Etikett: Fördomar

Färgglada broschyrer

Av , , Bli först att kommentera 3

Blivit förkyld. Ett virusangrepp med muskelvärk och hosta. Inget att göra nåt åt, än att ta det lugnt. Satt igår och förberedde mig inför de föreläsningar som väntar. Två här i Umeå: Bokcirkel 12/2 där deltagarna kan låna författaren och sedan har psoriasisföreningen anlitat mig den 26/2 för att vara underhållande. Ja, det blir väl bara att vara sig själv så börjar väl folk att skatta.

Efter det följer två vanliga biblioteksframträdande där jag ska framträda som författaren till romanen ”Män som spelar schack”. Först bär det av E4 söderut till Hörnefors den 13/3 och sen väntar en långresa på 23 mil enkel väg: Till Storuman lördagen den 21/3. Ett par ströbokningar. Ungefär som det brukar var  ett halvår efter publicering. Då börjar romanen att ”dö”, om ett år är den glömd. Men de tar lik förbaskat drygt 3 år att skriva en roman.

Satt igår och gjorde färgglada utskick till fackföreningar och ABF i grannlänen i hopp om att få loss några framträdanden utanför Västerbotten. Jag må vara ”Big in Vasterbotten”, men är  relativt okänd utanför länsgränserna och att få en föreläsning i Ö-vik eller Luleå är lika otroligt som att få hänga med på en tur till Månen.

Men om din förening skulle vara intresserade av en föreläsning om psykisk ohälsa kan ni få ett smakprov från min broschyr. Tjata sen gärna hos nån som basar över internutbildningen.

Låt oss tala om psykisk ohälsa! 
Boka en som vet.

Psykisk ohälsa är den vanligaste sjukskrivningsorsaken.
Socialstyrelsen beräknar att cirka 40 procent av Sveriges befolkning lever med någon form av psykisk ohälsa. FN:s Världshälsoorganisation WHO säger att psykisk ohälsa är en av de största och snabbast växande utmaningarna mot folkhälsan i världen.

Trots att psykisk ohälsa är så vanligt, diskrimineras människor dagligen. Ofta handlar det om våra fördomar. Nästan var fjärde person säger att man inte kan tänka sig att arbeta tillsammans med någon som har psykiska problem.

Det kan vara din vän, arbetskamrat, ditt syskon som isolerar sig och mår dåligt. Vi måste agera.

Jag har sett båda sidorna

Jag föddes med ADHD men fick diagnosen först 2012. År 1980 kom första skovet av bipolär sjukdom, men diagnosen fick först 2004. Självmedicinering blev till missbruk. Jag vet vad jag talar om. Ta del av mina kunskaper.

Jag anpassar mina föreläsningar efter Era önskemål.
Välj mellan 1 timme, 2×45 min, halv- eller heldag. Detta till ett förmånligt pris

Hösten 2016 släpptes min självbiografi ”Spring Kent, spring”, som handlar min psykiska ohälsa.

”Öppet, ocensurerat och oerhört angeläget innehåll som är mästerligt välskrivet. 5 poäng av 5 möjliga.”
/Katharina Jacobsson BTJ

BOKA:
kent.lundholm@gmail.com
070-299 36 80

Webb: kentlundholm.com

Hör av er! Alltid redo!

Tärande ensamhet

Av , , Bli först att kommentera 4

Får frågan då och då: ”Kent, varför är du så öppen om dina tillkortakommanden? Är du inte rädd för att ditt öppenhjärtiga bloggande en dag kan vändas emot dig?” Jo, emellanåt är jag livrädd. Men ofta rycker jag bara på axlarna och svarar med ett svagt leende på mina bleka, torra läppar: ”Jag skriver för att jag kan!”

hands-2906458_960_720

Våga vara sårbar
Genom att visa mig sårbarhet kan jag bli den jag egentligen är. Dessutom krävs det mod att vara sårbar. Jo, det finns en risk att man misslyckas och att man då blir djupt sårad. Dessutom är jag en berättande människa, som dagligen försöker formulera min värld. Jag vill försöka förstå den och sedan visa den för andra och mig själv. Om den är beboelig. I detta evighetsarbete tvingas jag vara ärlig och sann – och dessutom, om jag har tur, hjälper jag kanske en medmänniska i nöd. Min historia kan däremot aldrig bli ett facit som andra kan skriva av. Vi är unika som själva måste finna svaren, för att våga be om hjälp när världen kantrar.

