Etikett: Stig Claesson

Viktiga läsupplevelser

Av Kent Lundholm, 12 maj 2019 kl 09:20, Bli först att kommentera

Vakande i ottan och var hungrig. Kaffe och en rostad med ost, sen var jag mätt igen. Har tappat aptiten av den nya medicinen som mina läkare rekommenderat. Den ska stimulera produktionen av dopamin i min trötta hjärna och ta bort en del av symtomen från min Parkinsons sjukdom.

Parkerade på soffan och började fundera över vilka läsupplevelser som präglat mig. En lång rad böcker och författare dök upp i mitt minne. Okej, jag drar några av dessa romaner för att inspirera er till en fördjupad läsning. Det finns böcker som blir lästa vid rätt tid och tillfälle, som kan förändra en själv och den världsbild man bär på.

Flickor av Stig Slas Claesson (1967)
1978. Ligger i lumpen och är uttråkad, när polaren Bosse ger mig en bok. ”Läs den här”, säger han lakoniskt. Fastnade direkt för det som huvudpersonen Håkansson säger: ”Det är för att glömma vi måste minnas. Det är för att kunna glömma vi måste komma ihåg allt. För att kunna längta.” Håkansson och hans vän sitter på en järnvägsstation och minns flickorna de träffat. Efter den romanen kom Slas att bli en av mina favoritförfattare och jag har läst drygt trettio av hans romaner: ”En vandring i solen”, ”Vem älskar Yngve Frej” ”Nelly”.

I havsbandet av August Strindberg (1890)
1980. Tog med mig ett par böcker när jag och Bosse åkte iväg på en båtluff i Grekland. En av dem var Strindbergs ”I havsbandet”. Hjälten i romanen är en aristokrat som med vetenskapens hjälp ska lära livserfarna fiskare att fiska. Han blir snart isolerad och utfryst. Jag visste inte att Strindberg kunde vara så rolig. Låg på en nakenstrand på Antiparos och skrattade mig igenom romanen.

Gentlemen av Klas Östergren (1980)
1981, flyttlasset gick till Skellefteå. I kompisgänget började några att berätta om en fantastisk roman som de nyligen läst. Okej, tänkte jag och köpte romanen av en för mig okänd författare. Det är en roman med en intelligent intrig och skriven med en rik fabuleringsförmåga. Spännande, äventyrlig, sorgsen. Förmodligen en roman för grabbar, för jag inte hört några tjejer gilla den. Av bara farten läste jag ”Fantomerna” som publicerades ett par år tidigare. Även den en underbar roman.

Merabs skönhet av Torgny Lindgren (1983)
1983. En regnig dag i Oslo. Flanerar längs Karl Johan och längtar hem. Flytten till Norge blev inte som jag tänkt mig. Glider in i en bokhandel och hittar en hylla med svenska böcker. Där står Torgnys nyutkomna novellsamling ”Merabs skönhet”. I mina ögon den bästa boken som Lindgren skrivit. Jag kom att läsa den om och om igen, och ofta plågade jag vänner och bekanta med att läsa högt ur den.

Sagan om ringen av Tolkien
1986. Klev på tåget i Xian för att åka söderut, bort från regnet och leran. Stötte ihop med några svenska tjejer. En av dem ville byta trilogin om ”Sagan om ringen” mot några andra romaner. Jag sträckte fram två Kafka-romaner. Okej, svarade hon och bytet var klart. Jag ångrade mig, men bytt är bytt. Jag behövde inte läsa många sidor förrän jag var fast i Frodes och han vänners resa till Mordor. Ett underbart språk, en fängslande handling kring det klassiska temat: gott mot ont.

Samtal om romaner
Hoppas att något av dessa tips kan inspirera er till läsning. Har bara skrivit om böcker som jag läste på 80-talet, kanske för att jag i min ungdom var mer mottaglig för nya tankar och stor litteratur. Jag har ju läst hela mitt liv, men numera stöter jag sällan på en roman som kan berör mig på samma sätt som under det glada 80-talet. Jag och polarna kunde sitta uppe på Getberget och diskutera en roman fram till gryningen.

Sedan tre år har jag och mina kompisar här i Umeå, bildat en läsecirkel som vi döpt till Bokpratarna. Vi är sex män som på mäns vis läser en gemensam bok och sedan analyserar den över en bit mat och en kopp kaffe. Det är vansinnigt roligt och för minnena och känslorna till 80-talets intensiva bokanalyser.

För övrigt lär vi bli klokare av att läsa. I romanerna får vi besöka världar vi aldrig kunnat drömma om och träffa människor vi annars bara skulle passera, utan att lägga märke till. Genom läsandet får vi träna på vår empati och förståelse för andras liv.

c Kent Lundholm

Leve Slas

Av Kent Lundholm, 20 april 2018 kl 21:17, Bli först att kommentera

Det finns romaner som präglar en för livet. Var gång jag plockar fram en sådan, viktig bok så kittlar pärmarna mot fingertopparna, samtidigt som hjärtat börjar bulta. Det var min lumparkompis Wikström som efter en helgledighet, kom med en bunt, tunna böcker. Omslagen var enkla, men mystiska och vackra. W. lärde mig att denne författare var en lika stor konstnär som han var författare. Jag var väl nitton år fyllda och hade hamnat på I 20, på 12 kompaniet, och genomgick en avancerad skolning där jag först (med k-pist och sedan pistol) fick lära mig skjuta ner den lede FI, för att sedan lappa ihop den lede Fi, som emellanåt kunde ta skepnad av en fet gris. ”Soldater, det ska ni veta, att svinets anatomi är påfallande likt människans inre karta och landskap.”

