Etikett: coronavirus

2020 – ett riktigt skitår

Av Kent Lundholm, 30 oktober 2020 kl 06:48, Bli först att kommentera

Kan inte fly.

2020 måste väl ändå hamna på tio-i-topp-listan över riktiga skitår. Året då ett då pandemin härjade, då ett litet virus plötsligt hotade mänskligheten. Efter vårens isolering, så öppnades världen under sommaren … men så kommer andra vågen i pandemin och vi måste stänga in oss igen. I varje fall de som är högriskpatienter. Jag är en sådan. 2020 är året då vi lärde oss hur plågsam och farlig påtvingad ensamhet är och vilken hemsk död som väntar runt hörnet om man drabbas av Covid-19.

1986 var ett annat riktigt skitår. Jag återkommer ofta till det året i mina tankar och minnen. Det började med att rymdfärjan Callenger den 28 januari exploderade strax efter starten. 14,5 kilometer upp i luften, sedan aldrig mer. Besättningen tillsammans med skollärarinnan Christa McAuliffe omkom direkt. En månad senare var det nån idiot som sköt Olof Palme på öppen gata och skapade ett sår i folksjälen som aldrig lär läka. Den 26 april exploderade kärnkraftverket Tjernobyl och radioaktivt regn föll över Sverige. Ovan på allt detta dog farmor Stina Lundholm den 16 juli och en berättarröst försvann.

Enkelbiljett till Kina
Det var det var då jag tog till flykten. Man kunde göra det 1986. Det var det året jag köpte en enkelbiljett med flyg till Kina och satt sedan mest på olika tåg som korsade det väldiga landet. Måste ha varit deprimerad, för jag blev inte ens imponerad av kinesiska muren eller terrakottaarmén.

Apan och pojken

Först när jag i slutet av det året hamnade i en hängmatta på Kho Samui i Thailand vaknade jag till liv. Minns att det klickade till i hjärnan när jag för tionde gången såg en liten grabb i blöjor slåss mot en fjättrad apa. Apan vann var gång. Varför tog pojken emot allt detta stryk utan att lära sig nåt av det? Blödande sprang han till far och pekade på apan som satt lutad mot en palm och åt på en banan, redo för för nästa slagsmål.

Musik som tröstade
Året innan, 1985, släppte Ulf Lundell dubbelplattan ”Den vassa eggen”. Där i Kina och Thailand hade jag några av låtarna på ett kassettband (det var på den gamla tiden) som jag lyssnade på för att få tröst. ”Jag bär mina ärr som medaljer”, sjunger Ulf Lundell på den självutlämnande plattan. Och det är väl på det sättet en sårad människa ska stå ut med smärtan. Att behålla sin värdighet, inte låta sig kuvas.

Istället för att krypa ihop i en jordkula, ska hon resa sig, spänna ut bröstet och stolt gå genom livet – med sina medaljer på bröstet. Men måste hon som jag, resa till Kina och Thailand för att repa mod? Tydligen.

På flykt

Utsända änglar
På samma platta sjunger Lundell: ”Välsigna en främling i en främmande stad, det kan var din bror eller syster.”

Precis det hade ju hänt mig i ett smutsigt Xian i Kina. Ibland är världen inte större än att den kan rymmas i handflatan. På andra sidan jorden, när jag befann mig i Kina – så stötte jag ihop med grannen ifrån Umeå. Vem hade sänt honom till biljettluckan på just den tågstationen? Just vid den tiden? Har varit med om detta fenomen flera gånger under mina resor. Det är nästan som om man skulle kunna tro att det handlar om utsända änglar.

Var snäll och vidsynt
I frågan om detta med änglar hade farmor haft en klar bild. Hon kunde med bestämdhet säga vilka som var utsända. Hon menade att de som var nalta eljset – dem som folk öppet föraktade och skrattade åt – var änglar. Jo, så är det, sa hon självsäker och pekade med ett darrande finger. Alla dessa änglar har Gud sänt ner till jorden. Detta för att testa vilka av oss som är elaka mot änglarna och vilka som behandlar dem med respekt. Allt ska sedan redas ut på den yttersta dagen. Gud hjälpe oss alla.

En ängel?

