är den ende av detta slag som finns mitt ibland oss. Det är inte enbart terror från IS som hotar oss, de högerextrema ligger också i startgroparna.

Vi vill att världens ska vara en trygg och begriplig plats att leva våra liv i, men när ondskan slår till faller allt i bitar. Hur försvarar vi oss mot terrorn? Vi kan titta bort för att inte själva bli inblandade och det gör vi ofta på grund av rädsla. Eller så kan vi sitta på distans, relativt trygga i våra sommarhus och hytta med näven och skrika: ”Skjut och bomba dom jävlarna!” Det är en komplex fråga. Även om man får stopp på kriget i Syrien, så har IS sina terrorceller kvar runt om i världen, samtidigt som de högerextrema kan komma att bli allt mer aktiva för att ”rensa ut” de som inte tillhör ursprungsbefolkningen.Terrorattacker är nog en av de alla fegaste krigsformerna.

För övrigt är jag handikappad. Saknar armbandsur. Jag går hela tiden och tittar på min högra underarm för att kolla tiden, men allt jag ser är hud och hårstrån. Skulle kanske skaffa ett sånt där festivalband där det står: Tafsa inte!

 

Att leva under hot

Av , , Bli först att kommentera 3

En blygrå gryning. Tyst i huset, tyst från gatan utanför. Alla sover här på Pig Hill, utom jag. Men så är klockan bara några minuter över fem. Har skrivit några rader i romanen, men tänker mest på boksläppet och hur jag ska lägga upp presentationen av boken – och mig själv. Det känns knepigt. Men jag tror mig ha funnit en lösning på hur jag ska inleda det hela. Det känns skönt att Biggan från förlaget är på plats. Dessutom är det ju mest känt folk på plats, då femtio av de vänner och bekanta jag bjudit in tackat ja.

Nu ska jag gå och koka mig en stor balja lut. Detta kräver starkt, svart kaffe.

Terrorattacken i Bryssel fyller mig med avsky. Attackerna slår skoningslöst mot oskyldiga, mot människor av kött och blod. Allt för att göra oss osäkra och rädda, för det verkar kunna smälla varsomhelst, när som helst. Historiskt är det ännu ingen terrororganisation som överlevt eller fått igenom sina mål genom att spränga bomber. När det gäller det fundamentalistiska IS så är knepigare, eftersom de har celler över hela världen och knäcker man en eller två av dessa så finns det tio kvar, eller hundra, eller tusen.

Terror2

Tyvärr kommer det att spilla över på den majoritet av muslimer som tar avstånd från terrorn och som vill leva i fred. Det ger även vatten på kvarn för de högerextrema krafterna som vuxit fram i Europa och är vi inte vakna vad gäller de krafterna, så kan det vara starten på något mycket obehagligt. Såg igår en dokumentär om andra världskriget. När Hitler började ana att kriget kunde förloras, sa han följande: ”Om vi förlorar så kommer bolsjevikerna att döda varenda tysk. Och det är judarnas fel!” Det sa han när han sett till att döda 6 miljoner judar – eftersom de var orsaken till allt ont på jorden. Och då skulle de stackarna som överlevt vara orsaken till den tyska krigsförlusten. Nog är väl det ett exempel på vad hat och rädsla kan ställa till med. Jag tycker mig höra liknande tongångar – men nu är det muslimernas fel att saker och ting går snett.

Men när det gäller IS så måste vi ta upp kampen. I vår egen respekt för liv så måste vi stå upp mot ondskan – just för att försvara andras liv. Nej, det handlar inte om att slåss i vår Guds namn, det handlar om vår plikt att stoppa våldet. En lögn som inte bemöts blir lätt till en sanning. Det handlar inte heller om ett regelrätt krig, utan i första hand om att EU:s alla medlemsstater går samman och utbyter information, så att hemliga polisen kan komma åt de celler som finns – kanske mitt i bland oss. Spränger man oskyldiga i luften för att vi ”tycker fel”, så ska de minsann få känna sig jagade.

