Äntligen måndag

Efter en arbetshelg känner jag faktiskt på det sättet. I alla fall nu under sommaren och semestertider.

Inte alls någon kritik till våra vikarier, dom jobbar på hur bra som helst.

Och de boende frågar tätt som oftast efter sin vanliga personal, vill liksom inte riktigt lita på vikarierna i alla lägen.

Och visst förstår jag våra gamla på avdelningen men just nu är det väldigt långt mellan oss ordinarie kan man väl säga.

Denna andra period är vi bara 2 ordinarie som jobbar så det kan bli lite jobbigt då vissa helst inte tar hjälp av vikarierna som i mina ögon är hur duktiga som helst.

Gång på gång får man förklara att jo men dom kan göra samma saker som jag gör !

Jamen jag vill att du är med isåfall kan det komma som svar.

Ja vad gör man, jag kan bara le och jobba. Så är det ju. Men jag kan säga att stundvis blir det ganska tungt faktiskt.

Och man kan ju inte hinna hjälpa alla elva själv på morgonen 🙂

Nåja, denna helgen avlöpte bara bra. Men min rygg skriker just nu. Oroväckande ont har jag. Men att sjukskriva mig har jag helt enkelt inte samvete till och egentligen hjälper det ju inte att vila heller. Ryggen och fötterna mår ändå bättre av att vara igång.

Så imorgon efter en dags ledigt torde jag nog befinna mig på jobbet igen. Inte utvilad visserligen men bättre 🙂