2020 kan ingen fly
1987 återvände jag till Sverige, mager som ett spöke, men jag hade genomlevt och överlevt skitåret 1986. Men år 2020 går det inte dra iväg som jag gjorde skitåret 1986, och hålla sig undan till dess coronaviruset försvunnit. Möjligen till sydpolen. Men då skulle jag väl frysa ihjäl. 2020 (och förmodligen 2021) lär jag sitta instängd merparten av tiden. Nu först har politiker och experter börjat tala om hur farligt det är att mot sin vilja isolera sig i ensamheten. Kroppen övergår i ett ”tyst” stresstillstånd som egentligen är ett rop hjälp. Våra kroppar reagerar på samma sätt som hos de grottmänniskor som blev övergivna av flocken – som övergavs för att låta vargarna ta dem.

På bilden intill: Valfrid Johansson som kallade sig Konungen. Han trodde nämligen att han var Konungarnas konung, den nye Jesus, och byggde sig en tron i köket och samlade ihop en skatt på 16 000 enkronor. Jag skrev en roman om Valfrid som hette ”Konungarnas konung från Baklandet” 2006 (Ord & visor förlag). Om han var en ängel? Jo, kanske.

De positivas tyranni

Av Kent Lundholm, 10 april 2020 kl 11:58, 1 kommentar

Sitter här i mitt kombinerade vardags- och arbetsrum och känner mig instängd. Men i tider som dessa förväntas jag vara intensivt närvarande i Nuet. En förljugen känsla av ständig beredskap. Det är inne med att vara här och nu. Själv tappar jag ofta orienteringen i tillvaron av Nu-känslan. Dessutom är framtiden mest en rad suddiga tankar, en massa fantasier om nåt som ännu inte hänt, som jag därför inte kan verifiera.

I pestens tidvarv uppmanas vi att stå stadigt, kanske lite bredbent i ett par förstora skor, och lita på vårt folkvett. Vad nu det är? Än värre är det när folk börjar babbla om vikten av sunt bondförnuft. En spade är en spade? En ko är inte en häst? Nåt med visdom lär det väl ha att göra; en samling förvärvade kunskaper, ett tankekluster som jag ska ha nytta i mitt alldeles egna Nu.

Men vis och klok har vi möjligen blivit i det som redan skett, i det förgångna. Nåt vi kanske kan se i vårt tillbakablickande. Men det har ju blivit så sabla fult att bli ”stillastående”. Man kan rent av ses som en bakåtsträvare? En som går baklänges. Men nog tusan måste vi väl våga blicka bakåt för att lära oss av det vi gjort, gott och ont, som format våra jag, till den vi är idag. Vis eller jävligt korkad. I vilket fall så är det inget man formas till i Nuet. Det blir man i tidens flöde.

Är trött på att folk ständigt måste ”känna efter i sig själv” innan de vågar agera, tycka till. Detta med att ständigt ”hitta sig själv” skapar egoistiska människor. Folk som är så upptagna av sitt navelludd att de blivit närsynta och lomhörda i Nuets enformiga landskap. När nån ropar ”Kom och hjälp mig, jag drunknar!” blir svaret: ”Vänta, jag måste först känna efter i mig själv om det är en rätt handling, att inte räddandet av dig leder till nåt negativt för mig och min självkänsla.”

Just nu finns finns svaret därute, inte i din naveln. Absolut inte i navelns ludd. Det var några av ”navelpetarna” som jag i går såg på nyheterna, de som struntar i restriktionerna kring coronaviruset (pesten), och som självgoda trängs på Stockholms krogar och uteserveringar, och som trots tusen varningar lik förbannat drar till fjällen. Dessa präktiga typer som anser sig leva så jävla sunt, att de är oantastliga och oåtkomliga för självaste Döden. Den som sveper fram över världen. Eller är de bara rent allmänt korkade? Lite lengräddade? Fullständigt uppslukade av sitt Nu …

Inte nog att jag retar mig på detta ständiga Nu-tänkande, det har börjat smyga sig in en attityd som gaphalsarna börjat sprida i tid och otid. Tänk positivt! I alla lägen, var positiv. Var ständigt välvillig och bekräfta det egna jaget. De positivas tyranni. Påminner en del om framgångsteologin (det som bl.a Livets ord sysslar med), där man får skylla sig själv i fall man blir sjuk. Det är ett tecken på att du blivit svag i tron. Eller att du varit för negativ, din jävla bakåtsträvare.

Äsch, svarar jag. Ska du säga som lever bland dina uppblåsta och inbillade vanföreställningar. Jag tror faktiskt att människor som har ett djup, som har en mörk klangbotten och emellanåt är en aning tungsinta, faktiskt har en mer realistisk bild på sig själva, världen och sina medmänniskor. Det krävs att livet är lite berg-och-dal-bana för att vi ska ha nåt att jämföra med.

