Den psykiska pandemin

Skrev i går om den sociala distansen vi tvingas till för att inte sprida smittan av coronaviruset. Vi är sedan tidigare duktiga på att hålla avstånd. Men isoleringen i ensamhet kan leda till leda till en social isolering där vi odlar våra fobier och panikattacker. Det finns en växande grupp som lever med psykisk ohälsa, och gjorde så långt innan coronapandemin. Den gruppen kan knappast ha minskat. Misstänker att vi i framtiden kommer att se en ökning av den psykiska ohälsan.

Redan före pandemin levde vi i ett samhälle som präglades av ensamhet. Jag tror att den sociala distanseringen kan väcka liv i symtom och gamla beteende, dessutom skapa nya fall av psykisk ohälsa som inom snar framtid kommer att belasta psykiatrin. Förmodligen kommer även att självmordsstatistiken att öka.

Sociala ångest (eller social fobi som det hette tidigare) är ett tillstånd som gör att man blir en rädd människa. På sikt en människa blir rädd för att bli rädd. De som är sårbara för isolering och ensamhet, kan under pandemins distansering utveckla en social isolering. Mängder av människor kommer att stanna kvar i sina lägenheter – trots att myndigheterna meddelar att faran är över. Den sociala isoleringen skapar svår ångest, rastlös oro, panikattacker, sömnlöshet – både då vi närmar oss det vi blivit rädda för – till slut vid blotta tanken på en fullsatt biosalong eller en gnisslande hiss.

Panik och ångest  startar när vårt inbyggda larmsystem går igång. Vi har fått med oss det från tiden då vi bodde i grottor och levde under ständigt hot från vilda djur. Amygdala en lite ”ärta” i hjärnan leder trupperna och trycker på ”larmknappen”: Hot! Fara! Paniken tar fart och gör dig redo för att fly eller slåss för ditt liv. Hjärtat börjar slå hårt och snabbt, det drar åt över bröstet, det sticker i läpparna och fingrarna, munnen blir snustorr, kroppen skakar. Du håller på att dö! Tror du! Men det bara känns så. Rädsla är bara en känsla – men det inser man inte mitt under en panikattack.

Amygdala har gjort en feltolkning, det finns inget farligt. Det var inget flygalarm, bara en bil som tutade ute på gatan. Till slut kan vi utveckla ett Paniksyndrom. En diagnos jag fick i 20 års åldern (1981). Då handlade det inte om enstaka panikattacker, utan jag hade veckolånga perioder med 5-10 panikattacker per dag. Jag var fullkomligt slut. Gick nåt halvår i nån slags terapi där terapeutens försökte få mig att koppla på förnuftet och intala mig själv att det bara rörde sig om känslor.

Så jag började självmedicinera. Ångestdämpande mediciner typ Valium, Rohypnol. Vilket ledde till ett mindre helvete när de slutade att verka och paniken återvände – med dubbel styrka. Men det skulle ta år innan jag klarade av att gå på bio, sitta i möten i små rum med många människor, åka i rulltrappor och befinna mig på höga höjder. Men jag kämpade på – på egen hand – och utmanade mina rädslor för att ”släcka ut” fobi efter fobi.

Den sociala distanseringen som är konsekvensen av den dödliga Covid-19, kan med andra ord leda till en social isolering med komplicerande fobier och paniktillstånd. När vi en dag åter får röra oss fritt i samhället, kommer en stor grupp människor att stanna kvar i sina ”trygga rum.” Det talas mycket om den ekonomiska kris som väntar oss när pandemin klingat av. Mängder av företag går i KK och hjordar av arbetslösa köar vid arbetsförmedlingen. Däremot hör jag inget om hur vi människor kommer att reagera på det psykiska planet. Den psykiska ohälsa kommer att  skjuta i höjden och vara en starkt bidragande till att enorma kostnader uppstår när vi ska försöka få folk på fötter igen.

Redan före pandemin beräknade Socialstyrelsen att mellan 20 – 40 procent av Sveriges befolkning lever med psykisk ohälsa. I denna grupp beräknades 10–15 procent behöva psykiatrisk behandling. Enligt Försäkringskassan är psykisk ohälsa den vanligaste sjukskrivningsorsaken. FN:s Världshälsoorganisation WHO har tidigare varnat för att psykisk ohälsa kommer att bli den största och snabbast växande utmaningarna mot folkhälsan i världen.

Den skrämmande pesten som heter Covid-19 skapar i sig oro och ångest. Det är naturligt vid en kris, vid ett hot. Då SKA larmet gå. Men inte hela tiden, inte 20 gånger per dag. Det är ingen vild gissning att den psykiska ohälsan kommer att öka efter att ”faran är över”.  Lägg till vårt stillasittande, tröstätande, ökade intag av brännvin, som på sikt gör oss somatiska sjuka. Katten på råttan å råttan på repet …Stressen och inaktiviteten gör oss feta. Vi får högt blodtyck, diabetes, artroser, cancer, hjärtinfarkt, stroke. Vad kommer en sådan utveckling att kosta samhället?

Efter corona väntar en psykisk pandemi.

För övrigt kan du läsa mer om psykisk ohälsa, ADHD, paniksyndrom och missbruk i min självbiografi ”Spring Kent, spring!” 

”Öppet, ocensurerat och oerhört angeläget innehåll som är mästerligt välskrivet. 5 poäng av 5 möjliga”.

Beställ ett exemplar för 113 kr!  >>> Till Bokus