Etikett: pesten

De positivas tyranni

Av , , 1 kommentar 6

Sitter här i mitt kombinerade vardags- och arbetsrum och känner mig instängd. Men i tider som dessa förväntas jag vara intensivt närvarande i Nuet. En förljugen känsla av ständig beredskap. Det är inne med att vara här och nu. Själv tappar jag ofta orienteringen i tillvaron av Nu-känslan. Dessutom är framtiden mest en rad suddiga tankar, en massa fantasier om nåt som ännu inte hänt, som jag därför inte kan verifiera.

I pestens tidvarv uppmanas vi att stå stadigt, kanske lite bredbent i ett par förstora skor, och lita på vårt folkvett. Vad nu det är? Än värre är det när folk börjar babbla om vikten av sunt bondförnuft. En spade är en spade? En ko är inte en häst? Nåt med visdom lär det väl ha att göra; en samling förvärvade kunskaper, ett tankekluster som jag ska ha nytta i mitt alldeles egna Nu.

Men vis och klok har vi möjligen blivit i det som redan skett, i det förgångna. Nåt vi kanske kan se i vårt tillbakablickande. Men det har ju blivit så sabla fult att bli ”stillastående”. Man kan rent av ses som en bakåtsträvare? En som går baklänges. Men nog tusan måste vi väl våga blicka bakåt för att lära oss av det vi gjort, gott och ont, som format våra jag, till den vi är idag. Vis eller jävligt korkad. I vilket fall så är det inget man formas till i Nuet. Det blir man i tidens flöde.

Är trött på att folk ständigt måste ”känna efter i sig själv” innan de vågar agera, tycka till. Detta med att ständigt ”hitta sig själv” skapar egoistiska människor. Folk som är så upptagna av sitt navelludd att de  blivit närsynta och lomhörda i Nuets enformiga landskap. När nån ropar ”Kom och hjälp mig, jag drunknar!” blir svaret: ”Vänta, jag måste först känna efter i mig själv om det är en rätt handling, att inte räddandet av dig leder till nåt negativt för mig och min självkänsla.”

Just nu finns finns svaret därute, inte i din naveln. Absolut inte i navelns ludd. Det var några av ”navelpetarna” som jag i går såg på nyheterna, de som struntar i restriktionerna kring coronaviruset (pesten), och som självgoda trängs på Stockholms krogar och uteserveringar, och som trots tusen varningar lik förbannat drar till fjällen. Dessa präktiga typer som anser sig leva så jävla sunt, att de är oantastliga och oåtkomliga för självaste Döden. Den som sveper fram över världen. Eller är de bara rent allmänt korkade? Lite lengräddade? Fullständigt uppslukade av sitt Nu …

Inte nog att jag retar mig på detta ständiga Nu-tänkande, det har börjat smyga sig in en attityd som gaphalsarna börjat sprida i tid och otid. Tänk positivt! I alla lägen, var positiv. Var ständigt välvillig och bekräfta det egna jaget. De positivas tyranni. Påminner en del om framgångsteologin (det som bl.a Livets ord sysslar med), där man får skylla sig själv i fall man blir sjuk. Det är ett tecken på att du blivit svag i tron. Eller att du varit för negativ, din jävla bakåtsträvare.

Äsch, svarar jag. Ska du säga som lever bland dina uppblåsta och inbillade vanföreställningar. Jag tror faktiskt att människor som har ett djup, som har en mörk klangbotten och emellanåt är en aning tungsinta, faktiskt har en mer realistisk bild på sig själva, världen och sina medmänniskor. Det krävs att livet är lite berg-och-dal-bana för att vi ska ha nåt att jämföra med.

Nä, gnäll och klaga mer. Stå inte (som en dum hund) och kisa efter solen när det regnar. Inbilla dig inte att precis allt går att fixa med positivt tänkande. Klagandet har faktiskt hjälpt oss i kampen för ett rättvisare, jämlikare, jämställdare och demokratiskt samhälle. Vi måste tvivla mer, återvända lite då och då till det förgångna, tvivla än mer, för att skaffa oss den där visheten, kunskapen som gör att vi kan ifrågasätta stolligheterna, och lite då och då våga säga nej. Att säga ja och amen till allt, att ständigt befinna sig i ett Nu med fingret i naveln skapar bara undergivna tjänare som lider brist på empati och medlidande.