Nä, gnäll och klaga mer. Stå inte (som en dum hund) och kisa efter solen när det regnar. Inbilla dig inte att precis allt går att fixa med positivt tänkande. Klagandet har faktiskt hjälpt oss i kampen för ett rättvisare, jämlikare, jämställdare och demokratiskt samhälle. Vi måste tvivla mer, återvända lite då och då till det förgångna, tvivla än mer, för att skaffa oss den där visheten, kunskapen som gör att vi kan ifrågasätta stolligheterna, och lite då och då våga säga nej. Att säga ja och amen till allt, att ständigt befinna sig i ett Nu med fingret i naveln skapar bara undergivna tjänare som lider brist på empati och medlidande.

Sålunda. Lär av misstagen, utan att för den skull bli kvar för länge i det förgångna. Då kommer harmen. Bittra människor blir ofta så sabla rynkiga. Våra rötter växer i det förflutna, det är där vi kan få kännedom om vilka vi egentligen är, var vi kommer ifrån – och med den vetskapen kan vi kanske lista ut vart vi ska …

För övrigt behöver vi nåt fast att stå på. En stadig gren att hålla oss fast vid. Ytlighet är synnerligen uttråkande.

Vår tids stora strid

Av Kent Lundholm, 3 april 2020 kl 08:32, Bli först att kommentera

Isolerad. Tur att jag har en hel del att sysselsätta mig med. Inte minst med att packa upp ur flyttkartongerna och lägga in lakan, tröjor, skor i rätt garderob. Försöker att begripa mig på den avancerade sopsorteringen som praktiseras i denna bostad. Om jag räknat rätt så bör jag ha åtta olika kärl/hinkar för att skilja på allt från batterier till kartong. Just nu har jag svårt att engagera mig i denna sophantering. Något större pågår i vår värld.

Under tiden pågår coronakrisen utanför mina fönster. Just nu är snart hälften av jordens befolkning isolerade i sina hem. Det skulle innebära att jag delar öde med fyra miljarder andra människor. Pesten drar fram som ett rytande odjur. Över 100 000 smittade i New York och i Spanien. Över miljonen smittade i världen. 53 000 döda. Siffrorna på antalet smittande och döda fortsätter att stiga med en mardrömsliknande hastighet.

Det verkar vara svårt att få stora delar av befolkningen att begripa det allvar som pågår. En stor del av de över 70 år, som ska hålla sig inomhus, består av bortskämda fyrtiotalister som ”kör sina egna regler” – eftersom cornaviruset inte handlar just om dem. Att de själva knatar runt i butikerna, sitter på fullsatta restauranger och åker kollektivt, och själva blir smittade måste väl då ses som självförvållat, men att de även kan smitta sina barnbarn eller sina kompisar på äldreboendet är värre. Det är tanklös egoism. Sen har vi en stor grupp huvudlösa medborgare, som inte kan förstå varför man ställer in afterski på landets alpina anläggningar. Va fan, ska man inte få roa sig i tider som dessa?

Hela samhället är satt i gungning. Ekonomin rasar. Företag går i KK. Hundratusentals arbetslösa. Skatteintäkter går upp i rök. Ett farligt läge för att högerkrafterna ska locka till sig folk genom att leverera enkla svar (lögner) och peka ut vilka som orsakat eländet. Här i Sverige kan jag dock notera att folk nu lämnar SD. Kanske har många försökt föreställa sig hur krisen skulle ha hanterats om Jimmy Åkesson varit statsminister. Hemska tanke! Folk verkar förstå att det behövs en nationell samling, att vi alla drar åt samma håll.

Tänker på alla de som kämpar på inom vården och på landets alla äldreboenden. Många gör det utan skyddsutrustning. Vår tids underbetalda hjältar. Än har inte kaoset tagit över, men så kan det bli när piken når sin topp. När personalen själva blir sjuka och dör, när respiratorerna inte räcker till och någon/några måste börja peka med hela handen: ”X får vård, Y får åka hem!” Det är därför som de som fått lindriga symtom och vi som är riskpatienter MÅSTE hålla oss inomhus. Är det så svårt att fatta? Vi måste plana ut kurvan av antalet smittade och insjuknande i Covid-19.

Tycker mig ana att den mediala debatten alltmer intresserar sig för den ekonomiska krisen och där företagen skriker allt högre och överröstar den mer tysta gruppen av äldre människor som antingen sitter inspärrade eller kämpar för sina liv på nån av landets IVA-avdelningar.

