Etikett: flyktingar

Rädsla för mångfald

Av , , Bli först att kommentera 2

Det tycks vara så att allt fler människor i Sverige blivit mer avogt inställda till mångfald; alltså till de krigsflyktingar och de ekonomiska emigranter som på senare år kommit till Sverige för att tiga ihop en slant till sina ungars skolgång och renovering av sina fallfärdiga hus hemma i Rumänien. Den s.k. Mångfaldsbarometern som görs årligen av högskolan i Gävle, visar de visserligen att så många som 64 procent är positiva till mångfald – men det är samtidigt en minskning ca 10 procentenheter jämfört med 2014. Främst märks förändringen bland kvinnor och hos de i medelåldern. I årets undersökning är det en ännu en majoritet som anser att nyanlända skall ha samma sociala rättigheter som personer födda i Sverige. Vilket låter klokt. Men samtidigt har de de positiva attityderna minskat från 77 procent år 2014 till 55 procent i årets mätning. Ett rejält ras med andra ord. Misstänksamheten mot islam har också ökat och här är det akademikerna och kvinnorna som reagerat mest negativt. När det gäller att släppa flyktingarna inpå livet är det bara var tredje som vill ha ”ickesvenskar” som grannar. (Stör de när de planterar underliga örter i rabatten eller när de grillar kött som är slaktat enligt muslimsk sed?) Särskilt illa tycker vi om eventuella grannar från Afrika eller Mellanöstern. Hur ska man förklara detta? Inte minst lär mediebilden spela in, som ständigt visar farliga män från vissa regioner som kommer hit för att spränga sig i luften eller begå sexuella övergrepp.

Pojkeikrig

Under det vidriga kriget på Balkan i början av 90-talet, kom det mängder med flyktingar, slovener, kroater, bosnier för att fly från helvetet nere vid Medelhavet. Den integrationen i vårt svenska samhälle flöt på rätt så smärtfritt. Intensiva språkutbildningar var ett sätt att snabbt få ut många av de välutbildade flyktingarnas snabbt på arbetsmarknaden, så att de kunde tjäna egna pengar och därmed kunna bidrag med skattemedel till den svenska välfärden De blev fullvärdiga medborgare. Men det är kanske skillnad på flyktingar och flyktingar och inte minst beroende vilken hudfärg och vilken gud de trodde på. Det finns även en grupp flyktingar som lämnat sina gårdar i de isolerade byarna i Afrika eller i öknen ett stenkast från Irak. Det rör sig om en en grupp analfabeter som varken kan läsa och och räkna, som levt sina liv för daglig överlevnad för att hålla liv i getter och kor, ljusår från böcker, mängdlära och att räkna procent. Visst, i de fallet råder en stor utmaning. Nästa utmaning är boendet. Bästa politiker, det är bygga fler hyresrätter och då gärna utanför de problemområden som främst finns i storstäderna.

ängel

Vid sidan om detta frodas myterna, lögnerna, som ytterligare spär på fördomarna. Om en människa råkar ut för en fördom är hon redan dömd på förhand. Den rasistiska sajten Avpixlat som är nära knuten till Sverige demokraterna, kan man, läsa de mest häpnadsväckande påstående, tankefoster som är rena löner eller som vuxit fram när grabbgänget med varsitt järnrör varje fredag tar på i en kokhet bastu med några lådor Svenskt öl. Detta kan man läsa om romerna på deras sida.

”Anledningarna till romernas dåliga hälsa beror inte enbart på deras låga socioekonomiska status, utan även på deras attityder till hälsa och val av livsstil. Ett flertal studier visar att romer har en ohälsosam livsstil. Ett exempel är att den romska kulturen helt saknar sedvänjor för sport. Fysisk träning ses som en självisk handling då den upptar tid som annars skulle ha ägnats åt familjen.” (Axpixlat)

Vi lever i en tid då vi återigen dömer folk utifrån religion, utseende, när vi klumpar ihop alla de annorlunda i allt större grupper. Varenda jävel som inte sköter sig, som inte följer den ursvenska normerna ska omedelbart sparkas ut dem – ja, sparka ut allihopa, på en gång.De finns de som menar att vi måste skydda oss från flyktingvågor genom att resa taggtråd, och kanske blir vi nödgade att bygga en och annan mur (populärt just nu) och sedan sluter vi våra gränserna och iklädda folkdräkter dansar vi till urgamla svenska melodier samtidigt vi odlar vår nationalism och på tid rabblar kungalängderna.