Sålunda. Lär av misstagen, utan att för den skull bli kvar för länge i det förgångna. Då kommer harmen. Bittra människor blir ofta så sabla rynkiga. Våra rötter växer i det förflutna, det är där vi kan få kännedom om vilka vi egentligen är, var vi kommer ifrån – och med den vetskapen kan vi kanske lista ut vart vi ska …

För övrigt behöver vi nåt fast att stå på. En stadig gren att hålla oss fast vid. Ytlighet är synnerligen uttråkande.

 

© Kent Lundholm, Umeå anno 2020-04-10

Vår tids stora strid

Av , , Bli först att kommentera 6

Isolerad. Tur att jag har en hel del att sysselsätta mig med. Inte minst med att packa upp ur flyttkartongerna och lägga in lakan, tröjor, skor i rätt garderob. Försöker att begripa mig på den avancerade sopsorteringen som praktiseras i denna bostad. Om jag räknat rätt så bör jag ha åtta olika kärl/hinkar för att skilja på allt från batterier till kartong. Just nu har jag svårt att engagera mig i denna sophantering. Något större pågår i vår värld.

Under tiden pågår coronakrisen utanför mina fönster. Just nu är snart hälften av jordens befolkning isolerade i sina hem. Det skulle innebära att jag delar öde med fyra miljarder andra människor. Pesten drar fram som ett rytande odjur. Över 100 000 smittade i New York och i Spanien. Över miljonen smittade i världen. 53 000 döda. Siffrorna på antalet smittande och döda fortsätter att stiga med en mardrömsliknande hastighet.

Det verkar vara svårt att få stora delar av befolkningen att begripa det allvar som pågår. En stor del av de över 70 år, som ska hålla sig inomhus, består av bortskämda fyrtiotalister som ”kör sina egna regler” – eftersom cornaviruset inte handlar just om dem. Att de själva knatar runt i butikerna, sitter på fullsatta restauranger och åker kollektivt, och själva blir smittade måste väl då ses som självförvållat, men att de även kan smitta sina barnbarn eller sina kompisar på äldreboendet är värre. Det är tanklös egoism. Sen har vi en stor grupp huvudlösa medborgare, som inte kan förstå varför man ställer in afterski på landets alpina anläggningar. Va fan, ska man inte få roa sig i tider som dessa?

Hela samhället är satt i gungning. Ekonomin rasar. Företag går i KK. Hundratusentals arbetslösa. Skatteintäkter går upp i rök. Ett farligt läge för att högerkrafterna ska locka till sig folk genom att leverera enkla svar (lögner) och peka ut vilka som orsakat eländet. Här i Sverige kan jag dock notera att folk nu lämnar SD. Kanske har många försökt föreställa sig hur krisen skulle ha hanterats om Jimmy Åkesson varit statsminister. Hemska tanke! Folk verkar förstå att det behövs en nationell samling, att vi alla drar åt samma håll.

Tänker på alla de som kämpar på inom vården och på landets alla äldreboenden. Många gör det utan skyddsutrustning. Vår tids underbetalda hjältar. Än har inte kaoset tagit över, men så kan det bli när piken når sin topp. När personalen själva blir sjuka och dör, när respiratorerna inte räcker till och någon/några måste börja peka med hela handen: ”X får vård, Y får åka hem!” Det är därför som de som fått lindriga symtom och vi som är riskpatienter MÅSTE hålla oss inomhus. Är det så svårt att fatta? Vi måste plana ut kurvan av antalet smittade och insjuknande i Covid-19.

Tycker mig ana att den mediala debatten alltmer intresserar sig för den ekonomiska krisen och där företagen skriker allt högre och överröstar den mer tysta gruppen av äldre människor som antingen sitter inspärrade eller kämpar för sina liv på nån av landets IVA-avdelningar.

Vi lever i en tid då vi får väcka liv i ord som solidaritet, empati, medlidande och framför allt måste vi förstå deras innebörd. Vi går sida vid sida (med minst 2 meters avstånd) och drar vårt strå till stacken. Har vi tur får vi kanske krypa ut ur våra grottor i slutet av sommaren. Vi som överlevt. Då börjar nästa stora strid. Den för demokratin och det öppna samhället. Vår tids stora strid.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Jag och Bror Duktig

Av , , Bli först att kommentera 5

Efter att ha levt bland flyttkartonger, kassar, plastsäckar sen i november, då flyttplanerna blivit ändrade flera gånger, så har dammallergin gjort mig hängig, täppt i näsan och stram i halsen och gett mig röda, rinnande ögon. Lägg  sedan  till torrhostan och man skulle kunna tro att jag blivit smittad av Coronaviruset. Men det är allergi. Är dock sen dryga veckan isolerad för att inte ”åka dit”. Jag är en så kallad högriskpatient med åkommor som diabetes, Parkinson, astma, stroke och med en riktigt usel kondis.