Många föreläsningar
På denna blogg har jag metodiskt skrivit om dessa ämnen och skaffat mig en rätt så stor läsarskara. Jag har även kuskat runt som föreläsare under åren 2016-17 och talat om psykisk ohälsa och missbruk, med min självbiografi ”Spring Kent, spring!” som underlag. Jag har även haft en del uppdrag av föreningen ”Hjärnkoll”. Föreningen består av föreläsare som alla har en personlig erfarenhet av psykisk ohälsa. Folk som vet vad de talar om.

flower-887443_960_720

Många fördomar
Tyvärr finns det mängder myter och fördomar kring så väl psykisk ohälsa som missbruk. En återkommande fördom är att vi med en diagnos, skulle gå omkring och vara galna precis hela tiden, dag som natt, vecka efter vecka intill livets slut. I själva verket är det så att de flesta psykiska åkommor kommer i skov. Man är sjuk i en period, sedan kan man vara besvärsfri i flera år. Fördomarna består av lika delar okunskap och rädsla. Nog tusan har dagens kriminalromaner och deckare bidragit till den statiska bilden av psykiskt sjuka mördare; en konstant, helggalen psykopat som på en kafferast hinner dräpa en hel by. Han är så galen att han inte ens märker när polisen genomborrar hans kropp med ett tiotal kulor.

sea-2915187_960_720

Den tärande ensamheten
Även om jag har ett stort behov att vara för mig själv, inte minst för mitt skrivande, så måste jag erkänna att det under de senaste åren börjat kännas allt mer ensamt. Om det beror på att jag numera har färre riktigt nära vänner, eller på mina kroppsliga åkommor, stroke och Parkinson som gjort mig bensvag och rädd, det kan jag inte svara på. Men i mina tysta rum tar ensamheten allt större plats. Den håller på att bli tärande. Detta är dubbelbottnat. För min självkänsla har ju samtidigt ökat med åren, med eller utan stöd från omgivningen – ensam eller inte. Jag har så saktat börjat tycka om den flintskallige tjockisen jag varje morgon möter spegeln inne på toa; den sjuklige mannen som lever sitt liv här på Pig Hill i Umeå. Och framför allt: Jag har blivit av med skammen. Man ska inte behöva skämmes för att man drabbats av en sjukdom.

hand-3978193_960_720

Tack till Er läsare
Vill passa på att tacka ER som troget läser min blogg. Har DU liknande problem så får ni gärna höra av dig, så kan jag kanske vara till nån hjälp. I varje fall som vägvisare. Kom ihåg: Första steget till ett tillfrisknande är att erkänna problemet, att kapitulera inför det faktum att du förlorat kontrollen över drogerna – och sedan be om hjälp.

För övrigt så kan man inte supa bort enbart EN av känslorna, typ rädslan. Hela känsloregistret sopas med bort och lämnar kvar ett svart hål inom en – och en egoist som kan byta bort sin morsa mot ett helrör brännvin.

© Kent Lundholm

Tips, hjälp? Skriv till mig: kent.lundholm@gamil.com

Beställ min nya roman: ”Män som spelar schack”

 

 

Nya perspektiv

Av , , Bli först att kommentera 4

Suttit och skrivit på tok för länge och för ofta, men har hamnat i ett superfokus där texten tycks vara färdigtänkt och klar. Det är bara att skriva ner den. Det som skulle bli en novell, blir en roman. Är redan uppe på 150 sidor. Låter kanske galet, men inte värre än de som tvångsmässigt tränar löpning varje dag för att i framtiden plåga sig genom ett maratonlopp. Skillnaden är väl att den notoriske löparen får en bättre kondis.

person-110305_960_720

Ibland kan det råda brist på perspektiv, då man får problem med att se världen på nåt annat sätt än genom sina egna ögon. I själva verket måste man då och då ta ett kliv åt sidan och tänka förutsättningslöst. Det är så lätt att skaffa sig förutfattade meningar om hur andra människor är. Då har det också börjat strula med ens empatiska förmåga. Vi blir fördomsfulla och intoleranta. Vi blir förbannade på främlingar, misstror andras åsikter, medan vi gör oss själva till ”alltings måttstock”. Brist på perspektiv går ofta armkrok med fanatism och främlingsfientlighet.

