Etikett: tankar

Motionera hjärnan

Av Kent Lundholm, 13 maj 2019 kl 08:22, Bli först att kommentera

Våren har gjort halt. Grått och småkallt (+ 4 grader). Grönskan dröjer, björkarna vill inte slå ut. Men det är inget jag kan göra något åt. Det ligger utanför min makt – och därför väljer jag att inte slöa energi på väderleken. Inte heller tänker jag ta på mig skulden för jordbävningar och vulkanutbrott på andra sidan jorden.

Det senaste halvåret har jag inte gjort många knop. Har bott i en omslutande bubbla och mest varit rädd. Kände ju att något var fel i kroppen, att min hjärna inte fungerade som den skulle. Skyllde på den stroke i lillhjärnan jag hade 2015. Vid tre tillfällen svartnade det för ögonen så att jag föll till marken och slog mig halvt fördärvad. Fötterna blev blytunga, händerna fumliga. I februari kom domen: Parkinsons sjukdom. Pusselbitarna föll på plats. Nu när jag börjat medicineras och kropp/tanke fungerar bättre, har jag börjat tänka på nödvändigheten av att bygga upp min kropp.

Försöker komma igång med dagliga promenader. Inte minst för att tappa några kilon. Problemet är att jag mentalt har svårt att röra mig långsamt genom geografin. Har vansinnigt svårt att frigöra mig från minnesbilderna då jag sprang milen på 36 minuter. Men för tusan, det var ju för drygt trettio kilo sedan … Jag vet ju att fysisk aktivitet, även promenader, är bra för våra kroppar. Konditionsträning minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes. Men framför allt har motion en positiv effekt på hjärnan. Dagliga promenader gör så att hjärnan åldras långsammare och blir effektivare. Motion gör så att det blir bättre kopplingar mellan loberna.

Plasticitet betyder att hjärnan har en förmåga att förändras och läka, så att hjärnfunktionen kan fungera bättre. När vi motionerar påverkas hjärnans plasticitet. Nya kopplingar sker mellan nervcellerna så att skador kan repareras, som efter en stroke. Det kan även leda till att det blir bättre fart på signalsubstanserna (som dopamin).

Om man nu av naturen är lat och inte orkar motionera, kan man trösta sig med att varje tanke och sinnesintryck kan förändra hjärnan. På samma sätt som stress är skadligt för våra hjärnor, så kan positiva tankar vara läkande. Varje tanke skapar en kemisk reaktion i vår hjärna. Genom att skapa positiva bilder kan negativa känslor förändras till positiva fysiska känslor i kroppen. Vi blir helt enkelt en aning friskare. I stort går det ut på att våga möta sina känslor, acceptera och känna dem. Först då kommer man förbi dem.

Jag ska försöka göra båda delarna. Tänka mer positivt och promenera. Sedan ska jag fortsätta att lyssna på ”min” musik. (Läs tidigare blogg om musikens läkande krafter). Jag tror inte att man ska göra för plötsliga och stora förändringar. Då är det lätt att misslyckas och ge upp. I min ålder finns det även en uppenbar risk för skador: leder och muskler som börjar krångla. Flera medelålders män i min närmiljö som börjat tokträna, har blivit sittande med gipsade ben och armar, fått hälsenorna avslitna, stukat fotleder och knän och ibland drabbats av hjärtproblem. Män i min ålder ska motionera lagom. Mer än så tillåter inte våra åldrande kroppar.

För övrigt så blir vi tjocka av stress. Stresshormonet kortisol skapar ett sug efter kaloririk mat, så att vi i slutänden blir feta.

Inga nyårslöften

Av Kent Lundholm, 8 januari 2017 kl 09:50, Bli först att kommentera

Vackert på himlen. Molnen, skyarna borta i öst står i lågor. Solen är på väg att pressa sig upp ovanför horisonten. Ett tecken på att det faktiskt går mot ljusare tider, vilket ger mig hopp. Är nyss uppstigen efter att ha sovit hela sju timmar. Känner mig utvilad.