Breivik har stämt norska staten för att han inte får surfa på nätet, se på alla tevekanaler eller ta emot besök. Han inledde domstolsförhandlingarna med att göra nazihälsningen. Mannen som mördade 77 personer, som fått en ”trerummare” på fängelset, anser sig vara behandlad på ett ”omänskligt” sätt. Någon ånger lär han inte känna, eftersom det handlat om att ”ta bort” människor som tänkt fel. Nu vill han kunna kommunicera och träffa andra nazister i Europa och kanske lägga upp strategin för fler dåd och hur vi en dag ska återupprätta drömmen om det tredje riket. Som sagt – hoten kommer inte enbart från stollarna i IS. Det finns även andra sorts stollar att hålla koll på.

För övrigt är dagens plan att delta i dagens vattengympa uppe på NUS. Har fått ont i min artroshöft och då är varmt vatten ett bra sätt att mjuka upp sig på. Måste jobba mer på min fysiska hälsa, då jag gått upp en del i vikt efter stroken förra hösten.

En farlig tid

Av , , Bli först att kommentera 3

Trollhättan på allas läppar och hos de allra flesta formas ord om förfäran, om den obegripliga ondskan och inte alltför sällan hörs ett stilla ”Varför?” Sen finns det en klick stollar i det här landet, som gömmer sig fegt bakom tangentborden och hejar på mördaren, tycker att det var en hygglig, rent av smart handling att på detta sätt få bort några av ”svartskallarna” från Moder Sveas jord. Det är så att man häpnar. Men dessa, förmodligen flertalet unga, ensamma män, är bara svansen till ”vargen” som gjort det legitimt med sin något sockrade, inlindade rasism och som dessutom skaffat sig rätten att säga det ”förbjudna” i landets riksdag. Sverigedemokraterna.Nu brinner flyktingförläggningar – samtidigt som SD:s planerar att smutskasta vårt kära fosterland utomlands.Allt hänger samman. Allt är planerat. Som ett grekiskt drama.

halloween

I dessa tider då vi ska frukta farliga ”monster”, utklädda ungar i gummimasker som smyger runt i jakten på godis, men dem ska vi inte vara rädda för. Sanningen är att vanliga människor är mångt farligare. Och särskilt farliga är rädda människor – så väl de som utför hemska dåd som de som står vid sidan och tittar på. När vi möter ondskan i bilderna från kriget i Syrien, när vi minns Breiviks massaker och naturligtvis knivdåden i Trollhättan, så är det som om världen faller i bitar och blir till en synnerligen obegriplig att leva på. Inte minst tänker vi: Hur i hela friden ska vi kunna försvara oss mot sådana illdåd?

I viss mån kan man kanske säga att våld är den maktlöses språk; att få sitt sagt genom att skada en medmänniska, slå nån på käften eller rent av göra något ”större” och utföra en terrorhandling. Dessutom vet vi hur vissa använt våldet för ett högre syfte, för att bli en del i ett större sammanhang – den som löser ett problem för den goda sakens skull.

Under andra världskriget var det många av vakterna vid koncentrationslägren som inte kände någon skuld och menade att de bara lydde order,att det var en del av yrket som soldat. Det blev helt normalt att döda och bränna upp miljoner judar. Men vilka, vem är befälhavare när vi ser sådana dåd som utförs i Trollhättan då gärningsmannen konsekvent gav sig barn med annan hudfärg. Eller är det hela resultat av ett massivt grupptryck som till slut får en att ta på sig rollen som den store hämnaren? Och alltid dessa unga män … Det är de som greppar vapnen. Ibland kan man få intrycket att manligheten är nån slags av kollektiv sinnessjukdom.

Någon tar ledningen, andra följer – precis om under vilket annat krig som helt. Så har vi män gjort i alla tider, ställt oss i led för att bli kanonmat i något av alla dessa krig. Och när allt är över så säger vi kör: Men vi lydde ju bara order.

Anders-Behring-Bre

 

Merparten av de 77 som Breivik dräpte blev skjutna i huvudet. Marxistyngel, som han kallade ungdomarna. Han blev överlycklig när han inte stämplades som galen och dagen till ära gjorde han en fascistisk hälsning i domsalen.

