En hobby jag har…

Av , , 1 kommentar 0

 Är att hjälpa till/vara slav/ställa till oreda/vara dräng på Oxvikens gård i Yttre Långviken utanför Umeå. Där odlar mina vänner Sybil och Erling0 (som sitter i mitten på fotot vid matbordet) heelt fantastiska grönsaker som dom säljer till dig på Bondens Marknad om du är snäll. Squash, broccoli, kålrabbisar, grönkål, blomkål, gul blomkål, morötter, gula morötter, vita morötter, lila morötter, vitlök, rödlök, gullök, schalottenlök, dill, persilja, slätpersilja, ringblommor, och även har de lammkött och fårskinn- bl.a…

Darja sitter på moppen och funderar över vart hon ska göra av all squashen. Eller så funderar hon på sin yrkeskarriär. Bonde, jurist, journalist, läkare, politisk expert- eller som jag så krasst brukar säja: "skolkar du riktigt mycket i gymnasiet kan du alltid se fram emot en karriär som taxichaufför…" 

På fotot rakt nedanför är Sybil och hennes syster May på gott humör, och rensar lök. Hunden Amigo sover gott- han trivs bäst ombord på släp, flakmoppe el i traktorn. Ni skulle bara veta hur jäktigt det är just före marksnadsdagarna. En hel släp full med lök som ska sorteras, skalas och knippas. Och sen allt det andra! Skölja morötter i iskallt vatten på hösten, storlekssortera och knippa. Ansa kål och kolla broccoli och skriva prislappar och göra skyltar och fixa växelkassa och plocka ringblommor och SAMTIDIGT trösta barnbarn och leta reda på en bortsprungen hund eller tonåring och laga middag åt middag åt sisådär 9-10 pers. Och det värsta jobbet av allt – som både Sybil och Erling hatar: svara i telefon när telefonförsäljarna ringer!

000

00

Växtsadister kan dyka upp…

Av , , Bli först att kommentera 1

 …i ditt liv. Inte när du minst anar det men ändå på något sätt oförutsett. Växtsadister kallar jag människor som är nitiska till överdrift med att förse sina vänner och bekanta med växter, fröer, små ömtåliga späda plantor eller vilt förökande kraftiga buskar. Jag har inte råkat ut för detta, men en släkting till mig har det, och det är inget obetydligt. Ingen lek. Snarare ett krig. Min släkting- vi kan kalla henne Cissi- får en oskyldig libsticka av en (till synes) god vän. Cissi planterar denna libsticka i rabatten och vips är den full av nya beslutsamma små libbisar som blir stora och hotande tonårslibstickor som nästan är på väg ner till stan med en bakvingesförsedd 244a. Starkt luktar dom och illa smakar dom och man har strängt taget inte i normala fall så våldsamt stort behov av denna medicinalväxt. Cissi gräver upp den och kompostar den. God vän kommer förbi och frågar hur det går. Cissi berättar hela historien om libstickans framfart och sedermera tragiska slut, och har lite känslan av att det är mer frågan om att hon REDOGÖR för goda vännen än att hon bara berättar…

God vän ger Cissi en ljusgrön, svag och svåruppfostrad spansk körvel. Efter en vecka ringer den goda vännen Cissi och frågar hur det går för den stackars körveln som sanningen att säga vid detta laget ligger i en påse i en container från Ragnsells.

Cissi blir nervös av allt detta, och det skulle väl vilken av oss som helst bli- därför är jag nu snäll med er- kära läsare- och ger er bara lite blomsterprakt på foto från en trädgårdskurs på Forslunda i våras!

Timrar hus…

Av , , Bli först att kommentera 0

…det har vi gjort på skolan de första veckorna nu. Så…att…vi kan det härnu,vettu. Rena proffsen. Ja- förutom såna små detaljer som att en högg ett jack i tummen, och en råkade borra fel och satte dymling i dymling och att det går fruktansvärt. Långsamt. Lite glest blir det också, men va 17- ingen kan väl på allvar räkna med att ha helt täta väggar? Såna pedanter kan gott gå efteråt och dreva in mossan själva.

Nästa 4 veckor är det tema. En del av oss timrar vidare och andra provar på silversmide, karvsnitt eller tjärbränning. Man kan ockå hitta på egna projekt- hela skolans mateial, maskiner och lokaler är våra! Härligt!