SD blir martyrer

Befinner mig i AIK-land och sitter här i ottan och skriver, samtidigt som jag med ena ögat kikar på en repris av gårdagens gomorron på SVT. Filmrecensioner. Är det nåt jag kommit i otakt med så är det att se alla nya filmer. Jag har till med slutat att ”tanka” ner dem på min dator, än mindre köper jag de mest sevärda filmer på DVD. Det känns som om jag kommit så rejält på efterkälken att jag skulle bli tvungen att sitta i månader för att komma i kapp. Jag som en gång i livet gick på bio och såg allt av värde. Även mitt romanläsande har halkat efter. Det fattas tid och den som finns kvar går åt till mitt eget skrivande, till att åka runt och föreläsa, att tänka ut nya berättelser och nya engagemang – som att jobba i föreningen Hjärnkoll. Jo, sen ska det bli tid över för att leva, att älska – att försöka befinna mig på den plats där livet pågår.

Sverigedemokraterna har det inte lätt, i varje fall inte när de får för sig att arrangera möten i Umeå. I går skulle de hålla ett öppet möte i Väven, Umeås nya kulturhus. Det hela började med att umebor samlades till en stillsam demonstration för att uttrycka sitt missnöje över att SD fick hyra en lokal i kulturhuset, men som urartade i våld och larm. Men plötsligt tar sig några av demonstranterna in i Väven och snart startade brandlarmet och byggnaden var tvungen att utrymmas – och det gällde även sverigedemokraterna. Mötet fick hållas på ett annat ställe.

Det är en sak att visa sitt missnöje, men att ta till våld kommer bara att stigmatisera SD än mer. Särskilt när det gäller mötesfrihet – som även gäller för SD. Vi får inte glömma att det finns celler med extrema, militanta vänstergrupper i Umeå som förmodligen infiltrera sig i fredliga demonstrationer. SD må vara rasister, stollar och vad man nu vill kalla dem, men jag ger mig tusan på att de kommer att tjäna på denna misslyckade demonstration. Den kader av missnöjda som stöttar SD kommer att öka i antal. Tyvärr.

Det har kommit en del nya rön om ADHD. Nytt och nytt. Att hjärnan ser och fungerar annorlunda hos oss med ADHD har sen tidigare varit välkänt, men det nya är att man med magnetkamera kunna visa det på bild. Fem av sju undersökta ställen i hjärnan hos barn med ADHD är senare utvecklade. Ett av dessa områden är amygdala, som sitter långt innanför tinningen och är en del av känslohjärnan. Den har en viktig funktion för uppkomsten av negativa och positiva känslor. Storleken på amygdala har redan tidigare kopplats samman med hyperaktivitet. Ett annat område som är mindre hos barn är accumbenskärnan, som även den sitter i känslohjärnan. Detta område styr hjärnans belöningssystem. Hos personer med adhd har man sett att belöningssystemet kickar igång snabbare än hos andra, men sedan går dopaminnivåerna i stället ner, vilket minskar motivationen. Bristen på dopamin kan förklara att risken för missbruk är så hög hos de med ADHD. Den medicin som idag används stimulerar upptaget av dopamin, vilket förbättrar förmågan att koncentrera sig, minskar hyperaktiviteten och minskar risken för missbruk. Det som är bra med en sådan här forskning, är att det blir allt svårare för de högljudda grupperna som på fullt allvar menar att ADHD inte finns.

För övrigt minns jag mitt 80-tal då jag var aktiv i fredsrörelsen och kämpade för kärnvapenfria zoner. Nu läser jag att moderaterna sneglat på vårt fredsarbete och vill införa ”Bovfria zoner”. Om någon jävel ser skum ut så ska polisen kunna införa en förbjuden zon – för just denne bov. Många zoner blir det …