Några minuter i sex. Stilla därute. Mest grå skyar. Har avverkat ett litterärt pass, men så har jag varit vaken sen fyrasnåret. Denna vecka har jag inte så många åtaganden, utan det blir först mot helgen det drar ihop sig då jag ska hålla låda på en buss mellan Lycksele och Umeå.

Det borde alltså inte vara någon risk för stress de närmaste dagarna. Men det finns ju olika slags stress, som den inre stressen som tuggar och går, som har sitt ursprung från motorn som ständigt tuffar och går inom mig. Värst är det när hjärnstressen slår till, den ”present” jag fick efter stroken förra hösten – när strömbrytaren slås av och gör det svårt att tänka. Den negativa stressen kan på sikt vara livsfarlig. Vi vet att stress bryter ner immunförsvaret så att vi lättare blir förkylda och tål värk sämre. Stress orsakar med tiden en rad hälsoproblem, inte minst kan stress ge höga mängderna av kortisol som svämmar över i kroppen och på sikt orsakar diabetes, och har man redan diabetes så stiger blodsockret i skyn. En annan följdeffekt av höga kortisolhalter är att det kan utlösa en depression. Stress är en riktig energislukare som i förlängningen skapar konflikter och kaos. Stressen stjäl år av ditt liv – inte bara de år vi lever inne i stressen, utan även av vår totala livslängd.

Våra tankar är summan av hur vi uppfattar världen. När vi öppnar munnen och säger något, är det vårt sätt att uttrycka våra tankar och orden sätter handlingar i rörelse. Jag tror att ett flitigt resande och bokläsande vidgar vår inre värld och ger oss fler ord att kunna uttrycka och beskriva den. Man blir både mer vidsynt och mer tolerant om ”andra världar” och de människor som bor i dessa. Om man är van att möta ”det okända”, ”det annorlunda” borde rädslan för dessa minska. Är det något som ställer till det i möten mellan oss människor, så är det just rädslan. Istället för att lyssna och försöka förstå blir man fullt upptagen av att ”slåss eller fly”. Istället för empati blir det till en gladiatorkamp. Men det är ju i möten vi ska spegla oss i varandra, det är ju på det sättet som vi ska bli jämlika och skapa de sociala rum där vi kan samverka.

Partiledardebatt igår på TV. Märkligt att så många av partierna som har svalt Åkessons och SD:s argument och använder dem i sin politiska gärning. De gånger Åkesson fick ordet, så började han ofta med att tacka sina kollegor för att de äntligen anammat Sverigedemokraternas politik och argument för att en gång för alla få nån ordning på alla dessa flyktingar som ”fått för sig att komma just till Sverige och förstöra våra sunda, fina värderingar.” Men var det inte likadant när Bert och Ian dök upp med sitt Ny Demokrati i början av 1990-talet. Först spottade alla partier på dem – men i slutändan genomfördes stora delar av deras politiska förslag. Är det samma sak som nu håller på att hända med SD?

För övrigt ska jag värma på kaffehurran och lägga mig framför TV:n, för att se om något hänt ute i den stora, vida världen. Den som finns utanför Pig Hill, utanför den som finns inne i min skalle.