Etikett: terror

Slutna grupper

Av , , 1 kommentar 2

En grå morgon. Ett stilla, tunt snöfall. Teven står på. Jag lyssnar på en diskussion om hur man ska förhindra att terrorister kapar och stjäl lastbilar. Rent tekniskt torde väl detta inte vara något större problem med tanke på all teknik som tillverkarna ”stoppat in” i dagens nya fordon. Men det måste väl finnas risker med att chauffören sitter på lösningen hur man får upp dörren och  startar lastbilen – då torde vi istället få se hur man under hot och våld tvingar chauffören att öppna lastbilen. Terroristerna kanske tar med sig chauffören och bjuder på en färd rätt in i evigheten.

dansar

Hur viktigt är det inte för oss människor att tillhöra en grupp, att vara en del i ett sammanhang – allt för att kunna utvecklas och känna trygghet. Vi är flockdjur och har varit det sedan begynnelsen. Då, förr i tin, var en homogen grupp nödvändig för att inte svälta ihjäl eller bli uppäten av vargar, björnar, sabeltandade tigrar – och för att skydda sig mot andra, fientliga grupper av människor. Nu är det andra hot, men behovet att bli insläppt i en grupp är lika livsviktiga. Ensamheten blir lätt ett gift och övergivna människor dör tidigare än de som lever i en gemenskap.

Vi tycks sluta oss i allt mindre grupper. Det är ute med globala grupper och farligt att samarbeta med andra länder – exempelvis genom EU. Vi backar i utvecklingen och återvänder till tanken om den slutna nationalstaten med stängda gränser för att rädda våra sanna ideal, traditioner och vår ”unika” ras. Gamla ”sanningar” dammas av i tron att de är nya, alternativa fakta som vi så väl behöver. Då blir det en hel del människor som inte tillåts att bli delaktiga i den gruppen, i det sammanhanget.

Påsk. I morgon är det den låååånga fredagen: En påminnelse om hur Jesus dog på korset – för vår skull.

För övrigt bor längtan granne med sorgen. Vi bär alla  på en längtan att bli sedda, bli förstådda.

 

1 kommentar
Etiketter: , , ,

Frihet mot trygghet

Av , , Bli först att kommentera 2

Regn över AIK-land. Trist och grått. Kanske finns det en glädje i att regnet tar bort snön som ligger kvar. Totalbevakningen av terrordådet i Stockholm håller på att minska och hålla sig inom ramarna för ordinarie nyhetssändningar. Men det ligger en tung, blöt filt över Sverige och vi vaknar upp i ett land som kommer att byta skepnad där vi kommer att välja bort en del av friheten med intrång i integriteten för att ge plats åt mer trygghet genom mer bevakning, fler kontroller, poliser och bevakningskameror – och hårdare tag mot hemvändande IS-krigare och en snabbare utvisningsprocess för de som inte uppfyller asylrätten. Vi måste vara vaksamma så att detta inte leder till en kollektiv bestraffning av ALLA muslimer och av de som verkligen flytt helvetet i Syrien (och andra krigshärdar) och FÅTT asyl i Sverige.

tussilago

Idag och i morgon ska jag tillbringa min tid på Medlefors folkhögskola tillsammans med de övriga ambassadörerna i Hjärnkoll i Västerbotten. Ska själv hålla i några av programpunkterna. Ska bli trevligt. Att träffa likasinnade, i det här fallet personer som lider av psykisk ohälsa men som valt att åka runt och berätta om sina erfarenheter, har i sig en läkande effekt. Bättre än piller. Jag har upplevt detta tidigare, dels när jag gick två gruppterapier i ADHD och Bipolär sjukdom, dels under alla de AA-möten som jag under åren besökt. Det kan ibland var svårt att beskriva för en utomstående hur livet kan vara att leva på ”månens baksida” – men i grupper med likasinnade så kan det räcka med en blick för att nå fram till en förståelse.

