Etikett: skoda

Har laddat batteriet

Av , , Bli först att kommentera 8

Försiktigt rattade jag min Skoda längs stadens gator. Valborg, denna ång utan  basprJag ämnade att tvätta bilen, utan att utmana ödet, att drulla till det och bli smittad. Men på OK Haga har de en biltvätt där jag som bilägare kan betala med utanför tvätthallen, utan att behöva kliva in i butiken och stöta ihop med nysande person.

Fint väder gav mig kraft och lust, att efter den yttre biltvätten, parkera Skodan solljuset, ett trettiotal meter från närmaste bil. Nu skulle även insidan bli ren och fin. Sopade ihop vinterns gamla grus från golven, dammade av gummimattorna, torkade panelen ren från damm. Lite usla hjälpmedel, men det funkade. Bilen blev riktigt fin, både på utsidan och insidan.

Dessutom hade jag fått lite frisk luft utan att ha utsatt mig för nån smittorisk. Under går kvällen pratade jag och Lena om detta med ha en bra ”räddningsförsäkring” ifall man skulle bli stående med bilen. Jag hade under stor tvekan löst ”Falcks Vägassistansförsäkring”. Tyckte att 395 kr/år lät mycket innan jag delade summan med 365 dagar. 1 kr och 10 öre per dag och ingen självrisk.

Under samtalet försvarade jag den ”dyra” försäkringen, och sa nåt bekymrat om det gamla batteri i min bil. Det skulle säkert få stopp på min framfart. Motargumentet var att min bil hade startat oklanderligt under hela vintern. ”En dag startar inte biljäveln”, sa jag och kände mig synsk. Mycket riktigt …

Så när jag skulle starta efter biltvätten och rengöringen av bilens inre delar, hände inget när jag vred på startnyckeln. Bilen var död och batteriet var helt slut. Försäkringen! Plockade fram den ur handfacket. Ett kort telefonsamtal och tio minuter senare dök en ung tjej upp i en stor röd räddningsbil. Det var en elektrisk brud som skulle ladda mitt tomma batteri. Från ett band runt hennes hals hängde dagens moderna ”bilstartare”; som en kopia av dagens hjärtstartare.

Det var bara att vrida om startnyckeln och konstatera att bilen kurrade och gick. En halvtimmes körande för att ladda upp batteriet. Misstänker att jag får hosta upp en dryg tusenlapp för att inhandla ett nytt batteri. Men den stora grejen är att veta att man med den försäkringen inte behöver ”spöa upp” bilen eller sparka in dörren, utan att man lugnt kan vänta på räddningskåren.

Det är en sabla skillnad på försäkringarna. Somliga är billigare, andra dubbelt så dyra – och med en självrisk upp mot ett par-tre tusen spänn – som det kostade mig när Lena råkade låsa in bilnycklarna i en bil som puttrade och gick. Efter en väntan på 45 minuter kom en stor karl och ”bröt sig” in i bilen med en lång metalltråd. Sen 2000 kr i självrisk.

Ja, om ett trött bilbatteri kan bli till dagens stora händelse förstår ni hur lättroad jag blivit av att ha suttit inomhus i en dryg månad. Men se denna blogg som en konsumentupplysning och ett gott råd att ni bör införskaffa en stycke räddningsförsäkring och att ni innan köpet kollar upp självrisken.

Laddar för morgondagen

Av , , 1 kommentar 2

En tid av stress, en tid för uppladdning. I morgon smäller det – premiär i Lycksele för min och Linda Marklunds berättarföreställning ”Mitt ibland oss”. I söndags körde vi en testföreställning för några av våra vänner. En nyttig övning då publiken ansåg att våra berättelser var så pass starka och tänkvärda att vi borde lägga in en kort paus, fika eller bensträckare. Så får det bli. Nu börjar mina två berättelser att sitta, även om det känns en aning darrigt – men jag har hela dagen på mig att gå mellan rummen och prata högt om Ester Duva och Konungen.

