Etikett: värden

Sommarkaos inom vården

Av , , Bli först att kommentera 3

Jag blev färdig sjuksköterska i början av 80-talet och redan på den tiden brukade personalavdelningen på landstinget någon gång i april-maj få hicka och ropa i panik: ”Herregud i sommar fattas det folk till varenda avdelning, på alla våra sjukhus och mottagningar. Vad ska vi göra?” Då som nu gjordes akutlösningar, ofta dyra, plus att ordinarie personal fick dra ett hästlass och jobba extra på sin sommarsemester. Sedan hade ansvariga planerare ett år på sig så att inte sommarkaoset inom vården skulle upprepa sig – men i april-maj följande år upprepades fjolårets chock: ”Herregud det fattas ju sjuksköterskor och läkare! Hur har det gått till?” Och så har det fortsatt år efter år – och det är visst likadant i år igen.

sjukvard

Det finns ingen enhetlig plan för att lösa sommarsituationen, som i förlängningen naturligtvis går ut över patientsäkerheten. Det har ju inom sjukvården funnits en ”Slit-och-släng-mentalitet” – passar det inte så kan du jobba någon annanstans, alltså mycket låga ambitioner att behålla den ordinarie personalen. För några år sedan fanns det en omtyckt distriktsläkare i inlandet som blivit en aning trött och under en kortare period ville göra något annat, bland annat tänkte han åka till Norge och jobba. Förmodligen behövde han lite extrapengar. Men någon tjänstledighet fick han inte – istället fick han säga upp sig. ”Passar det inte så får du väl sluta …” Och han slutade och kom aldrig tillbaka – samtidigt som det blev ett jättelikt hål på vårdcentralen där han jobbade.

En grå dag. Ska försöka skriva en del under dagen, för att i eftermiddag åka på en träff som Region Västerbotten anordnar. I morgon onsdag blir det provtagning och vattengympa, för att under torsdagen åka till Skellefteå.

friends-1013691__180

För övrigt är vi människor i grunden meningsbyggande. Vi kan inte leva i ett tomrum, inte stå utanför sammanhanget.

 

Falsk trygghet

Av , , Bli först att kommentera 3

Då och då måste vi stanna upp, ibland mitt i steget, och försöka värdera det som är viktigt i våra liv. Det är så lätt att bli fartblind och det man då tror är värdefullt och viktigt är i själva verket falsk trygghet. Idag är vårt främsta ideal ”den fria individen” som i första hand är intresserad av sin egen framgång. Vi omger oss av fasader som skymmer sikten. Vi njuter av tempot i ett spännande jobb, plågar oss på gymmet för att tygla våra allt mer åldrande kroppar, och vi beundrar renoveringen av köket och toaletten, eller lockar fram vår barnsliga sida när vi får köra på tok för fort i vår splitternya och alldeles för dyra bil. Men när allt kommer till sin spets, när vi blir medvetna om att våra begränsade liv kan ta slut precis när som helst, så är det andra värden som träder fram.

Vi lever i en tid då vi blivit våra egna projekt, som i slutänden ska redovisas med diagram och staplar. Som om livet vore mätbart.

Men som sagt – ibland, mitt i steget, händer något. Allt det som tidigare varit så värdefullt och mätbart, förlorar sitt egentliga värde. Vänskapen och ömheten mellan de människor som står oss nära blir plötsligt guld värd. Vi höjer blicken och ser allt det vackra omkring oss, vinden som rör sig i träden, solen som kastar ut silverslantar i vattnet. Allt det som förr varit litet blir plötsligt stort. Kanske är det så att vi börjar älska livet mer än dess mening; vaknar i insikten att vi bara får en enda chans här på jorden och då faller den nya bilen symboliskt i värde – samtidigt som det överdrivna tittandet i spegeln förlorar sitt värde.

Men allt det jag nu skriver är blott förhoppningar. Vi lever i missnöjets kultur där alla tycks ha fullt upp med sitt (och andra får sköta sitt), där ord som solidaritet håller på att klinga bort, där VI förlorat sitt värde. Idag är det JAG som härskar. Det pågår en social utspädning.

För övrigt har varje människa en historia att berätta. Men om ingen lyssnar på hennes berättelse, så blir hon diffus för att slutligen försvinna helt och hållet.

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,