För övrigt lär det vara så att vi med stigande ålder blir snällare och mer medkännande. Vi har med åren fått en högre social kompetens – eller så har vi kommit fram till att vi vet att vi ingenting vet, att sanningen är relativ och att vi helt enkelt inte orkar käfta emot längre.

Fanatism – mental lervälling

Av , , Bli först att kommentera 2

Terrorattentatet i Stockholm riktades mot oskyldiga, på en allmän, trygg plats för skapa rädsla och åstadkomma sprickor i vår demokratiska mur. Terrorister i allmänhet hatar våra tankar, ideal, värderingar – men det är även ett hat mot oss som människor. Terrorn som riktas mot oskyldiga, mot civila bygger på obarmhärtighet är fega handlingar som utförs utan att bry sig om andras lidande, i total brist på empati. Vi kan kalla detta för ondska.

Vi lever i en tid då trångsyntheten växer – och det gäller ju inte enbart för terroristerna. Världen beskrivs allt oftare som antingen svart eller vit, ond eller god, tankar som drivs av de som lider av en allvarlig fantasilöshet. Följderna blir att vi ser på varandra som Vi och Dom. De som inte tänker eller gör som vi är av ett sämre slag och utgör ett hot.

terror

Den religiösa intoleransen leder i slutänden till ett synsätt att de som INTE håller med är underlägsna och mindre värda. Sådant högmod leder ofta till hat och våld.Terrorismen som bygger på fanatismen är ett fegt sätt att föra krig på – och fanatism är en mycket svårbotad åkomma eftersom den saknar insikt och ett perspektiv på den övriga omvärlden. Hos de som fastnat i denna tungtrampade mentala lervälling finns ofta en inneboende ovilja till försoning (eftersom man anser sig vara alltings mått) och de är ofta var helt ointresserade av att söka nya lösningar.

Glöm inte att det finns olika typer att extremistiska, fanatiska grupper. I Sverige finns de på den yttersta vänsterkanten och den lite mer livliga på högerkanten. Nu har vi även fått känna av extremister som styrs av IS och al-Qaida. Glöm heller inte gruppen av fanatiska högerkristna rörelser.

För övrigt vill jag tro på alla de människor som vill gott. Vi borde vara fler än de som blivit instängd i ondskan. Låt oss inte skrämmas till tystnad. Det är nu som vi måste plocka fram modet.

Krigets ynkryggar

Av , , Bli först att kommentera 2

Oj, vad snabbt det lackar mot jul. Igår hade jag tänkt räkna samman alla posterna i min bokföring för att kunna påbörja bokslutet och få ett hum om hur mycket skatt jag är skyldig staten, men istället blev jag sittande hela förmiddagen med min roman. När jag hade skrivit klart vid ettsnåret var jag tom i skallen och somnade på skinnsoffan. Men idag måste jag ta mig an bokföringen. Sen får jag besök både i kväll och i morgon, och på torsdag ska jag tömma hallen inför golvslipningen. Fredag åker jag och dottern till Skellefteå. Jag som intalat mig att allt var lugnt, att det fanns gott om tid, upplever i detta nu en liten kontrollförlust. Inte stor, bara liten, men det behövs inte mer förrän min usla stresstålighet slår till och gör mig orolig.

Terrordåd i Turkiet och Berlin. Ynkryggar smyger sig in folksamlingar och skjuter, eller som i Berlin, sätter sig en stor lastbil och dundrar rakt in i folkhavet på en julmarknad. Man får intrycket av att terrordåden som genomförts är av människor, organisationer som tappat orden, som inte anser sig ha några behöv för att inleda några som helst samtal – eftersom de besitter den enda sanningen. De spränger sig hellre i luften – utan tanke på att merparten av alla oskyldiga muslimer dras ner i smutsen. Men det är väl det terroristerna vill, starta ett religionskrig, en blodig uppgörelse om vem som är den samme guden.