HPIM0087.JPG

 

Nu menar inte jag att vi ska ta emot alla flyktingar i världen, utan det måste i första hand gälla de med asylrätt, de som flyr från krig och ondska. Tyvärr kan vi inte längre ha helt öppna gränser, men de som åberopar asylrätten ska vi ta emot med öppna armar. En totalt öppenhet skulle göra vårt samhälle sårbart och endast gynna rasisterna, för vad gör vi när vår infrastruktur och välfärd rasar, och det bli kaos. Då kan det bli farligt på många sätt. Men i stort behöver land fler flyktingar till vårt land, unga friska krafter som tar vid när vår åldrade personal inom skolan och vården går i pension. Med en bra integration så kan flyktingarna tillföra mycket till vårt samhälle. Men det som hotar är rädslan för det annorlunda; då kommer en stoppskylt upp och en annan skylt visar mot på gränsen.

Vi lever i en brytpunkt. Hur tusan vill vi ha det, vilket samhälle vill vi leva i?

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , ,

En ytlig sömn

Av , , Bli först att kommentera 2

En orolig natt. Ni vet en sådan där natt då man sover på ytan och aldrig riktigt förmår sig att sjunka ner i det djup där drömmarna bor, utan väcks av ljud från gatan, knäppande ljud i väggarna, av en kurrande mage och hjärtklappning. Bevisligen har jag legat i sängen i drygt sex timmar och ”sovit”, ändå känns det som om jag vakat hela natten. Jag har alltid varit usel på att vaka vilket jag var tvungen att göra under en rad år då jag jobbade som sjuksköterska. Nog för att jag alltid kunde hålla mig vaken, men problemen kom när jag släntrade hem på morgonen och skulle försöka sova några timmar inför nästa nattpass. Ofta gick jag 3-4 nattpass på raken och när jag bara sovit ett par-tre timmar dagtid, så var jag knappt närvarande under det sista nattpasset. Under det glada 80-talet var vi 3-5 grabbar som åkte till Norge och Arvidsjaur och tokjobbade som stafettsyrror och fick rysligt bra betalat. På två veckor kunde vi vi tjäna ihop en summa som motsvarade 3-4 månadslöner. Men då jobbade vi också dag och natt, vilket innebar att när vi återvände till Umeå var vi zombies i ett par veckor med totalt rubbade sömnvanor. Vid ett tillfälle jobbade jag 18 dubbelpass på raken, från 06.45 till 22.00. Men jag slapp i varje fall nattpassen som en av mina polare tog sig an med ”glädje”, eftersom han utan besvär kunde sova dagtid. Han la sig halv åtta på morgonen och vaknade strax före 21.00 då nattpasset började. Vid några tillfällen lyckades han faktiskt försova sig, vilket skapade en viss munterhet hos oss andra.

flickafrihet

Det är nog inte ofta som jag citerar Fredrik Reinfeldt (M), när jag tänker efter har jag nog aldrig gjort det. Däremot har jag med all säkerhet skrivit ett och annat elakt om honom och hans allians. Han fick ju hård kritik från de egna leden när han i valrörelsen 2014 bad svenskarna att öppna sina hjärtan. Det handlade om de flyktingar som var på väg eller som kommit till Sverige. I en ny bok fortsätter han argumentera för att invandring är bra för Sverige. ”De som är fientligt inställda till invandring anklagar mig för att inte berätta sanningen om kostnaderna. Till dem säger jag: varför berättar ni inte sanningen om intäkterna?” Slut citat. Ja, jag instämmer faktiskt – i det här fallet, med reservation för allt dumt som herr Reinfeldt sagt under årens lopp.

För övrigt ska jag strax före elva ta mig ner till Kafé Station för att träffa en journalist som vill intervjua mig.

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Allt upprepar sig

Av , , Bli först att kommentera 1

Sovit ut – till halv åtta. Strax före 22.00 släppte min gode Gösta, tillika chaufför, av mig här hemma på Pig Hill. Var rätt så slut i skallen, men inte så där totalt utmattad som jag brukar bli efter ett framträdande. Hängde på soffan och glodde på teven, minns inte på vad. Nån slags våldsam film var det, kanske med Bruce Willis; han som brukar slåss med ett leende på läpparna, han som brukar kasta sig åt sidan för att undkomma kulorna och som kan gå nerblodad genom hela filmen (som om sminkösen dött och ingen kan ta bort låtsasblodet).

Det blev ett bra framträdande i Åsele bibliotek och ett femtiotal hade kommit för att höra min berättelse barndomens oro och rastlöshet, om de sena tonårens kaos och panik, om min ojämnhet där jag å ena sidan gjorde karriär på många sätt, å andra sidan inte klarade av det mest elementära. Jag berättade förstås om resa tillbaka och sa att det alltid finns hopp om ett bättre liv.