Jag talar om Stig Slas Claesson, söderkisen som av någon märklig anledning så ofta förlade handlingen till mellansverige, i dess ensliga inland. W. gav mig alltså tre Slas-romaner och jag drunknade direkt i den första: ”Flickor” (1967). Håkansson och Håkanssons vän satt på järnvägsstationen i Falköping, och försöker minnas de kvinnor, flickor som passerat revy i deras liv. Tesen för detta minnesarbete bygger på Håkanssons klokskap: ”Man måste minnas för att kunna glömma.”

”Nelly” (1969) var nästa roman av de böcker som W. tvingat på mig. Märklig roman, men jag skattade åt det absurda som är så typiskt Slas. Herr Nilsson saknar något och måste gå i terapi. Han talar ofta om Nelly. Till slut vill terapeuten involvera Nelly i terapin. Herr Nilsson vägrar; det skulle se ut det. Men terapeuten anar att Herr Nilssons smärta har göra med denna Nelly. Nåväl – det visar sig att Nelly är en häst.

”Henrietta ska du också glömma” (1977), den tredje och sista delen i trilogin ”Vem älskar Yngve Frej” och ”På palmblad och rosor”. Berättaren Pettersson som driver en anspråkslös porrshow och laddar för sommarens turné. Men en mycket lokal översvämning hindrar Pettersson att åka ut i landet. Ett myller av folk strömmar till och fyller det lilla torpet. Henrietta, ja hon har stukat foten. I filmatiseringen av ”Henrietta” gjorde Janne Loffe en lysande tolkning av porrkungen och höll kärleksfullt brandtal till Henriettas ära – utanför utedasset.

För övrigt är Slas redan bortplockad från bokhandlarnas hyllor. Istället har de byggt ut för att få plats med alla usla deckare.

Lästips om kärleken

Av Kent Lundholm, 14 juli 2015 kl 09:54, Bli först att kommentera

Vete gudarna hur många lästips jag gett i sommartider, men det har blivit några under årens lopp. Skrev en hel av dem under åren som kulturredaktör och krönikör på Folkbladet, har skrivit en drös i mina olika bloggar – och jag fortsätter så gärna även nu. Har tidigare i sommar gett er några tips (se tidigare bloggar) och tänker nu ge er några kring temat ”Kärleken”. Torde ju finnas x antal romaner som rört sig kring det temat under århundradena och jag lyfter fram några av dem, så att ni kan sitta inne och tråna, medan regnet smattrar på taket – för att ligga och läsa på någon strand verkar denna sommar te sig som en skön (våt) dröm.

”Den allvarsamma leken” av Hjalmar Söderberg. En klassiker som gavs ut 1912. En gripande kärlekshistoria mellan Alfred och Lydia; ett på den tiden hopplöst möte mellan man och kvinna, vilket skapar en svidande smärta i storyn. Mycket kretsar kring deras äktenskapsbrott, vilket inte vara att leka med under tidigt 1900-tal. Vems hjärta är rymligare, vem av dem bär på den riktigt brinnande passionen ? I vilket fall som helst så övergår passionen till en allvarsam lek där Arvid och Lydia försöker fly från sitt kärleksöde. Dessutom – vilket språk.

”Passionata” av Ernst Brunner. En roman fylld med en rad färgstarka personer; en roman med thrillerkaraktär som snurrar runt en berättelse fylld med sexuella drömmar. Parker blir förtrollad av en mycket gåtfull kvinna, Cora, och kring dessa två börjar det slå gnistor.Men passionen blir i slutänden förödande, rent av våldsam. Som vanligt fastnar jag för Brunners livliga fantasi och trollbindande språk.

Stig Slas Claesson.

”Kärlek rostar inte” av Stig Slas Claesson. Slas är en av mina absoluta favoritförfattare och har nog utan att förhäva mig läst drygt 30 av hans romaner. Han skrev ofta om kärleken, som alltid tedde sig lite ouppnåelig, eller så hade den ett på tok för högt pris, som i ”En vandring i solen”. I ”Kärlek rostar inte” får vi följa Ove Magnusson och hans möte med en ung och sexig kvinna – den vackraste kvinna han någonsin sett. Kvinnan som blivit övergiven med två småbarn, vill att Ove ska göra henne en tjänst. Hon vill att han ska följa med till hennes mormor och spela den man som övergivit henne. Älskar alla små detaljer han lyfter upp, för att inte tala om all lågmäld humor. Så här skriver han i slutet av romanen: ”Vänskap är när den ene oroar den andre. Kärlek bara är. Kärlek till! Den bara är.”

”En älskares dagbok” och ”En gifts mans dagbok” av Sven Lindqvist. Två bekännelseromaner. Den första om hur han formas som man tillsammans med en kvinna som älskar honom, den andra om den strävan och dagliga kamp som krävs från två älskande för att livet tillsammans ska fungera. Passion å ena sidan, hårt arbete å den andra sidan. Slukade de här böckerna när de kom på 80-talet. ”Att leva hjärta mot hjärta, inte bara en kort minut utan ett helt pulserande liv!” Men hur gick det i verkligheten. Var det så att Sven i sin analys av sin kärlekshistoria satt och skrev bort värdefull tid? En kort tid efter bok nummer två så kom skilsmässan – på riktigt.

Så läs och njut – och om ni orkar, var för tusan lite kärleksfulla. Själv är jag på tok för trött, utan får förlita mig på den underskattade konsten av att sublimera – som att skriva (boktips) och att fotvandra. /Kent

Etikett: Stig Claesson

Viktiga läsupplevelser

Leve Slas

Lästips om kärleken

Presentation

Samlade teman

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Arkiv