Vår tids stora strid

Isolerad. Tur att jag har en hel del att sysselsätta mig med. Inte minst med att packa upp ur flyttkartongerna och lägga in lakan, tröjor, skor i rätt garderob. Försöker att begripa mig på den avancerade sopsorteringen som praktiseras i denna bostad. Om jag räknat rätt så bör jag ha åtta olika kärl/hinkar för att skilja på allt från batterier till kartong. Just nu har jag svårt att engagera mig i denna sophantering. Något större pågår i vår värld.

Under tiden pågår coronakrisen utanför mina fönster. Just nu är snart hälften av jordens befolkning isolerade i sina hem. Det skulle innebära att jag delar öde med fyra miljarder andra människor. Pesten drar fram som ett rytande odjur. Över 100 000 smittade i New York och i Spanien. Över miljonen smittade i världen. 53 000 döda. Siffrorna på antalet smittande och döda fortsätter att stiga med en mardrömsliknande hastighet.

Det verkar vara svårt att få stora delar av befolkningen att begripa det allvar som pågår. En stor del av de över 70 år, som ska hålla sig inomhus, består av bortskämda fyrtiotalister som ”kör sina egna regler” – eftersom cornaviruset inte handlar just om dem. Att de själva knatar runt i butikerna, sitter på fullsatta restauranger och åker kollektivt, och själva blir smittade måste väl då ses som självförvållat, men att de även kan smitta sina barnbarn eller sina kompisar på äldreboendet är värre. Det är tanklös egoism. Sen har vi en stor grupp huvudlösa medborgare, som inte kan förstå varför man ställer in afterski på landets alpina anläggningar. Va fan, ska man inte få roa sig i tider som dessa?

Hela samhället är satt i gungning. Ekonomin rasar. Företag går i KK. Hundratusentals arbetslösa. Skatteintäkter går upp i rök. Ett farligt läge för att högerkrafterna ska locka till sig folk genom att leverera enkla svar (lögner) och peka ut vilka som orsakat eländet. Här i Sverige kan jag dock notera att folk nu lämnar SD. Kanske har många försökt föreställa sig hur krisen skulle ha hanterats om Jimmy Åkesson varit statsminister. Hemska tanke! Folk verkar förstå att det behövs en nationell samling, att vi alla drar åt samma håll.

Tänker på alla de som kämpar på inom vården och på landets alla äldreboenden. Många gör det utan skyddsutrustning. Vår tids underbetalda hjältar. Än har inte kaoset tagit över, men så kan det bli när piken når sin topp. När personalen själva blir sjuka och dör, när respiratorerna inte räcker till och någon/några måste börja peka med hela handen: ”X får vård, Y får åka hem!” Det är därför som de som fått lindriga symtom och vi som är riskpatienter MÅSTE hålla oss inomhus. Är det så svårt att fatta? Vi måste plana ut kurvan av antalet smittade och insjuknande i Covid-19.

Tycker mig ana att den mediala debatten alltmer intresserar sig för den ekonomiska krisen och där företagen skriker allt högre och överröstar den mer tysta gruppen av äldre människor som antingen sitter inspärrade eller kämpar för sina liv på nån av landets IVA-avdelningar.

Vi lever i en tid då vi får väcka liv i ord som solidaritet, empati, medlidande och framför allt måste vi förstå deras innebörd. Vi går sida vid sida (med minst 2 meters avstånd) och drar vårt strå till stacken. Har vi tur får vi kanske krypa ut ur våra grottor i slutet av sommaren. Vi som överlevt. Då börjar nästa stora strid. Den för demokratin och det öppna samhället. Vår tids stora strid.