Etikett: 1 maj

Digitala demonstrationer

Av , , 2 kommentarer 8

Första maj inställd. Inga demonstrationer under gårdagen. Den första maj är den internationella arbetarrörelsens högtid och världen över går politiska partier, organisationer och vanligt folk ut på gatorna för att demonstrera.

Ett virus har satt stopp… för vår årliga solidaritetshandling.

Men det är bara 150 år sedan Sverige var ett av Europas fattigaste länder, med enorma klasskillnader och tider då folk svalt ihjäl, då familjerna tvingades bli rotehjon och med sina småbarn i ladugårdar, tillsammans med svinen, sedan auktionerades ungarna bort för att till lägstbjudande. Männen stod med kepsen i handen och inväntad storbondens lynniga svar på vilka som fick arbeta ihjäl i timmerskogen eller att dika ur nån surmur, bygga en vägstump – för en spottstyver. Till lägstbjudande.

Det fanns en attityd (fördomar) bland de besuttna att fattigdom hörde ihop med lathet. Att latoxarna fick skylla sig själva. Ja, den fördomen lever ju kvar än i dag. Tidigt 1900-tal var ett mycket orättvist och fattigt samhälle. Var det då så underligt detta armod och elände till slut ledde sig till, att folk började sluta sig samman till fackföreningarna och att LO med tiden växte sig starka. Jag undrar  – SD brukar ju tala om hur mycket bättre det var förr i tiden. Är detta denna tid som SD vill att vi ska återvända till: med herremän, storbönder och ett och annat rödmålat torp – många stugor var ju inte ens målade. Fattigt folk hade inte råd med målarfärg.

Åren efter andra världskriget rådde relativt goda, ekonomiska tider i Sverige. För att kunna genomför reformerna med målsättning en att bekämpa fattigdomen och orättvisorna. Men vad hände under resan? Var tog visionerna, drömmarna om det Goda Sverige – det rättvisa landet i norr?

Vi får se hur S förvaltar det ökade förtroendet som de fått genom en bra hantering av pandemin. En tidigare mumlande, trött och uppgiven statsminister, har plötsligt blivit statsmannamässig och är vår tids landsfader som många förlitar sig på. Ser inte att nån annan partiledare hade klarat av leda landet genom den förskräckliga pandemin. Men så brukar ju folket sluta upp bakom sittande regering när landets dras in i en kris, i ett krig.

Men några demonstrationer blev det icke.

Om jag skulle ha paraderat med i tåget skulle jag burit en skylt med texten:

Corona ökar psykisk ohälsa!
Glöm inte de sårbara! 
Se upp för psykets pandemi!

2 kommentarer
Etiketter: , , , , ,

Hopplöst förlorade underklasser

Av , , Bli först att kommentera 3

1 maj – arbetarrörelsens internationella högtidsdag som firas sedan 1890. Det fanns en period i livet då det var självklart att gå med tågen. Ofta med sossarna, men i yngre år i vänsterns. Men på sistone har jag blivit en betraktare, en som blir stående på trottoaren och nickar igenkännande åt de som passerar. Nu har det blivit riktigt rörigt, då sossarna tvingas föra borgerlig politik. Vem vet – om jag kliver in i tåget så är det ett indirekt stöd åt Annie Lööf?

28d6a096-2d4c-46dd-b8fd-e26d39be3f31

Pappa Nisse och mor Gunhild ”föddes” till sossar. I en tid av uppenbara orättvisor då man gjorde skillnad på folk och folk, då arbetarna saknade skyddsnät när de skadade ryggen i timmerskogen och istället fick sparken. Det var sådana som mor och far som kämpade för att skapa folkhemmet; ett tillstånd som byggde på jämlikhet och jämställdhet – på människors lika värde. De lyckades nästan. Sedan slocknade reformarbetets låga. Ojämlikheten lyser igenom och det bildas återigen underklasser som är hopplöst förlorade. Det finns inget farligare än ett orättvist samhälle. Ett sådant samhälle får bilar att brinna, vapen att avlossas, kvinnor att misshandlas, barn att fara illa och i slutänden ställs klass mot klass.

Men … ska väl ändå ta mig ner på stan och lyssna på statsminister Stefan Löfven som dagen till ära talar i Umeå.

För övrigt så ligger det en del i detta citat av Kierkegaard: ”Den som icke kan förföra människor kan icke heller frälsa dem.”