Vi tycks leva i en allt mer trångsynt värld och det har säkert att göra med rädslan som smugit sig in. Om vi hotas eller tror oss vara hotade, är det lätt att vi gör världen svart/vit; antingen eller, och börjar tycka att JAG är viktigare än VI. I brist på perspektiv blir vi rädda för förändringar, vilket leder till att vi inte skaffar oss nya erfarenheter, nya perspektiv. Vi blir till dömande och fantasilösa varelser. Vi blir helt enkelt dummare.

Piller

I morgon måste jag ut ur huset. Ett trevligt besök på apoteket väntar. Ska hämta ut fem mediciner som tagit slut – men den sjätte får jag inte hämta i morgon. Nix. Den har en läkare spärrat till på torsdag. Då krävs alltså ett nytt besök på apoteket. Visst är det väl ändå knäppt?

För övrigt funkar kroppen riktigt bra. Händerna darrar mindre, benen känns starka. Däremot sover jag som en kratta. Fyra timmar förra natten.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Topplista över glädje

Av , , Bli först att kommentera 3

Vaknar trött. Klockan är sex och jag börjar jakten på ett recept. Hamnar hos en automatisk telefonsvarare som lovar att jag ska bli uppringd vid ettsnåret. Det går åt en hel del tid och ork för att få tag i de mediciner jag måste ta. När jag väl fått ett recept, är det dags att åka till apoteket och hoppas att de har medicinen i sitt lager.

Idag tänkte jag bjuda på några listor. Satt och skrev på dem under helgen och kunde konstatera att det var lättare sagt än gjort. Nåväl ni får väl läsa vad jag kommit fram till. Kanske kan det inspirera er att göra egna tio-i-topp-listor – eller att sucka uppgivet.

anger-794699_960_720

10 SAKER SOM GÖR MIG IRRITERAD

  1. Pratakusar som bygger sina åsikter och så kallade sanningar på fördomar. (I dessa tider tycks okunskap vara en fjäder i hatten.)
  2. Vardags- och smygrasister som ursäktar sig med: ”Jag är inte rasist, men …”
  3. Klimatförnekare som sprider konspirationsteorier för att undergräva vetenskapen.
  4. Alla dessa skojfriska typer, som försöker vinna billiga poänger genom att skämta nedlåtande om folk som är eljest, annorlunda. (Ett fult sätt att sparka neråt – på de som redan ligger.)
  5. President Trump. Mannen med det överdrivna handslaget, som tycks tro att han är alltings mått.
  6. Lockropen från bakåtsträvare om att det var bättre förr. (Gäller det även jämställdhet och den medicinska kunskapen?)
  7. Fördummande TV-reklam. Alla dessa irriterande avbrott kan driva den bäste till vansinne.
  8. De utlandsbaserade spelbolagen som flyr skatten och som håller på att skapa en armé av spelmissbrukare. (Förbjud dem att annonsera.)
  9. Treackordsmusik. (Att lyssna på blues är lika tråkigt som att ligga på en surmyr och sola.)
  10. Alla dessa diagnoser. Ibland blir jag förbannad över mitt eget öde och de diagnoser jag under åren samlat på mig.

Svårt med lycka
Det är märkligt. När jag ska göra en lista med tio saker som gör mig glad, så kör jag gång på gång fast. Det är nog så att jag hela mitt liv haft svårt att se min egen lycka och att vara tacksam för den. Där finns en känsla av att jag inte gjort mig förtjänt av någon lycka.

Jag har ofta beskådat världen med kritiska ögon, vilket i och för sig var en god egenskap under mina år som journalist. Men i övrigt? Dessutom har jag levt med devisen: Om jag är för glad, om jag njuter för mycket, så sänker jag garden och riskerar en rejäl käftsmäll. Tror att det är mitt bipolära liv som präglat mig att resonera på det sättet. Är man en aning för mycket uppåt (hypoman), så resulterar det i ett fall ner i en mörk, smärtsam och livsfarlig bipolär depression. Så var ju livet fram till dess jag fyllde femtio och till slut fick rätt diagnos och rätt medicinering.