Det blir inte så mycket kvar av tjusiga tankar om de lämnas med sig själva, om de blir kvar inne i skallen. Då utmynnar de i tomma intet. Tankar måste stötas och blötas av andra åsikter, först då kan de växa och bli till något levande, något bestående som lämnar avtryck i världen. Fast alla tankar kan vi inte ge liv till. Det skulle innebära ett dygnet-runt-arbete och förmodligen leda till en taskig impulskontroll då vi vid fel tillfällen sprider ut våra ”viktiga” sanningar. Det är ju de tjusiga, vackra, kloka tankarna vi vill dela med oss av och för att detta ska fungera måste vi börja med att sätta gränser för att vi ska bli trovärdiga. Det krävs ordning och reda i tankevärlden, annars är risken att tänkandet blir ett omättligt odjur som frossar i sig allt som rör sig i ens medvetande. Vi ska vara rädda om våra tankar och känslor, för det är ju tack vare dem som vi är förmögna att fatta beslut och ta våra val.

I sociala medier kan man nu ta del av allehanda nyårslöften. Antingen ska folk sluta med något eller påbörja något. Ytterst sällan är det någon som vill göra skillnad i en värld som brinner. Nej, folk ska sluta dricka kaffe, alkohol, te, läsk, de ska sluta äta godis och socker. Den andra halvan ska börja lyfta skrot på gym, simma tre gånger i veckan, träna inför sommarens maratonlopp, bestiga höga berg. Det var länge sedan jag slutade ge nyårslöften eftersom jag är urusel på att hålla dem. Däremot inser jag att det vore på sin plats att gå ner några kilon och försöka få lite bättre kondis genom att promenera mer. Men eftersom min energi och inneboende kraft styrs av mitt mående och de sjukdomar jag bär på, brukar det bli så att jag är flitig i ett par-tre månader, för att sedan bli ”sittande” lika länge när det bipolära svänger neråt. Jag är emellanåt rysligt effektiv, för att sedan inte få något gjort. Om det då dyker upp någon trådsmal hurtbulle som frejdigt ropar: ”Men ryck upp dig!”, brukar jag få lust att slåss, man mot man.

För övrigt gillar jag en del av de sociala medierna, som Facebook och Instagram. Som den introverte person jag är i det ”verkliga livet”, kan jag på Fb vara utåtriktad och målmedveten samtidigt som jag får tala till punkt utan att bli avbruten. Jag kan knyta kontakter med kloka, fina människor som jag annars aldrig skulle tala med. Eftersom jag under hela mitt liv haft svårt att läsa av de sociala koderna som gällt i olika grupper, på fester och vid fina middagar, så kan jag nu utan stress uttrycka mig korrekt och utan av bli störd av allt prat.

Energialstrande varelser

Av Kent Lundholm, 10 juni 2016 kl 06:03, Bli först att kommentera

Hemma i ett grått och blött Umeå. Kanske är det någon tankspridd typ som rest söderut och råkat packa ner sommaren och tagit den med sig. Konstigare misstag har väl skett. Nåväl, detta kan vi inte göra något åt. I fjol vid den här tiden plockade jag mängder med murklor. Gick kors och tvärs över kalhygge efter kalhygge och fann en hel. Har fortfarande frysen full av fjolårets murklor. Så i år får murklorna vara i fred. Man ska ju inte äta murkelstuvning allt för ofta, så det jag fryst in lär räcka i flera år.

Vi är energialstrande varelser. Varenda cell består av vibrerande energi, och när nervcellerna kommunicerar med varandra, och skickar information vidare, så blixtrar det till i mötet mellan dem. Utan energi dör cellen. Bara när det gäller våra nervceller, så finns det drygt 100 miljarder av dem, och de kommunicerar med elektriska impulser.

Utan nervcellerna skulle inte den grå klumpen på dryga kilot, hjärnan, fungera särskilt bra. Alla dessa nervceller gör så att vi kan se, höra, lukta, tänka, minnas. Av olika anledningar dör nervcellerna mer eller mindre snabbt. Men ha tröst. Hjärnan är nämligen plastisk, vilket innebär att den är föränderlig och anpassningsbar. Den kan förändra sin uppbyggnad genom att skapa nya förbindelser mellan nervcellerna. Eftersom hjärnan förblir plastisk hela livet kan vi ständigt lära oss nya saker och den kan återhämtar sig efter en skada. Den finner nya omkopplingar. Så kan det även vara med våra tankar. Var gång vi tänker en ny tanke, så bygger hjärnan om sig. Det är därför man ska passa på att byta ut ”gammalt skit” med ljusa, positiva tankar. Tänk i nya banor. Byt ut bitterhet mot tacksamhet, högmod mot ödmjukhet, ilska mot glädje. Eller tänk en stund på det som finns inom oss, det under som får alla dessa nervceller att fungera och hålla oss vid liv. Ett inre kosmos.