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Den röda dagen

Av , , Bli först att kommentera 2

1 Maj. En dag när man ska vara röd och sjunga Internationalen. Fast numera brukar jag mest släntra in på stan, ställa mig i utkanten och lite förstrött lyssna på talarna. Det är klart att jag ännu är ”vänstervriden”, men glöden har liksom falnat. Detta i en tid då vi alla borde bli lite mer politiskt aktiva, inte minst för att vi inte får överlämna spelfältet åt mörkerkrafterna som med sina alternativa fakta och sanna sanningar ritar om kartor. ändrar på historien och vill skapa ett samhälle byggt på hat och rädsla. Men mina krafter, min energi har de senaste åren gått till ideellt arbete, först som chefredaktör åt gatutidningen Vasaplan och nu som ambassadör i föreningen Hjärnkoll – så jag är aktiv i samhällsdebatten. Och så tycker jag ju till på den här bloggen. Men det politiska livet har liksom dött ut.

1-maj

Min far gick ofta längst fram i 1 Maj-tåget i Lycksele. Tillsammans med en partibroder brukade han bära en av de breda, tunga banderollerna, ofta någon av de fackliga och i synnerhet LO:s eller Skogsarbetarförbundets. Resten av familjen följde tåget från trottoaren, ända fram till Medborgarhuset där det hölls tal. Detta utspelade sig på den tid då även sossarna reste sina knutna nävar mot himlen när Internationalen spelades – inte som nu när man fått för sig att hålla varandra i hand, ungefär som när det ska dansas kring midsommarstången eller julgranen. För pappa var 1 Maj en av årets allra viktigaste dagar och han missade inte några tåg fram till mitten av 90-talet då Parkinson satt klorna i honom.

Blå himmel idag. Solen lyser – men bara en plusgrad. Seg vår i år – men när det smäller till så blir det väl sommar på en gång. Med värmen kommer allergierna. Nysningar, rinnande näsa och ögon, trötthet, värk i kroppen. Det är nog dags att påbörja allergimedicineringen redan nu, så att kroppen är förberedd när knopparna brister.

För övrigt har jag snart vårstädat hela lägenheten. Har putsat alla fönster. Doft av grönsåpa.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Brasor och 1 Maj

Av , , Bli först att kommentera 4

Det var vackert vårväder under hela gårdagen och till och med lite småvarmt. På vägen hem från Bildmuseet satte vi oss i lä vid en stenmur, med utsikt mot Umeälven, och lät solen fernissa våra ansikten. Det var riktigt skönt. I dag känner jag av en viss strävhet och en lätt ömhet i ansiktet, vilket tyder på en början till något om kan likna en solbränna. Senare på kvällen promenerade vi upp till Backen och beskådade årets brasa. Märklig tradition – men jag nöjer mig med förklaringen att vi lämnar vintern och sjunger in våren.

IMG_20160430_200558

Hemma i Baklandet började pappa redan under sommaren att dra ihop ris, småträd och allt annat som kunde brännas och när vi var framme vid Valborg var där en rejäl brasa att elda upp. I början var det bara familjen, farbror Filip och Elon (och vid några tillfällen Konungarnas konung) som var på plats när vi eldade och grillade korv nedanför huset, men med åren tyckte fler boende i Baklandet (med omnejd) att det skulle ordnas en gemensam våreldning hemma hos oss. Men nu flyttades brasan till en plats uppe i backen, inte långt ifrån bygdegården. Jag var alltid försedd med smällare och raketer – minns inte vem som ”köpte ut” åt mig, men skulle tro att det var pappa. Det var himla kul att dra iväg ett knallskott i tid och otid, men kanske gick jag för långt när jag laddade inne i en glasflaska. Inte särskilt genomtänkt. Dels höll jag på att spränga vår lilla pudel i luften, dels flög ett glassplitter genom luften och borrade sig in i baken på min mor. Då fick jag lämna ifrån mig mina sprängämnen.

Under gårdagens besök på Bildmuseet tittade vi på utställningen med Charles och Ray Eames, som är två av 1900-talets mest inflytelserika formgivare. Många stolar blev det och personligen var jag måttligt förtjust över det jag såg. Det som var intressant var de multimedia-installationer de gjort, och en del  personliga brev, fotografier, teckningar och illustrationer.