Pojkeikrig

Samtidigt som det finns en politisk agenda bakom dåden. Hämnden mot västvärlden för alla de krig som startats mot muslimska länder, typ Irak och Afghanistan. Minns att jag läste en bok i början av 80-talet (har glömt titel och författare) som varnade för nord-sydkonflikten. Efter kalla krigets slut ligger inte det generella hotet i väst-östlig riktning, utan konflikterna ska stå mellan de fattiga i Syd mot oss välmående i Nord. Titta på kartan över dagens konflikthärdar, så förstår du att det ligger en hel del i den Profetian. Saknar man kanoner och stridsflyg, så blir den fattiges vapen ett bombbälte kring kroppen. En förklaring kanske – men det är fortfarande lika fegt att spränga sig själv bland oskyldiga civila, lika fegt som det är när ryssarna med sitt avancerande stridsflyg bombar civila och sjukvårdskonvojer i Syrien. Det förs ett smutsigt krig från båda sidorna, från samtliga parter, och det beror på att alla tycks ha förlorat sitt språk och de ord som behövs vid ett förhandlingsbord. Man kan inte mäkla fred utan att ge sig på några punkter för att få igenom några andra av sina argument, och det funkar illa om deltagarna vid förhandlingsbordet bara kan säga urk, grr, blä (översatt: Far åt helvete!”) Dessutom verkar båda sidor sakna förmågan att skämmas.

När religion övergår i fundamentalism läggs en hel del krut på att sätta varenda människa i rätt fack. Även sig själv. I själva verket borde samtliga söka i sin andlighet ett sätt att förstå sig själv, och då i ett större sammanhang. Själva idén med religiös tro är insikten av det finns något som är Större än vad jag är. Det är då man blir ödmjuk inför livet och sina medmänniskor. Men i krig raderas all empati bort, då ställer sig männen (99 % som strider är män) i raka led och marscherar dit officerarna pekar, om så skulle vara fallet går soldaterna rakt ner i helvetet. När kriget någon gång tar slut och tribunalerna ska döma för krigsbrott, så svarar varenda jävla soldat: ”Jag följde bara order! Jag fick order att skjuta barn och kvinnor! Och jag sköt. Det var ju krig!” Men – godhet är att ta ansvar för sina egna handlingar. Istället tycks alla krig skapa en massa ynkryggar.

mordpotatis

Att be om förlåtelse är inte alltid det lättaste. Jag talar om förlåtelsen som går på djupet, inte ett slarvigt och mekaniskt förlåt när man råkar knuffa till någon på puben. Oförmågan att be om förlåtelse kan beror på att man klamrar sig fast vid de oförrätter som motparten gjort mot dig. Varför ska då jag be om förlåtelse? Men det är ju så att be om förlåtelse inte innebär du har fel på alla punkter och den andre rätt på alla punkter. Förlåtelsen kan betyda att du värdesätter relationen, vänskapen mer än ditt tjurskalliga ego. Sedan ska man inte tro eller inbilla sig att ett förlåt löser alla konflikter, det kan lika gärna leda till att du möts av ett ”far åt helvete!”. Sådant gör ont, men ditt försök att nå en försoning gör att en sten lyfter från bröstet och ramlar ner på marken.

För övrigt tror jag att snällheten är en form av intelligens som i längden ger utdelning, Snällheten kan faktiskt vara en överlevnadsfördel, för att inte tala om den spridningseffekt den har. Snällhet är att se en annan människa och i möten med andra alstrar vi energi – vi tappar den inte.

 