Skit samma. Tar mig samman och skriver en ny lista. Nåt måste väl göra mig glad.

heart-1450300_960_720

10 SAKER SOM GÖR MIG LYCKLIG

  1. När jag får träffa Lena och min dotter Hanna.
  2. När morsan ringer och frågar hur jag mår.
  3. När jag får hålla händerna kring en av mina nya romaner.
  4. När jag träffar polarna. (Antingen i bokcirkeln Bokpratarna eller på tisdagens Gubbfika).
  5. Att lyssna på Genesis. (Den progressiva gruppens sagomusik ger mig lust och stimulerar fantasin).
  6. När jag läser en bra bok. (Torgny Lindgren, Slas, P O Enqvist, Göran Tunström).
  7. När jag ser en bra film – utan reklamavbrott. (Fanny och Alexander, Suger Man, The king’s speech).
  8. Vid ett besök i kulturvärlden. (Konstutställning, teater, opera).
  9. När jag mot alla odds orkat med att motionera. (Minsta lilla promenad är en seger).
  10. När jag får in en extraslant på mitt bankkonto. (Är fattigpensionär.)

För övrigt så hamnade en av mina romaner, ”Vedtjuven”, som trea på Adlibris tio-i-topp-lista över de böcker som sålt bäst i Västerbotten.

© Kent Lundholm

Gnällspikar och stollar

Av , , Bli först att kommentera 3

Dagens gråtunga väder skapar ingen som helst julkänsla. Plusgrader, duggregn. Noll snö. Det är väl därför som jag inte hämtat julpyntet. Vanligtvis brukar jag plocka fram ljusslingorna, de blinkande småtomtarna, ljusstakarna, minikyrkan den första advent. Det är en tradition – samtidigt som det finns en trend vad gäller mitt julfirande. Känner inte längre av den där kittlande magin. Tyvärr.

Santa's sleigh on Moon background

Jag blir så trött på alla fördomsfulla människor. Fördomar är en blandning av myter och förutfattade meningar om hur andra är. Lägg till brist på kunskap och det leder oss till människor som helt enkelt är trångsynta. De saknar förmågan att se ett problem från andra perspektiv – eftersom de bär på sanningen. Världen är svart/vit. Dessa människor anser sig vara alltings måttstock och därför är alla andra underlägsna, mindre värda.

Gnällspikarna, stollarna är inte lätt att undvika. Att bemöta deras åsikter är inte lätt. Allt det man säger ger dem bara mer kött på benen. Mothugg mot deras SANNINGAR är bara  ett bevis på hur rätt de har. Vi lever i en obehaglig tid.

För övrigt är texter människans verk. Det finns inga skrivna texter ute i skogen.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Full gas eller tvärnit

Av , , Bli först att kommentera 3

Blåsigt väder idag. Vaknade tidigt för att åka till hälsocentralen och lämna en del blodprover – men så somnade jag om. Försent. Får bli ett uppdrag för morgondagen. Periodvis i mitt liv drabbas jag av igångsättningsproblem. En mur av oro och ångest ställer sig i vägen för det som måste bli gjort. I dag. Det blir förstås ett misslyckande som lämnar ytterligare sår i själen.

Efter att ha skrivit om min psykiska ohälsa i självbiografin ”Spring Kent, spring!” får jag rätt så ofta frågor om åkommor som Bipolär sjukdom och ADHD. Många av frågeställarna försöker även att sätta ord på ”röran i sitt liv” genom att skriva biografier. Uppmuntrar dem att fortsätta. Om man inte tar makten över sin egen berättelse, så gör nån annan det.

KentÖvik

Kort om ADHD

Hyperaktivitet med uppmärksamhetsstörning är ett neuropsykiatriskt funktionshinder som påverkar förmågan att fokusera och koncentrera sig på en specifik uppgift. Man har även en överdriven aktivitet och impulsivitet. Kort uttryckt: det kan emellanåt gå fort och fel. Något som bland annat kan drabba kontakterna med andra människor. Det innebär att man kan ha olika problem i vardagen. En vanlig svårighet är att man lätt blir störd av att vara i röriga eller stökiga miljöer, och att det är svårt att komma igång med vissa uppgifter, om de inte känns motiverande, eller att det är svårt att bli klar med det du håller på med. Alltså: En usel förmåga att hantera gas- och bromspedalerna. Antingen blir det full gas – eller en rejäl tvärnit.

