Rätt rött

Ett par röda varma vantar i snön bland de röda gamla husen. En rödräv har slagit lovar kring gården, och röda fläckar har hackspetten. Älgkalvar är nästan lite röda när dom föds och lingonsylten är en röd och glad källa till vitaminer under den långa vintern.

Här i det röda Norrbotten hittar jag ingen vidare stridsvilja hos folk. Jag hade faktiskt trott att de som bodde här minsann inte böjde sig för överheten nå mycket, och nog finns det missnöjesyttringar om naturtillgångar (och därmed pengar) som vandrat i en ostoppbar ström söderöver. Men här finns mycket ”det är som det är”, ”det löns inte klaga” och bara sträva sig fram. Redan när jag flyttade till Västerbotten för 40 år sedan så trodde jag på fullt allvar att de skulle säga åt mig att fara tillbaka till Värmland och sluta ta jobben av dom. Det hände ju inte, utan det är idel välvilja.

Nå, men kan tro att stridsviljan har tagit sig andra och mera positiva uttryck – jag tänker på Polarbrödsbranden då ägarna redan dagen efter orubbligt sa att de skulle bygga upp bageriet igen och på alla de som fredligt kämpat för att Vidsels högstadium inte skulle flyttas in till Älvsbyn, och på alla de småföretag som blomstrar i kommunen.

Nåväl hursomhelst, nu kommer vaccineringarna med stormsteg och även snötiningen och vårbäckarna, pilgrimsfalkarna, och senare tonårsskatorna, blåbärskarten och allt det där fjantigt fina!