PhotoGrid_1475784115266
Har nog funnit ett bra sätt att berätta min historia utan att skrämma slag på folk. Det handlar om att krossa fördomarna och samtidigt sprida kunskap om oss som lider av olika psykiska tillkortakommanden. Frågorna från publiken var många, några från anhöriga till bipolära döttrar/söner: ”Hur ska jag göra när hon flyger upp i det blå?” Sedan brukar det smyga fram en eller två och säga (med låg röst): ”Jag är som du och har upplevt mycket av det du berättade. Tack!” Oj, vad jag växer då. I går var det en kvinna i min ålder som berättade att hon fick sin bipolära diagnos först i fjol. Blev glad för hennes skull då hon nu kan få hjälp, men förbannad över att de diagnostiska verktygen inom psykiatrin fortfarande är så trubbiga att folk ska behöva dö innan de får en diagnos. Tänk om det vore lika illa med de som fått diabetes? Att det skulle ska behöva ta 20-30 år innan det sätts in insulin.

jude

Genom världshistorien har vi varit usla på att hantera främlingar, istället har mytbildningarna fått ta över och ganska snabbt har vi klumpat i ihop folk, ofta utifrån den religion de praktiserar. Judarna är ett bra exempel, som mellan 1870-1945 i miljontalls massutvandrade från Östeuropa i första hand till USA, Frankrike, Tyskland och Storbritannien, vilket genast  skapade rädsla och avsky. De pratade konstigt, såg märkliga ut med sina svarta kläder, huvudbonader, långa skägg, hade egendomliga religiös seder och höll ihop som grupp. Fram till 1917 kom 3,9 miljoner flyende judar till USA; fattiga och arbetslösa. De blev genast illa sedda. Många menade att de var illojala och att de hade en ”dold agenda”, att deras tro var en ”erövringsideologi”. I USA 1917 gjorde den s.k Dillinghamkommisssionen ett slags ”IQ-test” på de nyanlända judarna och kom fram till att 76 procent av dem var idioter och att barnen var efterblivna. I själva verket var det fattigt folk som inte fått lära sig att skriva och läsa och att de ännu inte lärt sig det nya språket.

I Frankrike menade många ”intellektuella skribenter” att judarna hade för avsikt att påtvinga sin religion och att de av den anledningen inte ville anpassa sig. Känner ni igen argumenten? De som används mot muslimerna som de senaste åren kommit till Europa, då vi börjat klumpa ihop dem till ETT. Allt går igen, allt har skett tidigare.

nassar

I 20-30-talets Tyskland användes samma argument som i Frankrike och USA. Hitler talade öppet om att det var judarnas fel att Tyskland förlorat 1:a världskriget, att det var en judisk sammansvärjning. Och folk nickade och höll med, ingen sa emot. I det fallet kan vi verkligen tala om en dold agenda. 1923 kom den första pogromen, då man i Berlin brände judiska hus, synagogor, skövlade, plundrade. Nu jävlar skulle judarna sättas på plats.Hösten 1938 följde fler pogromen för att kulminera i Kristallnatten den 10 november. Denna iscensatts av nazisterna. 267 synagogor brändes ner,  7 500 butiker vandaliserades, 400 judar dödades, 20 000–30 000 arresterades och fördes till koncentrationsläger, och som en konsekvens av Kristallnatten fick judarna betala ett skadestånd på en miljard mark till tyska staten. Just, det – judarna fick betala för skövlingen och dödandet. Allt byggde på hat, fördomar, rasism och var inledningen på Förintelsen och de slutgiltiga lösning.Vete gudarna hur många som skrivit och sagt att detta aldrig får hända igen. Men jag blir allt mer osäker om det verkligen stämmer.

För övrigt krävs det ett visst mått av mod för att bryta mot konventionerna och kliva av ekorrhjulet. För då måste vi ju lämna vår trygga zon.

Lag slår mot barnen

Av , , Bli först att kommentera 2

Ljust, men grått därute. Somnade på skinnsoffan, vaknade vid tresnåret då jag hasade till sängen. Jag hann se filmen ”Everybody´s Fine” från 2009 med Robert de Niro i huvudrollen. Måste vara en av hans allra bästa prestationer på filmduken, förutom ”Tjuren från Bronx” och ”Taxidriver”. Filmen i sig var mycket bra, om en familj där man lärt sig att aldrig säga sanningen, hela sanningen, i tron att man då skyddar varandra. Men sanningen kommer alltid fram – till slut.