IMG_20160430_134559

Förutom allt detta så promenerade vi (jag och Lena) en hel del. Drygt 8000 steg, sex kilometer, vilket är bra för en tjockis som jag. Försöker hitta tillbaka till fjolårets intensiva vandrande, då jag gick nästan var dag och lyckades promenera bort 15 kilo. Årets mål får bli 10 kilo.

För övrigt har jag tvättid idag – och med en överfull tvättkorg, råder det ingen tvekan om vad som blir dagens sysselsättning. Förutom detta ska vi dra in på stan och beskåda dagens 1 maj-tåg. Det är inte var dag finansministern talar på torget.

1 maj i Baklandet

Av , , 1 kommentar 0

Det här med 1 maj var verkligen något stort i Baklandet. Då tömdes husen och i stort sätt alla åkte på ett givet klockslag in till Lycksele för att antingen delta i sossarnas demonstrationståg eller att stå längs gatorna och visa sin respekt och sympati. Pappa som var fackligt aktiv gick långt fram i tåget och allt som ofta var han utsedd att bära någon av de större fanorna. Vilket han gjorde med stolthet. Redan tidigt om morgonen fick pappa något religiöst över ansiktet, då han rakade och gjorde sig fin. Även mamma tyckte att detta var en högtidsdag. Vi ungar följde med av bara farten, då det inte gick att lämna oss kvar i Baklandet. Jo, jag kan säga att jag blivit oppstillt med demonstrationståg.

Fast 1975 var det annorlunda. Då var pappa och hans kamrater involverade i den stora skogsarbetarstrejken och slogs för att få månadslön. Men eftersom LO inte godkände strejken, så fick det konsekvenser under 1 maj. De strejkande skogsarbetarna fick inte gå med sina banderoller i sossarnas tåg, utan tvangs marschera drygt 500 meter bakom stora tåget. På behörigt avstånd. De fick heller inte stå på samma samlingsplats där det hölls tal. Utan vid sidan om. Den gången fick pappa något tomt i blicken och han hade svårt att sträcka på sig – som om han bar en skuld på sina axlar. Nästa år demonstrerade han som vanligt, men då och åren efter, gick han alltid i mitten av tåget. Han slutade att ”strida” i fronten och att bära fanor.

Själv brukar jag oftast stå vid sidan om och titta på – både på sossarnas och vänsterns tåg. Det finns ett igenkännande i att göra så. Just denna dag är Umeå rätt så grått och regnet hänger i luften. Kallt är det också. Men nog ska jag ta mig ner på stan och kika på alla röda fanor och på dem som tågar fram längs gatorna.

Det är ju arbetarnas dag. Pappas dag.

1 kommentar
Etiketter: , , ,

Soldyrkande krönikör

Av , , Bli först att kommentera 0

En vacker dag. Sol, fågelkvitter. En dag att finnas till, att vara. Mer begär jag inte. I övrigt skriver jag på krönikan till Folkbladet. Något jag gör en gång i månaden och som jag gjort i räcka med år. Minns inte när jag började, men det torde vara efter jag slutat som Folkbladets kulturredaktör 1998-99. Visserligen har det gått i vågor, då jag vissa perioder helt enkelt inte haft tid. Är dock glad över att på detta sätt få göra min stämma hörd.

Kattgubbarna sitter i fönstret och glor. Tror inte att de har vett att längta ut, då de fostrats till innekatter. Fast vem vet? Om jag öppnar balkongdörren hoppar de kanske ut och försvinner. Det är märkligt ur djupt instinkterna sitter hos dessa varelser. Förresten det gäller väl även vi människor. Ja, när det gäller de djupt sittande drifterna.

Om ett par veckor drar min författarturné igång – igen. Då är det Skellefteå, Vilhelmina, Lycksele, Vindeln, Robertsfors, Umeå och Nordmaling som väntar. Det är vansinnigt skönt att ha klarat av boksläppen i Lycksele och Umeå. Det var onekligen pirrigt. Men det gick vägen.

Nu väntar jag på jäntan min. Hämtar henne vid tresnåret. Skönt att få rå om henne under några dagar.

Valborg. Ingen högtid jag sätter så stor vikt vid. Det var kul när man var tolv och förfogade över en bunt med Kinapuff, häxpipor och ettöressmällare. Gud vad jag kunde ladda.

Däremot är 1 maj viktig. Arbetarnas högtidsdag. Då jäklar ska här marscheras.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,