LindaKent spanar

Länk till vår facebooksida: https://www.facebook.com/kentlinda2017/

Helgens orosmoment uppe i Skellefteå handlade om min bil; min nyligen införskaffade bil, en Skoda Roomster. I lördags började varningslamporna att blinka. Efter att ha bläddrat igenom den tjocka manual som följde med, verkade bilens antispinnprogram ha lagt av, samtidigt som en annan varningslampa sa att ett motorhaveri väntade. För mina ögon flög tusenlapparna iväg och jag läste på nätet om de som fått punga ut med 20 000 kronor för att få felen åtgärdade – nästan lika mycket som hela bilen kostade.

4925717093

På måndagsmorgonen hängde jag på låset hos Mekonomen i Skellefteå. En veckas väntetid, blev beskedet. Åkte till en Skodaverkstad – samma besked, en dryg vecka innan jag ens fick lämna in bilen. Dock sa båda verkstäderna att jag kunde köra bilen till Umeå – om jag körde försiktigt. Rattade bilen söder ut – och noterade ytterligare ett fel: farthållaren hade lagt av. Katastroftankarna tog plats i mitt huvud. Klev in på Motorcentralen i Umeå med bultande hjärta. Jag fick en tid direkt – vilken service! Sen fick jag vänta en dryg timme för att få beskedet att två bromslampor lagt av och att givarna vid bromspedalen kärvade. Bilen var fixad – för tusen spänn. Men jag fick inget svar på varför katastroflamporna slagits på. Den gåtan får jag leva med, för de på verkstaden hade heller ingen aning.

Det finns all anledning att oroa sig för utvecklingen på båda sidorna av den 38:e breddgraden på Koreahalvön. Det laddas med kärnvapen och många länder kan bli indragna i en konflikt. Två stollar, en på vardera sidan, slänger käft med varandra. Sandlåda och verklighet.

För övrigt är jag trött på vi i tid och otid ska sträva efter att bygga nätverk. Nog måste det vara viktigare sträva efter en trogen vänkrets.

 

 

1 kommentar
Etiketter: , , , , ,

Våga vara sårbar

Av , , Bli först att kommentera 3

Om några timmar rullar jag norrut i min Skoda, ända bort till AIK-land. Har haft några intensiva arbetsdagar då jag skrivit ett tiotal sidor på min roman och tränat på texterna till berättarföreställningen. Det har varit segt att få texterna att fastna i minnet, men trots allt börjar de sitta där, i varje fall fläckvis. Igår träffade jag Micke Nylander på Arbetsförmedlingen och vi kunde konstatera att det inte är lätt för en snart sextioårig, lönnfet man (med en massa diagnoser i ryggsäcken) att finna sig ett jobb, om så det bara gäller 25-50-procent tjänstgöringsgrad med erbjudande om lönebidrag. Alla mina tidigare meriter är värdelösa. Det räcker inte att säga att jag jobbat som sjuksköterska, journalist, kulturredaktör, chefredaktör, informatör och att jag varit landshövdingens pressekreterare. Inte heller smäller det högt att säga att jag skrivit fyra romaner och en självbiografi.

Personligen kan jag, trots allt strul, stå för min livsberättelse och känna mig stolt över att jag aldrig gett upp och bit för bit lärt mig att älska mig själv. Jag har inte tigit om mina upplevelser, utan har istället stått upp för den jag är och har varit. Jag har valt att själv skriva mitt livsmanus, istället för att ge den makten till andra. Jag har valt nyfikenheten och mina strider. Jag har varit tvungen att blottlägga mig och visa min sårbarhet, vilket emellanåt kan göra jävligt ont.

glädje

Augusti. Brukar vara en tung månad. Sommaren är slut, jag fyller år, mörkret väntar. Under årens lopp brukar det i augusti ofta hända nåt skit. Förväntanseffekt? Jag går på helspänn. För två år sedan fick jag en stroke. Fast i år har jag ännu inte känt någon större oro. Med ålderns rätt orkar man inte kämpa emot lika mycket. Det som sker, det sker.

näve

För övrigt lider fördomar brist på kunskap. Fördomsfulla människor blir intoleranta och saknar perspektiv vilket får dem att tro att de är ”alltings mått”. De mäter världen och människor med sin egentillverkade måttstock. Värst är att de föraktar andras åsikter och vägrar att lära sig något nytt. Till slut övergår fördomarna till fanatism.