Etikett: andar

Andar och trams

Av , , Bli först att kommentera 5

Nog känns det trist att kunna konstatera att vuxet folk i vårt avlånga land, nästan 300 år efter Upplysningen, att på bästa sändningstid låter sig duperas av ett mumlande medium, som ser och hör andar, spöken, troll, fan och hans moster. Om detta tänkte jag nu gnälla en stund, denna fredagsafton 2020. Modern tid i konungariket Sverige. I tidevarvet av ytterst verkliga Covid-19 virus. Det är inte så himla länge sedan man trodde att pesten var Djävulens påhitt – eller framtrollad av häxor som efter att ha avslöjats brändes levande på bål. Var tid har sina oförklarliga händelser. På fullt allvar ställde man även ut en gröttallrik till tomten.

Man kan lätt få intrycket att var och vartannat hus är hemsökta av gengångare. Otrygga, ibland sörjande, sökande och i viss mån nyfikna människor har sett och hört saker och ting som icke går att förklara. I dessa tider är allt som inte går att förklara, naturligtvis en gengångare eller ett spöke av nåt slag. Dock inte Hin Håle själv. Även han har blivit omodern. Folk ids inte ens försöka att använda sitt förnuft eller sitt kritiska tänkande. Nej, man lägger sig helt sonika platt på golvet. Sen beställer man en bruksanvisning om hur det ockulta fungerar och vem som mot en ringa slant kan hjälpa en att bli av med otyget som får badtvålen att hela tiden halka ner på golvet.

 

Följdriktigt dyker det upp ett medium, en person som sniffar sig runt i huset och då och då ställer ledande frågor och generaliserar å det grövsta. ”Det står en man bakom er. Han är gammal (jo, de flesta som dör är gamla), har en rutig skjorta, byxor med hängslen, stövlar på fötterna, är tunnhårig och släkt med de som bor i spökhuset etc etc. Det finns ju alltid något av dessa påståenden som lär stämma in på beskrivningen. Vi har en tendens att ta till oss den ”sanning” som passar in i den historia vi vill berätta. Om det sedan är en lögn spelar mindre roll. ”Å harregud, min pappa hade ofta hängslen! I varje fall till vardags. Sommartid. Första veckan i juni.”

Det måste väl vara människors drift att känna sig unika som gör att de frivilligt låter sig filmas och bli förledda av dessa spökjägare. Men vad spelar det för roll, då hela detta välregisserade spektakel fungerar på samma sätt som en religiös sekt. All kritik är av ondo. All kritik bevisar att de har rätt. De kritiska är i själva verket rädda för ”sanningen”. Jo, det händer märkliga saker på vår jord. Sånt som är svårt att förklara. Men med tiden brukar det dyka upp en förklaring. Personligen trodde jag som barn på UFO:n. En stjärnklar natt kunde jag se dem zick-zacka sig fram mellan stjärnorna. Tills en äldre man förklarade att det var satelliter jag sett. Dock kunde han inte säga om de var ryska eller amerikanska.

Dagens andetro har många beröringspunkter med New age-rörelsen som fick fäste i Sverige i slutet av 1990-talet. Då dukades det fram ett religiöst och filosofiskt smörgåsbord där man kunde plocka åt sig av det som passade en bäst. Lite buddism, några bitar från hinduismen, några bra citat av Jesus, en hand med Tarotkort, ett gäng UFO:n. Det ockulta blir sanningar och nu för tin bjuds vi på en daglig TV-dos av oroliga andar som jävlas i var och vartannat svenskt hushåll.

Det är klart att de som hamnar i dylika situationer får en känsla av att vara unika rent av märkvärdiga. Tänka sig, jag är delaktig i kosmos. Även om jag inte kan påverka min egen trista situation, så kan jag ta mej tusan se och höra spöken som lever rövare en trappa upp eller nere i min källare. En otrygg värld får på sätt en mening i våra trista liv. Ja, det är väl gott. För min del får det väl vara så. Bara de inte bjuder in mig på sina seanser. Vi längtar väl alla efter en mening, att få en förklaring på varför märkliga händelser tar plats i våra liv. Det som är trist är dessa ulvar som så uppenbart lurar godtrogna och vilsna människor. Det är alltid trist att träffa folk som sig av med sitt kritiska tänkande och som inte märker att de blir lurade.

Jag är väl i minoritet som menar att flum är flum. Jag är väl omodern. Särskilt då flertalet tror på reinkarnation och på andevärlden. Om man tror och hoppas på det kritiska tänkandet, så hamnar bevisbördan ofta i knäet på de som tror på förnuftet. Ett medium och allt annat trams behöver inte bevisa ett förbaskat dugg. Ingen av taskspelarna har ännu klarat av ett vetenskapligt test. Men det är ju klart – ett riktigt och sant medium måste väl få misslyckas ibland. Det bevisar bara att de är trovärdiga. Därmed kan taskspeleriet fortsätta och bli en del av denna gamla skåpmat, blir en underhållning till döds.

Jag överlevde

Av , , Bli först att kommentera 0

Förra helgen var jag riktigt illa ute. Döden grinade mig i ansiktet. Så jag tog emot sista smörjelsen, bekände mina synder och passade på att få demonerna utdrivna. Jag skrev dessutom om mitt testamente. Fast vad gäller det senare så finns ju inte särskilt stora tillgångar att omfördela till de efterlevande, men jag poängterade i varje fall att skinnfåtöljen skulle lilljäntan ha. Men mirakulöst nog så överlevde jag och idag känns det lite bättre, tror jag. Jo, det ska erkännas att det blir lätt lite överdrivet allvarligt när vi män drabbas av en livshotande förkylning.

Allt detta är nu glömt. Kanske är det allt arbete med produktionen av tidningen Vasaplan som fått mig på andra tankar. Nu har alla beställda artiklar och bilder strömmat in. Allt ska korrekturläsas, stavfel och grammatiska kullerbyttor ska suddas ut, rubriker ska sättas, sedan ska allt passas in i en noga uträknad mall. Det ständiga orosmomentet kvarstår: får vi ihop tillräckligt med annonser för att kunna bekosta tryckningen. Men det ser vi ut att fixa. Skapandet av tidningen, som vi sedan skänker till en rad hjälporganisationen, är helt och hållet beroende av den goda viljan. Från de som skriver, fotar, de som köper annonsplatser, och inte minst från våra sponsorer. Alla är viktiga aktörer för att de som säljer tidningen ska få in en extraslant för att fixa hyran och för att hjälporganisationerna ska kunna bistå bland annat de hemlösa. Nästa nummer som kommer i slutet av februari handlar just om detta: om eldsjälarna.

Nu något helt annat. Något som under hela livet retat gallfeber på mig: flum-flummet. Folk som på fullt allvar tittar in i kameran och får säga: ”Spöken är andar som fastnat mellan två världar! Det är din farfar som gömt sig inne i garderoben” Vilka världar? Sedan finns där nån filur som fungerar som programledare och som står där med handen över mun och himlar med ögonen: ”Men o, menar du det”. Nu har siare och spökjägare fått egna TV-program och de får oemotsagda fritt parasitera på människors sorg och rädsla. Nä, tacka vet jag en vanlig, hederlig trollkarl, det är en person som inte uppger sig för annat än att öppet försöka lura dig. Mediernas trollerikonster bygger däremot på rena bedrägerier.

Själv siar jag om framtiden på detta sätt: ”Nu ser jag vita vidder, men bortom denna vinter väntar en vår! Jo, sanna mina ord jag ser det tydligt och klart!”

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,