Vi lever i en tid då vi får väcka liv i ord som solidaritet, empati, medlidande och framför allt måste vi förstå deras innebörd. Vi går sida vid sida (med minst 2 meters avstånd) och drar vårt strå till stacken. Har vi tur får vi kanske krypa ut ur våra grottor i slutet av sommaren. Vi som överlevt. Då börjar nästa stora strid. Den för demokratin och det öppna samhället. Vår tids stora strid.

Jagad av Corona

Av Kent Lundholm, 19 mars 2020 kl 09:40, Bli först att kommentera

Jag har alltid varit duktig på att skjuta problemen framför mig, i tron att de löser sig av sig själva. Emellanåt har jag liknat en man på flykt. Fast på gamla dagar så inser jag det krävs en personlig kraft för att nåt ska bli gjort. Nu börjar det så sakta gå upp för mig vad gäller Coronaviruset, att jag är en av de som stryker med ifall sjukdomen Covid-19 sätter tänderna i mig.

Verkligheten kan ibland vara en riktig käftsmäll.

En som blivit smittad av coronaviruset får besvär från lindrig förkylning till en allvarlig lunginflammation. Ur detta utvecklas en infektionssjukdom. Covid-19 är en ny sjukdom och var inte känd innan coronavirusutbrottet i Kina 2019.

Om detta sker så krävs ett starkt immunförsvar, vilket jag inte har. Jag lider dessutom av diabetes, astma och Parkinson. Respiratorvård återstår. Jag har alltså nedsatt lungkapacitet. Jag är 61 år men torde ha en kondis som är sämre än de flesta 70-åringar då mina balanssvårigheter har gjort det svårt att träna. Jag börjar förstå. Jag håller mig inomhus, undviker folksamlingar. Blir jag smittad så stryker jag med.

Jag har under det senaste året jagats av tanken: Måtte jag hinna skriva klart romanen om Ester. Då har jag trott att det skulle vara min Parkinson som skulle hindra mig. Men det är ett virus. Det är pesten.

Gruvar mig för flytten den 28 mars. Ska jag fly till skogs? Jag måste väl vara på plats när flyttfirman och mina vänner kommer för att hjälpa mig med flytten och städningen. Får sitta här och invänta ett mer positivt tänkande.

Too Old to Rock ’n’ Roll: Too Young to Die! (Jethro Tull 1976)

En farlig tid

Av Kent Lundholm, 18 mars 2020 kl 14:12, Bli först att kommentera

Ibland bör vi kasta en och annan blick över axeln för att få perspektiv och lära oss av gamla misstag. Vad gäller pandemier, typ dagens Coronapandemi är egentligen inget nytt. Gång på gång har mänskligheten överraskats av små, osynliga virus som dräpt miljoner på miljoner av oss.

Känner oro
Jag börjar faktiskt känna en stark olust. Bristen på kontroll, gör mig fjättrad, snudd på panikslagen. Som multisjuk (diabetiker, Parkinson, stroke) med en usel kondition så torde jag höra till riskgruppen; då vi Parkinson patienter har svårt att hosta upp slem från lungorna – och det är just lungorna som slås ut av sjukdomen Covid-19.

Detta har hänt förr
Skillnaden är att vi numera kan följa Coronaviruset minut för minut på ständigt uppdaterande sajter, genom massor med presskonferenser och nyhetsredaktionerna som sänder live dygnet runt. En annan skillnad: Mängder med mera kunskaper. Ändå finns känslan där: Ett litet virus dikterar villkoren. Människan, Skapelsens krona, kan i slutänden stå handfallna, igen. Som under Digerdöden. Vi kan se på, vi kan gömma oss. Man aldrig känna oss helt trygga. Gemensamt för epidemierna är att de fattigaste och svagaste drabbas hårdast.

Kunskapsförakt och förnekare
Vi måste både vara närsynta och långsynta. Då kan vi blicka bakåt och samtidigt vara vidsynta i dagens tillvaro. Kunskaper är A och O. Motsatsen är fördomar som bygger på lögner. Sånt som skapar rädda människor. De finns där ute: Förnekarna, som tyvärr så ofta lider brist på kunskaper – i deras ögon består ju kunskap mest av påhitt. Vi lever i en tid då grogrunden för förnekarna är mycket goda. Det finns ett vildvuxet förakt mot kunskap och kultur. Vi har hört dem förneka klimatkrisen och de börjar ta utrymme nu när Coronavirusets sveper fram över världen. Konspirationsteorierna är mångt mer spännande, än tråkig evidensbaserad vetenskap (som tar tid att tränga in i). Det är ju så lätt att tänka: Detta gäller väl inte mig?