ADHD debuterar i barndomen och kvarstår under tonåren och upp i vuxen ålder i 40 till 70 % av alla fall.

Här en lista från webben Doktorn.com med typiska symtom:

  • Svårt att koncentrera dig och har många tankar och idéer i huvudet på samma gång.
  • Svårt att komma igång med uppgifter.
  • Svårt att komma ihåg långa instruktioner.
  • Kan ha svårt att skapa ordning och struktur omkring dig.
  • Svårt att passa tider.
  • Glömmer eller tappar ofta bort saker.
  • Vanligt att skjuta upp saker tills det blir försent.
  • Jobbigt att skriva eller läsa.
  • Göra saker ibland utan att tänka efter före.
  • Stort behov av att röra på dig.
  • Vara orolig, ha ångest eller ha svårt att sova.
  • Trött av att umgås länge med andra.
  • Svårt att reglera ditt humör.
  • Kan vara extra stresskänslig.
  • Svårt att vara flexibel. Att vara flexibel handlar om att klara en förändring, när något inte blir som du har tänkt.

Som med många diagnoser är symtomen, eller tecknen, varierande från person till person. Viktigt att veta är att man föds med ADHD.

skam

Det finns en rad missuppfattningar om vad Adhd är. En av de vanligaste är att barn och vuxna med Adhd inte skulle vara lika smarta som andra. Fel, fel. Många ADHD-barn är jäkligt smarta. Det är också vanligt att människor med ADHD är särbegåvade och blir mycket duktiga på vissa områden. Det är inte ovanligt att de är rysligt kreativa.

Alla med ADHD är olika. En del är utåtriktade och sociala medan andra är mer introverta. Vissa är passiva och har svårt att komma igång med saker, medan andra får mycket gjort om de väl är motiverade.

Kom ihåg: Barn och ungdomar med diagnosen ADHD löper överhängande risk att bli missbrukare som vuxna. Studier visar att varannan vuxen med ADHD utvecklar missbruk.

För övrigt är fördomarna kring psykisk ohälsa det som skapar de djupaste såren.

Beställ ”Kent spring, Kent!” Länk >>>

Tid för läkning

Av , , Bli först att kommentera 3

I morgon är tiden häruppe i Saxnäs över. Vädret har skiftat mellan sol och brinnande lövträd och snöblandat regn med kraftiga vindar. Men vi har varit ute varje dag och rört på fläsket.

saxnäsvyfatkent

I onsdags valde vi simhallen på Saxnäsgården där vi simmade lugnt och sen värmde oss i bastun. Jag har sett resan hit, stipendiet, som en rekreationsresa för att förbättra min hälsa som med åren blivit riktigt usel – inte minst vad gäller min galopperande diabetes med ständigt höga blodsockervärden. Det verkar som om insulinet inte vill bita längre. Ska till en diabetesspecialist nästa vecka för att få veta om det finns andra tillägg eller nyare sorter av insulin. Jo, jag är orolig att jag tillhör gruppen män med kroniska former av psykiatriska sjukdomar som får sina liv förkortade med 20 år.

skammen

Det finns alltså en grupp bland psykiskt sjuka som dör i förtid av somatiska sjukdomar som stroke, hjärtinfarkt. Orsaken är att man i den gruppen fått mindre somatiskt vård än andra grupper, vilket lett till högt blodtryck, höga blodfetter och i förlängningen diabetes. Många mediciner som ges till psykiskt sjuka leder ovillkorligen till snabb viktuppgång och då ökar blodtrycket. När jag 2004 fick diagnosen bipolär sjukdom, gjorde medicinerna att jag gick upp dryga 20 kg på sex månader – och ökningen bara fortsatte. Då fick jag min diabetes. Stroken slog till hösten 2015.

