Folk mår bra av att vara en del i starka och rörliga folkrörelser. Självklart är det så att det är tryggt att tillhöra en gemenskap. Nu ska denna form av samhörighet även leda till att färre självmord begås. I en nyligen gjord undersökning är Västerbotten det län i Sverige som har lägst antal självmord. En förklaring till detta kan vara den långa traditionen av folkrörelsearbete i länet, där arbetarrörelsen, frikyrkan och nykterhetsrörelsen under en lång period varit starka. Det har lett till starka sociala nätverk, som är ett bra recept mot ensamhet. Men om man ska vara ödmjuk, så tror jag inte att det är så enkelt. Risken finns att man kan hävda att folkrörelsekonceptet även motverkar vatten i knäna och håravfall.

Det finns nämligen en annan sida myntet. Rörelsen kan även leda till kontrollverksamhet, som ibland kan vara kvävande. Jag växte upp i Västerbottens inland i en kombination av arbetar- och nykterhetsrörelse. Det gick ut på att i alla lägen hålla på sossarna och varna för hur illa det gick för de som nyttjade starkdrycker. Det fanns ett helt regelverk att kuva sig under: Tanka bilen på OK, handla på Konsum, ha sina försäkringarna på Ansvar, bedriva kvällskurserna på ABF, läsa Folkbladet och Aftonbladet, och regelbundet besöka godtemplarlogen.

Gud nåde den som bröt mot dessa oskrivna regler. Då fick man skämmes å lugges. En av männen i trakten flyttade söderut och glömde med tiden hur det var ställt häruppe. Förmodligen tyckte han att dessa regler var trams. När han återvände till en släktmiddag hade han under sin arm två tidningar, Expressen och DN. Då tog det hus i helsicke. Enda sättet för honom att delta i middagen var att lämna tidningarna på den leriga gårdsplanen. Eftersom han var hungrig gjorde han så.

Även om jag under årens lopp har tyckt att många av dessa regler var dumma, så präglas en människa av sin omgivning. Gissa var jag idag ofta tankar min bil, handlar min mat, vilka tidningar jag läser och var jag läser mina kvällskurser? Jo, jag är ännu en del av folkrörelsen och vill så vara. Som tur har "regelverket" med tiden luckrats upp och jag kan idag läsa vilka tidningar jag vill – utan att skämmas. Men än i dag har jag en märklig känsla mellan axlarna de gånger jag tankar på Statoil. Men det må så vara. Trots allt köper jag detta. En av de vackraste gåvorna jag fått från denna gemenskap är förståelsen av vad solidaritet är. Det om något håller mig vid liv.

                                                                 *

Med tanke på den irriterande TV-reklamen, så tackar jag Gud för att SVT fick sända OS. Tänk er ett reklamavbrott inför hundrametersfinalen … Det tycks som om reklamen blir allt mer aggressiv och borrar sig allt djupare in i sportsändningarna. Numera försöker jag zappa förbi reklamen, vilket lett till att jag snart har nött ut två fjärrkontroller. Men det priset är jag villig att betala. Fånigt, javisst – dessutom, jag tittar hellre på Bollibompa än på hjärndöd reklam.