Andfåddhetens tidevarv

Av , , Bli först att kommentera 3

I går var en återhämtningens dag. Småstädade lite, hasade mellan rummen i ett par förstora sockar, läste och skrev så där lagom mycket och låg på skinnsoffan och tittade på en rad meningslösa program, varav ett var riktigt intressant nämligen Uppdrag granskning, som handlade om unga män som dras till IS och terrorism. Där kom det väl fram att  radikaliseringen inte alltid handlar om religiös fanatism utan mer om utanförskap, kriminalitet och ett politiskt ställningstagande mot orättvisor. Det är inte alltid som religionen gör dem till terrorister, som får dem att slåss mot västvärlden som under årtionden invaderat islamska länder. Men det är denna klick av hämndlystna män som nu fått det att kantra över till att folk börjat tro att ALLA muslimer är terrorister. En tes som de högerextrema partier i västvärlden driver och som får allt fler anhängare – precis som under 30-talet då nazisterna pekade ut ALLA judar som tjuvar, skurkar och att ha en dold agenda att ta makten i västvärlden. Så när Hitler sa (utan att ha något på fötterna): ”Det är judarna som låg bakom att Tyskland förlorade 1:a världskriget”, så nickade folk instämmande – eller knep käft. Istället för nyanser i debatten, så sprids nu myterna och gör oss rädda och misstänksamma. För allas skull är det därför viktigt att de kriminella terroristerna som gömmer sig i Sverige sätts bakom lås och bom.

stress

Så här innan jul börjar ”Andfåddhetens tidevarv”. En tid då det råder kronisk tidsbrist – vilket innebär att tiden till slut kan ta oss som gisslan. Det är så mycket som ska fixas innan vi får njuta av julefriden, att folk springer benen av sig och lever med ständig hjärtklappning. Vilopulsen kommer sällan under hundra. Klappar ska köpas, resor till släkten ska bokas, grisen ska kokas och syltas, och sist men inte minst – pengarna ska räcka. Vilket de sällan gör då faster Hilda ska få en vattensäng och syrran ett cykelställ. Men då finns ju de där fiffiga snabblånen som fixar akutproblemen, men som skuldsätter en flera år framåt. Det är en tid då många får sin själ fjättrad och lagom till jul blir de utslängda ur sina egna liv. Tingen har tagit över. Det hjälper inte hur mycket man knackar på för få komma in i sig själv igen – beskedet blir: Nä, här är överfullt. Inte ens din tumme får plats. Så på julafton sitter där ett gäng dödströtta personer och glor på Kalle Anka, för att sedan äta sig till ett rejält gallstensanfall. Efter två julöl somnar far och morfar lagom till tomtens ankomst. Ungarna skriker och slåss om klapparna. Tomten får ett nervöst anfall. Julefrid …

För övrigt anser jag att sådana som ständigt har ett behov av att i tid och otid häva ur sig ”sanningar”, mest förstör och river ner.

Ps! Idag 13.00 ska jag framträda på ”Kom in” ute på Öbacka. Mitt uppdrag är att dra några saftiga skrönor. Ok.

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

En farlig tid

Av , , Bli först att kommentera 1

Denna gång hände det i München. En man skjuter ihjäl tio personer på ett köpcentrum, 21 skottskadas.Terrorn verkar löpa amok. Denna gång verkar motiven oklara. Det rör sig om en ensam man utan känd politisk tillhörighet. Noterbart är att det skedde på årsdagen till massakern på Utöya då den ensamme Breivik dräpte ett 70-tal ungdomar.

terrorist

Likväl som det kan vara IS som ligger bakom, så kan det vara en högerextremistisk grupp. Det kan även vara en ensam ”galning”. Terror är näst intill omöjlig att föra krig mot eftersom det rör sig om utspridda celler som kan agera på egen hand, utan ta order från ”högre ort”. De är självgående och spränger och skjuter oskyldiga för den ”goda sakens skull” – och för det högre syftet att skapa osäkerhet, oro och splittring mellan folkgrupper och i de länder de ger sig på. Och det är snart i stort sett varenda land i Europa, för att inte inte tala om vad folken i Mellanöstern, Asien och Afrika fått utstå vad gäller terrordåd. Om vi nu talar om IS och att man i reguljär krigföring skulle slå ut dem i Syrien, så finns lik förbannat terrorcellerna kvar. Över hela världen. Till det kommer de högerextremistiska terroristerna som vill rensa ut muslimer, vänsterelement och alla som ser annorlunda ut.

poliser

Risken är att medborgarna på sikt får vänja sig med att leva i polisstater med ständig övervakning och kontroller i parti och minut. Oskyldiga kommer att bevakas och fängslas. Det kan bli resultatet för att ”skydda” oss mot terrorn. Men än hur många poliser, militärer, vakter som rör sig på våra gator och torg så kommer det att smälla igen, och igen. Neofascistpartierna kommer att vinna mark i valen (det sker redan). Vad blir då nästa steg. Inbördeskrig? Ett rent och skärt religionskrig? Vi lever i en brytpunkt, i en farlig tid då det krävs politiker med huvudet på skaft och som inte reagerar i affekt.