Träna på empatin
I tider är som dessa kommer vi att få många chanser att träna på vår empati och vårt medlidande. Sådana egenskaper är inte givna, utan kräver aktiv handling. En elitlöpare kan ju inte slå världsrekord utan att ha tränat … Det räcker inte att tänka: ”Stackars alla gamla sjuka”, och sedan tro sig vara empatisk lagd. Godhet är inte något karaktärsdrag vi föds med – och som sedan gäller livet ut. Goda människor utmanar ondskan. Goda människor måste dagligen utmana sina rädslor och sedan gå emot dem. De vet vad rädsla kan göra med oss människor.

Historien upprepar sig
Den stora, svarta döden förändrade människors tankesätt. Digerdöden. Detta utspelades då inga botemedel fanns, inget effektivt smärtstillande var uppfunnit. Allmänt ansågs det vara Guds vrede över människornas synder som orsakat Pesten. (Det finns många som tror det än i dag). I Bergmans ”Det sjunde inseglet” speglas det hopplösa mörkret på ett skrämmande sätt. Botgörartågen, människor iklädda trasor, som slog sig själva, drog högljutt längs vägarna. En mardrömsbild från medeltiden då alla måste ha varit livrädda, inte minst pga. av sin okunnighet. Ordet virus fanns ju inte ens.

Den svarta döden
Digerdöden. Förmodligen den mest kända epidemin som plågat livet ur människorna på jorden. Uppemot 200 miljoner dukade under. I Europa dog en tredjedel av befolkningen. Den svarta döden. Pesten tog ju aldrig slut, utan började om och började om igen. Digerdöden kom till Europa år 1347 och härjade i omgångar fram till 1700-talets början. Den drabbade Sverige över 20 gånger mellan 1350 och 1713. Pestbakterien, Yersinia pestis, slår ut immunförsvaret och människor blev smittade genom loppor från smittade råttor. Smittan spreds sedan även mellan människor, via närkontakt eller luften. 500 000 i Sverige beräknas ha dött under Digerdöden.

Kyrkan såg till att peka ut de skyldiga. Det ska ju alltid finnas sådana. Då som många andra gånger tidigare (och i framtiden) var det judarnas fel. Den 14 februari 1349 inträffade Valentindagsmassakern, i vilken judarna i Strasbourg gavs två alternativ: att konvertera eller att dö. 1 000 judar brändes levande. Vilka ska utpekas som skyldiga för Coronapandemin?

Spanska sjukan (1918 – 1920)
I slutet av första världskriget började en dödlig form av influensa att spridas över hela världen. Ungefär 500 miljoner människor infekterades och upp mot 100 miljoner dog, de flesta unga och friska. Just, då var det ungdomen (unga män) som dog, under dagens Coronapandemin är det gamlingarna som stryker med. Några av symtomen var att man hostade blod. Lungorna fylldes av en rödaktig vätska som i princip dränkte de drabbade.

Spanska sjukan orsakades av viruset H1N1, som även låg bakom svininfluensan 2009. Det började med vanlig hosta och feber – sen kom den höga febern, huvud- och muskelvärk, kraftiga svettningar. Och, framförallt, en stor trötthet. Men för tiotusentals svenskar slutade det med döden. I världen i stort var det nånstans mellan 50–100 miljoner som dukade under i ”spanskan”.

Pågående katastrofer
Men det pågår ju samtidigt ”katastrofer” som inte uppmärksammas på samma sätt.
Kolera (140 000 döda per år). Den dödliga diarrén.
Malaria (400 000 – 650 000 döda per år).
TBC (1,5 miljoner döda per år).
HIV (1,5 miljon döda).
Nutid – en ny virusattack

Nu har vi lärt oss namnet på ett nytt dödligt virus. Coronaviruset och sjukdomen covid-19. Vi börjar lära oss vad en pandemi är. Det går sakta upp för oss att vi som människor lever under dödligt hot. En lömsk, pytteliten motståndare som vi inte kan se eller höra. sprider sig både utomlands och här i Sverige uppstår både oro och frågor. Lita på de som vet. Lyssna på myndigheterna.

Var inte rädda!

Antal konstaterat smittade personer i Sverige: 1 167.
Dödsfall: 8.
Källa: Folkhälsomyndigheten, Region Sörmland
(Uppdaterat: 17 mars, klockan 15.50)

Gamlingar (över 70 år), håll er inomhus! Var observant på torrhosta och andningsbesvär!

Etikett: coronavirus

2020 – ett riktigt skitår

De positivas tyranni

Vår tids stora strid

Jagad av Corona

En farlig tid

Presentation

Samlade teman

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Arkiv