flyktingbåt

Efter att ha infört tillfälliga uppehållstillstånd och id-kontroller på tågen från Danmark, så röstade riksdagen igår igenom regeringens förslag om en lag som omöjliggöra att familjer som splittrats på grund av krig och flykt, ska kunna återförenas i Sverige. Låter hårt och grymt. Särskilt grymt känns det för de barn som tagit sig hit inte ska få träffa sin mamma och pappa igen. Det handlar alltså om barn och ungdomar som är på flykt undan slaktaren Assad eller IS fruktansvärda grymheter. Lika grymt känns inför vetskapen att de mammor och pappor som lyckats fly hit med livet i behåll och som hoppats i ett senare skede få hit sina barn, nu kan glömma det. Det torde vara upplagt för att många människor i våra flyktingförläggningar bryter ihop och ger upp. Detta kan vara en politik som verkligen försvårar integrationen och som dessutom riskerar att bryta mot FN:s flyktingkonvention. Redan för något år sedan skrev jag på den här bloggen (även senare) att många av riksdagens partierna till slut kommer att anpassa politiken till SD:s stolligheter, precis som när dubbelstollarna Ian och Bert dök upp på 90-talet och började stapla plastbackar för att skilja på Vi och Dom. Det var också symboliskt att det var Björn Söder, SD, riksdagens andre vice talman, som fick äran att klubba igenom den nya lagen, samtidigt som de övriga Sverigedemokraterna jublade i högan sky..

Björn Söder sep 2014

Går det att förstå detta? Finns det några argument som gör denna märkliga omröstning i riksdagen begriplig? Roten till lagen har förstås att göra med fjolårets kaos som uppstod under den kraftiga flyktingvågen.160 000 asylsökande sökte sig till Sverige under kort tid och satte genast myndigheter och kommuner under enorm en press. Emellanåt syntes nationen totalt oförberedd. Plötsligt fanns enorma köer till ett boende och i början fick många sova på golv till gymnastikhallar och andra tillfälliga boenden.Sedan skapades massor med nya förläggningar (i bland av rena lycksökare) där flyktingarna fick/får bo i väntan på utredning och en permanent bostad. Köer till SFI blev kilometerlånga, de inom socialtjänsten gick på knäna. Andra myndigheter larmade. Vi fixar inte det här längre. Då stängdes gränserna. Sverige klarade inte att ta emot fler flyktingar – och till bakgrunden hör att tillsammans med Tyskland  har Sverige procentuellt tagit emot överlägset flest flyktingar. Allt medan flertalet länder i EU vägrade ta emot några alls – samtidigt som EU i stort inte klarade av att införa ett system för en rättvis fördelning av flyktingar.

flykting flicka

”Sverige ska aldrig mer hamna i samma situation som i höstas” har statsminister Stefan Löfven förklarat. Det är även sagt från regeringen att detta bara är en tillfällig lag, men nu säger M att de tänker göra lagen permanent i fall de får makten. I den frågan lär de få helhjärtat stöd av SD. Det är sagt att lagen som säger nej till återförening är ett medel att minska asyltrycket mot vårt land och under den tiden ska det arbetas hårt för få tillstånd en jämnare fördelning inom EU. Jo, jo det torde inte bli det enklaste med alla ”brunskjortor”som lyckats ta sig in i EU-parlamentet med stöd från allt fler nationalistiska och högervridna regeringar ute i Europa. Och nu är Storbritannien på väg att folkomrösta om att lämna EU: För att de vill vara för sig själva och för att det släppts in på tok för många människor som inte är lika bleka som britterna och som inte dricker eftermiddags te. EU håller på att kantra – likt Titanic.

EU-flagga

Vad är då de största hoten mot en lyckad integration? Ja, att skapa sorg och förtvivlan bland de familjer som trots en lyckad flykt från krigets terror, nu kanske aldrig får se sina anhöriga igen. Är det ett sätt att skapa lyckliga, intresserade, nöjda samhällsmedborgare? Eller är det så att vi rättar till denna orättvisa genom att ordna bra utbildning, bostäder och jobb åt de flyktingar som redan finns här? Jag skulle tro att lagen kommer att bli permanent, att det inte längre finns någon väg till den gamla flyktingpolitiken. Sedan sägs det att enda chansen att få ett permanent tillstånd är att en flykting kan skaffa sig ett jobb – och var finns de jobben och vad slags jobb menar man?

