Nu är det inte långt kvar innan jag somnar. Har försökt fixa dagen med kopp efter kopp med kaffe. Någorlunda vaken är jag, men magen har pajat. Förstås.

Ja men jag hade en sån där konstig natt i natt, när jag vaknade klockan fyra.
Vad är det för tid?! Mitt i natten. Sen låg jag och irriterade mig på att det i princip var dagsljus (något överdrivet) i sovrummet. Jag kräver becksvart på natten!

Jo jag vet. Kan bli några tuffa nätter över lag nu fram över. Norrland är ju inte direkt känt för sina svarta sommarnätter. Men det är en övergångsperiod, sen vänjer även jag mig.

När jag hade irriterat mig ett tag så var jag ju vaken. Låg och funderade på om jag skulle gå upp. Tänk så fint att vara på jobbet redan klockan …tja typ halv sex en morgon… jo då, mycket skulle en få gjort den dagen.

Naturligtvis blev det inte så utan i vanlig ordning somnade jag väl halverst om, där en kvart innan väckarn ringde. Man blir trött av sånt. Ögonen vill bara åka igen.

Men jag har i alla fall tryckt i mig en sisådär åtta, tio pepparkakor nyss. För att åtminstone hålla mig snäll nån timme till.

Tänk så det kan bli. I morse när jag för en gångs skull var ute i god tid så hamnade jag och många andra i kön på E4:an. Så idag tog de vanliga 12 minutrarna till jobbet hela 40.

Först kände jag mig stressad och irriterad och min allra första millisekundstanke ska jag erkänna var ’Men herreguuud MÅSTE De göra nåt arbete på vägen NU när ALLA ska till jobbet’! Innan den tanken ens var avslutad så tog min förnuftiga hjärnhalva över och sa till att jag skulle skärpa till mig -för det kunde ju faktiskt vara en olycka längre fram. Vilket det ju också var. Jag hoppas att det gick bra för de inblandade.

Mina ’sviter’ består endast av en svag känning av mjölksyra i vänsterbenet efter att ha legat på dragläget alldeles för länge med Artur. (Bilen-om du inte visste det).
Så pass tränad är jag… Men jag försökte vända på det där jag satt (jag hade tid att fundera) och sa till mig själv att ’jaaa det här skulle ju kunna bli en ny form av träning för lårmusklerna. Kanske nåt man skulle kunna ta in på nåt gym…En prototyp av en bilkoppling att hålla i konstant dragläge tills man svimmar typ.

Hmmmm jaaa en möjlig affärsidé det också. Eller så inte.

Ja men alltså ibland blir man bara så glad och nöjd. En del har ju liksom fattat galoppen!
Var nämligen på stan och käkade lunch idag på det relativt nyöppnade Lobbyn. Massor, massor med gott att välja bland. (Just det undrar jag vad min ’vän’ Gordon Ramsey skulle ha tyckt om. Han tycker ju mer om en minimalistisk matsedel han). Nåväl. Jättegod mat med fantasirika tillbehör som man inte alls bett om, men som man blev glad över att man fick.

Och sen så kommer det: efterrätt!
En rejäl bit superkladdig, supergod kladdkaka som serverades vid bordet-utan att man alls bett om det heller!

Ja men sånt tycker man om! Och berättar gärna gärna för alla man känner. Och några till.
Bra där!

Idag har jag fått ett par hemvirkade pannlappar tillsammans med svar till tävlingen om cirkusbiljetter!

Vart ska det här sluta?!

Undrar om det beror på Stimorolet eller bullen jag åt igår. (OK det var två bullar men det ser så himla glupskt ut att skriva bullAR). Apropå fluff dessutom…

Av nån anledning har jag i alla fall blivit förkyld. Kommer nästan inte ihåg sist det var faktiskt. Största skälet torde inte vara nåt ätbart av nåt slag-det vore ganska ovanligt-utan snarare är det väl att resten av familjen snorat, hostat och haft ont i halsen några dagar före mig.

När man är frisk så tycker man att det är så självklart att man är det. Men när man känner att man mår halvrisigt så blir det plötsligt så jobbigt. Men, men det går väl över. Även om jag för tillfället är i en tyck-synd-om-mig-fas. När jag har druckit mitt morgonte här nu om en stund, så kommer jag garanterat att må lite, lite bättre redan då.

Å ena sidan så tycker jag att det är väldigt viktigt att äta nyttiga grejer. Verkligen, det är det. Men jag tycker att det är lika viktigt att äta goda grejer också.

Nä men det är ju så. Groddar, pumpernickel och quinoa i all ära -men hallå, kanelbullar och kakor tar jag gärna efteråt.

Och det har blivit lite mycket ’efteråt’ för min del på slutet. Har tänkt på det ett tag, men blev plötsligt väldigt medveten om det av nån anledning. Tror att det var nyss när jag skulle försöka göra några sit ups…

Och vad har det resulterat i då, det goda ? Jo men fluff!
Ja, hela jag är liksom fluffig nu mer. Särskilt magen är som välvispad grädde ungefär…

Och grädde har jag faktiskt aldrig varit speciellt förtjust i.

Det hör inte direkt till vanligheterna att jag blir mutad på jobbet. Men idag kom det en.