Men på lördag är det flyttdags. Äntligen – och med fasa. Jag måste ju glida fram lite på sidan om (låter hemskt). Utan att kunna hjälpa till. Jag lider dessutom av åkomman: ”Jag-kan-inte-be-om-hjälp-syndromet.” Nu har jag på sistone börjat be om hjälp, men det har suttit långt inne var gång. Jag har genom livet alltid varit en riktig Bror Duktig och betackat mig all slags hjälp. Fast jag vet ju att ber man om hjälp, så får man ofta hjälp. Tänkte på det när jag vid 02.00-tiden stod vilsen och trött och packade ett par flyttlådor. Just då, 02.00, kände jag mig vansinnigt ensam. Därinne i vardagsrummet var jag en bortglömd och kvarlämnad människa.

Trots att jag är en ”inomhusmänniska” som gillar att polemasa mellan rummen och göra det som faller mig in, så har själva situationen, med isolering och den påtvingade, ofrivilliga ensamhet, börjat göra mig till en mental katastrof. Det är klart, med ett faktiskt dödshot som väntar utanför ytterdörren, så kan en panikbenägen person som jag då och då förlora fotfästet. Under den senaste veckan har två läkare och sjuksköterska sagt att jag har så många riskfaktorer att jag kan stryka med om jag drabbas av Covid-19. Igår blev min kontaktperson inom psykiatrin förbannad då jag mumlade nåt om att ”klara mig själv.” Då fick jag svar på tal. ”Man skulle kunna tro att du är självmordsbenägen”, sa hon. Jävligt muntert, eller hur go vänner? Men det är svårt att att vara vidsynt och ödmjuk när valmöjligheterna tas ifrån en. Det är inte så lätt att kura skymning och mysa på soffan – med såna tankar snurrande, surrande i skallen.

I morgon måste jag ut i den vilda, farliga världen för att träffa två personer från kommunen. Ska underteckna hyreskontraktet. Istället för att ses på vicevärdens kontor där det kommer och går folk hela tiden, så träffas vi på minst två meters avstånd i min nya, helt tomma lägenhet.

Världen har blivit märklig. Världen är plötsligt mycket farlig.

Tänker på ”Pesten” av Camus och på den där afrikanska staden som isoleras på grund av att pesten slår till och på hur olika karaktärerna hanterar det ständiga dödshotet. En del uppoffrar sig för andra, somliga förtränger det hela och låtsas leva som vanligt, andra förlamas av rädsla, några försöker att fly. Men vad de än tar sig för så fortsätter pesten att släcka liv efter liv. Mekaniskt. Supersmarta människor som slås ner av ett osynligt korkat virus. Intressant är att boken tagit slut i stort sett hela Europa – en roman som kom ut 1947.

Nä nu jävlar får jag rycka upp mig. Har ju fått sova fem timmar, har en kopp  kaffe och en macka att se fram emot. Trösten är att jag nu har packat det allra mesta. Under tiden får jag stå ut allergin. Ska söka rätt på nåt roligt program på SVT Play.

 

Måste få skratta lite. Förr i tin var jag bra på att  skratta bort alla bekymmer. Gjorde i stort sett inte annat. Gapflabbade dag som natt. Måste återfå hoppet, för med hoppet följer framtidstron. Världen måste vara mer än fyra väggar.

En farlig tid

Av , , Bli först att kommentera 2

Ibland bör vi kasta en och annan blick över axeln för att få perspektiv och lära oss av gamla misstag. Vad gäller pandemier, typ dagens Coronapandemi är egentligen inget nytt. Gång på gång har mänskligheten överraskats av små, osynliga virus som dräpt miljoner på miljoner av oss.

Känner oro
Jag börjar faktiskt känna en stark olust. Bristen på kontroll, gör mig fjättrad, snudd på panikslagen. Som multisjuk (diabetiker, Parkinson, stroke) med en usel kondition så torde jag höra till riskgruppen; då vi Parkinson patienter har svårt att hosta upp slem från lungorna – och det är just lungorna som slås ut av sjukdomen Covid-19.