På grund av min försämrade hälsa har jag blivit tvungen att tacka nej till ett jobb vid Socialpsykriatriskt kunskapscentrum – trots att jag behöver varenda krona jag kan tjäna in. Att verka som Kulturman är sannerligen inte lukrativt, men nu måste hälsan gå före allt. Jag har ju ett par-tre berättarföreställningar att ro i land och slutförandet av romanen. Måste frigöra tid till motion och viktnedgång – sen måste jag kanske inse att jag inte orkar dra in 6000-7000 kr i månaden för att kompensera bortfallet från sjukersättningen. I så fall blir jag pensionär och drar mig undan från den världsliga scenen.

sunset-1207326_960_720

Har märkt en förändrad attityd mot mig som person sedan jag öppet berättade om min psykiska ohälsa i min självbiografi ”Spring Kent, spring!” Medan jag bland ”vanligt folk”, de jag möter under mina föreläsningar, känner värme och förståelse och att flertalet känner sympati för den kamp jag utkämpat och i nutid utkämpar – märker jag hur dörrarna stängts till de rum där den ”politiska och kulturella eliten” håller till. Märkligt. Men jag hade det på känn redan innan utgivningen av boken. Det finns så många fördomar kring psykisk ohälsa som lever och frodas medan de gror i rädsla och okunskap.

För övrigt så består visdom mer av nyfikna frågor än av de svar man får.

 

 

 

Våga vara sårbar

Av , , Bli först att kommentera 3

Om några timmar rullar jag norrut i min Skoda, ända bort till AIK-land. Har haft några intensiva arbetsdagar då jag skrivit ett tiotal sidor på min roman och tränat på texterna till berättarföreställningen. Det har varit segt att få texterna att fastna i minnet, men trots allt börjar de sitta där, i varje fall fläckvis. Igår träffade jag Micke Nylander på Arbetsförmedlingen och vi kunde konstatera att det inte är lätt för en snart sextioårig, lönnfet man (med en massa diagnoser i ryggsäcken) att finna sig ett jobb, om så det bara gäller 25-50-procent tjänstgöringsgrad med erbjudande om lönebidrag. Alla mina tidigare meriter är värdelösa. Det räcker inte att säga att jag jobbat som sjuksköterska, journalist, kulturredaktör, chefredaktör, informatör och att jag varit landshövdingens pressekreterare. Inte heller smäller det högt att säga att jag skrivit fyra romaner och en självbiografi.

Personligen kan jag, trots allt strul, stå för min livsberättelse och känna mig stolt över att jag aldrig gett upp och bit för bit lärt mig att älska mig själv. Jag har inte tigit om mina upplevelser, utan har istället stått upp för den jag är och har varit. Jag har valt att själv skriva mitt livsmanus, istället för att ge den makten till andra. Jag har valt nyfikenheten och mina strider. Jag har varit tvungen att blottlägga mig och visa min sårbarhet, vilket emellanåt kan göra jävligt ont.

glädje

Augusti. Brukar vara en tung månad. Sommaren är slut, jag fyller år, mörkret väntar. Under årens lopp brukar det i augusti ofta hända nåt skit. Förväntanseffekt? Jag går på helspänn. För två år sedan fick jag en stroke. Fast i år har jag ännu inte känt någon större oro. Med ålderns rätt orkar man inte kämpa emot lika mycket. Det som sker, det sker.

näve

För övrigt lider fördomar brist på kunskap. Fördomsfulla människor blir intoleranta och saknar perspektiv vilket får dem att tro att de är ”alltings mått”. De mäter världen och människor med sin egentillverkade måttstock. Värst är att de föraktar andras åsikter och vägrar att lära sig något nytt. Till slut övergår fördomarna till fanatism.

Farlig trångsynthet

Av , , Bli först att kommentera 3

Solen lyser över AIK-land. Kikar med ena ögat på Antikrundan och förundras över de höga priserna som experterna sätter på lerkrus, speglar, legobitar. Tror inte att jag äger något föremål som är antikt och som skulle vara värt mer än några tusenlappar. Ja, det skulle vara krukan som tillverkats av Rörstrand, men den säljer jag inte då dess affektiva värde är skyhögt då jag ärvt den efter Filip och Elon Brändström. Sedan har jag en jättelik målning av konstnären Anselmo Tell (Anselm Tällberg). Men dess motiv torde skrämma bort alla eventuella köpare. När jag tänker efter har jag kvar två fina leksaker (som jag som barn inte i ADHD-ilska slog sönder) – en krigsjeep och ett lok som blåser ut rök. Se där – nästa år ser ni mig kanske på Antikrundan …

