Etikett: Sovjet

Brister i historieundervisningen

Av , , Bli först att kommentera 2

Seg morgon, men hopp om livet. Efter lunch ska jag träffa tjejen som ska hjälpa mig med Vasaplan som en slags biträdande chefredaktör. I övrigt inga stora planer för dagen. Jo, jag borde stryka några skjortor – eller så får jag odla mitt bohemiska rykte som ”författarjävel”, en sådan som möter världen med skrynkliga skjortor.

tanks

Nog måste de väl ändå ha fuskat med historieundervisningen i Ungern, Tjeckien och Slovakien som styvnackat säger nej till EU:s tvingande flyktingkvoter. Har de helt glömt Ungernrevolten 1956 då Sovjetmaktens tanks rullade in för att kväsa kravet på demokrati och då massor av ungrare fick fly till grannländerna. Pragvåren 1968; återigen handlade det om krav på demokratireformer men som återigen kvävdes av sovjetiska tanks. Folk flydde för sina liv över gränserna. Dessa forna öststater är nu medlemmar i EU, ett i grunden stort fredsprojekt, men då måste för tusan medlemsstaterna hålla ihop. Ungern, Tjeckien och Slovakien kan inte sitta och plocka russinen ur kakan och håva in stora bidrag från EU till bland annat jordbruket för att höja sitt välstånd och sen hålla upp den andra handen till ett stopptecken när det gäller att solidariskt fördela de asylsökande flyktingar som är på väg in i Europa och EU; människor som flyr från kriget. Nån jävla ordning får det vara i en union! Även i Finland, i varje fall vid dess norra gräns, har människor bildat en köttmur av styvnackat motstånd för att hindra asylsökande flyktingar att komma in i landet – för att de är förklädda IS-krigare … Även i det fallet verkar demonstranterna lida av en historisk demens – för det var väl just vid den norra gränsen som finländarna i tiotusental flydde till Sverige under andra världskriget.

skogshuggare

Under den stora skogsarbetarstrejken 1975 var min far djupt involverad i det fackliga arbetet. Kravet var att bli av med ackorden. Det krävdes att alla ställde upp för att lösa problemen och få till stånd en lösning. Men jag minns hur pappa gick omkring och svor då rapporterna om ”svartfötterna”, strejkbrytarna, droppade in. Han kände ju flera av dem. Forna arbetskamrater. Ofta var det maskinförarna som inte hade ”råd” att att ställa undan traktorer, skotare eller vad det nu var. Pappa som var hetlevrad skällde först ut dem, sen gullpratade han med dem – ibland hjälpte det, ibland inte. ”Vi måste ju för fan hålla ihop, annars kommer den här konflikten att vara i hundra år”, muttrade där han satt vid matbordet och mosade pären med smör. ”Vi måste hjälpas åt!”  De var 15 000 huggare som slogs mot ackorden. Resultatet var att de fick ner ackorden till 15 procent, resten blev månadslön. Inte en full seger, men på rätt väg.

För övrigt borde jag skaffa mig ett piano och återuppta det spelande jag lade ner för ett tjugotal år sedan. Varför jag slutade spela? Fråga mig inte varför … Men förmordligen handlade det om bristande tålamod och att jag blev uttråkad.

Jag skulle vilja spela piano som Roger Hodgson i Supertramp.