Vad som blir allt mer tydligt är uppdelningen av Vi och Dom, mellan rika och fattiga, friska och sjuka, mellan kristna och muslimer, vita och mörka – och i det skapas en känsla av att Vi är bättre än Dom. Det skapas myter om det ”annorlunda” (rent av att vissa grupper skiter på ett annorlunda sätt) och det är bara ett led av göra dem mindre mänskliga, vilket gör det ännu lättare att avsky dem. Nästa steg är att förnedra offret – slå det på käften eller rent av dräpa det (i en slags nödvändighet).

Det här som åskådarna spelar en viktig roll, alla de likgiltiga, passiva som tittar på, som inte ingriper. Åskådarna är en förutsättning för ondskan. ja, precis som i ett grekiskt drama. Någon måste se föreställningen. Jo,det torde rent av vara så att åskådarnas fruktan och det Ondskefulla är nån form av siamesiska tvillingar. Historiskt har det varit så – och då går det ju inte att låta bli att nämna 30-talets Tyskland och nazisternas maktövertagande och krossandet av demokratin.Det gjordes ju med hjälp av alla tysta åskådare.

En riktigt bra grogrund för våld och ondska är orättvisa, det visar mängder med studier på. När ojämlikheten och orättvisorna i ett samhälle ökar, ja då ökar även våldet. I orättvisorna bor frustrationen och i den skammen. Skammen över att sakna jobb, inte ha pengar till hyran, skammen över att inte var behövd, att vara utanför sammanhangen. Samtidigt som en klick skor sig och blir rikare och rikare. Och mer arroganta, drabbade av sitt högmod. Ilska, knutna nävar i byxfickan. Hos en del växer ett allt starkare behov av revansch. Och då! Jäklar i min lilla låda, dyker det inte upp några välklädda och välkammade män med tvivelaktig bakgrund (typ järnrör i nävarna) som säger sig ha lösningen på eländet – inte minst vet de vilka syndarna är, vilka som tar jobben, som går före i köerna och hotar firandet av jul och midsommar, som stjäl och våldtar våra vita kvinnor. Sanningen! Ta rygg på vinnarna!

Det är en farlig tid. Det nu vi behöver är allt det mod vi kan uppbåda. Precis allt.

För övrigt är det vår moraliska plikt att  hjälpa de som far illa, att räcka ut en hand till en drunknande, att dra ut någon från ett brinnande hus. På samma sätt som det är vår plikt att kasta ut trollen från garderoben. För i ljuset förbleknar de och blir upplösta.

 

Berättandet i inlandet

Av , , Bli först att kommentera 1

Igår skickade jag in slutkorrekturet till mitt förlag. Det är rätt häftigt att följa sin egen text, från en rätt så spretig företeelse, en osäker textmassa för ett par år sedan, till den den koncentrerade text som blivit slutresultatet. I det här skeendet görs inga stora ändringar, utan det handlar mest om att jaga små, små irriterande stavfel, för att inte tala om alla de bindeord som är borta. Just de felen är svåra att hitta, eftersom hjärnan fyller i de ord som är borta. Om det fattas ett och eller ett att så får din hjärna dig att tro att dessa ord ändå finns där. Som andeväsen. Skumt.

Men nu har jag lusläst texten, satt ditt de ord som är borta och skickat det till förlaget (Ord & visor). Vi har gemensamt kommit fram att döpa min självbiografi till ”Spring Kent, spring!” Nej, det är ingen bok om maratonlöpning eller sunt leverne. Det handlar om något helt annat. Ja, ni får väl läsa boken när den kommer.

Har suttit hela morgonen och skapat en facebooksida. Den heter ”Bland ved, rabarbersaft och andra passioner” (leta på det så hittar ni dit) och handlar om den berättarföreställning som jag och Linda Marklund ska sätta upp till hösten. Välkommen in!

Nybakgrund (kopia)

Länk till vår facebook-sida.