handcuffed

Trångsynthet tycks allt mer prägla vår värld och som gör mänskligheten allt mer fördomsfull och intolerant. Snart går väl varenda jäkel omkring och tror sig sitta inne med sanningen och gör sig därför till ”alltings mått”. De som inte håller med är underlägsna varelser som är mindre värda. Vi blir till odjur som äter upp varandra. Utmärkande är den religiösa fanatismen där den egna tron är den enda absolut rätta. I det fallet är det inte ens lönt att föra en diskussion. Punkt slut. ”Vi talar inte med oupplysta idioter. Vi vet bäst!”

Jag ryser var gång jag hör folk måla upp en bild av världen som antingen är vit eller svart, utan några som helst nyanser. ”Vi vet bäst och alla andra är emot oss!” Denna form av fantasilöshet gränsar ibland till ren dumhet. I grunden finns en rädsla för det annorlunda; en rädsla för förändringar eftersom det ställer krav på att man tvingas skaffa sig nya kunskaper och erfarenheter. Kanske finns även en rädsla för att tänka självständigt och bli en aning mindre främlingsfientlig.

För övrigt så vill jag fortsätta att vara nyfiken och ständigt lära mig mer.

Lika sjukvård? Nja …

Av , , Bli först att kommentera 3

Såja, nu har jag avklarat min författarturné i norra Västerbotten. Sist på tur stod Norsjö där ett femtiotal kommit för att lyssna. Under den här föreläsningsturnén har jag kommit i kontakt med många människor som lider av psykisk ohälsa och den vanligaste frågan har varit:”Hur får jag hjälp? Hur ska jag göra för att bli trodd?” Det är inte lika lätt i Norrlands inland att få hjälp om man har någon psykisk sjukdom, som det är för oss som bor i Umeå. I Malå och Norsjö får man förlita sig på att någon distriktsläkare skriver en remiss till Lycksele eller Skellefteå – och på grund av läkarbristen på inlandets vårdcentraler, är det inte särskilt ovanligt att man får träffa en ny stafettläkare vid varje besök. Nej, det är inte lika sjukvård för alla här i Sverige.

NorsjöKent
Från Norsjö bibliotek. Cirka 50 åhörare.

Till mina föreläsningar har det även kommit anhöriga och vänner till någon med psykisk ohälsa. ”Vad ska vi göra, vad kan vi göra för att hjälpa till?” Det är ju så att psykiska sjukdomar och missbruksproblem går hand i hand och att detta raskt blir till en ”familjesjukdom” – att det är fler än den sjuke som dras med i fallen. Det är inte enbart den sjuke som känner skam – det gör även människorna runt omkring. Skuld och skam. Ett av mina råd är att prata öppet om problemen, först då biter man huvudet av skammen. Börjar man att skapa hemligheter för att skydda familjen och den sjuke, är risken stor att de anhöriga blir medberoende.

psyket2

Det finns onekligen ett stort behov att prata om psykisk ohälsa. Försäkringskassan meddelar att psykisk ohälsa är den vanligaste orsaken till sjukskrivning och WHO säger att psykisk ohälsa är en av största utmaningarna att klara av inför framtiden. Människor världen runt mår allt psykiskt sämre.

20160315_163208

Onekligen har min bok ”Spring Kent, spring!” varit till stor hjälp för de som lider av psykisk ohälsa och för anhöriga. Den har även varit upplysande för de som velat lära sig mer om psykiska sjukdomar. Den har även krossat en del fördomar, bland annat att psykiskt sjuka inte kan återvända till arbetslivet. Trots att jag lidit av bipolär sjukdom, ADHD, paniksyndrom har jag skaffat mig tre yrkesutbildningar och jobbat på en lång rad arbetsplatser i Sverige och Norge. Jag har klarat av det trots att jag ofta mått illa och velat krypa ihop under sängen.

För övrigt ska Trump bilda regering. Kalle Anka lär ska bli vice president, Joakim von Anka blir finansminister, medan Karl Alfred tar sig an posten som försvarsminister. Däremot är Musse Pigg alltför svart för att platsa i regeringen. Istället riskerar Musse Pigg att bli tvångsdeporterad till Sydamerika eller Mexiko.