 

Detta har hänt förr
Skillnaden är att vi numera kan följa Coronaviruset minut för minut på ständigt uppdaterande sajter, genom massor med presskonferenser och nyhetsredaktionerna som sänder live dygnet runt. En annan skillnad: Mängder med mera kunskaper. Ändå finns känslan där: Ett litet virus dikterar villkoren. Människan, Skapelsens krona, kan i slutänden stå handfallna, igen. Som under Digerdöden. Vi kan se på, vi kan gömma oss. Man aldrig känna oss helt trygga. Gemensamt för epidemierna är att de fattigaste och svagaste drabbas hårdast.

Kunskapsförakt och förnekare
Vi måste både vara närsynta och långsynta. Då kan vi blicka bakåt och samtidigt vara vidsynta i dagens tillvaro. Kunskaper är A och O. Motsatsen är fördomar som bygger på lögner. Sånt som skapar rädda människor. De finns där ute: Förnekarna, som tyvärr så ofta lider brist på kunskaper – i deras ögon består ju kunskap mest av påhitt. Vi lever i en tid då grogrunden för förnekarna är mycket goda. Det finns ett vildvuxet förakt mot kunskap och kultur. Vi har hört dem förneka klimatkrisen och de börjar ta utrymme nu när Coronavirusets sveper fram över världen. Konspirationsteorierna är mångt mer spännande, än tråkig evidensbaserad vetenskap (som tar tid att tränga in i). Det är ju så lätt att tänka: Detta gäller väl inte mig?

Träna på empatin
I tider är som dessa kommer vi att få många chanser att träna på vår empati och vårt medlidande. Sådana egenskaper är inte givna, utan kräver aktiv handling. En elitlöpare kan ju inte slå världsrekord utan att ha tränat … Det räcker inte att tänka: ”Stackars alla gamla sjuka”, och sedan tro sig vara empatisk lagd. Godhet är inte något karaktärsdrag vi föds med – och som sedan gäller livet ut. Goda människor utmanar ondskan. Goda människor måste dagligen utmana sina rädslor och sedan gå emot dem. De vet vad rädsla kan göra med oss människor.

Historien upprepar sig
Den stora, svarta döden förändrade människors tankesätt. Digerdöden. Detta utspelades då inga botemedel fanns, inget effektivt smärtstillande var uppfunnit. Allmänt ansågs det vara Guds vrede över människornas synder som orsakat Pesten. (Det finns många som tror det än i dag). I Bergmans ”Det sjunde inseglet” speglas det hopplösa mörkret på ett skrämmande sätt. Botgörartågen, människor iklädda trasor, som slog sig själva, drog högljutt längs vägarna. En mardrömsbild från medeltiden då alla måste ha varit livrädda, inte minst pga. av sin okunnighet. Ordet virus fanns ju inte ens.

Den svarta döden
Digerdöden. Förmodligen den mest kända epidemin som plågat livet ur människorna på jorden. Uppemot 200 miljoner dukade under. I Europa dog en tredjedel av befolkningen. Den svarta döden. Pesten tog ju aldrig slut, utan började om och började om igen. Digerdöden kom till Europa år 1347 och härjade i omgångar fram till 1700-talets början. Den drabbade Sverige över 20 gånger mellan 1350 och 1713. Pestbakterien, Yersinia pestis, slår ut immunförsvaret och människor blev smittade genom loppor från smittade råttor. Smittan spreds sedan även mellan människor, via närkontakt eller luften. 500 000 i Sverige beräknas ha dött under Digerdöden.

Kyrkan såg till att peka ut de skyldiga. Det ska ju alltid finnas sådana. Då som många andra gånger tidigare (och i framtiden) var det judarnas fel. Den 14 februari 1349 inträffade Valentindagsmassakern, i vilken judarna i Strasbourg gavs två alternativ: att konvertera eller att dö. 1 000 judar brändes levande. Vilka ska utpekas som skyldiga för Coronapandemin?

Spanska sjukan (1918 – 1920)
I slutet av första världskriget började en dödlig form av influensa att spridas över hela världen. Ungefär 500 miljoner människor infekterades och upp mot 100 miljoner dog, de flesta unga och friska. Just, då var det ungdomen (unga män) som dog, under dagens Coronapandemin är det gamlingarna som stryker med. Några av symtomen var att man hostade blod. Lungorna fylldes av en rödaktig vätska som i princip dränkte de drabbade.

Spanska sjukan orsakades av viruset H1N1, som även låg bakom svininfluensan 2009. Det började med vanlig hosta och feber – sen kom den höga febern, huvud- och muskelvärk, kraftiga svettningar. Och, framförallt, en stor trötthet. Men för tiotusentals svenskar slutade det med döden. I världen i stort var det nånstans mellan 50–100 miljoner som dukade under i ”spanskan”.

