Lämpligt!

Ja, lämpligt att ge mina läsare några bilder från fritidsstugan i Nästräsk, Arvidsjaurs kommun, alldeles bredvid flygplatsen som militären har här. Den kallas RFN, Vidsels flygplats. Den hyrs ut till andra militärer som vill träna sina maskiner här, såsom helikoptrar, stridsflygplan, Herculesplan och andra grejer. Därför är det ett skyddsobjekt och vi får bara köra igenom (inte stanna) och inte fota. Securitas far runt dygnet runt året runt med pistolbeväpnade vakter i vita bilar i och utanför hela området, även förbi denna lilla stuga som ligger strax utanför. Det känns tryggt, men allra bäst är att vi tack vare detta har brandkår endast fyra km bort!

Den lilla grunda sjön Nästräsket skymtar bakom husknuten.

Igår var vi ute och kollade spår efter rävar, harar, älgar, renar och – som det senare visade sig – hundspår.

För några dagar sedan var det supermåne:

Så himla fint det är att bo på landsbygden i norra Sverige! Efter alla dessa år är jag lika glad och fascinerad av detta, den rena luften, avsaknaden av ständigt ljud från trafik, fläktar, prat och allt som hör tätorten till. Konstigt nog så stör faktiskt inte ens de ohyggligt snabba stridsflygen som vrålar förbi, men det kan bero på att de militära flygfäna inte är särskilt ofta uppe. Kanske ska di andra militärerna även tränas i att stå på landbacken och sköta om sina maskiner i mörker och kyla (förra vintern var det minst -30 grader i flera dagar)? Sånt som vi garvade nordbor ser som nåt helt naturligt stor del av året. Nå, ändå svär vi och bannes, men inför andra mindre härdade människor låtsas vi att det är en barnlek att färdas här i norr.

När vi då bor i den här stugan, vilket är ungefär 98 % av årets dygn, så lever vi nära naturen. Från tv-rumsfönstret upplever vi alla årstider och väderlekar. Svanar och fiskgjusar och andra flyttfåglar kommer, sjöfåglarna vallar omkring sina barnkullar i sjön, kråkfåglar och hackspettar och småfåglar gnager på rävåteln, och när det blåser hårt så skallrar de gamla fönstrena samtidigt som det knastrar i kaminen.

Sen far vi till närmsta grannen och enda fastboende här 800 meter bort och hämtar dricksvatten. Ibland skäller hundarna för att de har fått syn på renar eller rävar eller åtminstone hypotetiska sådana, och nästan varje dag tar vi med dom ut, och då spanar vi efter vilt eller olika årstidstecken.

Till sist foton på två av barnbarnen en härlig vinterdag nere i Vindelns kommun!