Jag försöker verkligen ta till mig båda sidors argument, för hur det än låter så är sanningen så mycket mer komplicerad än man tror. Däremot anser jag att det är rimligt att vi vid gränsen försöker id-säkra så många som möjligt, så att de som verkligen har asylrätt får komma in. Asylrätten är helig – men det är klart att det finns de som som utan den rätten har ”smitit” in för att söka jobb och som dessutom uppgett fel ålder. De tidigare helt vidöppna gränserna, utan kontroller, kommer att ge oss problem i framtiden. Nu ska de utan asylrätt skickas hem, vilket kan bli en stor apparat. Det handlar om tiotusentals. Det troliga är därför att antalet papperslösa kommer att öka rejält, människor på flykt inom landet, utan rättigheter och möjligheter. Men i stort tror jag inte att Sveriges hårdare flyktingpolitik kommer att få EU:s medlemsländer att mjukna och ta emot fler som är på flykt. Det enda de lär säga är: Well done, Sweden!

För övrigt så blir det en cykeltur ner på stan till mitt inneställe – apoteket. Sedan handla inför helgen. Det är ju trots allt midsommar snart och i kväll kommer Lena.

 

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Vår moraliska plikt att hjälpa

Av , , 1 kommentar 1

Såja, då var den sista repetitionen avklarad. Jag och Linda Marklund strålade samman i mitt vardagsrum här på Pig Hill, dansade vals och schottis, drog våra berättelser, diskuterade hur och var rabarbersaften ska serveras och vilken typ av högtalare vi ska använda oss av. Största kruxet blir transporten till och från Åmsele på lördag, men jag tar mig ju till Lycksele med tåg eller buss, sen får jag väl lifta till Åmsele … Det ordnar sig. Vi började spåna på projektet i april maj och jag och Linda förstod direkt den spännande beröringspunkten i att våra berättelser utspelar sig i stort sett samma geografiska område. Hon med perspektiv från uppväxten Siksele och jag med mitt Baklandet, som i själva verket är en litterär sammanslagning av min barndomsby Bäckmyran med byarna runt omkring Arvsele, Maltträsk och i viss mån Arvträsk. Om detta ska jag berätta om i vår föreställning ”Bland ved, rabarbersaft och andra passioner.”

Läs mer om vårt projekt.. (Min webb)

Till fb-sidan.

20151003_204847 20151003_130324
Linda och jag efter den anslutande träningen. Yes! nu satt det, nu funkar det.

Så nu ska vi ut på en miniturné: Åmsele lördagen den 10 oktober i Folkets hus 18.30 och måndagen den 12 oktober så spelar vi upp 18.30 i Lycksele stadsbibliotek. Sen återvänder vi till Lycksele måndagen 26 oktober för att göra en dubbelföreställning i Lycksele lasaretts bibliotek kl. 12.00 och 14.00 ska vi uppträda inför patienterna och personalen på rehabiliteringsavdelningen. (Tänk där jag en gång jobbade som sjuksköterska). Vi är i förhandlingar med fler arrangörer i den norra landsänden där Linda är ifrån, kring Burträsk och Skellefteå. Tror att det kommer att rulla på rätt så bra vad det lider. Om vi blir rika? Nä, det råder ju en allmän syn på oss kulturaberate: ”Nämen, gör ni inte här för att det är så himla kul?” Jo, det är kul men nog skulle man väl tycka att det fanns mer ekonomiska medel för oss som försöker föra den västerbottniska berättartraditionen vidare. Vi tackar allra ödmjukast ABF Västerbotten från stödet från dem och då i synnerhet Katharina Eriksson – som snart kommer att få änglastatus.

veden
Min berättelse handlar om det krig i Baklandet som uppstod om/kring veden. Till slut small det.

För mig personligen är detta ett sätt att jobba mig tillbaka i livet, en slags läkningsprocess och då inte enbart efter stroken, utan efter resan jag gjort de senaste fem-sex åren, från mörkret och upp mot ljuset, från dödens landskap till en plats ovan jord där det växer vackra blommor på oändligt vidsträckta ängar och vintertid då ett snödrev kan släcka törsten bara genom att man öppnar munnen. Har sökt mig tillbaka till den plats där själva livet pågår. I viss mån har chefredaktörsjobbet varit en språngbräda ut i livet med utspärrade armar, så att jag glidande genom luften kunnat göra vackra liggande åttor på den blå himlen. Evigheten. Lite kryptiskt kanske, men jag lovar att om ni läser min självbiografi som kommer i början av nästa vår, så kommer ni att förstå lite bättre. Då hoppas jag att ni ska förstå att jag är en kämpande människa, en man som aldrig gett upp. Är så tacksam för stödet jag fått från vännerna. Det är endast ett fåtal vänner (eller vad jag ska kalla dem?) som vänt mig ryggen. Har en känsla av att det handlar om rädsla.