Pågående katastrofer
Men det pågår ju samtidigt ”katastrofer” som inte uppmärksammas på samma sätt.
Kolera (140 000 döda per år).  Den dödliga diarrén.
Malaria (400 000 – 650 000 döda per år).
TBC (1,5 miljoner döda per år).
HIV (1,5 miljon döda).
Nutid – en ny virusattack

Nu har vi lärt oss namnet på ett nytt dödligt virus. Coronaviruset och sjukdomen covid-19. Vi börjar lära oss vad en pandemi är. Det går sakta upp för oss att vi som människor lever under dödligt hot. En lömsk, pytteliten motståndare som vi inte kan se eller höra. sprider sig både utomlands och här i Sverige uppstår både oro och frågor. Lita på de som vet. Lyssna på myndigheterna.

Var inte rädda!

Antal konstaterat smittade personer i Sverige: 1 167.
Dödsfall: 8.
Källa: Folkhälsomyndigheten, Region Sörmland
(Uppdaterat: 17 mars, klockan 15.50)

Gamlingar (över 70 år), håll er inomhus! Var observant på torrhosta och andningsbesvär!

 

© Kent Lundholm

 

 

 

 

Pesten – rykande aktuell

Av , , Bli först att kommentera 4

Nobelpristagaren Albert Camus roman ”Pesten” från 1947, har blivit rykande aktuell. Nu har den blivit svårt att få tag i …Har folk börjat hamstra Camus: Femton ”Pesten” och en kubikmeter toapapper … Även i Frankrike och Italien är varenda bok slutsåld.

Ett litet virus och vi människor, Skapelsens krona, faller ihop i chock och panik. Herregud, vi är dödliga!

Hoppet står till människan
Men precis som Camus tror jag på människan. Visserligen finns det somliga som (på fullt allvar) menar att vissa djur är klokare än människan. Varför har vi då inte sett till nån hund, katt eller rent av en apa som experter under alla dessa presskonferenser.

”En kamp för mänsklig värdighet”
”Pesten” är en tidlös roman som rent filosofiskt skildrar solidariteten som en revolt mot tillvarons meningslöshet. Den tidens existentialism lyser igenom, den som Sartré lanserade.  ”Livet kan få mening genom upproret; kampen för mänsklig värdighet”, som Camus skrev.

Ondska och okunskap
Isolerade från omvärlden är invånarna utlämnade åt varandra och åt skräcken. Läkaren Bernard Rieux, tar upp kampen mot pestens härjningar. Den är aktuell sin beskrivning om människans förhållande till det onda; om underkastelse och feghet, om ansvar och mod. Humanitärt tänkande, solidaritet och engagemang mot inskränkthet och egoism. Det är därför väldigt viktigt med förändring. Livet kan få mening genom upproret; kampen för mänsklig värdighet.

Farliga stollar
Detta känns ju rysligt aktuellt med dagens klimatförnekare och inskränkta typer. Såg här om dagen en republikan i USA som på fullt allvar menade att coronaviruset var något som Demokraterna hittat på … Okunskap är farligare än man tro – särskilt med en viss Trump vid rodret i USA. Camus menar att människan måste vakna upp och bryta sig ur det meningslösa mönster vi lever i.

Kloka citat av Camus:

  1. ”Att ge allt i nuet innebär att man gör vad man kan vid varje tillfälle. Alltid enligt det som vi vill ha. Det är så vi konstruerar vårt öde, genom att fokusera på varje situation och försöka ge det bästa av oss själva.”
  2. ”Att inte vara älskad är en enkel otur; det sanna nederlaget är att inte älska.”
  3. ”Varje gång en man är kedjad i världen, är vi kedjade med honom. Frihet måste finnas för alla eller för ingen.”
  4. ”I vinterns djup lärde jag mig till slut att det finns en oövervinnerlig sommar inom mig.”

*

För övrigt har vår langare här på Pig Hill, Bov Berra, börjat sälja limpa (svart) utanför Coop för femhundra spänn styck. Alltså inte cigarettlimpor, utan i detta fallet en glutenfri limpa bakad med majsmjöl.

Bov Berra köpte helt sonika varenda jävla limpa på Coop och säljer dem sedan ute på parkeringen: ”Limpa, prima limpa! Ha limpafest till helgen!” viskar han när man passerar.

Han funderar även på att ge sig på toapapper, men tycker att just det är ett skitjobb – under hans värdighet. ”Författarn, va tror ru om Försvarets ärtsoppa, den på burk?”

 

© Kent Lundholm

2020-03-17