Och den var jättesöt och verkligen, verkligen jättegullig! Så där så att jag nästan-men bara nästan-tänkte att det skulle komma något fördelaktig ut av den för den som skickat den.

En liten del av mitt jobb går nämligen ut på att administrera tävlingar av olika slag. Och därför skickar människor ibland in sina tävlingssvarsvar på vykort och kuvert.

Just nu är det en helt otroligt populär tävling där man kan vinna cirkusbiljetter. Jag får verkligen högvis med svar varje dag! Tro mig, det blir många, många hundra svar innan allt är klart.

Och när jag då som bäst står och sorterar dagens skörd så sticker ett stort kuvert ut sig från mängden. Det är fullt av jättefina barnteckningar, små cirkusfigurer, drakar och till och med själva ’cirkushuset’ har någon ritat. Och jag lägger så klart huvudet på sne och ler så där fåraktigt och suckar inombords att ’jaa det var fint och vad trevligt att de har lagt ner så mycket tid på det här. Så…gulligt’.

Och så känner jag att det är ju nåt mer i det här kuvertet! Det känns lite så där som när bokklubbar skickar sina erbjudanden och har slängt ner nån liten minipenna eller oanvändbart, pyttelitet fat som man bara måste se fast man ju egentligen vet vad det är.

Nyfiken som jag är så måste jag ju öppna det precis på en gång. Och ut ramlar två av mina favoritgodisar! Hur nu avsändaren kunde veta det har jag ingen aning om. Antagligen otrolig tur… Och dessa fina teckningar som något barn suttit och knåpat med och färglagt så fint i kombination med den lilla presenten gjorde ju att jag smälte helt och hållet.

Först. För jag kan ju inte hålla någon om ryggen och ge något barn fördelar bara så där. Mutor får man inte gå på. Det går ju bara inte. Verkligen inte.

Jag tror inte jag har tuggat ett original Stimorol på säkert …ja massor av ÅR! Nä för nu är det ju bara konstiga smaker som Persikaäpple och Vindruvsmelon å sånna man ser överallt.

För ett par veckor sen råkade jag i alla fall se en kille köpa en påse (ja precis-PÅSE dessutom) med just Stimorol. Den rödblåa påsen, originalet. Och jag blev så himla sugen!

Kände riktigt den där smaken i munnen! Och lite lätt suddiga bilder av gymnasiekorridor och feströkning utanför Fat Sam flimmrade förbi i ett nostalgiskt dis.

Sen passerade den känslan och så kom den tillbaka igår när jag var o handlade och stod vid kassan med den där påsen precis i ögonhöjd. Jag var bara tvungen att ha! Men inte förrän nu har jag tagit två bitar. Och jaa. Det smakade precis som för jättelänge sen, när det typ bara var Toy och just Stimorol att köpa.

Så nu sitter jag här och tuggar frenetiskt och liksom suger ut smaken samtidigt som jag gör smatterbubblor… Och det är precis lika gott som jag trodde att det skulle vara.

Helgens träningsverksamhet bestod i att vandra på Ikea!

Sällan har jag väl nyttjat trevligare träningsform måste jag säga! Jag är ett stort fan av farbror Kamrads imperium. Kanske det största. Hade jag haft en stegmätare på mig hade den garanterat visat imponerande resultat också.

Jag visste inte att det var Sundsvall som gällde för helgen förrän vi via Kolbäcksvägen, IKSU, Ålidhem, flyget och tre varv i rondellen vek av ut på motorvägen söderut.

Efter en stund fick jag också en ledtråd i form av Ikeakatalog. Det var ungefär när jag började tro att det var Ö-vik som gällde. Eftersom jag ju är som klippt o skuren för en dag på Paradisbadet…not.

Vi hade en jättemysig eftermiddag och kväll, med god mat och dryck samt förlorade pengar på Casinot.

Innan vi gick ut och käkade på vårt favoritställe Stekhuset så ville jag prompt på en uteservering. För det bara måste man när det är typ 22 grader varmt och kvällssolen forfarande steker. Men det var inte så himla lätt att hitta nån sån som inte var överfull.

Passerade ett ställe som såg lovande ut först. Men vid närmare titt så ångrade jag mig för hjälp-där satt det ju bara UNGDOMAR som lät lite väl högt -och bevare mig väl -också berusat! …

Till sist så fastnade vi i alla fall för ett ställe som såg tryggt och stabilt ut. Endast människor i åldern 35-40 och uppåt. Så så är det nu minsann. ’Gammlen’ har blivit våra likar! Närmare ’medelåldern’ än nånsin förr och det bara hände utan att jag tänkte på det.

Åkte mycket nöjd och glad hem på lördagkväll med bland andra Helmer och Mörker i bagaget.

Nu börjar jag bli lite nervös. Den här ’hemliga resan’ börjar bli lite väl hemlig och spännande nu tycker jag.

Jag har efter instruktioner packat bland annat träningskläder och skor till det. (Redan här blir jag nästan rädd)! Nu får jag dessutom ett SMS från min käre man som säger att vår PT är försenad så vi ska därför skjuta fram avgångstiden en halvtimme…

Vad ÄR det här?! Jag vill veta nu! Och vad är det för människa som benämns som PT som ska vara med?!

Det börjar kännas som att han vill ’ge igen’ lite min man… för min överraskning för honom i februari.

Men det var bara snälla saker!!! Hör du det?!