En lördagskväll och jag sitter här och skriver. Sitter och saknar så att hjärtat värker, sitter och längtar och det är något jag börjat göra allt mer på sistone. Det är en vacker och kittande känsla. Då och då slår en blommas ut i mitt bröst och sprider värme, ända ut i örsnibbarna. Min hemlighet. 

flyktingflicka

Leif GW sa nåt riktigt klokt i en intervju under bokmässan. Det handlade om fördomar. ”Jag blir glad de gånger jag haft fel, för då har jag fått lära mig något nytt.” Fler skulle tänka som han. Just nu har det anlänt flera bussar med krigsflyktingar till Umeå för sin lagliga rätt att söka asyl och mängder av ideellt arbetande människor tar emot, fixar käk, tröstar. Det skulle bli totalt kaos utan alla dessa godhjärtade, gratisarbetande människor, för myndigheterna, kommunerna, regeringen verkar vara helt handfallna. Åsynen av alla hjälparbetare borde väl få det att hända nåt i skallarna på de främlingsfientliga stollarna, så att de kan förmå sig att göra en snabb analys: Oj, så många människor som finns på plats, så ohyggligt många som tar hand om flyktingarna – herre gud de är mångfalt fler än vad vi är.

Det verkar vara så att godhet kan provocera, att det får vissa att känna sig underlägsna vilket får dem att dra slutsatsen att alla dessa altruistiska människorna ställer upp av egoistiska skäl – för nån slags vinning är de väl ute efter ….

För övrigt kan det vara rent livsfarligt att yttra följande ord till en ung, viril man (ja, även till män i 50-årskris): ”Men det där vågar du väl ändå inte göra!?” Just de orden kan driva en ung man hur långt som helst! Klättra uppför höga berg och glidflyga nerför dem, köra åt helvete för fort med en nyinköpt statusbil längs krokiga norrländska grusvägar, slå nån på käften, våldta. Vi män tycks vara funtade så att lever i en ständigt pågående tävling, om allt och inget, för att vi inför det motsatta könet, och den egna gruppen, ska bevisa att vi är riktiga män. Vad nu en riktigt man är för nåt …

Brister i historieundervisningen

Av , , Bli först att kommentera 2

Seg morgon, men hopp om livet. Efter lunch ska jag träffa tjejen som ska hjälpa mig med Vasaplan som en slags biträdande chefredaktör. I övrigt inga stora planer för dagen. Jo, jag borde stryka några skjortor – eller så får jag odla mitt bohemiska rykte som ”författarjävel”, en sådan som möter världen med skrynkliga skjortor.

tanks

Nog måste de väl ändå ha fuskat med historieundervisningen i Ungern, Tjeckien och Slovakien som styvnackat säger nej till EU:s tvingande flyktingkvoter. Har de helt glömt Ungernrevolten 1956 då Sovjetmaktens tanks rullade in för att kväsa kravet på demokrati och då massor av ungrare fick fly till grannländerna. Pragvåren 1968; återigen handlade det om krav på demokratireformer men som återigen kvävdes av sovjetiska tanks. Folk flydde för sina liv över gränserna. Dessa forna öststater är nu medlemmar i EU, ett i grunden stort fredsprojekt, men då måste för tusan medlemsstaterna hålla ihop. Ungern, Tjeckien och Slovakien kan inte sitta och plocka russinen ur kakan och håva in stora bidrag från EU till bland annat jordbruket för att höja sitt välstånd och sen hålla upp den andra handen till ett stopptecken när det gäller att solidariskt fördela de asylsökande flyktingar som är på väg in i Europa och EU; människor som flyr från kriget. Nån jävla ordning får det vara i en union! Även i Finland, i varje fall vid dess norra gräns, har människor bildat en köttmur av styvnackat motstånd för att hindra asylsökande flyktingar att komma in i landet – för att de är förklädda IS-krigare … Även i det fallet verkar demonstranterna lida av en historisk demens – för det var väl just vid den norra gränsen som finländarna i tiotusental flydde till Sverige under andra världskriget.

skogshuggare

Under den stora skogsarbetarstrejken 1975 var min far djupt involverad i det fackliga arbetet. Kravet var att bli av med ackorden. Det krävdes att alla ställde upp för att lösa problemen och få till stånd en lösning. Men jag minns hur pappa gick omkring och svor då rapporterna om ”svartfötterna”, strejkbrytarna, droppade in. Han kände ju flera av dem. Forna arbetskamrater. Ofta var det maskinförarna som inte hade ”råd” att att ställa undan traktorer, skotare eller vad det nu var. Pappa som var hetlevrad skällde först ut dem, sen gullpratade han med dem – ibland hjälpte det, ibland inte. ”Vi måste ju för fan hålla ihop, annars kommer den här konflikten att vara i hundra år”, muttrade där han satt vid matbordet och mosade pären med smör. ”Vi måste hjälpas åt!”  De var 15 000 huggare som slogs mot ackorden. Resultatet var att de fick ner ackorden till 15 procent, resten blev månadslön. Inte en full seger, men på rätt väg.