Här i Umeå verkar det lugnt – just nu i varje fall. Solen lyser denna varma dag. Ska cykla ner på stan och träffa en gamla, god vän som jag inte sett på ett par år. Fika på NK. Ska väl innan det försöka skriva nån timme, sen stryka några skjortor jag tvättat rena från svetten som flödade under många och långa promenader i Stockholm. Artikeln till Provins är klar och skickad. Det var ett himla jobb med den då redaktören ville ha en artikel på 12 000 tecken med mellanslag och som skulle avhandla skillnaden mellan att skriva fiktiva romaner och en självbiografi.

För övrigt brände jag mig i går på ryggen, då jag liggande på magen läste en intressant bok.

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

Minns Utöya

Av , , Bli först att kommentera 2

Sommarhettan håller i sig. Blå himmel. Den enda strimma av vitt som plöjer fram över himlen är utsläppet från ett av planen som startat eller landat på flygplatsen. De två senaste dagarna har jag inte varit ute särskilt mycket, förutom någon timme på balkongen, utan jobbat med en lång artikel som tidningen Provins beställt. Ämnet jag skrivit om är svårigheterna/möjligheterna att som romanförfattare lämna det fiktiva och skriva en självbiografi. Det är svårare än man kan tror att skriva sitt liv utan att få ”ljuga” det allra minsta. Men idag ska jag ut och gå, jag och min proppfulla skalle.

terror

Fem år sen Utöya. Det man först trodde var en massiv terrorattack med ett flertal inblandade efter att regeringskvarteret i centrala Oslo blivit sprängt i luften, visade sig vara ett terrordåd utfört av en enda man: Anders Behring Breivik. Medan allt fokus låg på explosionen i Oslo, kunde högerextremisten Breivik ta sig ut till Utöya och metodiskt mörda 69 av ungdomarna som tillhörde Arbetarpartiets ungdomsförbund. När han senare greps och ställdes inför rätta så ville han inte kalla detta för mord, utan för avrättningar av vänsterelement. Han klev in i rättssalen och gjorde Hitlerhälsningen med ett snett leende på läpparna, fullt medveten om att salen var fylld med anhöriga till dem han mördat. Om ni ville veta mer om denne psykopat så kan jag rekommendera Åsne Seierstads biografi om Breivik: ”En av oss.” (Finns numera i pocket). En obehaglig bok, men kanske nödvändig att läsa för att vi ska inse att han inte är den ende av detta slag som finns mitt ibland oss. Det är inte enbart terror från IS som hotar oss, de högerextrema ligger också i startgroparna.

Vi vill att världens ska vara en trygg och begriplig plats att leva våra liv i, men när ondskan slår till faller allt i bitar. Hur försvarar vi oss mot terrorn? Vi kan titta bort för att inte själva bli inblandade och det gör vi ofta på grund av rädsla. Eller så kan vi sitta på distans, relativt trygga i våra sommarhus och hytta med näven och skrika: ”Skjut och bomba dom jävlarna!” Det är en komplex fråga. Även om man får stopp på kriget i Syrien, så har IS sina terrorceller kvar runt om i världen, samtidigt som de högerextrema kan komma att bli allt mer aktiva för att ”rensa ut” de som inte tillhör ursprungsbefolkningen.Terrorattacker är nog en av de alla fegaste krigsformerna.