Jag har inte känt Linda länge, en ren slump att vi kommit att samarbeta, men i berättandet så rör vi oss över samma marker, i samma geografiska och kulturella miljö. Jag med mina rötter i Bäckmyran, i det område som jag kallar för Baklandet i mina romaner, Linda som i sin barndom tillbringade mycket tid hos sin mormor i Siksele. Två platser som det är ett par mil mellan, båda i Lycksele kommun. Linda berättar om kvinnorna härute i skogarna, medan jag berättar om de tjuriga, egensinniga gubbarna. Linda berättar om magin och passionen i att dricka rabarbersaft, om vänskapen mellan två kvinnor och om förgängligheten hos ett helt berg med kantareller, medan jag har kokat ner den röda tråden i min roman ”Vedtjuven”, om det krig som pågår  – det mellan Rubert som har all ved i världen och Adrian som på grund av sin lättja inte har en enda vedpinne.

Måste nog koka mer kaffe. Drack morgonens första kopp vid sjutiden – nu är klockan snart tio. Det är troligt att det idag blir ett parti schack med Karlsson – eller så sitter vi bara och pratar en stund. Får se. En långpromenad blir det i vilket fall som helst (- 13 kilo).

För övrigt är det i dag minnesdagen efter Breiviks hemska dåd för fyra år sen. Jo, de finns mitt ibland oss.

Manlig bokklubb

Av , , Bli först att kommentera 0

Det börjar dra ihop sig till den första träffen för den nybildade, manliga bokklubben här på Pig Hill med omnejd. Det var inte vilken bok som helst som vi valde att beta av till vårt första möte; det är en bok som antingen kan suga musten ur en eller så kan reaktionen bli att man fjärmar sig från dess innehåll och budskap. Vi valde att sätta tänderna i Åsne Seierstads ”En av oss”. Biografin om Anders Breivik. Pust. Trots att man vet vad som hände är det en plågsam resa fram till massakern på Utøya.

Vad är det för fel på Breivik? En frågeställning som löper genom hela boken, från hans barndom och till den tid då han blir inlåst i en välbevakad cell. Inte ens de två team av psykiatriker som anlitades vid rättegången kunde ge ett entydigt svar. Den första utredningen menade på att han var paranoid schizofren och skulle dömas till vård; medan den andra utredningen menade på att han visserligen hade narcissistiska personlighetsstörningar med grandiosa drag, men var fullt tillräknelig. Man gick efter den senare linjen – vilket även Breivik ville. Han ville ju inte bli avfärdad som en galning. Dessutom menade han på att han inte hade mördat ungdomarna, utan att det varit politiska avrättningar.

Något fel är det på den mannen. En person som tror sig kunna läsa andras tankar och som blir upphetsad av sin egen spegelbild torde det vara något fel på. Men det mest skrämmande är de tankar han bär omkring på – de idéerna är ju på intet sätt unika. De finns mitt ibland oss. Och det värsta – fler kan komma att gå i Breiviks spår.

Slöjmoln. Ska ta en promenad ner på stan för att ta en fika med en polare.

Om någon säger något djupt orättvist, kränkande och elakt om/till dig. Tänk då att det säger mer om den personen än om dig.

Läsande och andlighet

Av , , 2 kommentarer 3

Uppe i ottan, dricker starkt kaffe och ser en vacker försommardag breda ut sig utanför mitt fönster. Gillar det jag ser. I helgen ska jag åka till Burträsk för att med Ewa och Linda diskutera igenom den berättarföreställning vi ska sätta upp till hösten. Det är verkligen ett spännande projekt, eftersom jag inte tidigare sysslat med den här formen av muntligt berättande. Det blir en utmaning att komprimera Vedtjuven till en halvtimmes berättande – som måste fånga publiken. Det blir en form av skådespeleri. Åtminstone måste jag kombinera det muntliga berättandet med mitt kroppsspråk. Men jag känner ingen större oro, utan ser det mer som en utmaning.