För övrigt funderar jag att under denna gråa dag, åka iväg till Biltema och köpa en liten grill, en sådan man kan bära med sig ut i det gröna, ner till älven – eller var nu hungern leder en.

Den farliga stressen

Av Kent Lundholm, 30 maj 2016 kl 06:33, Bli först att kommentera

Några minuter i sex. Stilla därute. Mest grå skyar. Har avverkat ett litterärt pass, men så har jag varit vaken sen fyrasnåret. Denna vecka har jag inte så många åtaganden, utan det blir först mot helgen det drar ihop sig då jag ska hålla låda på en buss mellan Lycksele och Umeå.

Det borde alltså inte vara någon risk för stress de närmaste dagarna. Men det finns ju olika slags stress, som den inre stressen som tuggar och går, som har sitt ursprung från motorn som ständigt tuffar och går inom mig. Värst är det när hjärnstressen slår till, den ”present” jag fick efter stroken förra hösten – när strömbrytaren slås av och gör det svårt att tänka. Den negativa stressen kan på sikt vara livsfarlig. Vi vet att stress bryter ner immunförsvaret så att vi lättare blir förkylda och tål värk sämre. Stress orsakar med tiden en rad hälsoproblem, inte minst kan stress ge höga mängderna av kortisol som svämmar över i kroppen och på sikt orsakar diabetes, och har man redan diabetes så stiger blodsockret i skyn. En annan följdeffekt av höga kortisolhalter är att det kan utlösa en depression. Stress är en riktig energislukare som i förlängningen skapar konflikter och kaos. Stressen stjäl år av ditt liv – inte bara de år vi lever inne i stressen, utan även av vår totala livslängd.

Våra tankar är summan av hur vi uppfattar världen. När vi öppnar munnen och säger något, är det vårt sätt att uttrycka våra tankar och orden sätter handlingar i rörelse. Jag tror att ett flitigt resande och bokläsande vidgar vår inre värld och ger oss fler ord att kunna uttrycka och beskriva den. Man blir både mer vidsynt och mer tolerant om ”andra världar” och de människor som bor i dessa. Om man är van att möta ”det okända”, ”det annorlunda” borde rädslan för dessa minska. Är det något som ställer till det i möten mellan oss människor, så är det just rädslan. Istället för att lyssna och försöka förstå blir man fullt upptagen av att ”slåss eller fly”. Istället för empati blir det till en gladiatorkamp. Men det är ju i möten vi ska spegla oss i varandra, det är ju på det sättet som vi ska bli jämlika och skapa de sociala rum där vi kan samverka.

Partiledardebatt igår på TV. Märkligt att så många av partierna som har svalt Åkessons och SD:s argument och använder dem i sin politiska gärning. De gånger Åkesson fick ordet, så började han ofta med att tacka sina kollegor för att de äntligen anammat Sverigedemokraternas politik och argument för att en gång för alla få nån ordning på alla dessa flyktingar som ”fått för sig att komma just till Sverige och förstöra våra sunda, fina värderingar.” Men var det inte likadant när Bert och Ian dök upp med sitt Ny Demokrati i början av 1990-talet. Först spottade alla partier på dem – men i slutändan genomfördes stora delar av deras politiska förslag. Är det samma sak som nu håller på att hända med SD?

För övrigt ska jag värma på kaffehurran och lägga mig framför TV:n, för att se om något hänt ute i den stora, vida världen. Den som finns utanför Pig Hill, utanför den som finns inne i min skalle.

Etikett: tankar

Motionera hjärnan

Inga nyårslöften

Energialstrande varelser

Den farliga stressen

Presentation

Samlade teman

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Arkiv