För övrigt borde jag skaffa mig ett piano och återuppta det spelande jag lade ner för ett tjugotal år sedan. Varför jag slutade spela? Fråga mig inte varför … Men förmordligen handlade det om bristande tålamod och att jag blev uttråkad.

Jag skulle vilja spela piano som Roger Hodgson i Supertramp.

Godhet kan provocera

Av , , Bli först att kommentera 4

Fortsatt grått utanför mitt fönster. Var som vanligt uppe i ottan och har hunnit lämnat några blodprover, och fick sedan efter tolv timmars (plågsam) fasta äntligen tugga i mig ett par rostade frallor och dricka en balja lut; rykande, sotsvart kaffe. Fortsatt stel i nacken och går ännu omkring med känslan av att nån jävel ”bytt ut min skalle”. Om en meteorolog skulle ha försökt beskriva min situation: ”Ett lokalt åskoväder med intensivt störtregn. En kallfront drar åt nordost.” Väntar således på uppehållsväder.

hand

Det tycks vara så att vissa provoceras av godhet; av människor som ideellt arbetar för att hjälpa andra, som ställer upp i ur och skur utan att förvänta sig att få något tillbaka. Dessa människor misstänkliggörs, rent av hånas av somliga och anklagas för att göra gott av egoistiska skäl. Jo, det är stollarnas nya strategi. Att ge sig på det som är gott. Kanske är det så att alla goda människor får dem att känna sig underlägsna? För någonstans, även hos ”mörkermänniskorna”, finns ju vår gemensamma moraliska kompass, den som pekar ut riktningen och säger åt oss att det är vår förbannade plikt att hjälpa de som hamnat i nöd. Men vi har sett det förr. Stollarna tar allt mer plats – samtidigt som åskådarna på läktarplats låter stolleriet fortgå.

För övrigt kan civilisationens fernissa vara ytterst tunn.

En farlig tid

Av , , 1 kommentar 4

De senaste kvällarna har det inte varit mycket till stjärnhimmel. Molnen har skymt sikten. Sedan är det ju på det viset att när man valt att bo i stan, med allt skräpljus som lägger sig mellan himlavalvet och mina spanande ögon, så syns inte stjärnorna, planeterna och månen lika bra. Men som barn roade jag mig ofta med att blicka upp mot stjärnhimlen. Fanns inte så mycket annat att göra i Baklandet. Numera tittar jag sällan uppåt, eftersom det bara är ett sätt att titta bakåt – i tiden. Stjärnornas ljus är bara något som redan varit. Fast sedan är det också som en av mina vänner så riktigt påpekade, ”men stjärnorna är ju trots allt så vackra”. Det är sant.

norrsken

Här på jorden lever vi i en farlig tid. Utfiskade hav, isbjörnar som svälter ihjäl, humlor som försvinner, naturkatastrofer – samtidigt som vi människor dräper varandra i ett rasande tempo. De som ännu kan flyr för sina liv, söker till tryggare platser, helt enkelt för att överleva. Det är en tid då vi inte får vända bort blicken, då vi inte får krypa in i stugvärmen och stänga dörren om oss. Det är en tid då vi måste stå ut med rädslan och visa vårt mod. För detta har ju hänt förr. Historien tycks upprepa sig och man frågar sig: ”Att vi aldrig lär oss?” När världen faller i bitar, då allt det beständiga tycks upplösa sig inför våra ögon, så kryper rädslan på oss. Kanske är det därför som det blir lättare att ta till sig den enklaste förklaringarna, där svart är svart och vitt är vitt.

åska

Vi ser det hända – igen. Det sker en uppdelning av ”vi och dom” – där VI har en högre status än DOM. Den här uppdelningen har pågått en längre tid, lite i smyg, men nu sker det inför öppen ridå. Precis som för drygt 70 år sedan så delar vi in oss efter ras, etnicitet, där vi som ser ut som ”riktiga svenskar” är lite bättre än ”dom andra”.  Det sprids myter, fördomar och lögner om de människor som är ”annorlunda”, en slags avhumanisering. Det får fortgå och fortgå, och till slut blir myterna ”sanningar”. Det är inte majoriteten som rör sig i denna bruna sörja, men det är åskådarna, de likgiltiga (kanske du och jag?) som blir farliga i den här situationen. Vi lämnar spelfältet öppet åt stollarna. Till slut kommer även ”åskådarna” att bli hotade. Det är så det brukar fungera. Genom att sprida rädsla så får man folk att knipa käften.Det är en obehaglig och farlig tid vi lever i. Det är nu vi ska påminna oss om vår moraliska plikt att ingripa när andra människor far illa, när vi bevittnar förtryck. Vi måste försöka att behålla vår självrespekt. Det är dags att vi kliver fram och blir hjältar.