Tittar åter ut genom fönstret och känner andlighet. Jag är i stunden och känner balans. Läste någonstans att andlighet är att bli medveten om vem man är – och kanske gäller det även mig. Kanske tog det dig mig femtiosex år att nå den medvetenheten. En lång tid. När man väl får grepp om sig själv, så blir även världen tydligare. Som den blå himlen utanför mitt fönster. Men det finns ju så många sätt bli andlig på, som att se tiggaren med sin utsträckta hand, att besöka sin sjuke släkting, slå en signal till polaren som så ofta är ensam eller att ge mat åt en hemlös. Jag tror att vi ständigt måste träna på vår andliga spänst, för andlighet och empati är inget vi föds med. Det förvärvar vi.

Ett sätt att utveckla sin andlighet och empati har att göra med läsandet, och när man tar del av forskning och statistik så finns en tydlig trend: våra ungdomar läser allt mindre. Detta slår även mot barnens språkutveckling, vilket leder till en sämre läsförståelse. Men om nu även föräldrarna läser mindre, så lär väl det spegla av sig på barnen.

Dags att börja packa och ta mig till busstationen. Under den resan ska jag läsa några kapitel ur ”En av oss”, boken om Breivik. Fy tusan en sådan hemsk läsning om en av vår tids värsta massmördare. Det som gör mest ont är den hemska människosyn som ligger till grund för hans mördande.- tankar och idéer som finns mitt ibland oss.

Män som läser böcker

Av , , Bli först att kommentera 3

Drog ner på stan igår kväll. Följde några män i min ålder på lokal för att äta gott. Numera är det ytterst sällan jag besöker pubar och besöket på Lottas krog var det första på fem år. Erfarenheten har lärt mig att det är ytterst sällan det uppstår några intressanta möten och utvecklas några spännande samtal på dylika ställen. Men igår inträffade just detta. Min gode vän Karlsson presenterade för två män som jag skakade hand med, vilket var starten för ett omtumlade samtal. Vi satt i timmar och diskuterade andlighet, moral, vikten av att tala sanning, relationer, psykopater, narcissism och sist men inte minst – litteratur och skrivande. Vid sittande bord beslutade vi att starta en bokcirkel, för att på så sätt kunna fortsätta vårt givande samtal. Vi valde en riktigt tung bok, som vi ska ha läst till i början av juli: ”En av oss” av Åsne Seierstad. Vi ska gå till botten med boken om massmördaren Breivik.

Jag var mer än nöjd när jag vid elvasnåret trampade hemåt genom ett gråkallt Umeå. Jag hade fått god mat, druckit mängder med Ramlösa och träffat intressanta, varma människor – människor med en sträva att lära sig mer om livet. Inombords var jag varm.Jag log av känslan av att inte vara ensam. Hur viktigt är det inte att få spegla sig i andra människor. Inte minst för att kunna lära sig något om oss själv och på så sätt utvecklas.

Det här med bokcirklar, informella sådana, var något som förekom när jag var yngre. Även då var det gäng män som beslutade sig för att läsa en gemensam bok och sedan stråla samman för att diskutera den. Klas Östergrens ”Gentlemen” och ”Fantomerna” var böcker som diskuterades flitigt. Men även titlar som ”Dumskallarnas sammansvärjning” ”Oblomov” och ”Bergtagen” kom att analyseras under långa nätter.

När det gäller utelivet så har jag, precis som i yngre dagar, svårt att passa in i det sammanhanget när det blir för rörigt och pratigt. Får så rysligt svårt att fokusera och hänga med. Men det vet jag ju om och får leva med.

Solen lyser utanför mitt fönster. Ska väl ut och gå. Jag säger eder: Det fattas kaffe.

Fotnot om läsandet.

Ungdomar i allmänhet, och pojkar och vuxna män i synnerhet, läser mindre idag. Rapporter har också kommit om att även högutbildade män läser mindre skönlitteratur. Förr var boken en statusmarkör, välbärgade män hade fina bibliotek. Gissningsvis är de ersatta av andra statusprylar. Mest alarmerande är att man ser en försämrad läsförståelse, främst bland yngre, lågutbildade män och vissa grupper av barn. Skillnaderna är dessutom större mellan olika socioekonomiska grupper än tidigare och Sverige har halkat ner till medelbetyg i internationella läsundersökningar. Källa: SVD