För övrigt är jag handikappad. Saknar armbandsur. Jag går hela tiden och tittar på min högra underarm för att kolla tiden, men allt jag ser är hud och hårstrån. Skulle kanske skaffa ett sånt där festivalband där det står: Tafsa inte!

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

En dag kvar …

Av , , Bli först att kommentera 1

Hjärnan upptar två procent av kroppsvikten, men förbrukar 20 procent av all energi. Det händer med andra ord mer däruppe än det sker i knäna eller armarna. Det som sker i hjärnan är ofta komplicerade processer, en del är nedärvda, andra är färdigheter som vi får lära oss med stor möda. Som att läsa. Med tiden lagras kunskapen om läsandet i långtidsminnet, medan själva läsningen är beroende av arbetsminnet, som även har avgörande roll för förståelsen av språket. Det förklarar varför jag hade så svårt med läsandet och skrivandet som barn. Ett av huvudsymtomen vid ADHD och dyslexi, som jag lider av, är just ett uselt arbetsminne. Alltså det minne som vi använder när vi löser problem i nuet. Men detta var det ju ingen som kände till under 60-talet i Västbottens inland. Istället fick man stämpeln av att vara en odåga som dessutom var dum i huvudet. Det var då. Men under hela livet fick jag kämpa lite hårdare än alla andra för att bevisa att jag INTE är ”dum i huvudet”. Den kampen hade ett högt pris … För det fanns ju mer skit som hamnat i min äggkorg.

20160315_163208

En dag kvar till boksläppet av ”Spring Kent, spring!”. Men redan idag ger jag den första intervjun, och i morgon sitter jag i radions livesändning. Lite pirrigt. Har svårt att ”bestämma” mig för om jag ”klär av mig naken” eller om jag genom mitt mod kan hjälpa andra? Kanske är det både och. Men nu rinner orden ut i världen – de som jag kämpat med, till och från, under fyra års tid. Några har känt till mitt projekt och de har under resan stöttat mig och var gång tillfälle givits har de frågat: ”Hur går det? Är boken klar snart?” Snart … har jag svarat. Det blev fyra omskrivningar innan jag hittade det rätta anslaget, den ton och den närvaro som behövdes för att kunna berätta en sådan ”rysliga” story.

Påsken är över. En solig och trevlig påsk. Igår var jag och Lena en sväng förbi Gammlia, där vi hittade en vrå dit de kyliga kastvindarna inte nådde. Det hettade på kinderna och i pannan när jag kom hem. Solen ger liv.

Terrorn sprider sig. Bryssel, Pakistan. Ondska är något som känns i hela kroppen. Världen rämnar. Man försöker förstå det som ligger bakom den medvetna illviljan att skada och döda oskyldiga människor. Men det tar stopp. Orden vill inte räcka till. Men det känns. Det finns en del psykopatiska drag i den ondskan. En brist eller rent av total avsaknad av empati och medkänsla. Med ett bombbälte kring kroppen, med ett gevär i händerna kan den mest obetydliga människa uppleva en oinskränkt makt genom sätta sig över andras liv. Vi måste se upp med denna terror. Vi måste möta ondskan. ”Civilisationens fernissa är ytterst tunn”.

ilska

För övrigt så kan en lögn som inte bemöts lätt bli till en sanning.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , ,

Att leva under hot

Av , , Bli först att kommentera 3

En blygrå gryning. Tyst i huset, tyst från gatan utanför. Alla sover här på Pig Hill, utom jag. Men så är klockan bara några minuter över fem. Har skrivit några rader i romanen, men tänker mest på boksläppet och hur jag ska lägga upp presentationen av boken – och mig själv. Det känns knepigt. Men jag tror mig ha funnit en lösning på hur jag ska inleda det hela. Det känns skönt att Biggan från förlaget är på plats. Dessutom är det ju mest känt folk på plats, då femtio av de vänner och bekanta jag bjudit in tackat ja.

Nu ska jag gå och koka mig en stor balja lut. Detta kräver starkt, svart kaffe.

Terrorattacken i Bryssel fyller mig med avsky. Attackerna slår skoningslöst mot oskyldiga, mot människor av kött och blod. Allt för att göra oss osäkra och rädda, för det verkar kunna smälla varsomhelst, när som helst. Historiskt är det ännu ingen terrororganisation som överlevt eller fått igenom sina mål genom att spränga bomber. När det gäller det fundamentalistiska IS så är knepigare, eftersom de har celler över hela världen och knäcker man en eller två av dessa så finns det tio kvar, eller hundra, eller tusen.

Terror2

Tyvärr kommer det att spilla över på den majoritet av muslimer som tar avstånd från terrorn och som vill leva i fred. Det ger även vatten på kvarn för de högerextrema krafterna som vuxit fram i Europa och är vi inte vakna vad gäller de krafterna, så kan det vara starten på något mycket obehagligt. Såg igår en dokumentär om andra världskriget. När Hitler började ana att kriget kunde förloras, sa han följande: ”Om vi förlorar så kommer bolsjevikerna att döda varenda tysk. Och det är judarnas fel!” Det sa han när han sett till att döda 6 miljoner judar – eftersom de var orsaken till allt ont på jorden. Och då skulle de stackarna som överlevt vara orsaken till den tyska krigsförlusten. Nog är väl det ett exempel på vad hat och rädsla kan ställa till med. Jag tycker mig höra liknande tongångar – men nu är det muslimernas fel att saker och ting går snett.

Men när det gäller IS så måste vi ta upp kampen. I vår egen respekt för liv så måste vi stå upp mot ondskan – just för att försvara andras liv. Nej, det handlar inte om att slåss i vår Guds namn, det handlar om vår plikt att stoppa våldet. En lögn som inte bemöts blir lätt till en sanning. Det handlar inte heller om ett regelrätt krig, utan i första hand om att EU:s alla medlemsstater går samman och utbyter information, så att hemliga polisen kan komma åt de celler som finns – kanske mitt i bland oss. Spränger man oskyldiga i luften för att vi ”tycker fel”, så ska de minsann få känna sig jagade.

Breivik har stämt norska staten för att han inte får surfa på nätet, se på alla tevekanaler eller ta emot besök. Han inledde domstolsförhandlingarna med att göra nazihälsningen. Mannen som mördade 77 personer, som fått en ”trerummare” på fängelset, anser sig vara behandlad på ett ”omänskligt” sätt. Någon ånger lär han inte känna, eftersom det handlat om att ”ta bort” människor som tänkt fel. Nu vill han kunna kommunicera och träffa andra nazister i Europa och kanske lägga upp strategin för fler dåd och hur vi en dag ska återupprätta drömmen om det tredje riket. Som sagt – hoten kommer inte enbart från stollarna i IS. Det finns även andra sorts stollar att hålla koll på.

För övrigt är dagens plan att delta i dagens vattengympa uppe på NUS. Har fått ont i min artroshöft och då är varmt vatten ett bra sätt att mjuka upp sig på. Måste jobba mer på min fysiska hälsa, då jag gått upp en del i vikt efter stroken förra hösten.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Att se om sitt hus

Av , , Bli först att kommentera 0

Några minuter över sex. Mörkret parkerar utanför fönstret till mitt skrivarrum. Har ni försökt skriva på ett tangentbord i ett rum där det är 16-17 grader, ja då vet ni att efter en stund så styvnar fingerlederna och det går allt långsammare att skriva, och sedan börjar fingertopparna att trycka ner fel tangenter. Brukar knata in i köket och spola händerna under varmt, mycket varmt, vatten för att få liv i dem. Men jag skriver alltjämt. Har kommit ett tiotal sidor in i version 3-4 (minns inte) av min nya roman – den om männen som blev över, de som lever sin liv i Baklandet – frustrerade, bittra och drömmande. Sedan ska jag försöka skriva om pjäsen, den om Konungen, till en monolog. När jag nu ska hinna med det. Mellan februari och april har berättarföreställningen ”Bland ved, rabarbersaft och andra passioner”, fått ett tiotal bokningar. Sedan släpps min kommande bok ”Spring Kent, spring!” den 30 mars. Jag måste plocka bort något ur mitt liv – annars kommer jag snart att ligga där med en ny stroke. Då är det inte säkert att det går lika bra. Men jag känner igen mönstret. Jag har en förmåga att ”dra på” mig jobb, utan att plocka bort något annat.

bomb

Det smäller lite varstans. Precis när som helst, var som helst kan det det explodera en bomb. Kriget är inte isolerat till Syrien, då IS skickar ut sina soldater runt hela världen. För några dagar sedan i Turkiet, idag i Indonesien. Tidigare i Paris. Läste att det är fler nationer involverade i Syrienkonflikten än det var under hela andra världskriget – det är med andra ord en riktig krutdurk. Någon har sagt att vi befinner oss i något som mycket väl skulle kunna benämnas för det 3:e världskriget. På 60-70-talet var det tredje världskriget det krig som skulle utplåna jorden, då ryssar och amerikaner riktade sina kärnvapen mot varandra. Nu skulle världskriget bestå av terror och ”osynliga” fiendesoldater som rör sig ute i världen, samtidigt som västvärlden jobbar hårt på att göra en ”parkeringsplats” av Syrien. Terror, skräck som skapar rädda människor. Gränserna stängs, taggtrådsförsäljningen skjuter i höjden och vi börjar blänga snett på alla som ser annorlunda ut. Vi har ju en förmåga att dra alla över en kam – i varje fall vad gäller de som inte är som VI.

Idag ska jag en sväng till Sävar neurorehab för att få ett träningsprogram inför den stundande starten av vattengymnastiken. Sedan ska jag få lösenordet till en databas där jag kan träna mitt usla arbetsminne. Jag blir ödmjuk när jag tänker på all den hjälp jag fått efter min stroke. Det har med all säkerhet bidragit till mitt snara tillfrisknande. Träffade en kompis härom dagen, som stod där och tittade förbryllat på mig. ”Men har du verkligen haft en stroke? Det syns ju inte på dig.” Men hade proppen satt sig i storhjärnan, så hade jag förmodligen varit förlamad på någon sida, kanske haft svårt att prata och att förstå. Min propp satte sig i lillhjärnan, som den första tiden påverkade balansen och koordinationen. Men det har släppt. Däremot lider jag av ständig hjärntrötthet, då hjärnan ”släcker ner” i fall intrycken blir för många eller om jag utsätts för stress. Detta ska i de flesta fall vara övergående – eller inte. Det är ut ifrån detta som jag måste skära ner på mina ”aktiviteter”. Förutom ”aktiviteterna” (skrivandet, läsandet, turnén, publicerandet av den nya boken och alla andra planer) så ska jag ju leva livet, träffa mina vänner, min familj och älska och få relationen med Lena att fungera och hålla på sikt.  Det är mycket nu …

Life of Pi

Såg om den fantastiska filmen ”Berättelsen om Pi”. En av de filmer som hamnar högt upp på min tio-i-topp-lista. Ang Lees film som bygger på författaren Yann Martels roman med samma namn. I korthet handlar det om den 16-årige pojken Pi som hamnar i en räddningsbåt tillsammans med den bengaliska tigern Richard Parker. Filmen är så underskönt vackert filmad – samtidigt som det är en berättelse om liv och död, om att överleva. Men även om ömsesidig respekt.  Ja, ni som inte sett den – se den för tusan. Det är en sådan där film då man tycker sig ana meningen med livet.

För övrigt tänker jag aldrig bli vinterbadare. När jag frågade min strokeläkare vad jag fick och inte fick utsätta min kropp för, så svarade han: ”Allt utom vinterbad. Att hetta upp kroppen i en bastu och sedan kasta sig i en isvak, är som att be om att få en stroke”, svarade han.

Bli först att kommentera
Etiketter: ,