För övrigt kan jag se hur hösten parkerat utanför mitt fönster.

1 kommentar
Etiketter: , , , ,

Lugn sprider lugn

Av , , Bli först att kommentera 4

Ett litet bakslag i min strokerehabilitering under den gångna helgen. Stel i nacken, yr som tusan, taskig balans, illamående – och rädd förstås. Har ju i klart minne vad som hände mig för några få veckor sedan, hur fort det kan gå när det smäller till. Det kan börja med kraftig huvudvärk och så – pang! – och man ligger där på golvet och kan inte klura upp vad som är upp och ner på en. En skräckfylld upplevelse som ”fotograferades” av amygdala som minns starka känslomässiga händelser, som sedan talar om för oss hur vi ska känna. Då kan samma händelse (trots att den inte händer) återupprepas, om och om igen. Paniken.

Varit hos läkaren. Blodtrycket ok, hjärtat slår som det ska. Förmodligen har nackmusklerna och de kring halsen och axlarna blivit förkortade då jag gått och spänt mig, då jag gått genom tillvaron i ständig beredskap ifall något skulle kunna hände igen. Bara mötet med denne trevlige läkare, som bröt på charmig finlandssvenska, gjorde mig lugn. I mötet med andra människor uppstår ibland magi – särskilt då vi är en aning rädda, osäkra. Jag fick någon att spegla mig. Ett ansikte som visade lugn. Tillit, tålamod – jag ska träna mer på dessa egenskaper. Inte mina bästa grenar. Men jag är villig att göra allt – för jag ska gå hel ur det här.

NyNKKL

Dagens Rosling. Han borde vinna något slags pedagogiskt storpris. Kan inte Svenska Akademien instifta ett sådant pris? Ta del av detta och vips så har ni lärt er nåt nytt – och dessutom förstått det.

Rosling om flyktingvägar.

För övrigt så klurar jag på en sak jag läste härförleden. Den energi som får hjärtat att slå är samma energi som en gång fanns i Big Bang. Denna urenergi finns överallt, i våra hjärtan, i universum – till och med i de delar av universum där det endast tycks finnas tomrum och mörker. Livet börjar med en gnista.

 

Upp till bevis

Av , , Bli först att kommentera 1

En skön dag. I varje i det hörn av världen där jag lever mitt liv. Promenerat ner mot älven där jag parkerade en stund på en av parkbänkarna vid båthamnen. Glest med folk, trots en lördag. Flertalet har kanske dragit ut i svamp- och bärskogen, så som man skall göra under denna tid på året. Pyntat i min lägenhet, så som ordningsamma äldre gentlemen skall göra för att det utåt sett ska ge ett gott intryck. Man vill ju inte framstå som om man vore dyngsam på nåt sätt. Under eftermiddagen har jag kikat med ena ögat på hockey, sannerligen ett tecken på att sommaren definitivt är över. Det är Skellefteå som lirar mot ett tjeckiskt lag som jag inte ens kan uttala namnet på. 5-2 till AIK. Låg och försökte komma ihåg olika uttryck som användes när jag som barn skulle försöka mig på att spela ishockey. ”Centra för fan!” ”Skjut en dragare!” Eller i fotboll när bollen lades upp för en frispark och nån ropade: ”Skjut en skruvare för helskotta!” Men det var då … Får barnen på flykt spela fotboll? Orkar de leka överhuvud taget?

händer

På nyhetskanalerna visas bilder från flyktingkrisen, och det som är positivt är att Ungern ”tvingats” transportera flyktingarna genom landet och att Tyskarna öppnat famnen för dem som är på väg dit. Men EU måste finna fram till ett ”tvingande” fördelningssystem så att alla länderna tar emot flyktingarna. Bara från Syrien rör sig 250 000 mot EU-länderna – vilket är lite mot vad exv. grannländerna Libanon och Jordanien tagit emot – drygt 3,5 miljoner flyktingar. Folk flyr från ett fullständigt vidrigt krig där de kläms mellan regeringstrupper och slaktarna i IS. Det gäller för oss i väst att välja den utsträckta handens taktik. Nu prövas vår empati. Upp till bevis.

För övrigt säger jag som gubben hemma i byn: ”Hä finns egentligen bara två sorters fögla. Tjälatjompen å Köttpet´n.”

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , , ,