En ny människa

Jag har skrivit om det förr: Kan en människa förändras i grunden och få en ny personlighet eller får vi dras med den vi blivit och istället försöka förändra våra beteenden. Tror på det senare. Förändring handlar mycket om att lära känna sig själv och vara sann och ödmjuk. Det handlar väl om att vi då och då ska stanna upp i NUET för att veta var vi befinner oss. Sedan kommer det viktigaste: titta bakåt och använda oss av det redan lärt oss. Sök i minnet! Utan minnen är vi ingenting, då finns vi inte.

I stort handlar det att stå för sina brister och tillkortakommanden, att tala öppet om det vi vill förändra, att vara ärlig och försöka leva upp till det. Att knipa käft leder knappast till några större förändringar. Råkar man vara en tystlåten tjurskalle, så lär man förbli en extrovert och bitter tjurskalle. Sedan kan man ju fråga sig, varför ska jag bryta ner det gamla och ersätta det med något som vi knappt vet något om? Varför ska jag slita ont för att bli en ny och bättre människa?

AA (Anonyma alkoholister) jobbar mycket med att bryta med det gamla och ersätta destruktiva beteenden med nya mer positiva. För att det ska bli möjligt måste man knäcka alkoholistens högmod (där lögnerna bor) och ersätta det med ödmjukhet; att blottlägga lögnerna och byta ut dem mot sanningar. Då finns en chans att man verkligen slutar att dricka.

Ett bra sätt att begripa sig på sig själv är att utveckla sina kreativa sidor. Förutom att man lär sig mer om sig själv, tvingas man även förstå hur omvärlden fungerar. Vi bär alla på vår livsberättelse. Frågan är om du vill skriva ditt manus själv – eller överlåta det till någon annan? Innan du börjar skriva – spotta upp dig och gräv fram modet. Det gör ont att skriva om sitt liv, känslorna kokar, tankarna skenar, kroppen reagerar med svettningar, hjärtklappningar, svimningskänslor. Enorma processer kommer att starta. Men bli inte rädd, det är bara bra. Var nyfiken. Du lever ju! Lär istället av reaktionerna: varför rusade hjärtat när jag skrev om XX. Jag tror mig veta vad jag talar om. 2010 började jag gräva i mitt tidigare liv och skriva från A till Ö.

 + + + + + Högsta betyg! Mästerligt välskrivet! / BTJ

2012 började jag skriva på min självbiografi. Då handlade det inte enbart om mina missbruksproblem, utan nu komplicerades bilden av psykisk ohälsa och usel social kompetens. Men jag använde kreativiteten till att ta makten över min egen berättelse. Jag tog strid, var modig och nyfiken – för min egen skull. 2016 var ”Spring Kent, spring!” klar. Jag kände mig befriad, kände mig modig. Jag åkte  på turné och berättade öppet om det jag skrivit och för varje gång jag framträdde, desto mer fri kände jag mig.

Fast jag upptäckte även att det fanns en skara som vände mig ryggen, som kände sig lurade och som omöjligt kunde hantera folk med psykisk ohälsa och som haft missbruksproblem. 

Om jag blev en bättre människa, nja det tror jag inte. Personen Kent är nog för alltid Kent. Däremot har jag ju ändrat en del viktiga beteende, som att ge fan i att supa, vilket räckte långt (9 års nykterhet). Det är möjligt att jag blivit en aning mer ödmjuk – även om jag på sistone fått kämpa mot bitterheten, då jag anser mig ha drabbats av ovanligt många sjukdomar.