Ser ut att bli vackert väder. Denna dag måste herr Lundholm ta en promenad. Rör mig på tok för lite. Har tappat fem kilo genom att äta mindre och skulle förmodligen tappa lika mycket till ifall jag motionerade lite mer. Tyvärr är jag av naturen en lat person som istället kan sitta i timmar och skriva en blogg – som denna.
Samhällsutvecklingen känns allt mer oroande. Brösttonerna i EU-debatten får en att rysa. KD:s rejäla högersväng öppnar för ett konservativt block tillsammans med M – och Sverigedemokraterna. Jag ser detta bara som ett uttryck för makthunger – till vilket pris som helst. Obehagligt är det dock.
Högmod går före fall. Om man känner ett allt för starkt övermod (hybris) med sig själv, så spiller det lätt över i girighet och ett förakt mot andra. Istället för att sparka uppåt, sparkar man neråt – på de som redan ligger.
Motsatsen till högmod är ödmjukhet. Somliga tror att en ödmjuk person blir till en dörrmatta som inte vågar stå för sina åsikter. I själva verket är en ödmjuk person respektfull och empatisk mot sina medmänniskor. Detta kräver ett visst mått av mod. Tyvärr råder en allt hårdare JAG-kultur som försöker knuffa tanken om solidaritet och VI-känslan i diket. Ensam är stark. Landet står inför ett allt hårdare samhällsklimat – vilket får osäkerheten, oron och rädslan att öka. Något som skapar osäkerhet och rädsla inför framtiden.
Det saknas goda framtidsvisioner om vårt samhälle. Istället för att diskutera hur vi ska leva och verka i ett framtida samhälle, så är det dagsaktuella plånboksfrågor, typ bensinpriset, som får folk att gå man ur huse och knyta näven i fickan.
Uppenbara orättvisor skapar konflikter och motsättningar. Kanske för att det saknas visioner om en gemensam, rättvis framtid. I brist på detta får högmodet ett allt större utrymme. Jag går före vi. Nationalister får ett allt större utrymme och kan ostört trumma ut sitt budskap om att vi ska stänga in oss bakom murar av nationella gränser – där vi ostört dansar hambo, hissar flaggor vid röda stugor, tuggar svenskt snus och odlar vår rädsla för det främmande, det annorlunda.
För övrigt är girigheten alla lasters moder.
Senaste kommentarerna